Varför försökte inte gamle Gustav I erövra Skåne redan då?

[Salem1]

Att han inte var intresserad av utrikespolitik kan inte ha vart fallet eftersom han tydligen var intresserad nog för att skicka en hel armé ner för att förstöra allt de kom åt. Varför slaktade han helt enkelt inte det motstånd som skulle ha ställts upp och grundligt invaderade Danmark-Norge när det var mitt i ett inbördeskrig? det var ju inte direkt så att de två Danska monarkerna plötsligt skulle enas och börja slåss mot Sverige. Vet inte om det är för optimistiskt men med tanke på situationen kanske 1660 års gräns med Danmark-Norge kunde uppnåts ~125 år i förtid?

Det är säkert antagligen nåt jag inte vet om eller helt enkelt gamle Gurras passivitet som högg händerna av det här tillfället. Varför bara nöja sig med detta när han skulle både kunna spärra Kristian II från tronen och vinna massiva erövringar?

[lampros]

Ett försök till svar: den äldre Vasaätten (Gustav I plus Erik, Johan och Karl IX) var inte fältherremässigt lagd. Annorlunda blev det med Gustav II Adolf och Karlarna.

Gustav Vasa saknade kanske det yttersta strategiska synsättet. Han var mer för skatter och uppbörd, "se om huset". Det var nödvändigt också eftersom landet inte var konsoliderat; med utrikes äventyr kunde dalmasar och dackar resa sig och ta makten på allvar. Landet var utblottat och saknade för övrigt resurser att kriga: krig fördes ju med legosoldater som kärna, föga uppbåd, så det blev extra dyrt.

[Salem1]

Aha, då förstår jag, nice

[spett]

Gustav Vasa invaderade Skåne under Grevefejden men det gick inte helt bra.

[Roback]

Gustav Vasa invaderade Skåne under Grevefejden men det gick inte helt bra.

Nu var det ju så att Gustav Vasa invaderade Skåne under Grevefejden för att stödja ena parten i det danska inbördeskriget, dvs. motståndarna till Kristian II. Syftet var inte att erövra Skåne (åtminstone inte den gången) från G:s sida. Även om danskarna var misstänksamma. Det framgår t.ex. när han i ett manifest till Skåne, Halland och Blekinges inbyggare lovade "Danmarks rike hjälp och undsättning." (Källa: Harald Gustafsson, Gamla riken nya stater, s. 237-238)

För de danskar som var i opposition mot Kristian II gick det på sikt därför rätt bra faktiskt eftersom K II inte återfick makten.

[Ben]

Gustav I hade väl faktiskt planer på just detta. För att citera Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL) i artikeln om Berend von Melen:

Sommaren 1522 var han och Lars Siggesson (Sparre) befälhavare för en förenad svensk-lübsk flotta, som intog Bornholm och hotade Helsingör och Khvn. Året därpå ledde M ett tåg mot Skåne, som svenskarna och Lübeck startat på nyået 1523. Efter ett misslyckat försök att överskrida skånegränsen ryckte M i april i stället in i Blekinge, som underkastade sig. Nya tag planerades mot Skåne, men M fann att hans trupper var otillräckliga och att han saknade möjligheter att betala knektarnas sold. Han slöt därför stilleståndsavtal med den skånska adeln.

[Roback]

Gustav I hade väl faktiskt planer på just detta. För att citera Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL) i artikeln om Berend von Melen:

Sommaren 1522 var han och Lars Siggesson (Sparre) befälhavare för en förenad svensk-lübsk flotta, som intog Bornholm och hotade Helsingör och Khvn. Året därpå ledde M ett tåg mot Skåne, som svenskarna och Lübeck startat på nyået 1523. Efter ett misslyckat försök att överskrida skånegränsen ryckte M i april i stället in i Blekinge, som underkastade sig. Nya tag planerades mot Skåne, men M fann att hans trupper var otillräckliga och att han saknade möjligheter att betala knektarnas sold. Han slöt därför stilleståndsavtal med den skånska adeln.

Jodå, absolut. Där har du rätt. GW hänvisade väl bla till Magnus Erikssons köp av Skåne på 1300-talet som ett argument för att Skåne egentligen var svenskt flera gånger i samband med Kalmarunionens slutliga sammanfall. Jag har också för mig, (kan ha fel) att de territoriella kraven finns med även i hans testamente 1560. Men vad jag var ute efter var att han under just Grevefejden i första hand var ute efter att stödja det danska parti som bäst stod emot Lübeck. Just det fälttåget handlade inte, som jag förstått det, om att göra Skåne svenskt.

[Ben]

Just det, jag observerade inte att frågeställaren syftade på Grevefejden.

Det hade nog varit ganska komplicerat att å ena sidan bekämpa Kristian II:s försök att återvända och å andra sidan försöka avtvinga sin bundsförvant (och segraren i inbördeskriget) ett stort stycke av Danmark.

[a81]

Landet var utblottat och saknade för övrigt resurser att kriga: krig fördes ju med legosoldater som kärna, föga uppbåd, så det blev extra dyrt.

Strax efter att Gustav Eriksson (Vasa) kommit till makten var kanske Sverige utblottat, men under senare delen av hans regeringstid var väl ekonomin mycket god?

[Örjan]

Landet var utblottat och saknade för övrigt resurser att kriga: krig fördes ju med legosoldater som kärna, föga uppbåd, så det blev extra dyrt.

Strax efter att Gustav Eriksson (Vasa) kommit till makten var kanske Sverige utblottat, men under senare delen av hans regeringstid var väl ekonomin mycket god?

Det där är snarare en myt som Gustav Vasa själv framgångsrikt lät sprida. Moderna beräkningar har visat att de skatter som han drev in med det uttalade syftet att betala skulden till Lybeck i själva verket räckte till att betala skulden flera gånger om. Det verkliga syftet med skatterna var att avlöna alla legoknektar som han ansåg sig behöva för att hålla sig kvar vid makten.

Gustav Vasas ställning var alldeles för svag för att han skulle vara intresserad av att starta erövringskrig. Efter att ha eliminerat hotet från Stureätten var hans värsta farhåga att Kristian II skulle utnyttja missnöjet mot honom för att återta den svenska tronen. Ett drygt decennium av Gustav Vasas hårdhänta styre med skatter och attacker mot kyrkan hade gjort en hel del för att få folk att glömma blodbadet. Det var därför som Gustav Vasas utrikespolitik gick ut på att bistå Kristian II:s fiender i Danmark-Norge, vilket skedde 1532 och under Grevefejden.