Var Karl IX verkligen så "dålig" ?

[Spaningsledaren]

Gustav Vasa tog sig för att splittra den sedan lång tid fungerande unionen. Realt släppte han löst ett inbördeskrig. Här tog det sedan tid att inrikespolitiskt/ideologiskt stabilisera läget. Jag uppfattar att den stabiliteten uppnåddes, grovt, under Karls tid vid makten och med användande av i sammanhanget brukliga (i sig avskyvärda) metoder Sedan, under Gustav Adolf, kan vi bara konstatera att Sverige ganska raskt utvecklade sig till en regional stormakt. Den utvecklingen byggde givetvis till en del på utgångsläget, som Karl då kan sägas ha lämnat efter sig.

Hur som helst tror jag det råder enighet om vad Karl IX inte var, det var ingen myspelle, han ägnade sig inte åt struntsaker (utan åt riket) och inte heller lade inte fingrarna emellan.

Beträffande utlänningarna syftade jag inte specifikt på Sigismund. Nästan alla svenska kungar har haft tyska som modersmål, inkl. den nuvarande.

[Hexmaster]

Nästan alla svenska kungar har haft tyska som modersmål, inkl. den nuvarande.

Ähum... Menar du drottningen?

[Ben]

Beträffande utlänningarna syftade jag inte specifikt på Sigismund. Nästan alla svenska kungar har haft tyska som modersmål, inkl. den nuvarande.

Jag tillåter mig att tvivla på att Karl XVI Gustav uppfostrades med tyska som förstaspråk. Om "modersmål" ska avse det språk modern talade blir det ganska egendomliga konsekvenser, ingen vill väl t.ex. göra gällande att Karl XII uppfostrades på danska eller Gustav III på tyska? I instruktionen för Karl XII:s lärare var det exempelvis klart uttalat att svenska var språk nummer ett i undervisningen, medan danska inte nämns alls och tyska kommer en bit ned i listan.

"Utlänning" är överhuvudtaget en malplacerad term i de här sammanhangen, Sverige var inte direkt ett enspråkigt land på Karl IX:s tid och än mindre så längre fram. Kungarnas blandade härkomst återspeglade väl det mycket heterogena rike de styrde över.

[Spaningsledaren]

Jaa... För Sveriges del var arvfienden länge "juten". Därmed, var Danmark i praktiken (för det mesta) borta ur leken även om både Gustav III och Karl XV faktiskt hittade hustrur där.

Men i övrigt blev det alltså för det mesta just tyska prinsessor - vilket ju var desto bekvämare som det fanns hundratals att välja på, hela tiden.

Karl Johan -fransyska (han var själv fransman)
Oscar -tyska
Karl XV- danska
brodern Oscar II-tyska
GustavV-tyska
GustavVI-engelskor
sonen Gustav Adolf-tyska
Carl Gustav-tyska

Det såg ungefär likartat ut under de föregående seklen.

Och med tyska mammor lär ju sedan modersmålet alldeles bokstavligen vara just tyska. Därmed inte antytt att detta skulle vara förstaspråket i hemmet - men troligen inte sistaspråket heller.

[Ben]

Den där listan visar hur meningslöst det blir att använda "modersmål" på det sättet. Oskar I:s hustru Josephine blir en tysk prinsessa, fast hennes far var fransman och son till Napoleons första drottning. Det skulle förvåna mig en hel del om det inte talades franska i hennes hem.

Hur Karl XV:s hustru kan bli danska begriper jag dock inte. Hennes mor var preussisk prinsessa och hennes far prins av Nederländerna.

[Spaningsledaren]

Instämmer i sak!
Den anmärkingen kan dock utsträckas nästan till forumet som helhet!
Gamla tider! Gjort är gjort! Om de döda inget annat än gott!
Det gäller att se framåt!
Ändå verkar vi trivas!

[Gutekrigaren]

Åter till ämnet.

Mvh Petter

[Noblesse]

Jag vill minnas att det var Karl IX som på fullt allvar utmanade den danske kungen på en personlig duell/eniv/holmgång för att lösa en utrikespolitisk tvistefråga. Detta säger dock lika mycket om tidens anda som om Karl IX:s "person".

[Ben]

Det var Kalmarkriget han ville avgöra på ett så radikalt sätt. Karl IX hade ju ett häftigt humör och vid det laget en svag hälsa. Motgångarna i kriget, tillsammans med dessa faktorer, hade väl antagligen fått honom att helt tappa både fattningen och förmågan att tänka klart.