När Amerika röstade för "Decleration of independence" så röstade ju Delawere.
När och varför lämnade Sverige dessa besittningar?
Fredrik
Delaware
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Nya Sverige överensstämmer inte geografiskt med kolonin och sedermera delstaten Delaware utan följde snarare Delawarefloden. Bl a Phildelphia är en gammal svensk bosättning.
Den svenska kolonin, som aldrig översteg något tusental invånare och ett par mindre fort, erövrades av nederländska kolonialtrupper 1655. Även nederländska handelsfort fanns längs floden och störningar uppkom återkommande med de nederländksa kolonisterna.
Området avträddes sedan av Nederländerna till England 1661 med övriga Nederländska kolonier(i "utbyte" mot Surinam), bl a Nieuw Amsterdam - omdöpt till New York.
/Forsberg
Den svenska kolonin, som aldrig översteg något tusental invånare och ett par mindre fort, erövrades av nederländska kolonialtrupper 1655. Även nederländska handelsfort fanns längs floden och störningar uppkom återkommande med de nederländksa kolonisterna.
Området avträddes sedan av Nederländerna till England 1661 med övriga Nederländska kolonier(i "utbyte" mot Surinam), bl a Nieuw Amsterdam - omdöpt till New York.
/Forsberg
Delawere
Blev då inte svenskarna arga här hemma? Eller övergav vi bara kolonin?
Fredrik
Fredrik
-
SolitaryMan
- Medlem
- Inlägg: 319
- Blev medlem: 13 juni 2003, 09:16
- Ort: Stockholm
Den mest kända guvenören för Nya Sverige var Johan Printz - faktiskt en förfader till mig 8) . Han var känd för sin enorma kroppshydda och för sin okuvliga energi när det gällde att organisera kolonin. Tyvärr hjälpte det inte i längden, som framgår av Mathias Forsbergs inlägg ovan. Sverige hade knappast resurser för att upprätthålla en så avlägsen koloni.
/Martin
/Martin
Om jag har förstått saken rätt så övergav väl svenskarna i stort sett kolonin? Mig veteligen kom det bara 3-4 skepp med förnödenheter ifrån hemlandet från det att kolonin grundats till det att den erövrades av Holländarna.
Jag vet dock att svenska staten skickade övet ett skepp med en eller två svenska präster och svenska biblar efter det att kolonin erövrats. Den svenska församlingen levde kvar länge efter det att de förlorat kontakten med hemlandet. Var det inte så att en av USA:s första presidenter var en ättling till en av de svenska nybyggarna?
En till rolig grej som jag läst i en bok är att de amerikanske action filmerna om Rambo skulle haft sitt ursprung i kolonin. Det var nämligen så att filmskaparna ville ha ett hägtigt efternamn som satte sig hos biobesökarna. På något sätt upptäckte de då en svensk kolonist som hette Rambo (uttalas Ram-bo) i efternamn och valde detta till titeln på filmen.
Jag vet dock att svenska staten skickade övet ett skepp med en eller två svenska präster och svenska biblar efter det att kolonin erövrats. Den svenska församlingen levde kvar länge efter det att de förlorat kontakten med hemlandet. Var det inte så att en av USA:s första presidenter var en ättling till en av de svenska nybyggarna?
En till rolig grej som jag läst i en bok är att de amerikanske action filmerna om Rambo skulle haft sitt ursprung i kolonin. Det var nämligen så att filmskaparna ville ha ett hägtigt efternamn som satte sig hos biobesökarna. På något sätt upptäckte de då en svensk kolonist som hette Rambo (uttalas Ram-bo) i efternamn och valde detta till titeln på filmen.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Jodå. Under normala föhållanden. Hade man fått upp invånarantalet till 5 - 10 000 hade kolonin blivit självförsörjande. Det svenska stödet, annat än militärt, var således inte avgörande. Ett enda skepp, som skickades 1654 men hamnade ur storm och slutade upp på Haiti, hade räckt för att hålla holländarna stången någorlunda.SolitaryMan skrev:Sverige hade knappast resurser för att upprätthålla en så avlägsen koloni.
Däremot var Sverige från kolonins grundande under 1630-talet fram till dess erövring närmast konstant inblandade i 30-åriga kriget och sedan Polenkriget 1655-1660.
Hade däremot Nederländerna, eller än värre England, inlett storskaliga fientligheter, inklusive marina kampanjer i Östersjön, hade det i längden varit omöjligt att upprätthålla eller expandera nya Sverige under senare delen av 1600-talet.
/Forsberg
-
SolitaryMan
- Medlem
- Inlägg: 319
- Blev medlem: 13 juni 2003, 09:16
- Ort: Stockholm
OK, intressant. Men hade en ökning med invånarantalet till 5 - 10 000 verkligen varit realistiskt? Sverige var väl aldrig någon riktigt marin stormakt, inkorkade som vi var i Östersjön, så att upprätthålla förbindelser med Amerika kan väl ändå inte varit helt lätt. Med knappa resurser menar jag också förmåga att skydda kolonin militärt, och frågan är om man verkligen velat satsa så mycket så långt bort när man var fullt inbegripen i krig på europeiska kontinenten.
/Martin
/Martin
-
SolitaryMan
- Medlem
- Inlägg: 319
- Blev medlem: 13 juni 2003, 09:16
- Ort: Stockholm
Påminner mig förresten om en gammal pojkbok jag hittade på mina morföräldrars vind när jag var liten, "Fort Christinas spejare", antagligen skriven nån gång på 40-50-talet. Den handlade om hur en grupp svenskar anländer till Nya Sverige. Pojken i familjen (blond, blåögd och högrest) blir vän med en indian (ett naturbarn, hemma i skogen, men lättimponerad av moderniteter) och en frigiven negerslav (stor, stark och dum men godhjärtad, som stannar kvar i ren tacksamhet till sina vita herrar) och de upplever tillsammans diverse osannolika äventyrligheter. Ruggiga rasstereotyper, men knappast något jag lade märke till på den tiden. Hursomhelst, kul i efterhand. 
/Martin
/Martin
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Den amerikanska östkusten var glest befolkat vid mitten av 1600-talet. Och 5 000 pers hade troligen gått att skrapa ihop med en blanding av tvång, löften och annat (som t ex England gjorde) liksom ett hundratal knektar för militärt skydd.SolitaryMan skrev:OK, intressant. Men hade en ökning med invånarantalet till 5 - 10 000 verkligen varit realistiskt? Sverige var väl aldrig någon riktigt marin stormakt, inkorkade som vi var i Östersjön, så att upprätthålla förbindelser med Amerika kan väl ändå inte varit helt lätt. Med knappa resurser menar jag också förmåga att skydda kolonin militärt, och frågan är om man verkligen velat satsa så mycket så långt bort när man var fullt inbegripen i krig på europeiska kontinenten.
/Martin
I huvudsak hade fått ordna eget beskydd. Storbritannien placerade inte permanenta militära styrkor i Brittiska Nordamerika förrän 1763. Innan dess tillfördes styrkor undertstödda av kolonister.
"Förbindelserna" hade bestått av ett eller par skepp per år, vilka också kunde ha engagerat sig i triangelhandel och därmed ökat incitamenten för Amerikaresor. Dessa var knappast en realitiskt omöjlighet, men självklart hade den svenska monarkin fått släppa den expansiva regionalpolitiken och istället inriktat sig på expansion overseas. Med facit i hand 1721 hade det troligen varit mer lyckosamt...
/Forsberg
Jag har letat som en galning och det här är det mest substansiella jag kan hitta på nätet. Det är även värt att notera att "Kalmare Nyckel" numer är återuppbyggt och åker upp och ner för den amerikanska ostkusten med turister.
-----------------------------------------------------------------------------------
http://w1.155.telia.com/~u15508965/gudshjalp.htm
Publicerad nov 1977
"Med guds hjälp kunna vi utplåna varenda vilde..."
På senåret 1637 lade de bägge pinasserna Kalmare Nyckel och Fogel Grip ut från Göteborgs hamn. De svenska krigsskeppen stävade mot det outforskade sagolandet i väster - Nordamerika. Planen - som idéembryo kläckt inför Gustav II Adolf av en holländsk köpman redan på 1620-talet - avsåg att vinna marknadsandelar för svenskt koppar och järn, men framförallt att spinna vidare på stormaktsdrömmen genom kolonisation och handel. Hjärnan bakom det våghalsiga företaget var (förstås) rikskanslern Axel Oxenstierna med gott stöd av riksamiral Klas Fleming. Det svenska näringslivets beroende av holländsk professionalism i köpmanskap, finansiella projekt och marina färdigheter parat med det faktum att Nya Holland redan etablerats vid Hudson River (ca 1613) i Nya världen motiverade de svenska kölarna att glida fram som ett svenskt-holländskt kompaniprojekt. Rikskanslern hoppades kompensera statskassan för finansiella avrinningar på andra sidan Östersjön och göra profiter i pälsverk, tobak, kryddor och andra exotiska nyttigheter. Oxenstierna förmådde den nederländske f d kolonichefen, tysk-holländaren Peter Minuit att ställa sig i spetsen för den storvulna tanken att skapa en svensk koloni i Nordamerika. Då hade redan alerta hegemonister som engelsmän och fransmän huggit åt sig indianjord i Virginia 1607 resp. Maine 1605.
De bägge svenska skeppen nådde efter en lång och strapatsrik överfart Delawareviken 23 mars 1638. Svenske löjtnanten Måns Nilsson Kling, 20 svenska knektar samt en holländsk besättning gick i land vid Paradise Point i södra Delaware. Minuit samlade genast ett antal indianska hövdingar för rådslag och förvärv av ett landstycke på Delawareflodens västra strand. Indianerna, som levde i egendomsgemenskap, konfronterades - kanske för första gången - med äganderättsbegrepp som var dem helt främmande. Men de fogade sig. Det lilla fästet "Kristina", med lagerhus och några artilleripjäser, restes där man landstigit till hösten 1638. Storögda förhäxades svenskarna av platsen och överdrev på gängse manér prakten och rikedomen ifråga om djurarter och växtslag - och i synnerhet intrycken av de pittoreska "vildarna". Skulle den nyfödda kolonin "Nya Sverige" överleva den första kritiska perioden berodde det mera på förmågan att hävda sig mot andra imperiebyggare än på hotet från indianerna. Svenskarna utforskade omgivningarna, jagade, fiskade, provade markens fertila möjligheter och köpslog med indianerna.
På återresan till Sverige omkom Peter Minuit, vilket var ett allvarligt bakslag. Kolonin var i trängande behov av kolonister men det dröjde nästan 1 1/2 år innan en expedition kunde organiseras och under tiden höll ett missförstånd med de holländska intressenterna på att knäcka hela företaget. - Samtidigt utvecklade svenskarna handeln med indianerna; den omfattade metaller, kittlar, tyger, sprit, vapen och krut, vilket inbringade enorma pälstravar av bäver, mård, svarträv, tvättbjörn, svartbjörn och bisamråtta. I likhet med andra kolonisatörer stödde svenskarna helhjärtat de stammar som gav det bästa ekonomiska utbytet, vilket innebar inblandning i de intertribalistiska relationerna; ex. urartade de ofta rituellt och symboliskt genomförda stamfejderna till blodigt massmördande genom den vita vapenteknologin, mutor (det fördärvliga "eldvattnet" bl a) och påtryckningar etc, samtidigt som ömtåliga indianska maktbalanser rubbades.
Flodområdets indianer, delawarerna, eller leni-lenape som de själva kallade sig, tillhörde den algonkinska språkfamiljen. Deras byar var försedda med wigwamhyddor och spetsiga, omgivande pålverk. De tillämpade demokratiska spelregler i det sociala och politiska livet, och de brukade wampum (sevant; pärlor av snäckor) som betalningsmedel. Nordväst om Delaware levde de irokesspråkiga minkesserna, som lenaperna benämnde dem. Minkesserna fick efter engelsmännens kolonisering av Maryland tillgång till krutvapen. Denna vapenteknologiska fördel brukade de till att fördriva lenaperna från Delawareflodens västra krök, för att där kunna idka handel med holländarna och senare med svenskarna. Trycket från engelsmännen, som självklart kunde bli ett hot mot Nya Sveriges svaga närvaro, medförde att kolonin gladeligen försåg minkesserna med bössor, krut och bly för att de skulle kunna agera sköld och försvarslinje mot de glupska britterna. Indianerna fungerade som brickor i imperiebyggarnas strategiska kustpositionering och fjättrades gradvis i vita tankebanor och livsstilsmönster, där materiella vinster och territoriella anspråk brådstörtat sköts i förgrunden. Det var ett kulturskalv utan slut. - Minkesserna blev svenskarnas bästa handelspartner och en bundsförvant som räddade kolonin från undergång vid upprepade tillfällen.
Pälshandelsfästet Kristina fungerade som nav i "Nya Sveriges" sparsamma utbredning. Man insåg att kolonin stod och föll med utsikterna att befolka provinsen. Hittills hade bara ett smärre antal avdankade soldater valt att stanna. - I april 1640 anlände Kalmare Nyckel med en ny kommendant för kolonin - Peter Holländer Ridder. Ombord fanns också den första lutheranska präst som satt sin fot i Amerika - Torkel Reovius; denne kunde f ö låta resa en kyrka i Kristinafästet 1642. Men av färskt emigrantblod att bygga framtid på sågs inte ett spår. - Ridder satte igång att köpa upp stora markstycken runt flodområdet, eller "Reviret" som det kallades. Avsikten var närmast att blockera britters och holländares expansionsträvanden i regionen. Här fanns rika pälskördar att bärga. Men Ridders monopolpolitik slog slint då bägge konkurrenterna lyckades förvärva besittningar på Jerseysidan - holländarna reste ex. Fort Nassau.
1641 blev Nya Sverige en rent svensk angelägenhet. De holländska intressenterna hoppade av efter påtryckningar från Nya Holland (nuv. New York City, där Nya Amsterdam då låg), som inte överraskande ansåg att svenskarna kapat åt sig för stor andel av pälshandeln i Reviret. Hemma i Sverige planerade riksamiral Fleming en massiv kolonisation av hela regionen Delaware. Den hemkomne löjtnanten Måns Nilsson företog 1640 en värvningsdrive bland svedjebönder i finnmarkerna i Värmland och Västmanland. Det fanns numera ett överskott på detta kärva släkte - men resultatet var nedslående. Blott ett styvt 30-tal familjer var beredda att ryckas upp från den magra torvan för att gå en ännu osäkrare framtid till mötes i löfteslandet. Seglatsen på Kalmare Nyckel och Charitas avlöpte dock lyckligt - 7 nov 1641 ankrade man upp vid Kristinafästet, där de första riktiga emigranterna nu kunde landstiga. Sega som vindpinade kryptallar hade dessa finskättade ödemarksbor inom ett år slagit upp byn "Finland" ca två mil norr om Kristina. De spred snabbt sina pörten över hela Delaware.
Den svenska regeringen ansåg tiden mogen att höja statusen på sin besittning genom att förordna en guvernör. Valet föll på en 50-årig finländsk äventyrare och prästson med ett officersförflutet i 30-åriga kriget, Johan Björnsson - adlad Printz. Fetlagd men frustande av brutal energi tog Printz tacksamt emot utnämningen. Hösten 1642 avseglade skeppen Fama och Svanen med Printz familj, 70 knektar, kolonister och två präster - den ene Johan Campanius-Holm, kolonins första krönikör. Guvernör Printz tog sitt nya rike i besittning i februari 1643. Han medförde strikta instruktioner för sitt uppdrag, som bl a gick ut på uppfödning av silkesmaskar! 170 kilo Printz lät först uppföra det artilleribestyckade fästet Nya Elfsborg - som kostade 10 man livet i de feberhärjade sumpmarkerna. Därefter anlades blockhusfästena Nya Göteborg, Printz personliga residens och högkvarter, "Printzhof", samt Nya Korsholm. Korsholm tjänade som knutpunkt för handeln med minkesserna vid Skuilkilfloden. Runt 1643 räknade den svenska befolkningen i Nya Sverige ca 200 själar.
Guvernören drev sitt folk med oförtröttlig hänsynslöshet och kunde inom loppet av ett år förnöjt konstatera att Reviret försetts med ytterligare fyra byar: Uppland, Mölndal, Vasa och Torne. Printz despotiska framfart väckte snart bittra och hatiska känslor hos lenaperna som tvingades se sitt land smälta bort under fötterna på vita invandrare. Samtidigt kokade känslorna lika häftigt hos engelsmän och holländare, sen de avskurits från den lönande handeln med minkesserna. Printz Nya Sverige täckte nu en yta motsvarande Dalarnas. Och det var bara början...om guvernören kunde realisera sina storslagna planer...
När skeppet Fama sommaren 1644 anlände till Nya Sverige med fler svedjebönder - som genast ockuperade lenapeland - tröt indianernas hårt prövade tålamod. De slog tillbaka mot några av svenskbyarna och dödade sex personer; en krampaktig reflex som lika snabbt avklingade. Skälet var att minkesserna just hade gett engelsmännen en rejäl minnesbeta sen de angripits i sin wigwamstad Conestoga, och att de nu åter kontrollerade den livsviktiga handelstrafiken med vapen och pälsar i Reviret. Man höll också lenaperna i schack. Tusentals pälsverk skeppades över till Sverige och odlingarna av majs och tobak växte ut. Nya Sverige hade blivit en handels- och maktfaktor att räkna med, sin klena population till trots. Men kanske var det en flyktig hägring? Holländske guvernören Kieft protesterade häftigt mot svenskarnas egenmäktiga rumsterande i Reviret, som snudd på ruinerat deras pälshandel. Oberörd av Kiefts högljudda orerande rapporterade Printz att regionen kunde livnära miljontals finnmarkssvenska svedjebönder - de bäst anpassade, framhöll han, av alla européer för pionjärlivets vedermödor i Nya Världen.
Så småningom uppstod en blodsblandning mellan framförallt lenaper och svenskar. De levde på snarlikt sätt, i en kärv men tämligen välordnad primitivism där det också fanns likhetstecken i andliga ting, som den finska skapelsemyten om Ilmatar, en slags motsvarighet till lenapernas allmoder. Eftersom de senare räknade släktskap på mödernet föll det sig naturligt att den vite mannen med sin indiankvinna delade den indianska gemenskapen och boplatsen, hellre än tvärtom. Printz förbannade "flykten till de vilske", som också var en konsekvens av bristen på vita kvinnor i Nya Sverige. Svedjebönderna anammade över huvud en rad indianska seder, odlingssätt, växtsorter och jakt- och fiskemetoder etc. Vita nybyggare i hela Nordamerika och somliga indianfolk absorberade å andra sidan den svenska byggtekniken med knutat liggtimmer.
Printz härskarmetoder förde honom på avvägar. Han slukades av ett personligt vinningsbegär, som innebar att han lade beslag på pälsskördar som varit avsedda för överskeppning till Sverige. Det svenska pälshandelsmonopolet med minkesserna blev hans väg till rikedom. När hans hunger inte längre stillades av materiella fördelar begärde han 1644 svenska trupper för att starta en utrotningskampanj mot indianerna: "...med Guds hjälp kunna vi utplåna varenda vilde som lever runt floden.", skrev han. Numera betraktade han lenaperna som "fattiga prackare", som gott kunde avlivas då de i alla fall bara hade majs att sälja. De hade förlorat allt värde sen de svindlats på sina bästa jaktmarker och inte längre kunde bidra till pälshandeln - men den tanken var guvernören otänkbar. Lyckligtvis tillstyrktes inte Printz begäran.
1647 dök den enbente, ryktbare Peter Stuyvesant upp som guvernör i Nya Holland. Under hans ledning öppnades på nytt konkurrensen om pälshandeln med minkesserna. 1646 och 1648 ankom nya skepp från moderlandet - Nya Sverige blomstrade. Året därpå, 1649, gick "Kattan" på grund med 70 svedjebönder vid Saint Croix i Västindien. De överlevande tillfångatogs av spanjorer och fördes som slavar till plantager och gruvor. Orosmolnen hopades. Det svenska handelskompaniet tillfogades svåra förluster på Kattans öde. Printz pälshandel bröt samman och holländarna kunde äntligen slå till. I juni 1651 seglade de uppför Delawarefloden, brände och plundrade svenska byar och bastioner och anlade själva Fort Casimir. Under tiden slickade lågorna i sig Korsholm, som fallit i lenapernas händer. Printz avgick hösten 1653 och återvände 60 år gammal - men stormrik - till Sverige.
Den svenska regeringen mobiliserade krafterna för ett sista försök att bevara Nya Sverige. Johan Rising, kommerskollegium, utsågs till ny guvernör, och på trefaldighetssöndagen 1654 nådde han kolonin med skeppet Örnen. Holländarna besköts, fortet Casimir föll och kolonin fick en oväntad nådatid för att återvinna något av sin forna prakt. Under Risings överinseende gjordes en stadsplan upp för blivande "Kristinehamn", utanför fästet Kristina. Under tiden smidde Stuyvesant onda ränker. 31 augusti 1655 föll så dråpslaget. Ft Trefaldighet (eg. Casimir) kommenderat av Sven Skute tvingades efter en kort belägring sträcka vapen. Samma öde rönte Kristinafästet under guvernör Risings ledning, tre dagar senare. Mitt under de påföljande fredsförhandlingarna ingick plötsligt det oväntade budet att minkesserna angripit Nya Holland. I denna minst sagt obekväma sits erbjöd Stuyvesant guvernör Rising att behålla allt land norr om Ft Trefaldighet! Men Rising, som var en rekorderlig ämbetsman som klippt ur de plikttrognaste verken, replikerade i denna ödesmättade stund att han inte vidtalat den svenska regeringen och därför såg sig nödd att avböja det generösa erbjudandet. När den svenska fanan halades 14 september 1655 var äventyret Nya Sverige över för alltid.
-----------------------------------------------------------------------------------
http://w1.155.telia.com/~u15508965/gudshjalp.htm
Publicerad nov 1977
"Med guds hjälp kunna vi utplåna varenda vilde..."
På senåret 1637 lade de bägge pinasserna Kalmare Nyckel och Fogel Grip ut från Göteborgs hamn. De svenska krigsskeppen stävade mot det outforskade sagolandet i väster - Nordamerika. Planen - som idéembryo kläckt inför Gustav II Adolf av en holländsk köpman redan på 1620-talet - avsåg att vinna marknadsandelar för svenskt koppar och järn, men framförallt att spinna vidare på stormaktsdrömmen genom kolonisation och handel. Hjärnan bakom det våghalsiga företaget var (förstås) rikskanslern Axel Oxenstierna med gott stöd av riksamiral Klas Fleming. Det svenska näringslivets beroende av holländsk professionalism i köpmanskap, finansiella projekt och marina färdigheter parat med det faktum att Nya Holland redan etablerats vid Hudson River (ca 1613) i Nya världen motiverade de svenska kölarna att glida fram som ett svenskt-holländskt kompaniprojekt. Rikskanslern hoppades kompensera statskassan för finansiella avrinningar på andra sidan Östersjön och göra profiter i pälsverk, tobak, kryddor och andra exotiska nyttigheter. Oxenstierna förmådde den nederländske f d kolonichefen, tysk-holländaren Peter Minuit att ställa sig i spetsen för den storvulna tanken att skapa en svensk koloni i Nordamerika. Då hade redan alerta hegemonister som engelsmän och fransmän huggit åt sig indianjord i Virginia 1607 resp. Maine 1605.
De bägge svenska skeppen nådde efter en lång och strapatsrik överfart Delawareviken 23 mars 1638. Svenske löjtnanten Måns Nilsson Kling, 20 svenska knektar samt en holländsk besättning gick i land vid Paradise Point i södra Delaware. Minuit samlade genast ett antal indianska hövdingar för rådslag och förvärv av ett landstycke på Delawareflodens västra strand. Indianerna, som levde i egendomsgemenskap, konfronterades - kanske för första gången - med äganderättsbegrepp som var dem helt främmande. Men de fogade sig. Det lilla fästet "Kristina", med lagerhus och några artilleripjäser, restes där man landstigit till hösten 1638. Storögda förhäxades svenskarna av platsen och överdrev på gängse manér prakten och rikedomen ifråga om djurarter och växtslag - och i synnerhet intrycken av de pittoreska "vildarna". Skulle den nyfödda kolonin "Nya Sverige" överleva den första kritiska perioden berodde det mera på förmågan att hävda sig mot andra imperiebyggare än på hotet från indianerna. Svenskarna utforskade omgivningarna, jagade, fiskade, provade markens fertila möjligheter och köpslog med indianerna.
På återresan till Sverige omkom Peter Minuit, vilket var ett allvarligt bakslag. Kolonin var i trängande behov av kolonister men det dröjde nästan 1 1/2 år innan en expedition kunde organiseras och under tiden höll ett missförstånd med de holländska intressenterna på att knäcka hela företaget. - Samtidigt utvecklade svenskarna handeln med indianerna; den omfattade metaller, kittlar, tyger, sprit, vapen och krut, vilket inbringade enorma pälstravar av bäver, mård, svarträv, tvättbjörn, svartbjörn och bisamråtta. I likhet med andra kolonisatörer stödde svenskarna helhjärtat de stammar som gav det bästa ekonomiska utbytet, vilket innebar inblandning i de intertribalistiska relationerna; ex. urartade de ofta rituellt och symboliskt genomförda stamfejderna till blodigt massmördande genom den vita vapenteknologin, mutor (det fördärvliga "eldvattnet" bl a) och påtryckningar etc, samtidigt som ömtåliga indianska maktbalanser rubbades.
Flodområdets indianer, delawarerna, eller leni-lenape som de själva kallade sig, tillhörde den algonkinska språkfamiljen. Deras byar var försedda med wigwamhyddor och spetsiga, omgivande pålverk. De tillämpade demokratiska spelregler i det sociala och politiska livet, och de brukade wampum (sevant; pärlor av snäckor) som betalningsmedel. Nordväst om Delaware levde de irokesspråkiga minkesserna, som lenaperna benämnde dem. Minkesserna fick efter engelsmännens kolonisering av Maryland tillgång till krutvapen. Denna vapenteknologiska fördel brukade de till att fördriva lenaperna från Delawareflodens västra krök, för att där kunna idka handel med holländarna och senare med svenskarna. Trycket från engelsmännen, som självklart kunde bli ett hot mot Nya Sveriges svaga närvaro, medförde att kolonin gladeligen försåg minkesserna med bössor, krut och bly för att de skulle kunna agera sköld och försvarslinje mot de glupska britterna. Indianerna fungerade som brickor i imperiebyggarnas strategiska kustpositionering och fjättrades gradvis i vita tankebanor och livsstilsmönster, där materiella vinster och territoriella anspråk brådstörtat sköts i förgrunden. Det var ett kulturskalv utan slut. - Minkesserna blev svenskarnas bästa handelspartner och en bundsförvant som räddade kolonin från undergång vid upprepade tillfällen.
Pälshandelsfästet Kristina fungerade som nav i "Nya Sveriges" sparsamma utbredning. Man insåg att kolonin stod och föll med utsikterna att befolka provinsen. Hittills hade bara ett smärre antal avdankade soldater valt att stanna. - I april 1640 anlände Kalmare Nyckel med en ny kommendant för kolonin - Peter Holländer Ridder. Ombord fanns också den första lutheranska präst som satt sin fot i Amerika - Torkel Reovius; denne kunde f ö låta resa en kyrka i Kristinafästet 1642. Men av färskt emigrantblod att bygga framtid på sågs inte ett spår. - Ridder satte igång att köpa upp stora markstycken runt flodområdet, eller "Reviret" som det kallades. Avsikten var närmast att blockera britters och holländares expansionsträvanden i regionen. Här fanns rika pälskördar att bärga. Men Ridders monopolpolitik slog slint då bägge konkurrenterna lyckades förvärva besittningar på Jerseysidan - holländarna reste ex. Fort Nassau.
1641 blev Nya Sverige en rent svensk angelägenhet. De holländska intressenterna hoppade av efter påtryckningar från Nya Holland (nuv. New York City, där Nya Amsterdam då låg), som inte överraskande ansåg att svenskarna kapat åt sig för stor andel av pälshandeln i Reviret. Hemma i Sverige planerade riksamiral Fleming en massiv kolonisation av hela regionen Delaware. Den hemkomne löjtnanten Måns Nilsson företog 1640 en värvningsdrive bland svedjebönder i finnmarkerna i Värmland och Västmanland. Det fanns numera ett överskott på detta kärva släkte - men resultatet var nedslående. Blott ett styvt 30-tal familjer var beredda att ryckas upp från den magra torvan för att gå en ännu osäkrare framtid till mötes i löfteslandet. Seglatsen på Kalmare Nyckel och Charitas avlöpte dock lyckligt - 7 nov 1641 ankrade man upp vid Kristinafästet, där de första riktiga emigranterna nu kunde landstiga. Sega som vindpinade kryptallar hade dessa finskättade ödemarksbor inom ett år slagit upp byn "Finland" ca två mil norr om Kristina. De spred snabbt sina pörten över hela Delaware.
Den svenska regeringen ansåg tiden mogen att höja statusen på sin besittning genom att förordna en guvernör. Valet föll på en 50-årig finländsk äventyrare och prästson med ett officersförflutet i 30-åriga kriget, Johan Björnsson - adlad Printz. Fetlagd men frustande av brutal energi tog Printz tacksamt emot utnämningen. Hösten 1642 avseglade skeppen Fama och Svanen med Printz familj, 70 knektar, kolonister och två präster - den ene Johan Campanius-Holm, kolonins första krönikör. Guvernör Printz tog sitt nya rike i besittning i februari 1643. Han medförde strikta instruktioner för sitt uppdrag, som bl a gick ut på uppfödning av silkesmaskar! 170 kilo Printz lät först uppföra det artilleribestyckade fästet Nya Elfsborg - som kostade 10 man livet i de feberhärjade sumpmarkerna. Därefter anlades blockhusfästena Nya Göteborg, Printz personliga residens och högkvarter, "Printzhof", samt Nya Korsholm. Korsholm tjänade som knutpunkt för handeln med minkesserna vid Skuilkilfloden. Runt 1643 räknade den svenska befolkningen i Nya Sverige ca 200 själar.
Guvernören drev sitt folk med oförtröttlig hänsynslöshet och kunde inom loppet av ett år förnöjt konstatera att Reviret försetts med ytterligare fyra byar: Uppland, Mölndal, Vasa och Torne. Printz despotiska framfart väckte snart bittra och hatiska känslor hos lenaperna som tvingades se sitt land smälta bort under fötterna på vita invandrare. Samtidigt kokade känslorna lika häftigt hos engelsmän och holländare, sen de avskurits från den lönande handeln med minkesserna. Printz Nya Sverige täckte nu en yta motsvarande Dalarnas. Och det var bara början...om guvernören kunde realisera sina storslagna planer...
När skeppet Fama sommaren 1644 anlände till Nya Sverige med fler svedjebönder - som genast ockuperade lenapeland - tröt indianernas hårt prövade tålamod. De slog tillbaka mot några av svenskbyarna och dödade sex personer; en krampaktig reflex som lika snabbt avklingade. Skälet var att minkesserna just hade gett engelsmännen en rejäl minnesbeta sen de angripits i sin wigwamstad Conestoga, och att de nu åter kontrollerade den livsviktiga handelstrafiken med vapen och pälsar i Reviret. Man höll också lenaperna i schack. Tusentals pälsverk skeppades över till Sverige och odlingarna av majs och tobak växte ut. Nya Sverige hade blivit en handels- och maktfaktor att räkna med, sin klena population till trots. Men kanske var det en flyktig hägring? Holländske guvernören Kieft protesterade häftigt mot svenskarnas egenmäktiga rumsterande i Reviret, som snudd på ruinerat deras pälshandel. Oberörd av Kiefts högljudda orerande rapporterade Printz att regionen kunde livnära miljontals finnmarkssvenska svedjebönder - de bäst anpassade, framhöll han, av alla européer för pionjärlivets vedermödor i Nya Världen.
Så småningom uppstod en blodsblandning mellan framförallt lenaper och svenskar. De levde på snarlikt sätt, i en kärv men tämligen välordnad primitivism där det också fanns likhetstecken i andliga ting, som den finska skapelsemyten om Ilmatar, en slags motsvarighet till lenapernas allmoder. Eftersom de senare räknade släktskap på mödernet föll det sig naturligt att den vite mannen med sin indiankvinna delade den indianska gemenskapen och boplatsen, hellre än tvärtom. Printz förbannade "flykten till de vilske", som också var en konsekvens av bristen på vita kvinnor i Nya Sverige. Svedjebönderna anammade över huvud en rad indianska seder, odlingssätt, växtsorter och jakt- och fiskemetoder etc. Vita nybyggare i hela Nordamerika och somliga indianfolk absorberade å andra sidan den svenska byggtekniken med knutat liggtimmer.
Printz härskarmetoder förde honom på avvägar. Han slukades av ett personligt vinningsbegär, som innebar att han lade beslag på pälsskördar som varit avsedda för överskeppning till Sverige. Det svenska pälshandelsmonopolet med minkesserna blev hans väg till rikedom. När hans hunger inte längre stillades av materiella fördelar begärde han 1644 svenska trupper för att starta en utrotningskampanj mot indianerna: "...med Guds hjälp kunna vi utplåna varenda vilde som lever runt floden.", skrev han. Numera betraktade han lenaperna som "fattiga prackare", som gott kunde avlivas då de i alla fall bara hade majs att sälja. De hade förlorat allt värde sen de svindlats på sina bästa jaktmarker och inte längre kunde bidra till pälshandeln - men den tanken var guvernören otänkbar. Lyckligtvis tillstyrktes inte Printz begäran.
1647 dök den enbente, ryktbare Peter Stuyvesant upp som guvernör i Nya Holland. Under hans ledning öppnades på nytt konkurrensen om pälshandeln med minkesserna. 1646 och 1648 ankom nya skepp från moderlandet - Nya Sverige blomstrade. Året därpå, 1649, gick "Kattan" på grund med 70 svedjebönder vid Saint Croix i Västindien. De överlevande tillfångatogs av spanjorer och fördes som slavar till plantager och gruvor. Orosmolnen hopades. Det svenska handelskompaniet tillfogades svåra förluster på Kattans öde. Printz pälshandel bröt samman och holländarna kunde äntligen slå till. I juni 1651 seglade de uppför Delawarefloden, brände och plundrade svenska byar och bastioner och anlade själva Fort Casimir. Under tiden slickade lågorna i sig Korsholm, som fallit i lenapernas händer. Printz avgick hösten 1653 och återvände 60 år gammal - men stormrik - till Sverige.
Den svenska regeringen mobiliserade krafterna för ett sista försök att bevara Nya Sverige. Johan Rising, kommerskollegium, utsågs till ny guvernör, och på trefaldighetssöndagen 1654 nådde han kolonin med skeppet Örnen. Holländarna besköts, fortet Casimir föll och kolonin fick en oväntad nådatid för att återvinna något av sin forna prakt. Under Risings överinseende gjordes en stadsplan upp för blivande "Kristinehamn", utanför fästet Kristina. Under tiden smidde Stuyvesant onda ränker. 31 augusti 1655 föll så dråpslaget. Ft Trefaldighet (eg. Casimir) kommenderat av Sven Skute tvingades efter en kort belägring sträcka vapen. Samma öde rönte Kristinafästet under guvernör Risings ledning, tre dagar senare. Mitt under de påföljande fredsförhandlingarna ingick plötsligt det oväntade budet att minkesserna angripit Nya Holland. I denna minst sagt obekväma sits erbjöd Stuyvesant guvernör Rising att behålla allt land norr om Ft Trefaldighet! Men Rising, som var en rekorderlig ämbetsman som klippt ur de plikttrognaste verken, replikerade i denna ödesmättade stund att han inte vidtalat den svenska regeringen och därför såg sig nödd att avböja det generösa erbjudandet. När den svenska fanan halades 14 september 1655 var äventyret Nya Sverige över för alltid.
Jag läste för en tid sedan en artikel om en stad i USA (förmodligen i Delaware) som var extremt influerad av svensk kultur och historia pga utvandringen. Det var svenska flaggor överallt och köttbullar serverades i var mans kök.
Är det möjligtvis någon här som vet vilken stad och/eller artikel det är jag pratar om? Jag håller på med ett arbete om just detta ämne och är i stort behov av den.
Jag är medveten om att det är en gammal tråd jag drar upp men min fråga är inte värd en hel tråd.
Är det möjligtvis någon här som vet vilken stad och/eller artikel det är jag pratar om? Jag håller på med ett arbete om just detta ämne och är i stort behov av den.
Jag är medveten om att det är en gammal tråd jag drar upp men min fråga är inte värd en hel tråd.
Det låter mer som en stad i Minnesota med omnejd eller möjligen Kingsburg i CalifornienSokrates skrev:Jag läste för en tid sedan en artikel om en stad i USA (förmodligen i Delaware) som var extremt influerad av svensk kultur och historia pga utvandringen. Det var svenska flaggor överallt och köttbullar serverades i var mans kök.
Är det möjligtvis någon här som vet vilken stad och/eller artikel det är jag pratar om? Jag håller på med ett arbete om just detta ämne och är i stort behov av den.
Jag är medveten om att det är en gammal tråd jag drar upp men min fråga är inte värd en hel tråd.
/CvD
Kan ju vara:Sokrates skrev:Jag läste för en tid sedan en artikel om en stad i USA (förmodligen i Delaware) som var extremt influerad av svensk kultur och historia pga utvandringen. Det var svenska flaggor överallt och köttbullar serverades i var mans kök.
Är det möjligtvis någon här som vet vilken stad och/eller artikel det är jag pratar om? Jag håller på med ett arbete om just detta ämne och är i stort behov av den.
Jag är medveten om att det är en gammal tråd jag drar upp men min fråga är inte värd en hel tråd.
http://en.wikipedia.org/wiki/Wilmington%2C_Delaware
Kolla bara in stadens flagga:
-
Olof Trätälja
- Utsparkad
- Inlägg: 1456
- Blev medlem: 16 april 2006, 09:36
- Ort: Sverige
Re: Delaware
Wilmington är som sagt nog den främsta platsen för lämningar och också den historiskt viktigaste eftersom Kristina var den första skansen. Enligt vad jag har surfat mig fram till så finns också lämningar av skanserna Nya Göteborg och Elvsborg. I övrigt verkar det dock vara klenare, några entusiaster letar efter rester av nya Kexholm och enligt mitt surfande tycks Blockhuset Uppland ha legat i ett område som nu är en park.
Intressant är också Nya Göteborg där Johan Printz hade sitt residens sedan han kom på plats.
http://www.nps.gov/history/history/onli ... itec53.htm
Platsen tycks också synnerligen enkel att besöka då Philadelphias internationella flygplats byggts just på den halvö mellan älvarna och skansarna Nya Göteborg och Nya Korsholm som var centrum för kolonins senare skede.
http://maps.google.com/maps?spn=0.03602 ... 41139&fc=1
Från terminal A, varifrån flyget till Stockholm går, verkar det vara ca en halvmils promenadväg till Nya Göteborg, som ligger direkt väster om rullbanorna. Dra kartbilden något så att området väster om rullbanorna syns och zooma in så är Governor Printz Park markerad eller klicka på denna direktlänk till Nya Göteborg.
Med andra ord om man byter flyg i Philadelphia och har några timmar över så borde det fungera helt utmärkt med en promenad. Är det någon som har provat?
Edit: avståndsuppgiften korrigerad
Intressant är också Nya Göteborg där Johan Printz hade sitt residens sedan han kom på plats.
http://www.nps.gov/history/history/onli ... itec53.htm
Platsen tycks också synnerligen enkel att besöka då Philadelphias internationella flygplats byggts just på den halvö mellan älvarna och skansarna Nya Göteborg och Nya Korsholm som var centrum för kolonins senare skede.
http://maps.google.com/maps?spn=0.03602 ... 41139&fc=1
Från terminal A, varifrån flyget till Stockholm går, verkar det vara ca en halvmils promenadväg till Nya Göteborg, som ligger direkt väster om rullbanorna. Dra kartbilden något så att området väster om rullbanorna syns och zooma in så är Governor Printz Park markerad eller klicka på denna direktlänk till Nya Göteborg.
Med andra ord om man byter flyg i Philadelphia och har några timmar över så borde det fungera helt utmärkt med en promenad. Är det någon som har provat?
Edit: avståndsuppgiften korrigerad
Senast redigerad av 1 Olof Trätälja, redigerad totalt 24 gånger.
-----------
Ett enda är det visa, det vill och vill inte kallas vid namnet Zeus. -Herakleitos
Ett enda är det visa, det vill och vill inte kallas vid namnet Zeus. -Herakleitos
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13419
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Re: Delaware
Nu hinner jag inte leta upp tråden, men det finns också en tråd som handlar just om svenskarna i Delaware. Det finns också artikel om det på Ancestry också.
http://www.rootsweb.ancestry.com/~nycoloni/nwswdn.html
Stefan
http://www.rootsweb.ancestry.com/~nycoloni/nwswdn.html
Stefan