Bondeupproren på 1600-talet

Isola747 · Inlägg av **Isola747** » 5 februari 2007, 23:23

Under 1600-talet var det som bekant bondeuppror runt om i Europa. Men vad jag vet så skedde inte detta i Sverige. Jag är inte så jätte hemma på just detta. Men om jag nu har rätt; Varför blev det inget bondeuppror i Sverige på 1600-talet?

agricola · Inlägg av **agricola** » 6 februari 2007, 10:55

Jag tror att det viktigaste orsaken till att det vara aldrig några märkvärdiga bondeuppror i Sverige är att det svenska "folket" var relativt enigt folk och stod ofta enad bakom sin kung. De svenska kungarna förstod att man måste ha folket bakom sig för att lyckas med sin politik, vilket kanske inte andra kungar förstod i samma utsträckning. Sedan tror jag att det finns något i det att de förödande krigen som drabbade Europa aldrig i samma utsträckning drabbade Sverige. Svenska kungar förde alltid krig utanför sina egna gränser (t ex i Polen och i de tyska staterna). Befolkningen som levde inom Sveriges dåvarande gränser slapp alltså detta elände. Sedan kan man också påpeka att svenska bönder var aldrig livegna, vilket t ex franska bönder var (en kanske mycket viktig orsak till uppror i Europa).

Säkert kan någon annan fylla ut med mer orsaker.

S.P.

Pewi · Inlägg av **Pewi** » 6 februari 2007, 11:11

Man skall nog inte underskatta riksdagens betydelse. Hur lite inflytande bönderna än hade i riksdagen så var de ändå representerade och en del av besluten. Dessutom var andelen självägande bönder mycket större i Sverige än i många andra länder. Staten bör ha känts som en betydligt mer konsekvent och rättvis makt att betala skatt till än en lokal godsherre, den svenska adeln hade heller inte samma feodala rättigheter över sina landbor som man hade på många andra ställen. Något man tidvis klagade bittert över, särskilt de som hade gods även i Balticum och Tyskland och alltså själva hade erfarenhet av de befogenheter man som godsägare hade där.

/P

Isola747 · Inlägg av **Isola747** » 6 februari 2007, 18:54

Tack för alla svar! Efter att ha fått lite mer kött på benen känns det som att bönderna i Sverige helt enkelt hade det lite bättre än bönderna ute i Europa.

Ben · Inlägg av **Ben** » 6 februari 2007, 19:05

Det finns ett par äldre verk av Georg Wittrock: "Regering och allmoge under Kristinas förmyndare" resp. "Regering och allmoge under Kristinas egen regering". De skulle nog kunna ge en del om förhållandet mellan allmoge och centralmakt.

Erik Hägerdal · Inlägg av **Erik Hägerdal** » 7 februari 2007, 15:45

agricola skrev:Jag tror att det viktigaste orsaken till att det vara aldrig några märkvärdiga bondeuppror i Sverige är att det svenska "folket" var relativt enigt folk och stod ofta enad bakom sin kung. De svenska kungarna förstod att man måste ha folket bakom sig för att lyckas med sin politik, vilket kanske inte andra kungar förstod i samma utsträckning. Sedan tror jag att det finns något i det att de förödande krigen som drabbade Europa aldrig i samma utsträckning drabbade Sverige. Svenska kungar förde alltid krig utanför sina egna gränser (t ex i Polen och i de tyska staterna). Befolkningen som levde inom Sveriges dåvarande gränser slapp alltså detta elände. Sedan kan man också påpeka att svenska bönder var aldrig livegna, vilket t ex franska bönder var (en kanske mycket viktig orsak till uppror i Europa).

Myten om det "livegenskapsfria" Sverige har avhandlats tidigare här.

Sverige var långt ifrån unikt med att ha självförsörjande bönder som slapp livegenskap vid denna tid i Europa, som exempel levde Baskiens och Schweiz bönder aldrig under livegenskap.

De flesta bondeupproren vid denna tid syftade till att bönderna ville slippa pålagor i form av skatter, härjande arméer m.m. och klara sig själva. Sverige var (med undantag från Skånelandskapen och Småland under svensk-danska krigen) förskonat från arméer som härjade och plundrade landskapen vid denna tid.

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 7 februari 2007, 16:09

Erik, nog kan man hävda att livegenskap aldrig funnits i Sverige, borträknat träldomen. Att man på sina håll i Skåne behöll det gamla faestebondesystemet kan man ju knappast se som att livegenskap var något som präglade Sverige.

Däremot kan jag hålla med om att relationerna hårdnade mellan överhet och bönder under just 1600-talet, i synnerhet under Kristinas regering då adelsmän kunde köpa sig skatteupptagningsrätt bland bönder. Att det inte bröt ut väpnade uppror mot detta tycker jag är förvånande, men det kan väl bero på böndernas ställning i riksdagen där man utvecklade en koncensustradition. I o m reduktionen fick ju också bönderna till slut sin vilja igenom och stärkte sin ställning genom stödet till kungen, allt tack vare förhandlingar istället för uppror.

Angående den påstådda livegenskapen ute i Europa var den väl efter vad jag lärt mig i princip avskaffad under tidigmodern tid? Det kanske inte var vanligt med självägande bondehemman såsom i Sverige och Schweiz, men franska, engelska, spaska m.fl. bönder var väl knappast underställda en sträng ofrihet så som på sina håll hade existerat under högmedeltiden, och som vid den här tiden drevs till sin spets i Östeuropa.

cats · Inlägg av **cats** » 7 februari 2007, 16:17

Glöm inte klubbekriget i den östra delen av Sverige (Finland) 1596-1597. Inte riktigt 1600-tal, men nästan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Klubbekriget

Erik Hägerdal · Inlägg av **Erik Hägerdal** » 7 februari 2007, 22:08

Mikael, det är ju aldrig fel att nyansera diskussionen. Självfallet var det som i detta fallet något som förekom regionalt, men att den svenske kungen långt efter Roskildefreden och in på 1700-talet sanktionerade ett feodalsystem i Sverige, betyder ju att det fanns en hel del svenska bönder som stod under livegenskap.

Är det någon som vet hur det såg ut i Generalguvernörmentet Pommern, alltså på Rügen och vid Wismar? De tyska bönderna förblev i allmänhet livegna tills Napolons arméer ryckte fram.

This feudal relationship evolved from agricultural slavery of late Roman Empire and spread through Europe around the 10th century; it flourished in Europe from the Middle Ages until the 19th century. After the Renaissance, serfdom became increasingly rare in most of Western Europe but was strong in the Central and Eastern Europe (this phenomenon was known as the second serfdom). In England, it lasted up to the 1600s and in France until 1789. In Eastern Europe the institution persisted until the mid 19th century. In Finland, Norway and Sweden feudalism was not established, and serfdom did not exist.

http://en.wikipedia.org/wiki/Serfdom

Tittar man på årtalslistan ser man att Österrike avskaffade livegenskapen 1781, medan den i Bosnien-Hercegovina som blev österrikiskt senare avskaffade det först efter Första världskriget 1918. Hade inte kejsarmakten något större inflytande alls i vissa provinser?

Niedzwiadek · Inlägg av **Niedzwiadek** » 8 februari 2007, 22:46

Har för mig att områdena på balkan under Österrike-Ungerns välde hade en hel del självbestämande även om iten så mycket som de ville. I vissa fall t.ex. Kroatien så var det väll Ungern som bestämde över dem inte Österrike?

medundersåte · Inlägg av **medundersåte** » 9 februari 2007, 17:26

Erik Hägerdal skrev:Mikael, det är ju aldrig fel att nyansera diskussionen. Självfallet var det som i detta fallet något som förekom regionalt, men att den svenske kungen långt efter Roskildefreden och in på 1700-talet sanktionerade ett feodalsystem i Sverige, betyder ju att det fanns en hel del svenska bönder som stod under livegenskap.

Livegenskap fanns även i Estland och den svenska delen av Livland, det är väl dock tveksamt om man kan säga att de svenska kungarna var särskilt förtjusta i systemet.

Erik Hägerdal skrev:Är det någon som vet hur det såg ut i Generalguvernörmentet Pommern, alltså på Rügen och vid Wismar? De tyska bönderna förblev i allmänhet livegna tills Napolons arméer ryckte fram.

Jag är inte helt säker, men jag tror att det var Gustav IV Adolf som avskaffade livegenskapen i Sveriges tyska besittningar efter upplösningen av det Tysk-romerska riket.

Erik Hägerdal skrev:Tittar man på årtalslistan ser man att Österrike avskaffade livegenskapen 1781, medan den i Bosnien-Hercegovina som blev österrikiskt senare avskaffade det först efter Första världskriget 1918. Hade inte kejsarmakten något större inflytande alls i vissa provinser?

Liksom i fallet med Sverige under 1600-och 1700-tal så kunde olika delar av ett rike vara knutet till centralmakten under olika förutsättningar och lagar. Bosnien och Hercegovina blev väl inordnat under Österrike väldigt sent (i början av 1900-talet?) vilket kan vara en förklaring till att livegenskapen fortfarande fanns kvar vid första världskrigets utbrott.

Cocacolajojo · Inlägg av **Cocacolajojo** » 22 februari 2007, 20:32

Alltså när vi tittar på Sverige under 1600-talet finns alla komponenter där för att ett uppror ska bryta ut. Vi får inte glömma att Sverige runt mitten av 1600-talet var väldigt nära ett uppror. Jag vet inte om jag skulle säga att Sverige var feodalt... det var väl just det som gjorde Sverige till en stormakt. Dvs. att den svenska staten kunde skapa en stor centraliserad statsorganisation baserad på rådet, ämbetsverken (collegierna) och landshövdingarna. Visserligen kanske det går att säga den tidigmoderna staten var feodal i sin uppbyggnad men då är man nog väldigt generös med användandet av begreppet.

Jämförelevis så är idealtypen för det feodala en sorts maktdelegering. De medeltida kungarna av exempelvis Frankrike var tvungna att dela ut jorden till sina vasaller för att de inte kunde ta hand om varken maktutövningen eller resursinhämtandet själva. Den svenska tidigmoderna staten var tvärtom otrolig i både sin maktutövning och resursadministration. Läste nyligen att när Sverige var som värst så fanns det fler trupper per capita än i Fredrik den stores Preussen. Vidare så kunde den svenska kronan, för den tiden, effektivt administrera väldigt olika provinser spridda över stora områden.

Om man med feodalism menar förtrycket så tror jag ändå man får revidera. Den svenska allmogen hade flera kanaler att klaga igenom. Johan Holm har i en artikel i Historisk tidsskrift visat att Gustav II Adolf var väldigt benägen att godta allmogens besvär. Jan Glete jämför i sin bok om tidigmoderna stater de svenska bönderna med köpmannaklassen i de nederländska provinserna och den spanska adeln i den meningen att de agerade som lokala eliter, vilka centralmakten var tvungna att förhandla med.

Så feodalism under 1600-talet... nej tack. Däremot så skulle jag inte direkt säga att det någonstans var jämlikt eller balanserat. Skulle garanterat INTE vilja vara bonde i Sverige på 1600-talet.

Ben · Inlägg av **Ben** » 23 februari 2007, 11:44

Cocacolajojo skrev:. Skulle garanterat INTE vilja vara bonde i Sverige på 1600-talet.

Å andra sidan, om man nu ändå var tvungen att vara bonde i 1600-talets Europa - vilka länder skulle ha varit bättre att leva i?

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 23 februari 2007, 12:32

Skulle vilja hävda att vissa trakter i landet faktiskt var relativt jämlika och "balanserade", exempelvis i Dalarna och andra bygder norrut, där samtliga bönder var skattebönder med egna jordar. Visst var prästerskapet fortfarande auktoritetspersoner, och det fanns alltid bönder som hade det bättre ställt än andra. Men jag menar att dessa bygder var så jämlika som den "orättvisa mänskliga naturen" tillåter.

al_bin · Inlägg av **al_bin** » 8 mars 2007, 20:51

Under 30-åriga kriget kunde den svenska centralmakten fortfarande spela på minnet från Kalmarkriget då Sverige blev direkt drabbat av kriget. Prästerna predikade att det var bättre att bekämpa fienden i hans hemland än vänta på honom i Sverige. På så vis kunde man försvara krigseltagandet och få vanligt folk att acceptera det.