Den förlorade hopen

[Gabriel Sandberg]

Den förlorade hopen
Här tar jag upp ett annat begrepp som nämndes i Kapten Gars inlägg om Erik XIV:s truppslag, det första var rondassier som behandlas i en separat tråd.

Jag vet att uttrycket och fenomenet den förlorade hopen förekom på kontinenten i flera länder. På tyska heter det verlorene Haufe. På engelska blir det forlorn hope, ett uttryck som ofta översätts felaktigt till förlorat hopp eftersom engelskans hope faktiskt kan betyda samma sak som ordet hop på svenska. På franska är uttrycket les enfants perdues, vilket ordagrant betyder de förlorade barnen. Liknande blir det på spanska där de kort och gott heter los perdidos, de förlorade.

Imperiets landsknektsarmeer använde sig av den förlorade hopen för att genomföra de farligaste uppdragen. Dödligheten kunde ofta uppgå till mer än hälften varför kommendering till hopen användes som alternativt straff till avrättning. De flesta förseelser bestraffades med döden och man kunde alltså välja att tjänstgöra i hopen istället. Överlevde man hade man avtjänat sitt straff. Stundom behövdes dock påfyllning, när dömda frivilliga var i brist, varpå olyckligt utlottade fick denna tjänstgöring. Det förekom även frivilliga dårar som gjorde detta för äran och spänningen.

Jag misstänker att fenomenet kom till Sverige med Gustav Vasa då han importerade landsknektarnas taktiker, vapenslag och kostymering. Jag känner inte till några källor som omnämner förlorade hopen under Gustav Vasas regering. Som Kapten Gars tydliggör i sitt inlägg användes de under 1500-talet senare hälft. Om jag inte är helt felunderrättad som förskjöts termens betydelse under 1600-talet till att helt enkelt omfatta trossen, rätta mig den som vet.

Detta är i princip allt jag känner till. Ytterligare upplysningar uppskattas.

Frågor
Användes den förlorade hopens teknik under Gustav Vasas regeringstid och vad finns det för källor på det?

När och hur förekommer uttrycket för första gången i Sverige?

[Gabriel Sandberg]

Jag fick nyligen ett svar från Akademin som lät meddela följande:

"Vårt äldsta belägg på 'förlorad hop' är från c. 1550: "K. M. threngde
weldeligen och oförwägen til och lade ned både theres förloren hop och
weldige hop." HSH (Handlingar rörande Skandinaviens historia) del 2, s. 21.
Av årtalet att döma borde det röra sig om Gustav Vasa. Om han använde det
tyska uttrycket kan jag inte ta reda på i vårt material, eftersom det är
sorterat efter de svenska orden."

Detta finns f. ö. att läsa under FÖRLORA, moment 11 e) i SAOB, se:
http://g3.spraakdata.gu.se/osa/show.pht ... 20063.html