Poliser och militärer med nazistsympatier

[Ingmar]

Kanske inte är så underligt ändå?

Nej, det är ju allmänt känt att rörelsen tilltalade militärer och poliser. Nationalsocialistiska Blocket, t.ex, grundades och bestod till stor del av höga militärer. Men även i de andra fascistiska och nazistiska organisationerna verkar militärerna ha varit minst sagt välrepresenterade.

Jag har för mig att jag sett en undersökning om militärernas politiska hemvist under denna tiden. Någon som har mer information? Det finns åtminstone en om poliskåren, som utfördes på uppdrag av den samtida regeringen.

[Patrik]

Jag har för mig att jag sett en undersökning om militärernas politiska hemvist under denna tiden. Någon som har mer information? Det fanns åtminstone en om poliskåren som utfördes av en regeringstillsatt kommission i början av 40-talet.

Vad gav den för resultat?

Sen är väl frågan hur pass mycket av vurmandet för nazismen/facismen som bottnade i den (eviga) frågan om försvarsanslagen och krigsromantik bland de svenska officerarna eller om de verkligen var övertygade facister/nazister.

[Ingmar]

Vad gav den för resultat?

150 av 700 intervjuade poliser var eller hade varit aktiva i något nazistparti.

Sen kan man ju lägga till alla som bara var nazistsympatisörer eller medlemmar/sympatisörer av någon icke-nazistisk fascistorganisation...

[Patrik]

hmmm...var poliserna slumpvist utvalda eller kom de från någon särskild region?

(Gör vi om lite här då).
Ursäkta min frågvishet, men det var intressant...

[Daniel L]

Jag gjorde ett nytt ämne av detta från diskussionen om Sveaborgsskölden.

mvh/ Daniel

[Ingmar]

hmmm...var poliserna slumpvist utvalda eller kom de från någon särskild region?

Jag antar att det gjordes grundligt eftersom det var en av konungen/regeringen tillsatt kommission. I artikeln (ur Ystads Allehanda) stod också att bland de nazistiskt aktiva poliserna var en stationerad i Ystad, så man kan ju misstänka att utredningen rörde fler regioner.

[Patrik]

Stod där något om vad som hände dessa poliser?

[Ingmar]

Stod där något om vad som hände dessa poliser?

Nej. Förmodligen hände ingenting förrän kriget var över och man visste utgången..

I samma artikel stod bl.a. också om Skånes poliskår och hur den misstroddes av regionens SÄPO-chef (p.g.a. den utbredda "tyskvänligheten"). I en rapport skrev han:

"…vid en tysk ockupation av Skåne skulle de - på grund av sin sympatiska inställning till Tyskland - ha lättare att i sin tjänsteutövning samarbeta med de tyska myndigheter än deras kollegor".

[Patrik]

Verkligen intressant...Visar om inte annat att SÄPO tydligen ändå höll dessa grupper under viss övervakning.
Får tacka för denna inblick i Sverige under andra världskriget.

[Martin Tunström]

Verkligen intressant...Visar om inte annat att SÄPO tydligen ändå höll dessa grupper under viss övervakning.
Får tacka för denna inblick i Sverige under andra världskriget.

Säpo kallades i folkmun för Hestapo.

/Anno

[hans lindquist]

Verkligen intressant...Visar om inte annat att SÄPO tydligen ändå höll dessa grupper under viss övervakning.
Får tacka för denna inblick i Sverige under andra världskriget.

Svar:
Säkerhetspolisen och dess föregångare höll såväl höger- som vänsterextrema organisationer under uppsikt, även om intresset ofta snedvreds åt vänster av slentrian och antagligen även därför att ultravänstern excellerade i bruket av revolutionära slagord och åthävor samt dessutom - vad kommunistpartiet (nuvarande vänsterpartiet) beträffar, organisatoriskt via Komintern ingick som en "sektion" i Sovjetkommunismen. Ultrahögerns lika farliga extremiströrelser använde vanligtvis ett mer "moral- och samhällsbevarande" språkbruk samt flirtade med religiösa och/eller religiösa grupper, med påföljd att naiva säkerhetsmän lätt uppfattade dem som mer harmlösa än kommunister och revolutionära anarkister.
I sin gedigna doktorsavhandling "Hakkorset och wasakärven" påvisar emellertid Helene Lööw flera fall, där säkerhetstjänsten höll framförallt Lindholmsnazisterna under uppsikt.
En gammal länspolischef i Dalarna - Axel Blomér - under kriget benämnd "landsfogde") - berrättade i en intervju för undertecknad och tidningsläsarna att säpos föregångare strax före kriget genom väggen avlyssnat ett hemligt hotellrumsmöte i Falun mellan nazistledaren Sigurd Furugård från Älvdalen och fd kommunistiske riksdagsmannen Nils Flyg. Den senare hade brutit sig ut ur kommunistpartiet för att orientera sig mot nationalsocialismen. Han ville nu ha kontakt med tyska legationen i Stockholm för att om möjligt utverka subsider till driften av kommunistpartiets huvudorgan Folkets Dagblad, som han tog med sig i flytten. Furugård fixade saken och penningförsändelser anlände regelbundet från Berlin till tidningen under de närmaste åren. Dokument ur tyska arkiv visar att Berlin fäste visst avseende vid Folkets Dagblad och Flygs märkliga nya parti. Tyskarna hoppades via dessa kanaler nå delar av den för dem eljest svårtillgängliga svenska arbetarrörelsen.
Alltnog, säkerhetstjänsten tycks ha hållit ett vakande öga - eller rättare sagt öra - på herrarna i hotellrummet. Två svenska tidningar finansierades delvis från Berlin under andra väldskriget. Vänsterpartiets fd huvudorgan Folkets Dagblad och ultrahögerns - Sveriges Nationella Förbunds - tidning Dagsposten.
Historiens höga beskyddarinna Cleo är alldeles bestämt en dam med sinne för ironi.
Samme pensionerade länspolischef berättade, hur man genom telefonavlyssning på en kontorsväxel i Falun hört en möjligen något naiv nazist av det enklare slaget ringa upp tyska legationen i Stockholm vid invasionen i Norge den 9 april 1940 och utropa:
-Jag förstår ju att det snart brakar löst här också. Då hoppas jag verkligen att ni kommer ihåg mig och mina insatser för den stora saken!
Mannen tillhörde måhända inte begåvningsreserven.
Med subversiv hälsning
-