Visst kan man räkna med sammanträffanden. Detta av enkla anledningar. Strax före midnatt mitt i vår huvudstad och det är lönehelg. Hur många rövare och notoriska förbrytare kan man räkna med befinner sig inom en radie av några hundra meter?a81 skrev: ↑20 okt 2025 20:21OK, men det tyder ändå på vapenkunskap och vapenintresse. Det är också något som talare emot Skandiamannen som gärningsman. Mordet ger väl på flera sätt ett "semiprofessionellt" intryck, vilket liksom pekar i riktningen ensam galning med vapenvana.
Samtidigt är det flera underliga sammanträffanden i samband med Palmemordet, t.ex. att mordet skedde utanför Skandiahuset där Stay Behind hållit till, att ett gäng Bofors-medarbetare på AW (inte ett begrepp som användes 1986) befann sig vid mordplatsen, att Dekorima i sitt skyltfönster hade masker liknande den Gustav III hade på sig när han sköts 1792, observationer av walkie talkie-män, Säpos underrättelseoperation "Cosi fan tutte" på mordkvällen, etc. Mycket är säkert bara slumpmässiga konstigheter, men kanske inte allt?
Intressant ledarkrönika från UNT: https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/ ... s/r08g3nqj
Det som stör mig och borde oroa alla svenska medborgare är säkerhetsapparatens icke-agerande. Trots intensiva övningar så fanns det ingen synlig aktivering. Polis och hemvärn i Stockholm ansvarade för kuppberedskapen. Skyddsobjekten väl definierade; förutom ÖB statsministern och andra höga befattninghavare fanns stridspiloter på listen.
MEN, inga synliga åtgärder. Ingvar Carlsson skriver i sina memoarer hur han hukade i bilens baksäte under färden till Rosenbad. Kjell Olof Feldt fick själv ringa polisen i Nacka och begära eskort. På stationen hade ingen hört om något mord.
Vadan denna märkliga passivitet? Även om det var ett falskt larm så borde berörda ha agerat snabbt och resolut.
