Olof Palmes baneman

[a81]

Jo, men det känns som att svaren är korthuggna och kanske är hon själv osäker. Kanske Stig pratade konstig om mordet hemma också? Mycket konstig uttalande av Engström i Skydd & Säkerhet 1992: "Om då någon av oss också går omkring med ett vapen – så kanske vi tar till det vid ett sådant ögonblick."

Det skulle ju kunna förklaras med, ehm, liberal citering av journalisten. För att göra det lite mer spännande, helt enkelt.

Absolut kan det vara så. Jag gissar att journalister åtminstone gör citaten lite mindre "svamliga" jämfört med hur de har uttalats i verkligheten. Dock tycker jag att detta citat och även andra från Skandiamannen har en raljant ton som man inte förväntar sig av ett vittne. Det behöver inte betyda att han är skyldig, men det är något som inte "stämmer".

[Stefan Lundgren]

Det där kan vi nog ältar till domedagen utan att komma närmare sanningen och ännu mer som döljer sig just nu kanske kommer fram senare. För mig känns det som att Skandiamannen fick stämpeln som Palmes mördare, dels som känd Palmehatare och dels har han varit död sedan juni 2000.

Stefan

[a81]

Håller till stor det med. Vi vet inte ens om Skandiamannen var någon större Palmehatare. Palme var en kontroversiell person i vissa avseenden ganska långt ut på vänsterkanten, inte en "vanlig" västeuropeisk mitten-vänster-politiker som efterföljande svenska socialdemokratiska ledare. Många hade svårt för Palme (inte minst moderater som Skandiamannen), utan att för den skull vara i närheten av att önska livet av Palme.

För att göra en liknelse, gissningsvis 60-70 procent av amerikanerna (inklusive många republikaner) har svårt för Trump, men det gör dem inte till "Trumphatare".

Det som ändå är misstänkt med Skandiamannen är hans vilja att synas i media, raljanta uttalanden, att inget(?) annat vittne sett honom och hans avvikande vittnesuppgifter. Sedan försvåras detta delvis av att Skandiamannen tillhör en äldre generation medelklassmän med en framtoning som är annorlunda än 40-talisterna och efterföljande generationer. Hans eleganta stil och lätt snobbiga sätt att tala är mer udda idag än 1986.

[koroshiya]

Läste en bok med titeln, "Drabbad av Sverige", en gång; skriven av Marianne Alopaeus.

Hon närde en kanske inte ringa illvilja mot Olof Palme. Förvisso namnger hon inte politikern i boken, men med tanke på resten av boken skulle jag gissa att det var han.

Sedan har vi ju stollepartier som EAP, med deras undersökningar om familjen Palme. De gav ju ut texter om Palme-Dutt och om Palmes barndom, där det ansågs som mycket suspekt att familjen delvis hade kommit från baltstaterna.

Palme var nog på vissa vis för smart för sitt eget bästa.

[a81]

Palme var nog på vissa vis för smart för sitt eget bästa.

Ja, och så var det en högervåg i samhället från sent 1970-tal till tidigt 1990-tal ungefär, egentligen både en högerliberal våg (jfr "yuppies", kritik mot löntagarfonder, kritik mot höga skatter, etc.) och en konservativ våg (kritik mot flumskola, kritik mot miljonprogrammet, kritik mot rivningar, etc.).

[a81]

Visst är det naturligt att tänka sig att en "knäpp" person ser Palme, blir upprörd när Palme inte vill prata, handgemäng uppstår, gärningsmannen har pistol på sig, drar pistolen och skjurer Palme. I verkligheten ser det dock inte så, utan gärningsmannen smyger väl mera upp bakom Palme och skjuter honom utan någon direkt kontakt före.

Det finns flera vittnen som säger att mördaren hade sällskap med paret Palme från reklampelaren fram till Dekorimahörnet. Förespråkare av det så kallade mötesscenariot, bl.a. Gunnar Wall och Lars Borgnäs, tillhör dem som lyft fram detta.

Är mera inläst på Palmemordet nu och håller med om att mötesscenariot är ganska troligt. Såväl taxichauffören Anders D och hans passagerare som undersköterskestuderande Anna H beskriver att makarna Palme samtalade med mördaren. Övriga vittnet ser inget eller bara sporadiskt vad som händer fram till själva mordtillfället.

Jag tycker även att man bör tänka på att Lisbeth Palme kan ha missat samtalet, men att det såg ut som att hon deltog. Olof Palme kan ha stannat till, pratat några ord med mördaren, Lisbeth bara saktat in i tron att Olof tittat på något i skyltfönstret. Kanske var hennes uppmärksamhet riktad någon annanstans, letade efter något i handväskan, etc. Min poäng är att det finns mellanvarianter mellan mötesscenario och icke-mötescenario. Lisbeth Palme kanske även fick något slags minneslucka orsakad av det psykiska traumat.

Min bild av vittnesmålen är att mördaren i ålder och utseende påminde om Christer Pettersson (ca 40 år, mörkhårig), men att hans klädsel var mer som Skandiamannens med överrock och mörka byxor.

[sonderling]

Vilken bok har du läst a81? Jag är intresserad av att läsa en icke spekulativ bok om Palme-mordet. Typ detta vet vi och detta vet vi inte. Inget halv konspiratoriskt kanske och tänk om.

Sonderling

[FredH]

Denna tyckte jag var fri från spekulationer och mer en gedigen genomgång:
Palmemordet, tillbaka till Sveavägen, av Lars Olof Lampers
https://www.adlibris.com/se/bok/palmemo ... 9152182659

Lampers jobbar med SVT och dess program veckans brott.

[a81]

Har inte läst Lampers bok, men däremot sett hans dokumentär. Eventuellt ligger den kvar på SVT Play. Jag har för mig att den var balanserad och sevärd.

När det gäller böcker, så har jag läst Jan Stocklassas Stieg Larssons arkiv : nyckeln till Palmemordet och Gunnar Walls Mordgåtan Olof Palme : makten lögnerna och tystnaden. Den första är mera spekulativ och den andra mer informativ, men båda är läsvärda.

Mest har jag dock fått ut av att läsa vittnesförhören på itdemokrati.nu, samt av att titta på Youtube-journalisters videor om Palmemordet, främst Jeremiah Karlsson och Otto Ekevi. Sök på Youtube, så är de lätta att hitta.

Mötesscenariot skulle jag inte beteckna som konspirationsteori, utan snarare som något troligt. Säg 50 procents sannolikhet för verkligt mötesscenario, 20 procents sannolikhet för något slags halvt mötesscenario där till exempel Lisbeth Palme inte riktigt uppfattade situationen och 30 procents sannolikhet att vittnena sett fel och mördaren aldrig hade kontakt med någon av makarna Palme före skotten.

[a81]

En gissning/spekulation är att Lisbeth Palme fick något slags minneslucka, så att hon inte mindes sista minuten/minuterna före skotten, alternativt att hon avstod från att berätta vissa saker, exempelvis för att värna om sin egen säkerhet. Mördaren sköt ju mot henne också.

Jag tycker också att mördarens troliga klädsel väcker frågor. Överrock, mörka byxor och lågskor känns inte som typisk klädsel för en svensk man i 35-40-årsålden 1986. Googla gärna på vittnet Anders B som var 39 år 1986 (om jag minns rätt) och var klädd i täckjacka och mössa. Det är också mitt minne av hur de flesta yngre vuxna män såg ut till vardags på 1980-talet. Mördaren verkar ha varit "elegantare" klädd än en typisk svensk 40-talistman 1986. Han verkar också ha varit ovanligt mörkhårig, utan att för den skull ha ett "sydländskt" utseende. Som jag skrev tidigare är det liksom Christer Pettersson i Skandiamannens kläder.

Mördarens signalement för tankarna till utlandet (där man klädde/klär sig mer formellt), eller till någon svensk med hög socioekonomisk position, eller någon som i alla fall har den livsstilen.

[a81]

Min gissning är att det i alla fall såg ut som att paret Palme och gärningsmannen stod och pratade i den så kallade Dekorimahörnan (avfasningen), att makarna Palme sedan vände sig om, började gå svagt åt sydväst (bort från avfasningen och tillbaka ut på Sveavägens östra trottoar), blev synliga för vittnet Anders B som kom gående norrifrån på trottoaren, gärningsmannen lade vänsterhanden på Olof Palmes vänstra axel, sköt två skott med ett par sekunders mellanrum och flydde in på Tunnelgatan. På så sätt får man ihop å ena sidan Anders D: och Anna H:s vittnesmål och å andra sidan Anders B:s och Inge M:s vittnesmål.

Det är ju inte otänkbart att paret Palme tittade in i skyltfönstret, att gärningsmannen stod passivt snett mittemot utan att Lisbeth Palme direkt noterade det, men att gärningsmannen slog till när makarna Palme vände på sig för att återuppta promenaden hemåt.

[South End Court]

Confabulation

Christer Pettersson var i betydligt bättre form på åttiotalet
än den äldre, roliga att se men mer slitna människa med skinnjacka
som det svenska folket känner honom som på TV under nittiotalet.
Han skall ha erkänt mordet men detta kan lika gärna vara confablulation.
Begrepp är välkänt inom neurologin och det som menas är
att personer som druckit alkohol under många år förlorar minnet
och fabricerar historier om sig själva och svarar utan att egentligen veta vad
de gjort.

När dokumentärfilmare utan någon mer vetenskaplig utbildning skall
undersöka gamla olösta mord intervjuar de personer som var med då
morden begicks för länge sedan.

En typisk confabulation ser ut ungefär så här, jag har sett liknande flera gånger
I sådana dokumentärer:

Var du där? (på mordplatsen)
Svaret kommer snabbt -Ja. Även fast den intervjuade kanske inte alls var det.
Rektionen från dokumentärfilmaren och tittarna blir, OJ! Han var där!
Följdfrågan blir -Vad gjorde du där?
Svaret blir ofta inget eller något tveksamt som verkar misstänkt.

De som druckit hårt under åratal uttrycker dessutom ofta skuldkänslor som också
det då verkar misstänkt.

Man gjorde till och med en slags TV rättegång med Pettersson,
som underhållning eller kanske tänkte man att man skulle komma
fram till någonting.

Det kan också hända under hårda förhör. De isländska vännerna, kända som the Reykjavik Confessions kan vara ett exempel på det.

Det samma gäller Skandiamannen. Vad han nu än sade om Palmemordet efteråt.
Jag har inte läst mycket om mordet men jag tycker det är lite märkligt att
de som syns i nyheterna på TV inte gett något vidare utrymme för denna vanliga men
kanske mer moderna förståelse då.

Mvh,
South End Court

[Gerrgul]

Det är en rättsskandal att Pettersson öht blev åtalad
Åklagaren medgav efteråt att han innerst inne inte trodde på en fällande dom när han fattade beslut om åtal men att det skulle dyka upp fler bevis på vägen till rättegång.
I själva verket blev det tvärtom. Tre av varandra oberoende vittnen gav Crille alibi. Glöms ofta bort

[a81]

Även utpekandet av Skandiamannen tycker jag är tveksamt. Man kan höra förhör med Skandiamannen på Youtube, där han säger att någon (med all sannolikhet vittnet Anders B) upprepade "Var det Palme?". Vittnet Lars J nämner exakt samma sak. Både antyder att personen (Anders B) var berusad. Detta måste ha hänt några få minuter efter mordet och visar att Skandiamannens språngmarsch efter "konstaplarna" (som han uttryckte det) måste ha varit kort. Som mördare bör han inte ha hunnit tillbaka.

Sedan kan jag hålla med om att det finns konstigheter i Skandiamannens uppträdande, så möjligen (men inte sannolikt) kan han t.ex. ha ingått i en komplott på något sätt.

[koroshiya]

Jag tycker att man aldrig skulle ha gått ut med Engströms namn. Enligt Krister Petersson ledde väl hans resonemang inte till mer än att man förmodligen hade häktat Engström och inlett en djupare undersökning, men att det väl inte fanns underlag för en rättegång.

Andra vittnen är idag övertygade om att Engström var på plats som vittne, så hur hade man kunnat avgöra vilka vittnen som har missuppfattat saker, och vilka som har en korrekt bild av vad som hände. Det blir en sorts vittnesbingo.

Peterssons resonemang om att Engström måste ha sett Jeppsson från trappan är i mitt tycke bara en möjlighet av många. Han kan lika gärna ha noterat Jeppsson från mordplatsen och på mordplatsen. Resonemanget är kanske inte heller så viktigt eftersom det bygger på att man redan har snackat bort Engström från mordplatsen, och att Engströms identifiering av Jeppsson på något vis gör honom väldigt misstänkt, men som sagt, man kan ju se andra människor utan att ha mördat någon strax innan.

Att Engströms berättelse kanske är den som sticker ut mest gör honom inte heller till en mördare. Där undrar jag vad man begär av vittnen egentligen. Våra minnen är inte direkt som filmkameror.