Tvångssteriliseringar

[Patrik]

Du förutsätter att förändringen kom för att gemene man ändrade åsikt? Tror snarare det var eliten som ändrade åsikt och gemene man som följde denna.

Gemene man hade troligen ingen åsikt alls - eller brydde sig inte om det.
Givetvis sker - när vi talar om något de flesta varken bryr sig om eller är kunniga i - förändringar inom "kåren". Tror du verkligen att det var allmänheten som fick läkarna att börja använda pencilin t.ex.?
Men visst finns det möjlighet även för den "outbildade" massan att förändra denna "kårmentalitet", något som inte annat visat sig genom t.ex. repotage i massmedia.

När det gäller vad gemene man tyckte så kan inte tyckt särskillt illa om det hela då Sverige var en demokrati och därmed känslig för opinionen dessutom var partierna i sig styrda genom demokratiska processer som bottnade i gräsrötterna.

Ehm, och sen när har politikerna brytt sig om det?
Vi kan bara ta exemplet med omröstningen om höger- kontra vänstertrafik, kärnkraftsomröstningen o.s.v..
Den demokratiska processen är inte - och har aldrig varit - bottnade i gräsrötterna, utan istället har de bottnat i personer utvalda att föra deras talan, både vad gäller kongresser och i riksdagen vilket är en jävla skillnad.

[Radiolänkgruppchefen]

Jag ser inte det speciellt konstigt eftersom 1900-talet just har varit ett århundrade där utvecklingen (på de flesta plan) gått otroligt fort. Nya rön, nya teknologiska och (i det här fallet medicinska) lösningar har gjort att äldre teser kunnat avskrivas som verkingslös (eller direkt meningslösa).

Kanske magnituden har minskat men grundbultarna i det hela finns fortfarande kvar. Folk som växer upp hos folk som har grava problem psykiskt eller medicinskt får det fota jobbigt.

2 Det finns fortfarande många sjukdomar som är obotliga alternativt ärftliga eller både och.

Ja och?

Det var inte menat som ett inlägg i doskussionen utan en gardering för misförstånd. Det är ofta så att när man försöker att diskutera något seriöst som inte är korrekt tolkas det av många som ett stöd.

[Radiolänkgruppchefen]

Gemene man hade troligen ingen åsikt alls - eller brydde sig inte om det.
Givetvis sker - när vi talar om något de flesta varken bryr sig om eller är kunniga i - förändringar inom "kåren". Tror du verkligen att det var allmänheten som fick läkarna att börja använda pencilin t.ex.?
Men visst finns det möjlighet även för den "outbildade" massan att förändra denna "kårmentalitet", något som inte annat visat sig genom t.ex. repotage i massmedia.

Pencellin är ett medel givet hittar inte folket i gemen på en medicin men när man hör hur bra pencilin är skulle de givet krävt att det används om nu mot förmodan läkarna inte använde det då givet utan någon egentlig anledning.

Så ditt resonemang är att folks plötsliga "engemanng" där de nu i gemen måste uttrycka sin avsky bygger på att de inte tar ställning till denna fråga och inte bryr sig? Eller är det som jag tror att det numera är naturligt att vissa sin avsky mot detta? Medans det tidigare inte var naturligt att vissa sin avksy och en förändrälse hos massan har altså inte skett? låter absurt. Hur tror du det gått för den politikern som föreslagit tvängsterilisering idag? Hade inte folk reagerat menar du? Jag tror i alla fall att den politikern inte fått många röster.

[Patrik]

Kanske magnituden har minskat men grundbultarna i det hela finns fortfarande kvar. Folk som växer upp hos folk som har grava problem psykiskt eller medicinskt får det fota jobbigt.

Givetvis kvarstår fördomar, om inte annat så kan du väl bara titta på hur zigenare, judar o.s.v. behandlats under årens lopp.
Dock visar forskning att behandlingen av mentalt- och fysiskt sjuka personer förvärrades i och med att dessa togs in på institut. Vissa av dessa grupper levde t.o.m. normala liv med arbete och familj trots att de drogs med handikapp, men i takt med att samhället förändrade sin syn på dessa så förvärrades deras situation.

2 Det finns fortfarande många sjukdomar som är obotliga alternativt ärftliga eller både och.

Vad har det med saken att göra? Kan du vara vänlig att ta upp ett ämne i taget, vi pratar om hur synen på behandlingen av mentalt och fysiskt sjuka har förändrats, inte huruvida det är obotligt eller ej.

Det var inte menat som ett inlägg i doskussionen utan en gardering för misförstånd. Det är ofta så att när man försöker att diskutera något seriöst som inte är korrekt tolkas det av många som ett stöd.

Jaha, jag förstår inte varför det är så viktigt att ponera i en debatt, iaf inte med mig eftersom jag finner det tämligen ovidkommande i debatten.

[Patrik]

Pencellin är ett medel givet hittar inte folket i gemen på en medicin men när man hör hur bra pencilin är skulle de givet krävt att det används om nu mot förmodan läkarna inte använde det då givet utan någon egentlig anledning.

Upptäckten av pencilin var helt slumpmässig, men det har iofs inte med saken att göra hur man hittade på den, utan grejen med den var att det ständigt dyker upp nya forskningsrön som ställer andra äldre rön åt sidan.
Psykatrin är inget undantag, elchocker, lobotomeringar o.s.v. hörde vardagen till inom denna del av medicinen, men genom att andra "lösningar" ansetts både effektivare och humanare mot patienterna har de äldre lösningarna fasats ut och ersatts av mediciner, terapi o.s.v..

Så ditt resonemang är att folks plötsliga "engemanng" där de nu i gemen måste uttrycka sin avsky bygger på att de inte tar ställning till denna fråga och inte bryr sig?

Nej, folk i gemen har ingen åsikt i frågan eftersom de antingen vet för lite om metoderna eller teserna för vad som är god mentalvård. De känner sålunda inte till - mer än vad de hört från rykten o.s.v. - vilket - inte helt ovanligt - växer till en våg av protester mot behandlingen. Varför tror du t.ex. att nazisterna försökte hemlighålla T4 projektet för?

Eller är det som jag tror att det numera är naturligt att vissa sin avsky mot detta? Medans det tidigare inte var naturligt att vissa sin avksy och en förändrälse hos massan har altså inte skett? låter absurt.

Därför att synen på hur mentalpatienter ska behandlas har förändrats, dels genom nya rön om vad som orsakar sjukdomen, men också därför att folk tagit avstånd från den behandlingen av dessa personer.
Det finns ingen - av en rad olika skäl - vettig läkare som idag skulle påstå att elchocker i kombination med kalla bad och lobotemeringar skulle lösa grava psykiska sjukdomar.
Dels därför att forskningen pekat på att metoderna är meningslösa och förvärrar bara syntomen, dels därför att den allmäna synen på hur man ska behandla dessa förändrats både inom läkarkåren och allmänheten.

Hur tror du det gått för den politikern som föreslagit tvängsterilisering idag? Hade inte folk reagerat menar du? Jag tror i alla fall att den politikern inte fått många röster.

Men snälla, det är ju det jag försöker säga att åsikterna förändras tack vare nya rön från forskare, ökat avståndtagande från allmänenheten o.s.v..
Det är en kombination av en mängd olika saker som gör att vissa åsikter som igår var vedertagna idag anses totalt ovidkommande och fullständigt ogrundade. Titta på frenelogi, rasism o.s.v., även inom andra delar av samhället förändras synen inom främst kåren (därför att de kan och vill ta del av den nya forskningen) på historiska händelser o.s.v..

[hans lindquist]

Rasbiologiska spekulationer av sällsynt otäckt slag förekom i 20-, 30- och 40-talens svenska steriliseringsdebatt. Ideligen krävdes att "tattarplågan" skulle lösas genom ett steriliseringsprogram. Somliga rasbiologer påstod att tattarnas speciella livsstil berodde av raslig uppblandning av asiatiska element, framförallt zigenare och den ryska folkgruppen tartarer. Tattare är en förvanskning av tartar.
Man gick dels på den sociala indikationen - förment asocialt leverne, dels på den rasbiologiska - inblandning av förment "mindervärdiga" raselement. Ve den, som fastnade i denna ideologiska rävsax. Vederbörande klassades allt efter omständigheterna som tattare genom sin faktiska yrkesroll (hästslaktare, "gällare", förtennare ,gårdfarihandlare, latrintömmare eller skärslipare) i bondesamhällets utkant eller för att han eller hon tillhörde en "tattarsläkt" och som mindervärdig genom teorin om rasblandning. Vilket leverne den socialt sålunda stigmatiserade faktiskt levde, spelade ofta en underordad roll vid sammhällets bedömning. En gång tattare, alltid tattare.

Även om något beslut om "rasrening" genom kollektiv sterilisering aldrig fattades, så åberopades "tattarhärkomst" ideligen av myndigheterna som indikation vid bedömningen av enskilda fall inför beslut om sterilisering. De politiker, läkare och samhällsteoretiker, som ivrade för sterilisering och "rashygien", var ingen udda grupp högerextremister utan fastmer framstegsvänliga socialdemokrater och liberaler, som trodde starkt på den sociala ingenjörskonstens möjligheter. Först efter 1945, då nazismens illdåd avslöjats, föll rashygienen i välförtjänt vanrykte.
Ett gammalt citat av Samuel Johnson må avsluta min epistel:
"Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser."
Hasse L

[Perenna]

Sitter o kollar runt lite och fann denna tråd...
Bara måste få säga en sak:

Det finns bra anledningar till att tvångssterilisera också - jag menar det är inte endast av ondo.

Ett ex. En bekant har tre barn, varav två har grav DAMP - det tredje är såklart mycket präglat av hemmasituationen och är därför lite udda. Detta barn har verkligen inte haft det lätt och har svårt att fungera i skolan, bland kompisar etc.
Modern är en rätt vanlig tjej, men växte upp i ett lågfungerande hem med en far som förmodligen skulle ha suttit i fängelse om han levt idag. På grund av dåliga uppväxtförhållanden (bl a övergrepp) valde hon att gifta sig med en man, som definitivt var/är störd.
Han (barnens far) hade en mor som var utvecklingsstörd och från ca 5 års ålder växte upp på barnhem och senare i ett mycket dåligt fosterhem.
Han är drabbad av såväl arv som miljö och ingen som möter honom kan undgå att märka hur udda han är.

Om hans mor hade tvångssteriliserats hade han besparats en svår uppväxt och ett livslångt lidande, för det ska gudarna veta att han har inte mått bra. Även hans barn hade besparats sitt livslånga lidande, för de mår såklart inte heller bra.
Läs gärna om DAMP på nätet, så ser ni vilket lidande dessa barn får utstå.
Samhället hade också besparats många ut6gifter om min bekanta fått "vanliga" barn med en "vanlig" karl.
Som förälder (de är skilda) får man nämligen handikappersättning, hjälp med läkemedelsavgifter, stödfamilj, hjälp till köp av bil eftersom det anses nödvändigt att ha då barnen går i olika skolor för sina speciella behov, hjälp till utlandssemester för mamman eftersom hon måste få vila, hjälp till ombyggnation och anpassning av bostaden. Barnen går i särskilda skolor med hög lärartäthet och specialutbildade pedagoger, de får skolskjuts dit och hem, de har en avlastningsperson som vistas med dem i hemmet på eftermiddagar, kvällar och helger och mycket mycket mer. Summa sumarum: det kostar samhället en massa och människor lider ännu p g a att farmor inte tvångssteriliserades.
Själv var hon så utvecklingsstörd att hon inte förstod att det skulle ha varit bra för henne och i min mening hade det varit bra om utbildad personal fått fatta det beslutet åt henne.

Årligen föds flera barn med den ene eller bägge föräldrarna som är utvecklingsstörda och detta medför såväl lidande som kostnader.
Tänk er själva hur det skulle kännas om ni blev retade i skolan för att er mamma var utvecklingsstörd - inte särskilt kul.

Det finns också ett antal hemska sjukdomar som skulle vara lätta att utrota om man bara fått sterilisera föräldrarna.
En av dem är Huntingtons Chorea - danssjuka - som alltid leder till en tidig död. Det finns ingen bot och inga undantag.
Den brukar debutera vid 25-35 års ålder. Ärftlighetsgraden är lite olika för det finns ett par olika typer av Chorea, men att skaffa barn är ett vågspel. För de flesta är det ca 50% risk att ens barn får det.
En bekant fick vid arton års ålder veta att han bär på sjukdomen - tänk er hur han känner det.
Självmordsfrekvensen är enorm bland dem som har sjukdomen och dem som bär arvsanlagen, och det förstår jag för framtidsutsikterna måste kännas mörka.

Nej, jag tycker nog att det finns fall då tvångssterilisering kan vara av godo... Hemskt, men ibland nödvändigt.

[Schwalbe]

Det är väl klart att man kan få rådet att inte skaffa barn om man bär på någon obotlig ärftlig sjukdom, men att tvångssterilisera någon tycker jag man inte ska göra.

[tryggve]

Om jag inte minns helt käpprätt åt skogen fel från grundkursen i genetik så bär 15-20 % av Sveriges befolkning på recessiva gener som kan orsaka sjukdom eller vara potentiellt letal för avkomma. Ska kolla i min genetikbok.
Så frågan är ju var man då ska dra gränsen för att få ”tillstånd” att reproducera sig.

Ett ex: man kan ju fråga sig om det egentligen är så lämpligt att hjälpa barnlösa par att få avkomma, eftersom dessa anlag då kommer att finnas kvar i populationen, medan de annars skulle försvinna, eftersom det inte skulle bli någon avkomma…
Bara som en tankeställare….

[mise]

På 20-talet upprättades Statens Rasbiologiska Institut, och det var i samma veva som tvångssteriliseringarna började. Tvångssteriliseringarna avskaffades 1975, varför? Var det av etiska skäl, eller ansåg man att de hade spelat ut sin roll? Hur pass omfattande var dessa steriliseringar, steriliserades alla mentalt handikappade eller blev människorna utvalda?

En ytterligare kommentar också om detta med tvångssteriliseringar.

Den första lagen om sterilisering kom 1935 och fram till dess att den avskaffades 1975 så steriliserades omkring 62 000 personer. Det finns flera olika lagar som är intressanta i detta sammanhang, steriliseringslagen från 1935, steriliseringslaget 1935 samt 1938 års abortlag.

1935 års lag tillät steriliseringar utan samtycke vid "sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten" om personen var varaktigt oförmögen till samtycke, om personen var oförmögen att handha vårdnaden om sina barn (Social indikation) eller om risk fanns för ärftlig överföring av sinnessjukdom eller sinnesslöhet (Eugenisk indikation). Denna lag ansågs dock vara alltför ineffektiv eftersom man ansåg sig behöva en lag för att kunna sterilisera de mer "undermåliga" individer som inte täck in i denna lag.

Den lag som kom 1941 var betydligt mer omfattande och den eugeniska indikationen utökades till att omfatta de som man kunde anta skulle överföra svårartad sjukdomen eller svårt lyte till sina barn. I den sociala indikationen lade man till "asocialt levnadssätt" och det krävdes inte längre att personen var oförmögen att ta hand om sina barn, med den nya lagen räckte det med att han eller hon var "uppenbart olämplig" för detta, en inte obetydlig utökning.
Den nya lagen skrev även om medicinskt motiverad sterilisering av kvinnor och slutligen försvann kravet på varaktig oförmögenhet till samtycke. Där har vi en komplett steriliseringslag som gav oanade möjligheter att sortera ut olika individer.

Dessutom skall tilläggas att enligt 1938års abortlag fick kvinnor endast utföra abort om eugeniska skäl förestod och om kvinnan i samband med aborten valde en sterilisering.

Det var betydligt fler kvinnor än män som steriliserades, främst kanske pga abortlagen men också för att man vid den här tidpunkten var oroad över de uttryck den kvinnliga sexualiteten kunde ta sig. Här finns också en brytpunkt när det gäller synen på kvinnans roll i samhället. Endera är hon moder eller så är hon en människa som kan stå till arbetsmarknades förfogande. Därför förespråkade tex RFSU steriliseringar som en kvinnlig rättighet under trettio och fyrtiotalen.

Ofta så övertalades människor till att sterilisera sig, man kunde tex locka förståndshandikappade som bodde på institution med ett liv i frihet i utbyte mot en liten enkel operation.

Skall man vara cynisk så kan man kanske säga att idag föreligger inget behov av tvångssteriliseringar då fosterdignostiken bland annat visat sig kunna leda till aborter i de fall där fostret visar sig vara handikappat. Bra eller dåligt, det är frågan men här hamnar avgörandet hos föräldrarna och inte hos staten. Kanske ett framsteg, vad vet jag.