McNamara vs Weinberger.

[Borebo]

Jag har beställt Craig McNamaras bok "Because our fathers lied" och tror att den kan ge mycket. Hans far var ju Robert McNamara, Kennedys och Johnsons försvarsminister, och det är intressant att jämföra honom med en annan försvarsminister. Caspar Weinberger var ju nästan jämnårig med honom och också född i San Francisco.
Men här tar likheterna slut: McNamara var arkitekt till USA:s stora katastrof i Vietnam och Weinberger var den försvarsminister som vann kalla kriget. Nästan utan att skjuta ett skott.
Själv anser jag att skillnaden dem emellan var att McNamara må ha varit "the best and the brightest" men just det han borde ha känt till, Sydostasiens historia och kultur, visste han ingenting om. Just detta ledde till katastrofala missuppfattningar och felaktiga slutsatser.
Weinberger åter visste vad han ville och främsta syftet med hans åtgärder var att dränera Sovjets ekonomi. B 1 bombaren togs ur malpåse, Awacs såldes åt Saudi-Arabien, neutronbomben och andra vapensystem tvingade Sovjet till motåtgärder som de inte hade råd med. Att denna politik fungerade kom fram då marskalk Nikolaj Ogarkov avskedades år 1984.
Vad anser ni övriga?

[Hans]

Personerna kan jag inte uttala mig om men man kan lägga till Strategic Defense Initiative (Star Wars) på listan av saker som stressade Sovjetunionen.
Och möjligtvis nämna Reagan.

MVH

Hans

[Borebo]

Utan vidare var Reagan huvudpersonen, detta har jag ju framhållit tidigare. Han förstod att det viktigaste för en framgångsrik president är att han är populär som person, politiken behöver inte vara populär. Således fick han igenom Awacs-affären trots motstånd av Israel-lobbyn och Saudiarabien tackade genom att pressa ner priset på råolja så att Sovjet hade, ja 10 - 20 miljarder dollar mindre att röra sig med, årligen.

[koroshiya]

De var i mycket redan färdiga för fallrepet.

Ett stort problem var att nästan alla ledare ville vara autonoma. Istället för specialisering försökte därför varje land att vara bra på allt, och producera allt, och det var väldigt dyrt i jämförelse med våra integreringstendenser, även om produktion kunde öka snabbt.

En viktig faktor var en viss uppluckring, där stater kunde börja låna från väst. Med tiden kom vissa av dem att sitta fast i ett skruvstäd. Mest känt här är väl Rumänien. DDR lånade också direkt från Västtyskland.

Sovjet klarade med tiden inte heller av att skicka den olja och gas till de andra länderna, som de ville ha. Och ett privilegierat land som DDR fick känna av att deras kvoter minskades, vilket var lagom kul för deras industri.

Vissa säger att OS i Moskva orsakade direkta problem i Polen. Enligt den teorin skall Polen ha varit tvunget att bidra med mat och annat för att Moskva skulle framstå som en välmående stat, vilket skall ha lett till större brister i Polen, och folk som blev förbannade.

När Misja vinkade adjö var den nog en och annan som anade att det aldrig skulle bli så bra igen, och att kommunismen liksom flög i väg med den maskoten.

Men sedan kan Sovjet säkert ha överlevt. Nordkorea klarade sig ju. Någon har sagt att det var folk på mellannivå som hade tröttnat. De rattade mycket av systemet, men levde inte bra i jämförelse med folk i väst, varför det skapades något av en konflikt mellan elit och mellanchefer. Intressant här är väl frågan om hur Gorby kom till makten. En annan ledare hade kanske bara kört på, och om möjligt försökt minska på olika utgifter.

I Barbara Tuchmans bok "March of Folly" finns ett kapitel om Vietnam och McNamara. De grottade verkligen in sig i teknikaliteter och hade problem att förstå att vietnameserna inte alls vara lydiga får som bara gjorde vad Sovjet och Kina sade. Bombningarna fungerade nästan inte alls heller, eftersom det i nord redan från början inte fanns så mycket infrastruktur och industri.

[Borebo]

Ett av McNamaras större misstag var att han på allvar trodde att Kina stod bakom Hanoi. När han senare besökte Hanoi fick han höra om detta. Vietnameserna visade ingen bitterhet över alla de bomber han öst över landet, men hade blivit sårade över att han sagt att de går Kinas ärenden. "Vårt frihetskrig mot Kina räckte i 1060 år, hur skulle vi nu gå deras ärenden?" I övrigt har ju McNamara genom att ha erkänt sina misstag blivit respekterad i Vietnam och sonens bok lär bli en bestseller.
Då Henry Kissinger i juli 1971 besökte Peking och förde långa samtal med Chou En Lai begrep han hur ödesdigert det långa avbrottet i dialogen länderna emellan hade varit. USA hade misstolkat och förstått fel det mesta av det Kina gjort!
När Kissinger förhandlade med Nordvietnam om fred var hans intryck av Le Duc Tho att något hat mot USA kände han inte, ty USA var bara ett i en lång rad av makter som inte förstått bättre än att försöka underkuva vietnameserna. Kineser, moguler, mongoler, fransmän, japaner, fransmän och nu USA.
Jag vet inte om ni såg den dramatiserade serien om förhandlingarna i Versailles efter första världskriget. En diskare på en restaurang i Paris kom till Versailles och ville veta om den hyllade principen om självbestämmanderätt för folken också gäller hans land, Vietnam?
Han fick ett nekande svar och då ustpann sig följande replikskifte mellan honom och en kvinnlig amerikansk journalist:
- Om vi inte får denna rätt uppstår en brand där också ni blir svedda!
- Ert land, var det Vienam det hette kommer aldrig att betyda det minsta för amerikanerna, blev svaret.
50 år senare var denna diskare känd som Ho Chi Minh och USA höll på att slitas sönder på grund av Vietnam, demokraternas partikonvent i Chicago förvandlades till ett slagfält och Nationalgardet sköt ihjäl studenter vid Kent State-universitetet på grund av Vietnam.

[hilbert]

Samtidigt var det ren tur att det inte slutade med ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Om någon annan än Stanislav Petrov hade fått larmet om inkommande amerikanska missiler.

[koroshiya]

Samtidigt var det ren tur att det inte slutade med ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Om någon annan än Stanislav Petrov hade fått larmet om inkommande amerikanska missiler.

Konfrontationspolitiken hade kunnat gå helt åt helvete ja, och någon som är rädd har väl ökad risk att bli aggressiv.

[koroshiya]

Ett av McNamaras större misstag var att han på allvar trodde att Kina stod bakom Hanoi. När han senare besökte Hanoi fick han höra om detta. Vietnameserna visade ingen bitterhet över alla de bomber han öst över landet, men hade blivit sårade över att han sagt att de går Kinas ärenden. "Vårt frihetskrig mot Kina räckte i 1060 år, hur skulle vi nu gå deras ärenden?"...

Vietnameser kunde inte förstå dominopolitiken och blev förvirrade när de fick höra att det mest handlade om att stoppa Kina. Svaret blev naturligtvis, varför åker ni inte till Kina och stoppar dem där?

[Borebo]

Jag har just läst en fascinerande bok, Craig McNamara "Because our fathers lied". Hans far, Robert McNamara var arkitekten till USA:s krig i Vietnam och under långa tider hade han ingen kontakt med sin far just därför. Samma gällde sönerna till två andra huvudpersoner, utrikesminister Dean Rusk och general William Westmoreland. Boken skrev han främst för att han ville ha svar på frågan "Var min far en krigsförbrytare?" Craig svarar tveklöst "Det var han!" som exempel nämner han faderns "bodycount". Fadern ville se siffror som visar att vi håller på att vinna kriget. Felet var bara att ingen hade definierat hur en seger skulle se ut? Och sedan skickades personer som löjtnant Calley till Vietnam för att leverera dessa siffror!
Denna "bodycount" blev också en snara om halsen på McNamaras ansträngningar. I slutet av 1967 kunde han gå ut i media och säga "Alla siffror visar att vi håller på att vinna kriget". Sedan får amerikanarna se i TV hur FNL trängt in på USA:s ambassads område i Saigon och strider rasar inne i byggnaden. Den psykologiska effekten är förödande.
När Kennedy hade manglats av Chrusjtjov i Wien var han rent ut sagt förbannad. "På grund av Grisbukten tror han att jag är svag men jag skall bevisa motsatsen och det i Vietnam" lär han ha sagt åt Kenneth O´Donnell.
Långt senare när Craig frågade sin far varför han eskalerat i Vietnam var svaret "Av lojalitet genetemot den döde Kennedy, just så ville han att vi skulle göra!"
Att Kennedys kabinett skötte Grisbukten katastrofalt dåligt erkänner väl alla, men faktum är att den händelsekedja som ledde till den ödesdigra kuppen mot Diem i Saigon i november 1963 inte sköttes mycket bättre!
Den fråga som inställde sig när jag läste boken lyder: Jackie Kennedy har odlat myten om Camelot, dvs att Kennedys år i Vita Huset var en skimrande och gyllene tid för USA! Hur kommer det sig då att de centrala personerna som ännu var vid liv efteråt kände så mycket sorg och smärta? Robert McNamara gick på antidepressiva och kunde vissa nätter stå och gråta vid minnesmärket över de stupade i Vietnam. Johnson, Rusk, Humphrey och Fulbright var lika ångerfulla.
Sorgen och smärtan gick vidare till följande generation ty då Craig tillsammans med Richard Rusk skulle göra en försoningsresa till Vietnam gjorde Richard självmord genom att köra ner från en bro.

[koroshiya]

...

Konstigt, denne Richard var ju själv inte där.

Men självfallet var det krigsförbrytelser, som det ofta är. Många politiker fastnar i det där, och Robert McNamara framstår i historiens ljus som en råidiot, vilket är konstigt, eftersom han på vissa sätt var intelligent.

En enkel introduktion är väl Barbara Tuchmans, March of Folly.

Många bossar gör på det sättet. De har en hammare och bankar på problemet utan att fundera. Det gäller alla olika ideologier.

[hilbert]

Här är ett utdrag från intervjufilmen "fog of war", där McNamara berättar om när han träffade Castro och fick reda på att de ryska trupperna hade taktiska kärnvapen på Cuba under kubakrisen..

[Borebo]

Tuchmans bok läste jag redan då den kom ut! Dean Rusks son var inte i Vietnam, men de bittra minnena gick vidare till följande generation. När Craig McNamara träffade general Giaps son påmindes han genast om vad Giap sagt åt Robert McNamara år 1995.: Ni amerikaner kände inte Vietnams kultur och historia! Just för att Kennedy och Johnson inte visste något om Vietnams historia så blev de mänskliga och ekonomiska kostnaderna enorma!