Mindre av rivningar i sydsvenska städer?

[a81]

Dessutom värt att notera:

Sverige var bland de första i Europa med en fornminnesförordning. Den 28 november 1666 undertecknades "Placat och Påbudh, Om Gamble Monumenter och Antiquiteter".

Den gällde väl främst sådant som runstenar och fornborgar, men visar ändå att det fanns en ambition att skydda historien redan på 1600-talet.

[a81]

Noterar också att mera avgränsade äldre stadskärnor förefaller ha hanterats mer varsamt, tänk Visby, Kalmar, Stockholms Gamla stan, etc.

[sonderling]

När jag först läste om det nya rivnings raseriet gällde det sekelskiftes hus på Östermalm(kan vara på 10-talet) , sedan har jag läst om det i samband med att man river mer moderna hus (60-70-tal). (Har tex hört att filmstaden i sthlm är borta.)

När det gäller frågan om varför vissa städer är mer "rivna" än andra. Jämför Enköping med Eksjö, ja det är en bra fråga, olika politiskt styre? Olika ekonomi? En fråga om personlighet bland de som styr?

Det stämmer att man i Europa byggde upp gamla stadskärnor, utan att veta mer om den saken annat än att plocka i min minnesbank så får jag för mig att det var mer i öst (Warzawa) än i väst. Åtminstone till en början. Nu verkar det komma en ny våg där tex Dresden byggs upp och gamla DDR byggnader rivs för att bygga upp gamla byggnader i tex Berlin (Vad jag kan se om man kollar in facebook sidan "Arkitekt upproret".)
Själv kan jag känna att det är minst lika synd. DDR och betongbrutalism har väl också en plats i historien och de nya byggnaderna typ Adlon hotell och Berlins slott, blir inte det bara en kuliss?

Sonderling - Sthlmare i exil.

[a81]

Ja, man kan verkligen undra varför en nästan tusen år gammal stad som Enköping nästan inte har en enda äldre byggnad bevarad. Visst växte Enköping under efterkrigstiden, men det handlade inte om någon explosionsartad utveckling.

Enköping stad verkar ha haft S-majoritet under hela efterkrigstiden:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Enk%C3%B6pings_stad

Men det hade Ystads stad också:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ystads_stad

Och de flesta svenska städer var väl före kommunreformen 1971 S-styrda, medan landsbygden var C-styrd. Möjligen var S lite mer för rivningar, men jag tänker att det egentligen inte var en höger-/vänsterfråga. Byggbolagen var också inblandade. Att det revs så otroligt mycket och så skyddsvärd bebyggelse i Sverige handlade väl mest om tidsanda, grupptänkande, svagt juridiskt skydd för äldre bebyggelse, staliga subventioner för nybyggnation men inte för renovering, etc. Frågan är nästan mer hur man lyckades hålla emot i vissa städer.

Sedan tänker jag att vi litegrann har glömt hur dysfunktionellt mycket av miljonprogrammet var. Visst byggdes det inom miljonprogrammet relativt attraktiva bostäder (även mycket radhus och villor), men mera typiska miljonprogramsområden var något de flesta ville undvika redan när de var nybyggda. Många yngre svenskar idag verkar tror att folk tacksamt flyttade in i miljonprogrammet, men så var det inte. Det var något man försökte undvika och de sociala problemen fanns där från början. Sedan kan det givetvis ha sett något olika ut i olika städer. Bostadssituationen lär ha sett olika ut.

Åren 1975-1990 (ungefär) byggdes mycket småhus i Sverige och hade det inte varit för migrationen, så hade mycket av miljonprogrammet stått tomt fr.o.m. 1980-talet och troligen rivits i hög grad och delvis byggts om till hotell, studentbostäder, etc.

Håller också med om att delar av 1960-talets bebyggelse är skyddsvärd. Ska man återuppbygga äldre bebyggelse bör man göra det bra och i liten skala. Det finns också möjlighet att jobba mer med informationstavlor, bilder på hur det såg ut förr, etc.

[Bjernevik]

Var det den usla ekonomin i Paris, Amsterdam, Bryssel och Köpenhamn som gjorde att de vackra och historiskt intressanta stadskärnorna bevarades där? Nej, ekonomin verkar inte ha inte spelat någon större roll. Det var annan dynamik som avgjorde. Skillnaderna var enorma även inom Sverige och mellan likartade städer (t.ex. Uppsala och Lund).

Du menar det Paris som Haussmann i princip helt byggde om i mitten av 1800-talet? Det Paris som vi ser idag är inte särskilt gammalt. Skillnaden var att Frankrike hade pengarna på 1850-talet och vi på 1950-talet.

Rivningarna i svenska städer under efterkrigstiden var inte normal stadsutveckling, utan saknar motstycke i Västeuropa. Andra nordvästeuropeiska huvudstäder i Stockholms storlek har bevarade stadskärnor. Uppenbarligen gick det alldeles utmärkt att varsamt modernisera miljöer liknande Stockholms Klarakvarter i städer som Köpenhamn, Amsterdam och Bryssel. Tänk dessutom på att rivningarna var ännu mer drastiska i medelstora svenska städer. Stockholm klarade sig med svenska mått mätt ganska lindrigt undan rivningar.

Det har sitt motstycke i vad Haussman åstadkom i Paris 100 år tidigare. "Varsamt modernisera" är ett annat sätt att skriva "har inte råd att bygga nytt" vilket stämmer ganska bra på de krigshärjade länderna i Europa efter vk2. Sverige var i ett helt annat ekonomiskt läge (precis som Napoleon IIIs Frankrike hade ett annat ekonomiskt läge än Oscar I/Karl XV Sverige).

Problemet är att minnet av rivningarna präglas så mycket av slutfasen på 1970-talet, typ Haga i Göteborg, som delvis kom att bevaras:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Haga,_G%C3%B6teborg

Idag tycker vi tydligen att hus som byggdes nya på bekostnad av äldre på 1850-70-talen är vackra, medan hus som byggdes nya på 1950-70-talen är fula.

Problemet är att de värsta rivningarna av 1600-1700-talshus, tio år tidigare, har glömts. Det hade varit viktigare att bevara exempelvis Klarakvarteren än Haga. Klarakvarteren skulle ha överlevt ganska intakt (med mindre rivningarna) i andra västeuropeiska länder, medan områden liknande Haga revs även i våra grannländer.

Hus rivs. Allt som en gång har byggts kan inte bevaras för all framtid. Om man tänkt så hade husen på 1600- och 1700-talen inte byggts till att börja med.
Kan enstaka hus bevaras? Ja, och så sker. Men att helt frysa en stadsmiljö vore att skansenfiera den.

[Hans]

Spontant tänker jag på Polen och Tyskland, där man, efter kriget, byggde upp förstörda städer då i original stil. Eller i alla fall hur de såg ut innan kriget.

MVH

Hans

[adlercreutz]

Många svenska småstäder har haft stadskärnor byggda i trä. Rätt byggt och underhållet kan ett trähus stå länge, men görs det lite fel eller om det snålas på underhåll kan det snabbt gå utför och kräva totalrenovering eller rivning (i praktiken är det nästan samma sak om det gått för långt). Inte sällan var de hus som revs byggda under 1800-talet och i slutet av sin tekniska livslängd, så vad göra?

Många trähus byttes mot betong och stål (även tegel) under 1900-talet och ekonomiskt/rationellt var det vettigt om man ser till löpande kostnader för husen på sikt. Att bygga i sten är och var relativt svindyrt så det valdes nog bort av den anledningen, till förmån för de ”modernare” materialen. Möjligheten att förtäta stadskärnorna var rent rationellt ytterligare en fördel för tegel/betong/stål gentemot låga trähus. Då blev det av naturliga skäl andra arkitektoniska uttryck också, tillsammans med tidsandan. Vanligast kanske i städer som expanderade under den tidseran, dvs städer med stor expansiv industri eller nya universitet. De äldre städer som ”bevarats” i Sverige är mer av karaktären gamla köpingar eller före detta administrativa centra, läs stagnerade småstäder som inte haft möjlighet att investera i mer hållbara byggnader. Alternativt de städer som i linje med Bjerneviks resonemang haft pengar då sten fortfarande var alternativet till trä, typ Sundsvall eller vissa delar av de större städerna. Jag tror nog man kan sortera in Ystad, Kalmar och Visby där också.

[Bjernevik]

Spontant tänker jag på Polen och Tyskland, där man, efter kriget, byggde upp förstörda städer då i original stil. Eller i alla fall hur de såg ut innan kriget.

MVH

Hans

Som vanligt är det lite mer komplext. Ja, Warszawa återuppbyggdes delvis genom att förstörda byggnader återskapades. Samtidigt revs många byggnader som överlevt kriget för att bereda plats för nya.

[Hans]

Tack för länken. Och du har rätt, lite mer komplext för att sammanfattas i en mening eller två.

MVH

Hans

[adlercreutz]

Eh jo

[hilbert]

Visst byggdes det inom miljonprogrammet relativt attraktiva bostäder (även mycket radhus och villor), men mera typiska miljonprogramsområden var något de flesta ville undvika redan när de var nybyggda.

Nu fick du igång mig .

Om alternativet till en lägenhet med varmvatten, badrum och en modern tvättstuga i källaren,
var kallvatten utedass och i bästa fall ett gaseldat bykkar i källaren, så tror jag nog de flesta tyckte det var rätt ok med miljonprogrammet.
Det fanns fortfarande ganska många lägenheter i Göteborg av det senare slaget på 60-talet.

Jag har ett favoritcitat som jag hörde en gång från en sociolog:
"Mycket av kritiken mot miljonprogrammet handlar om den bildade medelklassens föreställningar om hur andra människor skall leva, mera sällan de själva".

[adlercreutz]

Rivningarna och miljonprogrammet är två skilda saker också, även om de kanske indirekt hänger ihop.

[hilbert]

Rivningarna och miljonprogrammet är två skilda saker också, även om de kanske indirekt hänger ihop.

Så är det naturligtvis.
Om man tar Göteborg som jag känner till, så tillkom den största delen av nybyggnationen på tidigare obebyggd mark.

Förresten om man nu håller sig till min kära hemstad så byggs det väldigt mycket nu utan att man river gammal bebyggelse.
Det går att följa på en youtube kanal som heter " Göteborgsbyggen".
Det är en kille som filmar byggen runt om i Göteborg med drönare varje vecka och lägger ut på youtube.

[Hans]

Eh jo

Stalinskrapan i Warszawa gissar jag. Har skapat lite debatt där efter det de fick bestämma själva. Ganska många ville riva. Jag tycker de har varit smarta och lät den stå kvar, men låta lite hus runt om bli ganska höga.

Åker dit imorgon men ingen tid för sightseeing kommer sent och bröllop i andra änden av staden den 1/8, fullbokat den 31, tillbaka den 2/8.

MVH

Hans

[adlercreutz]

Ja exakt, kanske det kändaste exemplet på att det är lite komplicerat i just Warszawa. Inte samma stil som den svenska stadsomvandlingen, men man ska ändå ha rätt vid definition av begreppet om man ska kalla det för varsam återuppbyggnad