Mindre av rivningar i sydsvenska städer?

[a81]

Min bild är att äldre bebyggelse i högre grad är bevarad i städer i södra Sverige (tänk Götaland) än i städer i Svealand. Tänk t.ex. på universitetsstäderna Uppsala och Lund, båda växte kraftigt under andra halvan av 1900-talet. Ändå har Lund en välbevarad stadskärna, medan Uppsala är ungefär lika rivet som andra medelstora städer i mellansverige (jfr Västerås, Gävle, etc.).

Som jag förstår det kunde man före 1970-/1980-talet inte juridiskt skydda bebyggelse om den inte var tillräckligt skyddsvärd för att bli byggnadsminne. Ändå har man i städer som Lund, Ystad, Visby och Kalmar varit mer varsam och städerna fick en utveckling som mer liknar städer i Västeuropa. Är det någon som vet hur det gick till? Jag antar att kreativa kommunpolitiker måste ha sett till att rädda bebyggelsen, utan att det fanns juridiskt stöd.

Även norrländska Sundsvall har en välbevarad stadskärna trots att staden antagligen växte rätt kraftigt under efterkrigstiden. Däremot finns väldigt lite äldre bebyggelse bevarad i städer som Umeå och Luleå.

[adlercreutz]

Vad gäller de norrländska städerna gissar jag att en stor faktor är att Sundsvalls stadskärna byggdes i sten efter stadsbranden 1888. De andra städernas trähus var nog i sämre skick i mitten av 1900-talet vilket gjorde det enklare att motivera rivningarna.

Även Luleå och Umeå drabbades av bränder vid ungefär samma tid och det ska i rättvisans namn sägas att även i de städerna byggdes en del sedan i sten och tegel, men inte i samma omfattning.

[Hans]

Bra fråga, som jag inte kan svara på.

Men jag kan bekräfta Lund: viewtopic.php?f=37&t=49162&hilit=Lund#p842174

MVH

Hans

[a81]

Även små och medelstora städer i Mälardalen och Norrland kan i princip vara "totalsanerade" under efterkrigstiden. Jag tänker exempelvis på Enköping, där det knappast finns ett enda hus äldre än 100 år, trots att staden är bland de äldsta i Sverige. Öregrund å andra sidan (som visserligen är mycket mindre än Enköping) är väldigt välbevarat med svenska mått mätt.

Om vi flyttar oss till Hälsingland, så finns mycket äldre bebyggelse bevarad i Söderhamn, medan knappt ett enda gammalt hus finns kvar i Bollnäs.

Skillnaden kan alltså vara jättestor även mellan snarlika städer nära varandra.

[Bjernevik]

Man ska nog tänka pengar när man letar efter svaret. Dvs, vilka städer hade ekonomiska möjligheter att modernisera (vilket var motiveringen till att riva hus som folk idag önskar finns kvar) och vilka hade det inte?

Anledningen till att Visby har kvar kyrkoruiner och ringmuren är ju inte att folk på 1700-talet inte ville ta bort dem, det är för att staden var urfattig efter medeltiden.

[a81]

Jo, men ruinerna i Visby skyddades redan 1805 (om jag minns rätt årtal). De allra mest skyddsvärda byggnaderna har vi i Sverige länge varit relativt bra på att skydda. Rivningarna av medeltida kyrkor på 1800-talet är dock ett undantag.

Sedan tänker jag att Uppsala och Lund respektive Enköping och Ystad bör ha haft liknande ekonomiska förutsättningar under efterkrigstiden, ändå blev mängden rivningar och dagens stadsbild mycket olika.

Problemet i Uppsala var delvis att man rev inifrån och ut. De mest "extrema" rivningarna i Uppsala kom också relativt tidigt under rivningsvågen. Jag tänker t.ex. på två byggnader med ursprung från 1600-talet vid Stora torget i Uppsala:

Scheelehuset, rivet 1960, här bodde Carl Wilhelm Scheele, en av 1700-talets största kemister och en av syrets upptäckare, https://digitaltmuseum.se/011013986864/ ... psala-1959

Thulehuset, rivet 1963 eller 1964, https://digitaltmuseum.se/011013958129/ ... et-uppsala, delen mot Stora torget innehöll Olof Sigfridssons hus från 1600-talets mitt, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Olof_Sigfridssons_hus

Jag tänker att det här är exempel på rivningar som sticker ut internationellt. Det lär vara bland de värre rivningarna i Västeuropa efter 1945, särskilt med tanke på att byggnaderna bara ersattes av vanliga affärshus. Det var inget stort infrastrukturprojekt som tvingade fram rivningarna. De nya byggnaderna hade lika gärna kunnat placeras någon annanstans i centrala Uppsala.

Det är också märkligt hur efterkrigstidens rivningar I Sverige dras över en kam. Det är konstigt att man inte uppmärksammar de "värsta" rivningarna mer, om inte annat för att ha ett urval av relativt få byggnader som faktiskt skulle vara intressanta att (delvis) återuppbygga i framtiden om det blir aktuellt att riva 1960-talshusen som tagit deras plats.

Att 60-80 år gamla, ofta ganska risiga hyreshus revs i stora mängder under efterkrigstiden må vara hänt, men det revs också många kulturbyggnader från 1600- och 1700-talet i städer som Uppsala och Stockholm (och säkert på andra håll i Sverige). Förekom något liknande någon annanstans i Västeuropa? Och varför drabbades just städerna i Mälardalen extra hårt av rivningar?

[sonderling]

Europas städer bombades så därför växte splitter nya stadskärnor upp. (Numera försöker man bevara det gamla och bygga nytt som ser gammalt ut.) I Sverige blev i avundsjuka på de nya moderna städer som växte fram där så vi "bombade" oss själva istället.

Vad hette den där dokumentär serien som gick på tv på 90-talet som behandlade rivnings raseriet både i Sthlm och Sveriges småstäder.

Jag googlar på både Tom Alandh och Anders Wahlgren men hittar inte riktigt det jag är ute efter.
https://www.svtplay.se/video/jRgnaMK/st ... t-hjarta-1
Men det kan vara den här jag tänker på.
Dock hittar jag inte den som handlar om landsortstäder.

Förövrigt läste jag för ett par år sedan i DN att det pågår ett nytt rivnings raseri men det sker i det dolda och lite utspritt så det märks inte lika mycket.

Bodde i Enköping på 00-talet. Det var ett jäkla liv när de rev det gamla stadshotellet. Det var typ en av de sista gamla byggnaderna som var kvar. Hotellet råkade ut för det där ödet där ägaren inte gör reparationer och så oops det blev visst så dåligt så vi måste riva det.

Sonderling

[a81]

Samtidigt är många svenska städer mycket mer "bombade" än västeuropeiska. Även i kraftigt sönderbombade städer återuppbyggde/reparerade man vissa (ganska många) historiska byggnader. Få (inga?) städer ser ut som Enköping. Och hur kunde det bli så enorm skillnad mellan å ena sidan en stad som Enköping (nästan inget bevarat) och Ystad (mycket välbevarad stadskärna)? Det är två ungefär lika stora städer i samma land, båda är mycket gamla städer.

När man sedan fick stopp på den svenska rivningarna omkring 1975 efterföljdes rivningarna av ovarsamma renoveringar av äldre småhusbebyggelse: tjocka tilläggsisoleringar, fönsterbyten, otraditionell färgsättning, mycket stora uteplatser, etc. Det fortsätter än idag, även om det har blivit lite mer varsamt de senaste 10-20 åren, mycket tack vare byggnadsvårdsprogram på TV (tror jag). När det gäller förvanskning skiljer sig också svenska städer mycket från varandra. Min bild är t.ex. att äldre villabebyggelse utanför Stockholm är mycket välbevarad, medan vartenda hus kan vara förvanskat på andra orter.

Idag rivs det väl inte jättemycket äldre bebyggelse i svenska städer, jag förstår inte riktigt vad DN menar. Det stora problemet är väl att q-märkning (förbud mot rivning och förvanskning utan att vara byggnadsminnesförklarat) fortfarande inte är möjligt utanför detaljplanelagt område. Det är liksom fritt fram att förvanska en orörd 150 år gammal mangårdsbyggnad om man vill. Eller riva ett 200 år gammalt torp för att bygga ett garage. Det har varit tal om att ändra detta, men jag vet tror inte att det har hänt något. Här tror jag att vi sticker ut i Europa. När man t.ex. ser brittiska TV-program där familjer letar hus på landsbygden är husen ofta kulturminnesskyddade...

[Bjernevik]

Jo, men ruinerna i Visby skyddades redan 1805 (om jag minns rätt årtal). De allra mest skyddsvärda byggnaderna har vi i Sverige länge varit relativt bra på att skydda. Rivningarna av medeltida kyrkor på 1800-talet är dock ett undantag.

Då hade ruinerna fått stå i hundratals år. Det var inte för att man tyckte de var fina...

[Bjernevik]

Hela den här diskussionen är ett exempel på att vi har det ganska bra i Sverige numera. Här har vi råd att diskutera sopsortering, i länder där man behöver fundera på hur man ska få mat för dagen har man andra prioriteringar:

Mali affär.jpg

Mali sophög.jpg

Egna bilder från Mali

Idag ondgör vi oss över att politikerna på 60-talet försökte lösa den akuta bostadsbristen och därför rev gamla hus med utedass på innergården för att ge de flesta en möjlighet att få vattentoalett.

Går det att bygga om gamla hus till modern standard? Självklart, det finns det exempel på:

rindö hamn.jpg

Fd kaserner på Rindö ombyggda till moderna lägenheter

Men det kostar betydligt mer än att bygga nytt och pengar kommer alltid att vara en gränssättande faktor även om vi har mer av den varan än de har i Mali.

[Hans]

M.a.o. https://sv.wikipedia.org/wiki/I-landsproblem

MVH

Hans

[a81]

Jo, men ruinerna i Visby skyddades redan 1805 (om jag minns rätt årtal). De allra mest skyddsvärda byggnaderna har vi i Sverige länge varit relativt bra på att skydda. Rivningarna av medeltida kyrkor på 1800-talet är dock ett undantag.

Då hade ruinerna fått stå i hundratals år. Det var inte för att man tyckte de var fina...

Det var väl då omkring år 1800 som man började tycka att ruinerna I Visby var tillräckligt fina och historiskt intressanta för att skyddas. På 1500-/1600-talet håller jag med om att ruinerna fick stå kvar för att Visby hade dålig ekonomisk och demografisk utveckling. Samtidigt räddade väl Johan III en del äldre byggnader för eftervärlden. Och visst räddade någon adelsman på 1600-talet Varnhems klosterkyrka? Bland rika och intellektuella personer fanns nog ett visst intresse för byggnadsvård långt tillbaka i tiden.

[a81]

Hela den här diskussionen är ett exempel på att vi har det ganska bra i Sverige numera. Här har vi råd att diskutera sopsortering, i länder där man behöver fundera på hur man ska få mat för dagen har man andra prioriteringar:

Mali affär.jpgMali sophög.jpg
Egna bilder från Mali

Idag ondgör vi oss över att politikerna på 60-talet försökte lösa den akuta bostadsbristen och därför rev gamla hus med utedass på innergården för att ge de flesta en möjlighet att få vattentoalett.

Går det att bygga om gamla hus till modern standard? Självklart, det finns det exempel på:
rindö hamn.jpg
Fd kaserner på Rindö ombyggda till moderna lägenheter

Men det kostar betydligt mer än att bygga nytt och pengar kommer alltid att vara en gränssättande faktor även om vi har mer av den varan än de har i Mali.

Till viss del var det så, men min poäng är att det revs oerhört mycket mer än risiga hyreshus från 1880-1920. Det revs i efterkrigstidens Sverige också stenhus från 1600- och 1700-talet (jfr Scheelehuset och Thulehuset ovan), som knappast skulle ha varit aktuella för rivning i något annat västeuropeiskt land. Jag är dessutom övertygad om att båda dessa byggnader hade toaletter, rinnande vatten, centralvärme, etc. när de revs i början av 1960-talet. De var inte heller primärt bostadshus, även om det möjligen fanns någon/några lägenheter i dem.

[Bjernevik]

Visst har det rivits mer än bostadshus. Precis som det en gång i tiden revs andra hus för att lämna plats för de hus som vissa nu tycker inte borde ha rivits.

Att städer utvecklas genom tiderna och att äldre hus rivs för att lämna plats för nya är inte konstigt. Sedan blir vissa hus (Kungliga slottet, domkyrkor osv) kvar genom århundraden men det är snarare undantagen. Där ekonomin går dåligt varar husen längre, åkte man till Estland på 90-talet kunde man se många gamla hus i Tallinn. Inte på grund av byggnadsvård utanför att kommunismen var en ekonomisk katastrof.

[a81]

Visst har det rivits mer än bostadshus. Precis som det en gång i tiden revs andra hus för att lämna plats för de hus som vissa nu tycker inte borde ha rivits.

Att städer utvecklas genom tiderna och att äldre hus rivs för att lämna plats för nya är inte konstigt. Sedan blir vissa hus (Kungliga slottet, domkyrkor osv) kvar genom århundraden men det är snarare undantagen. Där ekonomin går dåligt varar husen längre, åkte man till Estland på 90-talet kunde man se många gamla hus i Tallinn. Inte på grund av byggnadsvård utanför att kommunismen var en ekonomisk katastrof.

Var det den usla ekonomin i Paris, Amsterdam, Bryssel och Köpenhamn som gjorde att de vackra och historiskt intressanta stadskärnorna bevarades där? Nej, ekonomin verkar inte ha inte spelat någon större roll. Det var annan dynamik som avgjorde. Skillnaderna var enorma även inom Sverige och mellan likartade städer (t.ex. Uppsala och Lund).

Rivningarna i svenska städer under efterkrigstiden var inte normal stadsutveckling, utan saknar motstycke i Västeuropa. Andra nordvästeuropeiska huvudstäder i Stockholms storlek har bevarade stadskärnor. Uppenbarligen gick det alldeles utmärkt att varsamt modernisera miljöer liknande Stockholms Klarakvarter i städer som Köpenhamn, Amsterdam och Bryssel. Tänk dessutom på att rivningarna var ännu mer drastiska i medelstora svenska städer. Stockholm klarade sig med svenska mått mätt ganska lindrigt undan rivningar.

Problemet är att minnet av rivningarna präglas så mycket av slutfasen på 1970-talet, typ Haga i Göteborg, som delvis kom att bevaras:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Haga,_G%C3%B6teborg

Problemet är att de värsta rivningarna av 1600-1700-talshus, tio år tidigare, har glömts. Det hade varit viktigare att bevara exempelvis Klarakvarteren än Haga. Klarakvarteren skulle ha överlevt ganska intakt (med mindre rivningarna) i andra västeuropeiska länder, medan områden liknande Haga revs även i våra grannländer.