Den 22:a oktober 1946 seglar en brittisk konvoj upp genom den efter kriget minröjda rännan i den trånga Corfu-kanalen som skiljer den grekiska ön Corfu från Albaniens kust. På smalaste stället är sundet endast ca 2 kilometer brett, men det räknas som internationellt vatten och ger därför internationell sjöfart rätten att passera. Eskaderns flaggskepp är HMS Mauritius och den består i övrigt av kryssaren HMS Leander och jagarna HMS Volage och HMS Saumarez. Man har alldeles nyss lämnat hamnen på Corfu och ska egentligen söderut men har av Amiralitetet fått order om att gå norrut genom den trånga delen för att visa Albanerna att man har den rätten. Nu ska man minsann lära albanerna hur man uppför sig, ja så var faktiskt planen.
- 300px-Corfu_Channel_topographic_map-en.svg.png (124.37 KiB) Visad 1597 gånger
Tillbaka till oktober och vår eskader som ser detta som ett rent rutinuppdrag. Plötsligt bryts tystnaden när en mina exploderar strax för om bryggan på HMS Saumarez, eldsflammor syns både om babord och styrbord och skadorna är stora i hennes inre. Ena pannrummet med dess personal är helt utslaget och vattenfyllt.
- HMS Saumarez.jpg (17.99 KiB) Visad 1597 gånger
Efterspel: Britterna kan efter att man senare sveper hela kanalen ganska snart konstatera att det handlar om tyska minor av den största sorten. Dock konstaterar man att de knappast kan ha legat i vattnet mer än högst någon månad. Under det rättsliga efterspelet vid domstolen i Haag nekar Albanien till någon kännedom om det hela och minorna har man ingen aning om. Man hävdar till och med att det är britterna som lagt ut dem under den operation där man svepte sundet, dvs. långt efter att minorna redan orsakat skada. Britterna är medvetna om att albanerna knappast haft egna resurser att lägga ut minfältet och misstankarna faller snart på Titos Jugoslavien, dels har man de som vanligt utförliga tyska förteckningarna på antalet minor och typer som efterlämnats vid reträtten från Jugoslavien. Dels är de svepta minorna märkta med samma typ av hakkors som jugoslaverna märkte ut dem med. Och slutligen lyckas man få fram ett trovärdigt vittne som kan belägga när och av vilka jugoslaviska fartyg som utförde minutläggningen.
Dödsoffren blir totalt 44 döda och minst lika många svårt sårade brittiska sjömän. De blev bortglömda krigsoffer under fredstid när deras fartyg befann sig på vatten där internationell sjöfart har rätt att befinna sig, men där en fientlig krigshandling avslutade de unga männens liv. 1946 var alla krigströtta och det fanns andra problem att hantera än att riskera nya dyra militära operationer. Åtminstone i de demokratiska länderna, inte minst i Storbritannien fanns det också ett starkt stöd för den kommunistiska saken.
Naturligtvis stöds den albanska sidan av Sovjetblocket genom hela processen. Polens representant i den ”neutrala” undersökningskommissionen” stödjer naturligtvis den albanska saken, och den senare mycket kände Andrej Gromyko talade i timtal i FN -huset till albanernas försvar. Albanien dömdes trots allt till slut att betala ett stort skadestånd till Storbritannien men dessa pengar betalades aldrig ut. Först 1992 återupptogs de diplomatiska förbindelserna mellan länderna.
Frågeställning:
Min frågeställning är naturligtvis vad syftet var med denna minering? Jag har svårt att tro att Albanien och Enver Hoxha kom på och gjorde detta på egen hand. Även om Jugoslaverna försåg dem med fartyg och Know-how så har jag lika svårt att förstå deras syfte i så fall.
För några månader sedan tvingades/lurades ett civilt kommersiellt flygplan ner på Minsk flygplats för att de skulle kunna gripa en oppositionell i exil - och jag är övertygad om att Ryssland hade ett finger med i det spelet. I våras genomförde Ryssland en mycket stor militärövning nära den ukrainska gränsen och många bedömare menade att det var för att pröva den nye amerikanske presidenten. Jag undrar därför om inte denna åtgärd 1946 var en liknande testballong från Moskva som utförs av klient och som skulle pröva handlingsförmågan hos efterkrigstidens brittiska Labourregering, och kanske om USA skulle lägga sig i? Om det var så blev de säkert nöjda. Den brittiska reaktionen var i bästa fall lite besvärad och uppenbart defensiv, kanske förväntat med en Labourregering istället för Churchill? Hursomhelst kan jag inte hitta någon annan vettig förklaring till att man i fredstid minerar ett sund så nära den egna kusten. Kanske man trodde sig komma undan med att det var gamla tyska minor? Men tyskarna förde noggrann bokföring och hade aldrig minerat Corfu-kanalen under kriget.
