Flykten undan Stalin

[Amund]

I samband med att Andra världskriget bröt ut 1939 så byggdes för Royal Navys räkning tjugo stycken eskorttrålare med ett deplacement på 550 ton och 164 fot långa för konvoj och minsvepningsuppdrag. En av dessa var HMT Walnut som kom att tjänstgöra troget på den brittiska östkusten där hon kom att utsattas för många tyska attacker, både från flyg och örlogsfartyg.

Ett systerfartyg till Walnut.jpg (11.17 KiB) Visad 2421 gånger

Hon och hennes besättning genomförde kriget med gott omdöme från amiralitetet och 1946 gjorde marinen sig av med de flesta men två fartyg stod kvar i tjänst några år till, den ena var HMT Walnut som säljs till skrothandlaren Sten A Olsson i Göteborg (ni vet han med Stena line) som tänker bygga om henne till en liten fraktskuta för kustfart .

Vi förflyttar oss nu till efterkrigstidens Sverige där vi hade väldigt många flyktingar österifrån, det rörde sig främst om balter som kom hit under 1944. De hade upplevt krig och lidande och denna gång tog de chansen att fly undan Röda armén och dess etappsvin, trots de umbäranden och risker det innebar, för att inte tala om att lämna hembygd, gård och kreatur.

Flyktingar från Balticum.jpg (30.49 KiB) Visad 2421 gånger

Även om livet i Sverige kändes bra att bo och arbeta i så fanns det en enorm rädsla att åter hamna under sovjetiskt förtryck, med de så omtalade baltutlämningarna där folk sändes tillbaka i färskt minne kändes Sverige inte som tillräckligt tryggt för de baltiska flyktingarna, ryssarna ville ha tillbaka alla och 140 estländare hade skickats tillbaka med våld. Många hade familjemedlemmar som gripits av NKVD och försvunnit i det sovjetiska lägersystemet och I Sverige hade även en del ester försvunnit spårlöst, så rädslan för sovjetdiktaturen var mycket befogad.

Baltutlamningen.jpg (86.83 KiB) Visad 2421 gånger

En hel del hade länge drömt om att få åka till Kanada för att komma tillräckligt långt bort och finna trygghet men sådana ansökningar beviljades inte av de kanadensiska myndigheterna utan avslogs direkt – Vad göra tänkte man?

Nu beslutar de mest hängivna att gå samman och ta sig till Kanada I alla fall, kosta vad det kosta vill. Sagt och gjort - man går samman och köper SS Walnut av Stena för 225.000 kronor och registrerar henne i Panama i ett bolag man kollektivt bildar av sina gemensamma besparingar med namnet Compania Maritima Walnut S/A . Att man Panama registrerar fartyget beror på att hon är byggd för 18 besättningsmän och högst 40 man som örlogsfartyg – så här behöver man få plats med betydligt flera och hon godkänns för 200 efter en liten ombyggnad där varje utrymme tas tillvara.

Walnut i Göteborg.jpg (3.4 KiB) Visad 2421 gånger

Den 13:e november 1948 är det äntligen dags för avgång från Göteborg och ombord finns långt över 300 personer, äldst är en blind 82-åring och den yngsta är endast 9 månader gammal. Det har rått mycket hysch hysch innan med tanke på att man vill undvika publicitet och att myndigheterna inte ska sätta käppar i hjulet. Man är alltså beredd att ta sig över Atlanten på egen hand trots att man inte vet vad som väntar. Många experter är också mycket tveksamma till att de tänker ge sig ut på Nordatlanten under vintersäsongen med denna lilla överlastade rostiga båt som är så överlastad att en del av passagerarna måste vistas ute på däck.

Fortsättning följer:

[Amund]

Fortsättning:

Lysekil först

Första anhalt blir Lysekil där man ska ta ombord fler passagerare och man hoppas att uppmärksamheten ska var lite mindre där, men nu blir det problem, hamnmyndigheterna och polis tvingar av allesammans och det slutar med att 60 personer blir kvar i Lysekil och tillåts inte gå ombord, ca 300 stycken återstår. Nu är det den 17:e november och nu återstår bara ett problem. Trots alla försiktighetsåtgärder så har historien naturligtvis kommit till ryssarnas kännedom och hamnkaptenen får ett telegram av sovjetiska myndigheter (troligtvis ambassaden) - eftersom man anar vad telegrammet innehåller så väntar man med att öppna detta tills SS Walnut har avgått – I telegrammet stod det att svenska myndigheter inte får släppa iväg fartyget på dess resa men nu spelade det ingen roll och flyktingarna var äntligen på väg. Ombord finns huvudsakligen ester, en hel del letter, några polacker, danskar, litauer, finnar, en tysk och en österrikare.

Äntligen på väg

Kattegatt, Skagerack och ut mot Nordsjön, även om de flesta tidigare färdats med båt över Finska viken och över till Sverige så handlar det här om helt andra sjöar, det är säsong för dåligt väder och redan den första morgonen är det färre än tio personer som vill ha frukost. Man är fortfarande rädda att bli kapade av något ryskt fartyg och man styr nära Skottland men sjöarna tilltar och det mesta av däckskolet har spolats överbord.

Maskinrummet.jpg (6.01 KiB) Visad 2420 gånger

Kaptenen beslutar att man måste söka nödhamn samt bunkra och på onsdagseftermiddagen den 24:e november kan de Sligoborna i nordvästra Irland se hur den lilla överlastade SS Walnut löper in i Sligo Quay.

sligo quay.jpg (57.03 KiB) Visad 2420 gånger

Alla 360 passagerare tas väl om hand av de sjöfartskunniga invånarna, den lokala polisen struntar i passkontroller och man kan fyra dagar senare avgå med ny proviant och kol för den långa atlantresan… 360 undrar du, var de inte 300? Jo officiellt men de sextio som inte fick följa med hade smugglats ombord igen innan avgång, med den svenska polisens fulla vetskap… Fyra stycken blir dock kvar i Sligo och tar sig därifrån vidare till Australien dit man fått visum till. En tysk slängs av och en finsk kvinna gift med en estländare läggs in på sjukhus, Röda Korset lovar att skicka henne till Kanada när hon tillfrisknat. Den 28:e november bär det av till havs igen.

Ute på det stora havet är havet sällan lugnt och sjösjukan härjar vidare, en mor kan senare berätta att hon inte kunde lämna kojen på hela resan och hennes båda pojkar hade hon ingen koll alls på. Man har problem med att hon tar in vatten och pumparna fungerar dåligt. Radiomasten knäcks ganska snart.

På Atlanten.jpg (5.54 KiB) Visad 2420 gånger

Det är en fruktansvärd resa under omänskliga förhållanden och det är ett under när man når Sydney, Nova Scotia utan förluster av människoliv den 10:e december. Känslan måste ha varit obeskrivlig för de hårt prövade flyktingarna som drömt om detta land så länge. Man tar ombord kol och förnödenheter för den sista etappen till Halifax dit man ankommer till Pier 21 på Luciadagen efter nästan en månad till havs.

I Halifax.jpg (4.25 KiB) Visad 2420 gånger

På Pier 21 i Halifax (ett kanadensiskt Ellis Island) har en och en halv miljon immigranter passerat innan, men det var på en tid när alla släpptes in eller att man hade visum, passagerarna på den tappra lilla SS Walnut har ingetdera men det har däremot passagerarna på den stora atlantångaren RMS Aquitania som lägger till strax akter om Walnut några dagar senare.

Hur ska de kanadensiska myndigheterna agera i det här fallet när immigranterna helt enkelt tvingat sig fram till landet på egen hand? Det är snart jul och för Halifaxborna är det här en stor och viktig händelse och de tar flyktingarnas öde till sitt hjärta, många gåvor ges till balterna från de vänliga Halifaxborna. Passagerarna interneras på Rock Head prison och några på Pier 21 Immigration terminal och deras ansökningar utreds individuellt, kanadensiska myndigheter skickar senare en representant till Sverige för att kontrollera människors historier och till slut efter sex veckor beviljar myndigheterna medborgarskap (eller löfte) för alla utom två av passagerarna.

Denna flykt var naturligtvis någonting som verkligen svetsade samman de människor som var med och även deras avkommor. Jag kan själv undra hur det ska kännas att exempelvis idag besöka Estland och den gård där ens förfäder levt och verkat i många hundra år, och nu bor det helt främmande människor där, kanske med ett annat språk…

The end!

[Hans]

Tack igen för en otrolig historia. Varjag, akta dig. Du har någon som försöker stjäla din krona.

MVH

Hans

Jag vägrar smileys.

[Lasse O]

Ännu på 60-talet var den allmänna meningen att balterna mestadels var nazimedlöpare och krigsförbrytare och att man gjorde rätt som överlämnade dem till Sovjetunionens rättvisa.
En bok som fick stort genomslag var P-O Enquists Legionärerna från det röda 1968 som skildrade hur välvilligt och rättvist balterna och balttyskarna behandlades vid ankomsten till Sovjetunionen.
Alltså behövde inte Sverige känna någon skuld.

[Amund]

Tack igen för en otrolig historia. Varjag, akta dig. Du har någon som försöker stjäla din krona.

MVH

Hans

Jag vägrar smileys.

Nej sakta i backarna Hans, även om jag samtidigt blir glad för berömmet. Varjags berättelser är i en helt egen klass för sig i och med att de behandlar ett helt ämnesområde, kryddat med hans enorma sakkunskap på de olika ämnesområdena och hans levande språk. Det enda jag gör är att försöka sprida små berättelser och vittnesmål från olika människor i 1900-talets förskingring, måhända små händelser och vittnesmål men ändå viktiga pusselbitar som kanske hjälper oss att förstå vår historia.

Som i detta exempel där jag tror många svenskar inte har insett hur förödande det sovjetiska systemet var för alla de människor som hamnade i dess klor, kanske ofta klämda mellan både Nazityskland och Stalin.

*Tänkte faktiskt först lägga det i tråden om Innovativa sätt att fly kommunismen, men tänkte att den här frågan även har en del andra ingredienser, såsom undfallenhet för Stalin etc.

Ännu på 60-talet var den allmänna meningen att balterna mestadels var nazimedlöpare och krigsförbrytare och att man gjorde rätt som överlämnade dem till Sovjetunionens rättvisa.
En bok som fick stort genomslag var P-O Enquists Legionärerna från det röda 1968 som skildrade hur välvilligt och rättvist balterna och balttyskarna behandlades vid ankomsten till Sovjetunionen.
Alltså behövde inte Sverige känna någon skuld.

Ja - Tyvärr har det länge funnits ett sorts rättfärdighetstänkande angående Sveriges agerande i detta fall, agerandet har i många kretsar fallit in under den allmänna lotsningen av den svenska utrikespolitiken under dessa svåra år, där varje del är en pusselbit som ser till att vårt land skonas från krigets fasor. Åtminstone i socialdemokratiska kretsar där jag är uppväxt i så ifrågasatte man aldrig det statsbärande partiets politik, inga skandaler där inte. Men just Baltutlämningen tror jag inte många av socialdemokraternas fotfolk ställde sig bakom, inte i mitt hem i alla fall.

[Lasse O]

Mycket länge så ansåg man i Sverige att flyktingar från östblocket på något sätt var lycksökare och äventyrare, kanske till och med antisocialister med en nästintill fascistisk agenda.
Så såg åtminstone jag det som på 60-talet var hängiven anhängare av DFFG och som förespråkade socialismen i alla länder och i synnerhet i Vietnam.
Svängningen mot östflyktingar som svikare mot socialismen kom först då muren föll även om många av oss redan tidigare insett vilken hänsynslös och korrupt diktatur som härskade öster om Sverige.
Utrikesminister Sten Andersson hävdade dessutom så sent som 1989 att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen.
Ett moraliskt haveri utan dess like. Hur kunde han komma undan med det?

[varjag]

[quote="Lasse Odrup"]Mycket länge så ansåg man i Sverige att flyktingar från östblocket på något sätt var lycksökare och äventyrare, kanske till och med antisocialister med en nästintill fascistisk agenda.
Så såg åtminstone jag det som på 60-talet var hängiven anhängare av DFFG och som förespråkade socialismen i alla länder och i synnerhet i Vietnam.
Svängningen mot östflyktingar som svikare mot socialismen kom först då muren föll även om många av oss redan tidigare insett vilken hänsynslös och korrupt diktatur som härskade öster om Sverige.
Utrikesminister Sten Andersson hävdade dessutom så sent som 1989 att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen.
Ett moraliskt haveri utan dess like. Hur kunde han komma undan med det?[/quote]

Starta mig inte på det ämnet Lasse!

Då kommer forumets ''fellow traveller'' med radergummit.......

Varjag

[sveahk]

Hjärtligt tack Amund för en dramatisk efterkrigshistoria som var mig helt obekant. Det är så lätt att säga att 1945 blev det fred, punkt - men för millioner överlevande över hela världen började eller fortsatte eländet utan vilopauser direkt efter krigsslutet. Tacksamt att du belyser detta!

Mvh Hans K

[Amund]

Hjärtligt tack Amund för en dramatisk efterkrigshistoria som var mig helt obekant. Det är så lätt att säga att 1945 blev det fred, punkt - men för millioner överlevande över hela världen började eller fortsatte eländet utan vilopauser direkt efter krigsslutet. Tacksamt att du belyser detta!

Mvh Hans K

Tack så mycket för det Hans K! Det är en enorm folkvandringstid som sker efter Andra världskriget, det är många miljoner ”displaced” persons och flyktingströmmar världen över och som är relativt okänt. Här på Skalman har det berörts i en del qvizzar där det förekommit fartyg som fraktat åtskilliga människor mellan länder och kontinenter; emigranter Europa och Australien, emigranter Europa –Kanada och repatrierade krigsfångar på återvägen, slavarbetare från Japan till Korea, italienare till Sydamerika, statslösa Japaner från Manchuko, judar till Mellanöstern, nazister och andra komprometterade till Argentina, för att nämna några men listan kan göras lång.

Just dessa baltiska flyktingar på SS Walnut var ingalunda ensamma heller, det var många som sökte sig till andra sidan Atlanten, icke att förglömma alla soldater som fann en hustru i Europa. Det jag fascinerades mest av vad gäller Walnutresenärerna var dels deras rädsla för Stalins makt och att Sverige kanske inte ansågs tillräckligt säkert, men självklart imponerades jag även av deras målmedvetna envishet som slutligen tog dem till sina drömmars Kanada.

Hur de estniska flyktingarna tog sig till Sverige 1944-45 är fortfarande ganska dåligt sammanställt anser jag. En figur som jag inte blir klok på är den tyske SS-löjtnanten Ludwig Lienhard, att han fraktade över många estländare med sin skuta står ganska klart, men gjorde han det på uppdrag av svenska UD och utnyttjade han situationen? Var det en del i en nazistisk flyktväg till Argentina som svenska myndigheter accepterade samtidigt som man skickade tillbaka desperata stackars människor i Baltutlämningarna?

Även om det ibland förekommer både höga nazister och soldater ur Waffen-SS bland resenärerna över Östersjön så var de flesta vanliga människor som var offer i det storpolitiska spelet. Det har alltid i historien varit alldeles för enkelt att sätta etiketter på folk och grupper och det bör ha varit särdeles lätt att misstänkliggöra människor som flyr från ett naziockuperat område.

Vill betona att jag inte påstår någonting utan konstaterar endast att jag anser att det fortfarande finns mycket att reda uti den balt-svenska historien 1944 och åren därefter och att jag som historieintresserad inte riktigt anser att alla kort ligger på bordet.

[varjag]

Amund skrev:

Det jag fascinerades mest av vad gäller Walnutresenärerna var deras rädsla för Stalins makt och att Sverige kanske inte ansågs tillräckligt säkert.......

Efter ''baltutlämningen'' tyckte många på goda grunder - att Sverige inte - var en säker tillflykt

Det hade mycket att skaffa med Sveriges utrikesminister.....om vilken en estnisk skeppskamrat och -
bärare av ett -

https://en.wikipedia.org/wiki/Nansen_passport
hetsigt förklarade att; om Stalin ber den djäveln stå på huvet - och skita UPPÅT - frågar han bara...hur högt?


Varjag

[epbv 3022]

Utrikesminister Sten Andersson hävdade dessutom så sent som 1989 att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen.
Ett moraliskt haveri utan dess like. Hur kunde han komma undan med det?

Starta mig inte på det ämnet Lasse!

Då kommer forumets ''fellow traveller'' med radergummit.......

Varjag

Varför denna upprördhet? Lasse har faktiskt citerar Sten A helt korrekt. Visst har väl SAP haft en dubbelmoral/-standard när det gäller kommunistiska kontra ickekommunistisk diktaturer! Jämför vad som sas av Palme om Sovjets lika vidriga krig i Afghanistan och "du vet vad?". Det blev inte bättre av när han besökte Cuba och i direktsänd svensk radio försvarade Castros politiska fångar men samtidigt ansåg Pinchoet vara en vidrig diktator som fängslade sina politiska motståndare! Det är billigare och enklare att ha en moral och standard för vad som är rätt resp. fel.
Hälsar/
L Svensson, nyhetsintresserad sedan mordet på MLK-68.

[pandersson2]

Amund,
tack för berättelsen som var ny för mig. Jag har en liten undran, du skrev att Sverige skickat 140 ester till Sovjetunionen med våld. De legionärer som utvisades var ju huvudsakligen letter och till samma antal så jag ville kolla om det var dessa du menade eller om det var andra individer som utvisats.

Pandersson

[CvD]

Utrikesminister Sten Andersson hävdade dessutom så sent som 1989 att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen.
Ett moraliskt haveri utan dess like. Hur kunde han komma undan med det?

Starta mig inte på det ämnet Lasse!

Då kommer forumets ''fellow traveller'' med radergummit.......

Varjag

Varför denna upprördhet? Lasse har faktiskt citerar Sten A helt korrekt. Visst har väl SAP haft en dubbelmoral/-standard när det gäller kommunistiska kontra ickekommunistisk diktaturer! Jämför vad som sas av Palme om Sovjets lika vidriga krig i Afghanistan och "du vet vad?". Det blev inte bättre av när han besökte Cuba och i direktsänd svensk radio försvarade Castros politiska fångar men samtidigt ansåg Pinchoet vara en vidrig diktator som fängslade sina politiska motståndare! Det är billigare och enklare att ha en moral och standard för vad som är rätt resp. fel.
Hälsar/
L Svensson, nyhetsintresserad sedan mordet på MLK-68.

Varjag var inte negativ mot vad Lasse skrev utan vad Sten Andersson sa.