Fallskärmstrupperna erövrar Dien Bien Phu
Vi har nu förflyttat oss framåt några timmar efter att Dakotaplanen lämnat Hanoi och de fallskärmsförbanden har nu nått fram till dalen och luften är full av fallskärmar. Om man misslyckas är reservplanen att man ska dra sig ur och in i Laos.
- Luftlandsattning.jpg (124.96 KiB) Visad 5147 gånger
Olyckligtvis för fransmännen håller delar av den vietnamesiska 920:e bataljonen en taktisk övning fyra km söder om byn, exakt mitt i området som utgör en av de franska bataljonernas landningszon och man möts av finkalibrig eld, fallskärmssoldaterna var utrustade med MAT-49 kulsprutepistoler (jag känner inte till om man kunde använda dessa redan i luften).
Fransmännen utnyttjar överraskningsmomentet och lyckas återsamla sig i relativt god ordning och striden blir våldsam, till slut lokaliserar man även sina 81 mm granatkastare som man fällt och man kan på eftermiddagen beskjuta byn med dessa, fienden är förvirrade men kämpar tappert. De flesta hyddor brinner och de civila har gett sig av från stridsområdet, man blir tvungen att erövra hus för hus eftersom försvararna försöker bita sig fast men innan kvällen är byn fransk, även B-26:or deltar i striderna och bekämpar vietnameserna som retirerar söderut.
Under kvällen har man upprättat provisoriska försvarsställningar runt byn och man räknar till 11 stupade och 52 sårade fransmän, de brinnande hyddorna kastar ett fladdrande ljus över liken efter 115 stupade Vietminhsoldater som staplats nere vid floden.
Dagen efter forceras arbetet med att få landningsbanan i ordning igen, förnödenheter släpps ned från fallskärm och styrkeuppbyggnaden fortsätter, under dagen luftlandsätts även 1:a fallskärmsjägarbataljonen ur Främlingslegionen som till största delen består av tyska veteraner. Den 22:a november på kvällen består den franska garnisonen i dalen av 4560 man.
De franska styrkorna arbetar frenetiskt för att bygga ut försvaret runt stödjepunkten och framförallt göra det gamla flygfältet som vietnameserna saboterat brukbart igen, styrkeuppbyggnaden är helt beroende av att man lyckas färdigställa landningsbanan, en schaktmaskin som släpps från luften lossnar ur sin sele, faller och krossas mot marken. Trots att det till största delen rör sig om offensiva elitstyrkor som hellre slåss än sysslar med fortifikationsarbeten så kan de första Dakota – planen landa på den numera metallskodda landningsbanan i början av december.
- Nyanlanda trupper.jpg (19.71 KiB) Visad 5147 gånger
Även transportplan av typen Bristol 170 användes för tyngre utrustning.
Självklart bygger man även upp sandsäcksskyddade värn runt omkring 10,5 cm pjäserna tillhörande kolonialartilleriet som lastas ur eftersom.
Artillerichefen, den mycket optimistiske och enarmade överstelöjtnanten Charles Piroth hade garanterat att ingen vietnamesisk kanon skulle kunna avlossa mer än tre skott utan att bli upptäckt och sedan slås ut. Hans eget artilleri stod fullt synliga i öppna värn och helt beroende av eldledning från luften, detta synsätt kanske fungerade om motståndarna varit stamrebeller och inte en modern väldrillad armé, men vi får tillfälle att återkomma till överstelöjtnant Piroth.
