Den svenska 68-vänsterns sympatier

[a81]

jag skulle väl vilja vända på steken. Jag anser att de hade stort folkligt stöd, annars hade de inte kunnat få det inflytandet på samhället de hade. Att mäta de som röstar på partier ger ingen bild över vilket stöd en ideologi har, det visar ju enbart ett visst partis stöd.

Hade inte 68-rörelsen haft ett stort folkligt stöd hade som sagt deras idéer och tankar inte kunnat få den spridningen det fick. Att stödja 68-rörelsen är ju inte samma sak som att rösta på eventuella partier. Vi får inte heller glömma bort att majoriteten av de olika vänster-rörelserna inte var partier som var med i val utan just rörelser. Tex vietnam-grupperna. De var jättestora och hade stort folkligt stöd, men de ställde inte upp i några val.

Visst finns det en poäng i det du skriver, men faktum kvarstår att mycket få "vanliga svenskar" stödde detta. Visst fanns det ett slags mode att verka lite "hippie", även bland "vanligt folk" som gärna kombinerade detta med charterresor till högerdiktaturer, hög levnadsstandard (efter dåtida mått), vanliga jobb, etc, men det hade inget eller i alla fall mycket lite med politisk övertygelse att göra.

Att 68-rörelsen (på gott och ont) fick ett stort inflytande berodde på att dess förespråkare fanns på rätt ställen för att påverka samhällsdebatten: journalister, politiker (inte bara längst ut på vänsterkanten), studenter, etc. Det hade inte att göra med ett stort folkligt stöd.

[Donkeyman]

Att 68-rörelsen (på gott och ont) fick ett stort inflytande berodde på att dess förespråkare fanns på rätt ställen för att påverka samhällsdebatten: journalister, politiker (inte bara längst ut på vänsterkanten), studenter, etc. Det hade inte att göra med ett stort folkligt stöd.

De gamla 68-orna var ju i stor utsträckning driftiga personer. Den stora majoriteten var akademiker. Detta i en tid när fortfarande en Universitetsexmen mer eller mindre var en garanti för att få jobb. Den generationen som ju var väldigt radikaliserad kom med tiden att dominera pressen, flera politiska partier, organisationsvärlden, admistrationen, skolan samt inte minst den akademiska världen. Många fick ledande positione. Och påfallande många är fortfande aktiva - om än mindre radikala än i sin ungdom.

Det säger sig själv att ett sådant gäng sätter sina spår i många år framåt. Till exempel så är det nog inte fel att påstå att den utbildningspolitik som råder än i dag i all huvudsak grundlades av just 68 -generationen. Men det finns mycket mer.

Visst fanns det en motkraft på den borgerliga sidan. Men den fick inte alls ett lika starkt genomslag. Folkpartiets "Halmhattar" är kanske ett undantag, de fick så gott som alla framstående positioner i samhället. Utan att för den skull få ett tillnärmelsevis lika stort gemensamt inflytande.

[hilbert]

Den person inom 68 vänstern som gjort den märkligaste karriären måste väl ändå vara Katarina Engberg.
jag minns henne från min gymnasietid när hon var ordförande för SECO Sveriges elevers centralorganisation.
De startade en kampanj mot indoktrineriongen i skolan .
Det fanns lärare på min skola som blev fullständigt koleriska när deras opartiskhet ifrågasattes.
Sedan hade hon den något ovanliga karriärvägen KFML r aftonbladet försvarsdepartementet.
http://www.jusektidningen.se/Jusektidni ... -intriger/