De miniubåtar du visar upp och som du påstår var verksamma redan på 1980-talet, vilket jag betvivlar, var väl mindre än Pirayan och väl närmast experimentfarkoster.
Kunde de verkligen bege sig till de grunda svenska skärgårdarna och gömma sig där, utsatta för sjunkbombsanfall som de var och för att sedan omärkligt passera avspärrningarna och ta sig därifrån? Att, som du påstår, att de också sedan i undervattensläge kunde bege sig ända till Ryssland - ja inser du inte orimligheten bl.a. i detta?
Jag tror inte heller att Pirayan typ-865 och som ju var 30 meter lång och alltså mycket svår att dölja i en skärgård, vågade utföra sådana mycket riskabla operationer. Det var ju f.ö. bara två stycken som enligt officiella uppgifter producerats, 1986 och 1990.
Vilka källor i Ryssland åberopar du när du förkastar den officiella varsionen?
Jaha och varför betvivlar du att dykarfarkost typ-907 och miniubåt typ-908 inte existerade? Menar du att jag har hittat på det där eller vad? du har ju själv sett bilder jag visat där båda sorterna är utställda som museieföremål. Du kan själv åka dit och t o m ta på dom om du tvivlar på vad du ser.
Du kan inte försöka kalla ett system med
14 miniubåtar och
32 (!) avancerade dykarfarkoster för "exprimentfarkoster"! Det var ett fullt operativt system för specialoperationer under vattnet.
Ja vist. Dom var mindre än typ-865 Piranjan som jag har visat ( om du har vågat titta på bevisen ) men det var helt avsiktligt. Dom farkosterna. typ-907 och typ-908 gjorde inga egna resor över Östersjön. Det har jag redan berättat för dig flera gånger. Dom farkosterna transporterades under vattnet på antingen en stor vanlig ubåt eller en Piranja. Om det var en stor vanlig ubåt stannade den kvar i väntläge strax utanför skärgården. Det är ett mönster som går igen i många ubåtsjakter. En piranja är INGEN stor ubåt. 30m är väldigt litet för att vara ubåt. Och det är faktiskt inte knä-djupt vatten bara för att det är inne i skärgården. Piranjan följde med långt in och fungerade som stöd och bas för mindre farkoster.
Nej jag hänvisar inte till några ryska källor angående piranjan. Det har jag aldrig påstått heller. Annat än att vissa källor skriver om en prototyp.
Jag utgår från det faktum att det redan 1976 beställdes 12 stycken. Att man rimligen började bygga den första inom något år och inte vänta i 10 år som man försöker påstår. Att Bildt påstod just 8 stycken 30 meters miniubåtar i sitt anförande inför krigsvetenskapsakademien. Han hade ju exakt rätt på 14 stycken typ-908. Och så på antalet ubåtskränkningar och var de har ägt rum. Dvs man skulle ha svårt att komma in med en vanlig stor ubåt.
för att sedan omärkligt passera avspärrningarna och ta sig därifrån?
Omärkligt var ett mycket konstigt påstående. Det finns gott om fall där ubåtsnät skurits sönder under vattnet så flera meter stora hål bildat. Eller att en ubåt kör in i nätet och släpar nätet + den fler ton tunga förankringen med sig en bra bit. Att man vid minlinjer upptäcker att något passerar ut, men man har inte tillstånd att öppna eld, eller order om att göra det med fördröjning.
I Karlskrona 1984 smet en dykarfarkost mellan stranden och det utlagda nätet. En dykare tog sig upp på land och sprang till havssidan och dök i där.
Dessutom var just piranjan byggd i titan. som är superstarkt. Vilket alltså gör den mindre sårbar. Men en lika viktig sak är att titan inte alls är lika magnetiskt som stål. Så när en piranja passerade magnetslingorna vid en minspärr blev det ett mycket litet eller konstigt utslag.
vad menar du, att dom skulle komma springande med alla sina hemliga operationsplaner och bett om förlåtelse eller? Så funkar inget land. Det är självklart att dom nekar i sten. Många av dom militära höjdare som var med under sovjettiden fick fortsätta under det nya Ryssland. Samma människor, samma sätt att tänka.
