Svensk aktivitet i Baltikum.
Svensk aktivitet i Baltikum.
Såg en dokumentär eller om det var en dramaserie där bl.a. svensk eller svensk anställd personal landsteg i Baltikum från torpedbåt som kördes av en tysk.
Syftet som jag förstod var att bedriva underrättelseverksamhet.
Bedrev Sverige underrättelseverksamhet och i så fall hur länge? 50, 60 och 70-talet??
Syftet som jag förstod var att bedriva underrättelseverksamhet.
Bedrev Sverige underrättelseverksamhet och i så fall hur länge? 50, 60 och 70-talet??
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Varför skulle det ha upphört?
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Det är en annan frågeställning.millgard skrev:Varför skulle det ha upphört?
Jag funderade mest kring tiden 50-talet med dragning en bit in på 60-talet.
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Uppenbarligen gjorde man ju det (tänker på catalinan etc) men allt beror väl på hur man definierar saken. Signalspaning har man ju bedrivit alltsedan dess och det är ju inte ens hemligt numer. Men om definitionen är svensk personal på sovjetisk mark torde det vara svårare att få svar på...
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Jo, det var mer ur ett markperspektiv jag funderade.millgard skrev:Uppenbarligen gjorde man ju det (tänker på catalinan etc) men allt beror väl på hur man definierar saken. Signalspaning har man ju bedrivit alltsedan dess och det är ju inte ens hemligt numer. Men om definitionen är svensk personal på sovjetisk mark torde det vara svårare att få svar på...
Signalspaningen är ju känd.
Det gick ett debattprogram med Jan Guillo för ett antal år sedan där han genomförde ett "spel" med olika befattningshavare där det bl.a. "landsattes" svensk personal i Baltikum. Fiktivt eller med någon reell bakgrund?
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
På 50-talet gjordes ju ett antal landsättningar av exilbalter med till synes ganska förödande resultat för dessa, men tänker du på svenska förband?MD650 skrev:Det gick ett debattprogram med Jan Guillou för ett antal år sedan där han genomförde ett "spel" med olika befattningshavare där det bl.a. "landsattes" svensk personal i Baltikum. Fiktivt eller med någon reell bakgrund?
Det finns ju gamla spännande rykten om att flottans attackdykare ibland simmande in från ubåt och gick iland längs baltiska kusten och stal vägskyltar och annat, men jag tycker nog det låter lite för dramatiskt..
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Det var nog det som den första filmen handlade om.Rickard skrev:
På 50-talet gjordes ju ett antal landsättningar av exilbalter med till synes ganska förödande resultat för dessa, men tänker du på svenska förband?
Svenska förband har det nog inte varit väl men kanske någon form av underrättelseverksamhet.
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Det här är mycket intressanta frågor. Jag har inte själv fått någon hemligstämplad information under GU (däremot hört en del rövarhistorier från vår 1:O som började sin karriär som attackdykare i Flottan.) En del finns dock faktiskt publicerat.
I Lennart Anderssons bok Bortom horisonten - Svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952 kan man läsa om svensk flygspaning där man bland annat flög över och fotograferade möjliga robotbaser på Ösel 1948-49. Med S 31 Spitfire fotograferades alla viktigare hamnar i Baltikum (men inte nödvändigtvis efter gränskränkning i alla fall) 1948-50.
Andra uppseendeväckande redogörelser finns i FOKK 18 (Vi levde i verkligheten - Marinens operationer och taktik under det kalla kriget.). Där kan man läsa (sidorna 43-44) att svenska ubåtar in på 1990-talet övade inträngning på andra sidan för att ta fotografier av hamnar i Baltikum och för att öva inskjutning av torpedminor:
I Lennart Anderssons bok Bortom horisonten - Svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952 kan man läsa om svensk flygspaning där man bland annat flög över och fotograferade möjliga robotbaser på Ösel 1948-49. Med S 31 Spitfire fotograferades alla viktigare hamnar i Baltikum (men inte nödvändigtvis efter gränskränkning i alla fall) 1948-50.
Andra uppseendeväckande redogörelser finns i FOKK 18 (Vi levde i verkligheten - Marinens operationer och taktik under det kalla kriget.). Där kan man läsa (sidorna 43-44) att svenska ubåtar in på 1990-talet övade inträngning på andra sidan för att ta fotografier av hamnar i Baltikum och för att öva inskjutning av torpedminor:
När jag var ubåtschef i början av 90-talet så ärvde jag det här taktiska mönstret. Då hade man slutat att fotografera, men däremot så gjordes inträngningar i underrättelsesyfte. Det egentliga taktiska syftet med det var att lära ubåtscheferna att operera på andra sidan där det skiljer sig dramatiskt vad gäller taktiskt uppträdande med tanke på geografin och bottentopografi osv. Dessutom så övades det, rätt omfattande, med att skjuta in minorna. Jag kan bara bekräfta att dessa övningar levde ända in på 90-talet.
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Jag hade också läst det där och letade faktiskt efter just den sekvensen i går kväll bland mina FOKK-böcker, men jag hittade det inte. Jag minns att det kändes som något som inte "borde" kommit med, här exponerades plötsligt något sannolikt ytterst känsligt och hemligt.Wedman skrev:Andra uppseendeväckande redogörelser finns i FOKK 18 (Vi levde i verkligheten - Marinens operationer och taktik under det kalla kriget.). Där kan man läsa (sidorna 43-44) att svenska ubåtar in på 1990-talet övade inträngning på andra sidan för att ta fotografier av hamnar i Baltikum och för att öva inskjutning av torpedminor:
Visst står personen som gör uttalandet som "okänd" i texten?
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Jo, jag instämmer till fullo. Samtidigt borde det kanske inte vara så förvånande genom att just förmågan till dolt uppträdande är en av de stora fördelarna med ubåtar.Rickard skrev:Jag hade också läst det där och letade faktiskt efter just den sekvensen i går kväll bland mina FOKK-böcker, men jag hittade det inte. Jag minns att det kändes som något som inte "borde" kommit med, här exponerades plötsligt något sannolikt ytterst känsligt och hemligt.
Visst står personen som gör uttalandet som "okänd" i texten?
Personen står mycket riktigt som "okänd".
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Jo, absolut, det är väl mest att det är en betydande politisk skillnad på att ha svenska ubåtar som vid behov dolt kan bekämpa fientlig invasionsflotta jämfört med att själv utföra kränkningar under fredstid.Wedman skrev:Samtidigt borde det kanske inte vara så förvånande genom att just förmågan till dolt uppträdande är en av de stora fördelarna med ubåtar.
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Rickard skrev:Jo, absolut, det är väl mest att det är en betydande politisk skillnad på att ha svenska ubåtar som vid behov dolt kan bekämpa fientlig invasionsflotta jämfört med att själv utföra kränkningar under fredstid.Wedman skrev:Samtidigt borde det kanske inte vara så förvånande genom att just förmågan till dolt uppträdande är en av de stora fördelarna med ubåtar.
Så trevlig att det har kommit fram i något som är lite mer faktagranskat än ryktesvägen.
FOKK tar ju knappast in en sådan text om det inte var baserat på fakta.
Själv hade jag hört rykterna och frågade en historiskt intresserad sjöofficer om man skulle kunna hitta några spår av inträngningar i loggböckerna.
Det som förvånade mig i svaret var hur snabbt han svarade och hur väl han kände till rutinen.
Han behövde varken dra sig till minnes eller hämta andan för att ljuga ihop något utan svarade direkt -
"Under sådana operationer stänger man loggboken och för en "egen journal" som sedan levereras till uppdragsgivande organisation" (läs must).
Men jag fattade inte att det var så vanligt eller så sent i tiden som texten i FOKK får det att låta.
För mig är detta verkligen ett bra argument för att man inte ska sänka främmande ubåtar på svenskt vatten,
då kanske dom börjar sänka svenska ubåtar på deras territorialvatten.
Om ni tycker jag är sarkastisk så läs gärna "Blind mans bluff" om det Amerikanska Ubåtskränkningarna mot Sovjet,
det mest remarkabla i den boken är att Amerikanarna var övertygade om att man inte försökte döda varandra.
Man förolämpade varandra genom att smyga upp bakom och bränna på med aktiv sonar med andemeningen "hade det varit krig hadde jag dödat dig" men inte på allvar att sänka varandra.
men väl vansinniga chickenraces om vem som girar sist osv...
mvh
/John
- Robert Lindqvist
- Medlem
- Inlägg: 163
- Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
- Ort: VÄSTERÅS
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Kunskaperna verkar vara mycket magra om vad som verkligen försegick, men sammanfattningsvis kan man beskriva händelserna så här.
Operationerna startar 1943 på direkt order av ÖB. C-byrån, som då var Sveriges hemliga spioneri rekryterade flyktingar från Baltikum för själva genomförandet. Syftet var att undersöka möjligheten av att upprätta hemliga radioförbindelser mellan Baltikum och Sverige.
Den första operationen startade från Burgsvik på Gotland den 16 december 1943 och gick till Litauen. Den misslyckades. man upptäcktes tidigt och kunde med nöd och näppe ta sig tillbaks till Gotland.
Under 1944 kom operationerna igång. Man Opererade nu från Ljungarn på Gotland och gick till Lettland. C-byrån utrustar olika grupper av "motståndsmän" med radiosändare och sätter också in egna grupper Baltiska flyktingar som man rekryterat i Sverige. Dock hoppar många av efter som riskerna är så stora.
Till Estland utgår operationerna ofta från Nynäshamn eller från en lantegendom i Gryts skärgård. Några få från Lidingö.
Efter Krigsslutet fortsätter operationerna. Men om möjligt var det nu i ännu större grad högriskoperationer än under kriget. NKVD / KGB hade infiltrerat exilbalterna i Sverige och hade därför relativt god kontroll på vad Svenska underrättelsetjänsten höll på med. En del grupper dödades eller tillfångatogs omedelbart. Man kan anta att de som tillfångatogs tillbringade resten av sina liv i gulag, Andra tvingades bli dubbelagenter och arbeta för Sovjetunionen. De sände och tog emot radiomeddelanden till / från FRA. Meddelanden som i sin tur hjälpte NKVD / KGB att ringa in fler Svenska agentgrupper.
Från Gotland vet man att 60 operationer utgick. Från Nynäshamn, Gryts skärgård och Lidingö saknas uppgifter. Opperationerna från Gotland misslyckades till 50%. Bland annat förliste tio av de tjugo båtar man använde.
Själva underrättelseutbytet för Sveriges del blev av allt att dömma mycket magert. Om något alls.
1957 avslutades operationerna med agentgrupper.
De Balter som riskerade livet och i många fall dog för Sverige behandlades mycket mycket illa. De har aldrig fått något officiellt erkännande från Svenskt håll för sina mycket farofyllda insatser. Medan operationerna pågick fick de ingen ersättning för vad det gjorde.
Det här är en del av Sveriges historia som är dags att stoppa i tvättmaskinen!
//Robert L
källor:
"Det vakande ögat" av Lennart W Frick & Lars Rosander
"Hemliga makter" av Jan Ottosson & Lars Magnusson
Operationerna startar 1943 på direkt order av ÖB. C-byrån, som då var Sveriges hemliga spioneri rekryterade flyktingar från Baltikum för själva genomförandet. Syftet var att undersöka möjligheten av att upprätta hemliga radioförbindelser mellan Baltikum och Sverige.
Den första operationen startade från Burgsvik på Gotland den 16 december 1943 och gick till Litauen. Den misslyckades. man upptäcktes tidigt och kunde med nöd och näppe ta sig tillbaks till Gotland.
Under 1944 kom operationerna igång. Man Opererade nu från Ljungarn på Gotland och gick till Lettland. C-byrån utrustar olika grupper av "motståndsmän" med radiosändare och sätter också in egna grupper Baltiska flyktingar som man rekryterat i Sverige. Dock hoppar många av efter som riskerna är så stora.
Till Estland utgår operationerna ofta från Nynäshamn eller från en lantegendom i Gryts skärgård. Några få från Lidingö.
Efter Krigsslutet fortsätter operationerna. Men om möjligt var det nu i ännu större grad högriskoperationer än under kriget. NKVD / KGB hade infiltrerat exilbalterna i Sverige och hade därför relativt god kontroll på vad Svenska underrättelsetjänsten höll på med. En del grupper dödades eller tillfångatogs omedelbart. Man kan anta att de som tillfångatogs tillbringade resten av sina liv i gulag, Andra tvingades bli dubbelagenter och arbeta för Sovjetunionen. De sände och tog emot radiomeddelanden till / från FRA. Meddelanden som i sin tur hjälpte NKVD / KGB att ringa in fler Svenska agentgrupper.
Från Gotland vet man att 60 operationer utgick. Från Nynäshamn, Gryts skärgård och Lidingö saknas uppgifter. Opperationerna från Gotland misslyckades till 50%. Bland annat förliste tio av de tjugo båtar man använde.
Själva underrättelseutbytet för Sveriges del blev av allt att dömma mycket magert. Om något alls.
1957 avslutades operationerna med agentgrupper.
De Balter som riskerade livet och i många fall dog för Sverige behandlades mycket mycket illa. De har aldrig fått något officiellt erkännande från Svenskt håll för sina mycket farofyllda insatser. Medan operationerna pågick fick de ingen ersättning för vad det gjorde.
Det här är en del av Sveriges historia som är dags att stoppa i tvättmaskinen!
//Robert L
källor:
"Det vakande ögat" av Lennart W Frick & Lars Rosander
"Hemliga makter" av Jan Ottosson & Lars Magnusson
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Tror du tänker på "Ramona", en s.k miniserie som gick runt jul 2001-2002 gissningsvis. Manus och regi av Harald Hamrell och Peter Englund. Svt-produktion som tyvärr inte finns utgiven efter att den sändes på tv.MD650 skrev:Såg en dokumentär eller om det var en dramaserie där bl.a. svensk eller svensk anställd personal landsteg i Baltikum från torpedbåt som kördes av en tysk.
Häger/Villius har gjort en film om samma tema: "Sista båten till Jurkalne". Verkar vara slut hos Svt men hittade den här: http://www.webhallen.com/film/dvd/89489 ... ch_sverige
Re: Svensk aktivitet i Baltikum.
Expressen har 2003 en detaljerad artikel om Ramona, http://www.expressen.se/nyheter/verklighetens-ramona/.Cuba skrev:Tror du tänker på "Ramona", en s.k miniserie som gick runt jul 2001-2002 gissningsvis. Manus och regi av Harald Hamrell och Peter Englund. Svt-produktion som tyvärr inte finns utgiven efter att den sändes på tv.MD650 skrev:Såg en dokumentär eller om det var en dramaserie där bl.a. svensk eller svensk anställd personal landsteg i Baltikum från torpedbåt som kördes av en tysk.
Häger/Villius har gjort en film om samma tema: "Sista båten till Jurkalne". Verkar vara slut hos Svt men hittade den här: http://www.webhallen.com/film/dvd/89489 ... ch_sverige
Den handlar alltså om Evald Hallisk som 1950 sändes som svensk spion till sitt hemland Estland. Han var då 24 år. Han greps av ryssarna, som alltså var förvarnade, och fick tillbringa 15 år i Sibirien. Han kom sedermera till Sverige och beviljades ett stort skadestånd av den svenska staten.
Sedan ryssarna 1957 riktat en skarp protest mot Sverige med en detaljerad beskrivning av deras agentverksamhet i Baltikum upphörde den tydligen.