Liksom betydelsen av krigsdagböcker skall inte den formuleringen överskattas.Rickard skrev:Ja, snarare samtliga bilder enligt marinen, trots ca 6000 observationer under 80-talet, så fastnade sammanlagt en misstänkt kränkande farkost på bild. Noterbart är att ubåtarna ofta uppträdde till synes oförsiktigt och visade sig nära sommarseglare.FNP skrev:Eller så gjordes en helt annan bedömning av fotografiet vid efteranalys. Så skedde med de flesta bilder.
Gällande just denna historia 1989 så skall ju återrapportering till Roberts förband på I20 skett cirka en månad senare och där skall bilderna ha beskrivits som "ovanligt" skarpa och bra. Betydelsen av den formuleringen är inte att underskatta.
I princip alla "intressanta" data har lyfts ett antal gånger och omtolkats över tiden.
1 månad i detta fall är ingenting utan detta sker över flera år givetvis bl a föranlett av ubåtskomissionerna. Marinens analysförmåga blev väsentligt mycket bättre under det tidiga 90-talet. Det innebar att en stor mängd äldre data från 80-talet omtolkades i mer restriktiv riktning. Dvs vad som ansågs vara säker ubåt 1983 var det definitivt inte 1994. Mink- och silljuden är utmärkta exempel. Men, när man gick igenom underrättelsetjänstens arkiv från 70-talet gjordes också intressanta fynd, vilket förstärkte övertygelsen av sovjetiska miniubåtsförband.
Med all respekt för major X - han delgav den uppfattning som då var rådande och som han fått sig delgiven. Intressant som en bild av den tiden, men knappast mer.
Vad som skrivtis om Ryssland = Sovjetunionen efter 1991. Tystnadsplikt är tystnadsplikt, sekretess är sekretess, nationell självbild är överordnat allt annat. Misstag och fel erkänns aldrig, framför allt inte utåt.
Om jag orkar och hinner kanske jag vid ett senare tillfälle kan återkomma till miniubåtar och hur de typiskt uppträder och navigerar