U-137
Vad gäller omhändertagande av kärnvapen så, utan att kunna ange någon källa, ganska övertygad om att vi hade kompetens till det. Och om vi motförmodan inte hade det så tror jag att vissa västliga makter mer än gärna hjälpt till i utbyte mot att få ta en titt på en sovjetisk godsak. Vi hade kärnkraft vid den tiden; det finns nog generell kärnteknisk kompetens där, men knappast kompetens när det gäller kärnvapen utan det är nog snarare folk från universiteten och försvarsmakten som varit aktuellt.
I dessa dagar har ju vår regering fått KU-kritik för anmärkningsvärd handlingsförlamning efter tsunamikatastrofen, samt att man ägnade sig åt annat: gick på teater, åkte till Kanarieöarna o.dyl. Men kommer ni ihåg den dåvarande regeringen... Fälldin stack hem till Ramvik mitt under brinnande U-båtsincident - och stannade där! Så man blev tvungnen att flyga upp en "telefonkrypterare?!" (Med jaktplan spekulerar "Ubåt 137 - Tio dagar som skakade Sverige"). Men värst var väl andå försvarsministern. Han ansåg att hans närvaro var viktigare på någon hundskola än i Blekinge. Än var han på Gotland och tillslut gjorde han en Gustav Vasa - han stack till Norge! T.o.m. centerpartisterna slängde visst ut honom tillslut. Men då var det ingen som nämde KU.
- J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Det kanske säger mer om en regerings närvaro av symbolisk betydelse än att de kan påverka skeendet reelt. Det hör inte hit men ordern var klar: Håll gränsen. Jag tolkar det som Carte Blanche för eldgivning om så behövs. Första attackeskadern var beväpnad för en graderad insats: Lysbomb - AKAN - ARAK utan spoiler - Rb04E.
Det var en häftig incident men problemet var inte av dignintet att det krävde ständig närvaro av regeringen i ett bergrum. Snarare var det en iskall beräknande manöver för att inte ge Sovjetunionen mer uppmärksamhet än nöden krävde. Bara för att katten lägger en råtta på ytterdörrtröskeln samlas inte hela familjen för att titta på råttan och är med i avhysandet av densamma.
J.K Nilsson
Det var en häftig incident men problemet var inte av dignintet att det krävde ständig närvaro av regeringen i ett bergrum. Snarare var det en iskall beräknande manöver för att inte ge Sovjetunionen mer uppmärksamhet än nöden krävde. Bara för att katten lägger en råtta på ytterdörrtröskeln samlas inte hela familjen för att titta på råttan och är med i avhysandet av densamma.
J.K Nilsson
Det var trots allt en avsevärd skillnad på telekommunikasion då och nu. I dag kan man faktiskt bevaka och leda även komplexa händelseförlopp oavsett var i världen man befinner sig. Den fysiska närvaron är inte längre nödvändig av praktiska skäl. Däremot har det stort symbolvärde när chefen infinner sig "on site" i egen hög person. Och naturligtvis politiskt värde när chefen råkar vara politiskt tillsatt.
När det gäller tsunamin så orkar jag inte uppröra mig över att ministern gick på teatern. Däremot upprör jag mig över att UD som är en skattefinansierad organisation inte funkade av sig självt. Dessutom upprör jag mig över att ministern inte informerade sig på ett ordentligt sätt. Den som hörde på BBC var uppenbarligen bättre informerad än Svenska samhällets högsta företrädare. Men det är en annan fråga än att personligen närvara och ta ledningen för eventuella aktioner.
När det gäller u-båtskrisen kan det ha en annan form av symbolvärde att göra som Fälldin. Han markerade tydligt att:
1. "Jag har förtroende för min organisation".
2. "Jag vet att mina underlydande agerar riktigt."
3. "Jag vet att de framför all relevant information till mig".
4. "Jag vet att de inte tar beslut som ligger ovanför deras kompetensområde utan att fråga mig"
Däremot kan man nog ifrågasätta om det var så smart att försvinna ut i "buschen" med den tidens telekommunikation. Stockholm skulle nog ha varit en mer lämplig plats att befinna sig på.
När det gäller tsunamin så orkar jag inte uppröra mig över att ministern gick på teatern. Däremot upprör jag mig över att UD som är en skattefinansierad organisation inte funkade av sig självt. Dessutom upprör jag mig över att ministern inte informerade sig på ett ordentligt sätt. Den som hörde på BBC var uppenbarligen bättre informerad än Svenska samhällets högsta företrädare. Men det är en annan fråga än att personligen närvara och ta ledningen för eventuella aktioner.
När det gäller u-båtskrisen kan det ha en annan form av symbolvärde att göra som Fälldin. Han markerade tydligt att:
1. "Jag har förtroende för min organisation".
2. "Jag vet att mina underlydande agerar riktigt."
3. "Jag vet att de framför all relevant information till mig".
4. "Jag vet att de inte tar beslut som ligger ovanför deras kompetensområde utan att fråga mig"
Däremot kan man nog ifrågasätta om det var så smart att försvinna ut i "buschen" med den tidens telekommunikation. Stockholm skulle nog ha varit en mer lämplig plats att befinna sig på.
-
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
- Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Johodå, saken togs i allra högsta grad upp i KU. Både Fälldin och Gustavsson (försvarsministern) utfrågades om varför den senare spelat en så tillbakadragen roll i hela processen. Gustavsson fick försöka förklara och försvara varför han stannat i Norge, varför han åkt till Gotland och hur mycket kontakt han egentligen hade med de andra. Karln lyckades ju göra ett antal ogenomtänkta uttalanden dessutom, som han fick förklara. Bla då han i Norge på frågan om ryssarna skulle få bärga ubåten svarade ungefär "Det beror alldeles på omständigheterna om vad som kommer fram i de förhör som ska hållas", det gjorde det nu inte alls eftersom utrikesminister Ullsten och statsminister Fälldin mycket bestämt sagt ifrån både i tv och till sovjets ambassadör att det inte skulle bli någon rysk bärgning.Krusse skrev:Men då var det ingen som nämde KU.
Sedan for han till Gotland och svarade där obetänksamt nog på nästa fråga, utan att ha satt sig in mycket mera i situationen, att man från svensk sida inte kan tänka sig att använda våld mot ubåten och hänvisade till immuniteten. Hoppsan, även om svenskarna inte tänkte använda våld ville man att hotet om det fortfarande skulle finnas kvar, Fälldin sa aldrig något offentligt om det hela men tyckte knappast om försvarsministerns uttalande, ÖB och militären var utom sig av förtvivlan, oppositionsledare Palme stod i riksdagen och sa "Varpå han far till Gotland och gör ett uttalande om våld - men vad skall man ha ett försvar till om det inte i sista hand kan använda våld?" och Gustavsson själv hävdade att han blivit missförstådd och att journalisterna vridit på hans ord, han hade menat i den situation som då förelåg. KU grillade honom också i denna fråga, inte minst moderaten Anders Björck.
Som man kan uttyda ovan fick Gustavsson också mycket mycket kritik i media, han utmålades som den stora förloraren och enligt Expressen var det bara frun som tog honom i försvar.KU-förhöret skrev: Anders Björck: Sökte du kontakt med statsministern direkt eller indirekt för att få hans bedömning av om du skulle stanna i Oslo eller inte?
Torsten Gustavsson: Eftersom jag inte visste om händelsen måste kontakt tas från svensk sida, från överbefälhavaren och utrikesministern.
Anders Björck: Delade de din bedömning att du skulle stanna kvar?
Torsten Gustavsson: Vi diskuterade inte den frågan då. Som redan sagts var händelseskeendet mycket hektiskt. Å andra sidan visste vi, om vi ser till den militära sidan, att alla åtgärder var vidtagna. Ubåten stod fast på grundet och kunde inte komma därifrån. Militären hade vidtagit alla åtgärder som var nödvändiga för att bevaka den. Statsministern och utrikesministern var underrättade. Diplomatiska åtgärder förbereddes Allting löpte som det skulle. Jag visste alltså att allt var på gång som borde göras.
[---]
Anders Björck: Jag återkommer till uttalandet om våld. Vi har tyvärr inte fått den exakta ordalydelsen - trots att Sveriges radiokoncern har 6000 anställda har de inte lyckats klara av utskrift de senaste veckorna, men sådan är den massmediala verkligheten. Gäller uttalandet att icke tillgripa våld även om man från sovjetisk sida skulle gått in och mot de svenska myndigheternas vilja försökt genomföra någon form av bärgning eller annan närkontakt med ubåten?
Torsten Gustavsson: Svaret på den frågan är naturligtvis nej. Vi har rätt och skyldighet att hävda vår neutralitet. Mitt uttalande gällde den just föreliggande situationen. Jag vidhåller att jag handlade rätt.
[---]
Olles Svensson: Torsten Gustavsson prioriterade den 28 oktober mötet med de andra försvarsministrarna framför att åka från Oslo till Stockholm, men var det inte en ganska ovanlig och viktig politisk situation som hade inträffat, och hade det ionte varit angeläget för försvarsministern att dels delta i det mötet som hölls på torsdagen kl 11:15, då riktlinjerna utformades, och dels att själv personligen stå som föredragande för det beslut som skulle fattas på framställning från ÖB? Nu blev ju jordbruksministern föredragande i försvarsministerns frånvaro.
Torsten Gustavsson: Om jag får svara personligt skulle jag ha sluppit mycket kritik om jag hade rest hem till Sverige omedelbart - det är jag klar över - men frågans behandling påverkades inte, utan allt löpte som det skulle. ÖB gjorde sitt, och statsministern gjorde sitt.
Fälldin fick också svara på frågor om hur det kom sig att han och inte försvarsministern spelat en så framträdande roll...Fälldin ansåg att hans roll som statminister var av övergripande och samordnande roll, och att fackministrarna egentligen inte var så viktiga när det blev sådana krissituationer. Detta ansåg KU en smula märkligt, vad var då fackministrarnas roll, hade inte försvarsministern en roll att spela vid militära spörsmål? Dessutom skulle beslutsgången gå från ÖB till statsministern genom försvarsministern...så fungerade det verkligen inte, ÖB Lennart Ljung och Fälldin kände varandra och ringde varandra utan att försvarsministern blandades in alltför mycket. Vid ett tillfälle handlade det om att ta beslut huruvida man skulle gå till attack då man trodde att två sovjetiska fartyg var på väg in över territorialgränsen.
KU tyckte att statsministern förminskade försvarsministerns roll och betydelse, sanningen är nog att det var Gustavsson som person som inte tilläts vara med i så stor utsträckning, hade det varit någon annan kanske situationen sett annorlunda ut. Men generellt tyckte KU att statsministern och regeringen gjort ett bra jobb, vilket jag nog också anser. Men inte med ett ord gick man in på att statsministern åkte till Ramvik över helgen, och att han var onåbar under den flera timmar långa tågresan. Man diskuterade däremot hur man kunde nå varandra på ett smidigt sätt, idag existerar inte ens det här problemet med alla mobiltelefoner, men då var det annat. Statsministern berättade om hur man kunde få tag på honom enkelt, det fanns tydligen en jourhavande som hade tillgång till direkt numer till bostaden som inte allmänheten kände till, svarade han inte där hade också numren till statsministerns närmaste vänner och släktingar lämnats ut till denne jourhavande om han skulle befinna sig där. Man kunde snabbt få samman de fem statsråd som enligt konstitutionen krävdes för beslut enligt statsministern, han försvarad och Gustavssons beslut att åka till Gotland med att försvarsministern kunde med hjälp av helikopter på en timme befinna sig i Stockholm.KU-förhöret skrev: Torbjörn Fälldin: Det är klart man kan föra en diskussion länge, om det var rätt av ÖB att gå raka vägen till mig för att inhämta regeringens mening eller om han skulle ha gått tjänstevägen via försvarsministern, som - om han varit osäker hade tagit kontakt med mig, i en sådan situation, där det kunde röra sig om minuter, tyckte jag det bar rätt av ÖB att vända sig direkt till mig, och jag kände ingen tvekan att omedelbart ge detta besked å hela regeringens vägnar. I sådana lägen måste det ske på detta sätt.
Idag är det förstås ett annat klimat delvis, skulle det hända idag så antar jag att varje tidning skulle skriva inte två extra sidor om det hela varje dag, utan 15-20. Varje beslut skulle dissekeras in i detalj, och stora artiklar om den kommande budgeten och skattepolitiken...tror jag inte skulle få samma utrymme som det då fick trots att en händelse av ubåtens kaliber inträffat samtidigt.
- Bilagor
-
- Till vänster utrikesminister Ola Ullsten, i bakgrunden försvarsminister Torsten Gustavsson, statsminister Thorbjörn Fälldin och överbefälhavare Lennart Ljung.
- U 137 incidenten.jpg (16.56 KiB) Visad 3939 gånger
- J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Attackraketer träffar precis där man siktar. Siktar föraren mot en fordonskollon så kommer 24 raketer att slå ned i det fordonet som det siktas på. Med spoilers monterade för man en större spridning och förhoppningsvis så kommer åtminstonde några fler fordon att träffas. Spoilers är alltså en aerodynamisk spetsfundighet för att minska precisionen. Siktar föraren på en båt vill man träffa just den båten inte lägga en raketskur mot hela flottan.Gutekrigaren skrev:Kort OT: Spoiler = Något slags begränsning?J.K Nilsson skrev:ARAK utan spoiler
Mvh Petter
J.K Nilsson
Pjotr Gjusin hamnade i Gulag och är numera alkis i Moskva.
Sverige kunde faktiskt ha fått USSR att föklara sig i FNs generalförsamling om man åberopat förbudet mot att placera kärnvapen på havsbotten, ett traktat med vilket på sovhjet och Sverige är signitärer på. Annars kunde vi ägnat oss åt byteshandel Wallenberg mot politruken, sanningen om DC3an mot ubåten.
Sverige kunde faktiskt ha fått USSR att föklara sig i FNs generalförsamling om man åberopat förbudet mot att placera kärnvapen på havsbotten, ett traktat med vilket på sovhjet och Sverige är signitärer på. Annars kunde vi ägnat oss åt byteshandel Wallenberg mot politruken, sanningen om DC3an mot ubåten.