Flygpojkes Drömresa 1953

[varjag]

Förklaring: Denna post är en utgrening av en fråga i Zimulerad Ekonomi;

S.k. 'motorcades' - är ju vanliga för högdjur i alla länder, inte minst USA (om inte upptagande alla filer)......
Varjag har minsann åkt i 'motorcade' genom New York - när han skulle träffa den amerikanske utrikesministern, John Foster Dulles
Komplett med outriders på Harley-Davidsons med ylande sirener, dä va tider det

av unmo300 mån jun 29, 2009 6:05 am

Det inlägget kräver nog en närmare förklaring, Varjag.
Mvh,
unmo

Ja nu var det ju så att Varjag inte var ensam....utan en del av 6-7 busslaster av s.k. 'Air Cadets' som skulle moralstärkas av John Foster Dulles

USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga.

http://forum.sff.n.se/viewtopic.php?t=856

Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.

Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda!
Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer.
New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna. Vi bodde på Hotel Astor vid Times Square, så när det blev dags för 'motorcaden' var det mycken annan trafik som fick stanna upp....speciellt det där att det kördes mot rött ljus tyckte vi var var helt fantastiskt
Bussarna tillhörde USAF och MC-poliserna med sirenerna var NYPD.
John Foster Dulles - en känd 'hök' på den posten - dundrade om 'Freedom' och det ansvar denna innebar.

Och så - var det med Varjagens 'motorcade'

[Hans]

Tack för det varjag, även länken var läsvärd. Finns det kvar något liknande idag?

Själv tillbringade jag två veckor på F 11 1976 och skänker en tanke varje gång jag passerar Skavsta. Fast då var det inte så påkostat, enda flygturen var i en tvåsitsig civil segelkärra.

MVH

Hans

[varjag]

Tack Hans. Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade.
Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade.....
Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen.
Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av
tjugo dollars ($20) var . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre.
Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....

Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv.
Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!

Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade.
Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet)
Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
Övernattning i 'Nissen-huts' (se bilden) - och uppenbarelsen!
PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!

[Hans]

för de som är intresserade.....

DET finns det de som är, kan ingen hugad ta ut tråden ur loungeträsket och lägga den i t.ex. Svenska förband 1925-idag?

MVH

Hans

[Mathias Forsberg]

Jag lägger den i Efterkrigstiden och ser gärna fram emot nästa kapitel. En inflygning över ett fortfarande utbombat Hamburg måste vara en svårslagen upplevelse.

Det sägs att det tog fyra dygn att flyga till Tokyo under 1950-talet. Snart får vi se hur lång tid det tog från BRD över Atlanten 1953.

[varjag]

Jag lägger den i Efterkrigstiden och ser gärna fram emot nästa kapitel. En inflygning över ett fortfarande utbombat Hamburg måste vara en svårslagen upplevelse.

Det sägs att det tog fyra dygn att flyga till Tokyo under 1950-talet. Snart får vi se hur lång tid det tog från BRD över Atlanten 1953.

Tack Mathias (och Hans) - den kanske passar bättre här...jag lovar fortsätta, Varjag

[lampros]

Mycket intressant, bra berättat. Många fina detaljer.

Keep up the good work.

[Westrobothnian]

Tack för den fascinerande berättelsen!

...med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...)

Därtill var det en punktskatt på kortlekar...

[varjag]

Tack för den fascinerande berättelsen!

...med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...)

Därtill var det en punktskatt på kortlekar...

Aha, visste jag inte....jag hittade och köpte till slut en ask med två 'plastkortlekar' åt donatorn på Broadway...den kostade vad jag minns omkring $10! - ett fantastiskt pris för en bunt papperslappar - men 'that's USA'

[Ori]

Ännu en intresserad läsare anmäler sig för fortsatt läsning !

Mycket intressant berättelse, dessutom skriven så att man känner den pojkaktiga nyfikenheten och upphetsningen.

[unmo300]

av unmo300 mån jun 29, 2009 6:05 am
Det inlägget kräver nog en närmare förklaring, Varjag.
Mvh,
unmo

Mycket trevlig läsning och nyfikenheten stillad.
Mvh,
unmo

[varjag]

Jag tackar alla för intresset och fortsätter....
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet.
Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan , men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......

Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner
Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.

Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington.
Hettan slog emot oss som en vägg!
Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips . Efter bara minuter - badade vi i svett.
Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen......
Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....'
Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning.
Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström
Så man rörde sig i 'de bästa kretsar', Varjag

[lampros]

Man tackar för dagens avsnitt av sommarlovsföljetongen...

Men apropå maten som var likadan överallt: vad var det då? Du nämner stekta ägg. Så vad mer? Bacon? Korv? Potatis, kokt eller friterad? Majs, vanlig eller stuvad? Coleslawsallad? Gurka och tomat?

Well man kanske inte minns sånt här standardkäk efter femtio år men det vore i alla fall kul att veta.

[varjag]

Jag minns dåligt den delen lampros - men majs ja! Och kokt - inte stuvad. Stuvningar (med en bindande mjölksås) tror jag var okända i USA.....Biffar! Enorma T-bonesteaks - jag hade aldrig sett sådana förut - och på dom där mässbrickorna hällde de flesta yankees ett 'fack' fullt med ketchup - något annat som var en nyhet för mig, Varjag

[millgard]

Tack för synnerligen intressant läsning - som jag hoppas få fortsätta!

Det är inte utan att jag tycker att dessa och liknande betraktelser borde samlas och ges ut till uppbygglig läsning för de generationer som inte har en aning om krigets verkningar i Europa. Snart är det lika långt bort som 30-åriga kriget, av vilket vi inte heller tycks ha lärt något av.