Leksakerna vi hade och älskade

[Schwemppa]

"Krig och fred", "Brott och straff" mm. ryska klassiker har jag utklassat för länge sedan. Endast filmversionen duger. Se nu bara på tjockleken av böckerna. Woody Allen har ju en bra version av "Krig och Fred".

Jag har faktiskt läst Sigrid Undsets "Kristin Lavransdotter" i oavkortad version. Det tog veckor, men jag tyckte om den. (trots att det är nån sorts förfeminism)

"Brott och straff" går som bäst på finsk TV som (rysk) serie. Verkar intressant, och den är bra gjord.

[Axial]

Min kompis Mats var den första och såvitt jag kan minnas den ende som fick en "MK II", den hade bredare medar och gled bättre än första modellen (den blå).

Tvåan hade dock ett allvarligt designfel, man hade försett sadeln med en plastsarg längst bak, den var synnerligen obekväm att landa på om man för ett ögonblick råkade förlora kontakten med terra-firma.

Smala skidor och "platt" ratt var det som gällde....
Målade min mattsvart. Har fortfarande kvar den.

Jag hade en "de luxe"-modell av MkII; den var helsvart från fabrik och (vill jag minnas) ett emblem i rattens nav där det stod "GT". I övrigt lika som den blå standardmodellen.

[loop]

Hehehe, som landsbygdsunge så har jag givetvis sprängt, eldat och skjutit luftgevär på väldigt mycket olika saker, i princip allt ni andra också förstört. Att jag inte var ensam om det hade jag listat ut, min kusin var med på många saker.

Ni har dock missuppfattat snowracer, jag hade en med smala medar och jag hävdar att de gick fortare än de med breda. Har åkt bra mycket snowracer efter snöskotrar, epa-traktor och moped, det är lite spännande när det börjar komma upp i lite fart.

Jag hade mycket Lego som jag älskade, jag var tekniskt intresserad redan som barn.

Biggles var det jag läste mest, jag har nu för några månader sen börjar komplettera samlingen, så snart är den komplett, tradera.se är bra grejor det. Tänkte att även de icke översatta böckerna skulle fixas fram via ebay.

[SolitaryMan]

Lego i all ära, min stora kärlek som liten var trots allt Playmobil. Jag var ingen storsamlare, även om jag genom barndomsåren ackumulerade diverse polisbilar, safarijeepar, cowboys och rymdskepp. Men störst av allt var den julafton när jag fick sjörövarskeppet. Jag minns inte om jag tjatat mycket om det (antagligen hade jag det), men jag minns att min lycka var fullständig när jag rev upp det stora paketet och det visade sig innehålla precis det jag hoppats att det skulle göra. Det här bör varit någon gång i skiftet 70/80-tal. Senare versioner av piratskeppet är naturligtvis blaj, det här är orginalet. Lustigt nog har jag faktiskt kvar det, nerpackat i källarförrådet. Mina föräldrar flyttade ett par omgångar och jag tvingades rädda mina gamla klenoder om jag ville att de skulle överleva till ännu en generation. Jag har inte tittat på det på åratal, men när jag ser bilden nedan känner jag omedelbart igen varenda detalj; de fem olika besättningsmännen, kanonerna, flaggorna, t.o.m. lyktan på jollen. Jag älskade det skeppet över allt annat.

Jag är bara tvungen att återuppliva den här tråden ett ögonblick. Här om månaden plockade jag faktiskt fram mitt gamla Playmobil för att överlämna till nästa generation, min fyraårige son. Trots att vissa vitala delar saknades (kanonerna!!!), var piratskeppet en omedelbar succé. Det intressanta i sammanhanget var dock att det mesta av prylarna hade blivit prydligt nedstoppade i en flyttkartong, när jag en gång i tiden ansett mig vara för gammal för att leka med dem. Men själva skeppet visade sig ha varit för stort, så det hade jag knölat ner i en vanlig ica-kasse. När jag plockade fram skeppet, trillade ett kassakvitto ut från kassen som blivit kvar från matinhandlingen. Kvittot var från januari 1988 och utgör faktiskt ett oerhört roligt personligt tidsdokument. Dels hur kvittona såg ut för nära tjugosju år sedan, men framför allt vad vi (eller förmodligen någon av mina föräldrar, jag var tretton år vid tillfället), hade handlat en sådan dag och vad det kostade. Såg ut som om varma mackor med skinka, tomat och bananer stod på menyn, det var trots allt 80-tal...

[sonderling]

Playmobil var aldrig nån succe när jag köpte ett set till mina barn.
Det är konstigt men jag har ofta tänkt att det som man själv tyckte var kul kan det vara noll intresse för. Nu hade jag själv inte så mycket playmobil men, ja och så köpte jag en bilbana nått jag själv aldrig fick men nej den står bara under sängen. Frågar om de vill ha tågnbana men nej så jag kanske ska köpa et tMärklin till mig själv (ännu en grej som jag ville ha som barn men inte fick.) Ibland är det så man undrar om det är ens egna men alla säger att de liknar mig så....

Sonderling