Livet som ung flygförare på F 17 under 50-talet

Användarvisningsbild
Perman
Medlem
Inlägg: 1505
Blev medlem: 09 feb 2005 23:45
Ort: Sverige

Livet som ung flygförare på F 17 under 50-talet

Inlägg av Perman » 09 sep 2007 15:22

http://wighsnews.se/utskriftsmoment/rea ... hp?id=8900

Piloten och numera flitiga skribenten Ulf Wiberg skriver på wighsnews.se om livet som ung flygförare på flygflottiljen F 17 på 50-talet:
Då var vi många och solen sken.

Elevsommaren på F 17:s blåa, andra division år 1953 var lång, varm, intensiv, rolig men också ibland rent farlig. Vi, ett gäng 18-20 åriga ynglingar, då tvåstreckade korpraler, flög flitigt i våra SAAB T 18 B, sköt med 57 m/m automatkanoner på Bollöarna, fällde 8 kilos övningsbomber på en delvis sjunken båt gjord av cement i havet utanför Hällevik och busflög lågt över torvmossarna i Småland där vi en gång mörklade delar efter att ha klippt en högspänningsledning över sjön Hinsen. Vi sprang orientering och terränglöpning i skogarna runt Sänksjön norr om Kallinge och vi spelade fotboll, badade och solade på klipporna ute vid det långgrunda Gökalv. Livet var ofta en lek, med i grunden med ett stort allvar !

Överlevde Flygvapnet.

Samtliga förare- och signalistelever femton till antalet klarade livhanken under de svåra haveriåren inom Flygvapnet och elva av oss skulle senare få aktningsvärda yrken inom det civila, tre stannade kvar i befattningar som general, kapten och flygtrafikledare. Två skulle senare omkomma, dels inom Marinens helikopterorganisation, och otroligt nog, en vid en olycka med ett civilt trafikflygplan under inflygning med svårt väder och isbildning till Bromma.

En dag skulle vi enskilt utföra en höjdflygning åtföljd av snabb nedgång för landning. Under sista delen av inflygningen vek sig planet, ena vingen och vänster motors propeller slog i marken, landstället gav med sig och vi blev liggande till ro på buken ute på gräsfältet med nosen försmädligt pekande rakt mot kanslihuset där chefen satt. Precis när vi hade fällt huven och kommit ner på marken anlände brandkåren med den lugne och sympatiske flottiljpolisen Ossian Svensson som insatsledare.
Orsaken befanns vara is i det så kallade pitotröret där luften togs in till hastighetsmätaren, vilken alltså då felaktigt visade en högre fart än den stallhastighet vid vilken lyftkraften släpper och planet sjunker igenom. Flygplan Blå Martin var efter den smällen och åtföljande reparation alltid lite skev i styrningen. Föraren Nisse Hoburg blev efter några år inom civilflyget en framgångsrik företagsledare i såväl Sverige som Afrika.

Två förolyckades.

En mycket populär övning var att flyga på normal höjd till Strömstad en sommardag. Därefter gå ner på 20 meter över kustbandet ( blev ibland 10 meter) och passera så många badbryggor som man kunde finna på vägen runt Bohuslän, Halland och Skåne för att slutligen hissa upp och gå in i landningsvarvet i Kallinge efter en låg inspektion av friluftslivet i det inre av Pukaviken.
På försommaren 1956 fick F 17 sina första exemplar av nya SAAB A 32 Lansen och med ens var inte allt så enkelt och roligt längre. Att jag själv flera år senare skulle få genomgå samma helikopterutbildning hos Marinen som min gode vän och divisionskamrat, den förolyckade Lill-Nisse samt dessutom vara den, vilken flög in till Bromma som nummer ett just efter det att min tidigare granne på Blasius Königsgatan i Ronneby, Sten, hade havererat med sin stora Vickers Viscount, verkade vara en märklig nyck av ödet, vilken jag under alla år haft svårt att förhålla mig till, samtidigt som jag själv år 1972 var nära att få sätta livet till i en olycka med en liknande, fyrmotorig engelsk plantyp, men då på den närliggande flygplatsen Arlanda ! Av oss femton unga entusiaster från F 17 och femtiotalet, är så vitt jag känner till fortfarande elva i livet.

Ulf Wiberg
uw.wiberg@swipnet.se

Publicerad av
Uffe, 2007-09-09 15:40:56

För den som vill läsa lite mer officiell historia om F 17 så finns en sida med lite av detta på flottiljens hemsida:

http://www.f17.mil.se/article.php?id=3977


/Per