Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 26 mar 2009 17:51

Kan någon förklara för mig hur jag skriver ett nytt inlägg,

i stället för replay (svara) - som jag tycks få till hela tiden

Användarvisningsbild
Martin Lundvall
Medlem
Inlägg: 5323
Blev medlem: 22 mar 2003 10:05
Ort: Mer Lund än Moskva

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Martin Lundvall » 26 mar 2009 21:15

Du menar starta en ny tråd?

Gå ut kategorin till exempel avdelningen för Latinamerika och Nordamerika. Där hittar du en knapp newtopic.

/Martin

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 29 mar 2009 09:23

Tack Marcus W

för svaret hur jag kan lägga med bilagor/filer, hade alltså tänkt länka till de filer som jag lade upp tidigare, två Aftonblads filer, ett foto på DC 3-an samt två pdf-filer med material från president Trumans library. Jag har en känsla att de tar viss tid innan de öppnas. Nu visade det sig att de två Aftonbladets filelerna är för stora - max 2 MB - och de andra var pdf-som inte går att länka till.

Har i alla fall försökt

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 17 maj 2009 07:49

DC 3:an når sin slutstation

Som en och annan säkert observerat var DC 3:an åter aktuell under veckan som gått, nu har den gett sig ut på sin sista resa. Denna resa gick från Musköbasen till flygvapenmuseet i Linköping.

Citat ut ett par artiklar i DAgens Nyheter:

– Vi ska utveckla det till ett modernt teknik- och kulturhistoriskt museum för att nå en bredare allmänhet, säger Camilla Neve, marknadsförare på Flygvapenmuseum.

I våras stängde museet för om- och tillbyggnad. Det öppnar åter först juni år 2010.

Inledningsvis kommer planet att förvaras i ett torrlufttält inne i en hangar. När den nya avdelningen står klar, framåt maj-juni 2010, ska besökarna kunna vandra runt vraket - och över det.

- Vi bygger en ramp över planet så att museibesökarna kan se ner på det genom golvet, som om det fortfarande ligger kvar på havets botten, berättar Mikael Parr. Däremot kommer det inte att vara tillåtet att gå in i vraket, därtill är den bärgade DC-3:an alldeles för skör. Slut DN citat

Ett av mina starkaste upplevelser någonsin var att gå in i planet när jag besökte det på Muskö-basen tillsammans med mig gode vän vars far fanns med på planet. I ett tidigare inlägg visar jag upp en bild på mig stående framför DC 3:an.

Nu kommer alltså DC 3:an - efter sitt oerhört dramatiska och historiskt viktig liv - att få komma till en sista vila.

http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form ... n-1.865866

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 02 dec 2009 20:09

Memoarer av Jan Guillou: Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv och DC 3-an

Jag har nyligen läst Jan Guillou memoarer Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv,( Piratförlaget, 2009). Jag tycker att bok är av mycket stort intresse, inte minst när man är i ungefärlig samma ålder som Guillou och under hans yrkestid också arbetat som journalist. Det är vår historia som han skriver.

Redan på sid 65-67 blir det för mig extra intressant, Guillou berör där den nedskjutna DC 3-an. Han berättar om DN´s kriminalreporter Nils Magnus ”Massi” Svensson (född 1922 - död 1989), och att denne fått tag på en dagbok skriven av en av de som var ombord på flygplanet. Jag kände till att Massi Svensson och översten Bo Westin tillsammans hade bränt upp dagboken i en korridor på DN, men inte så mycket mer. För att få veta hur det var – direkt från källan – lånade jag Massi Svenssons memoarer Brännbart, ur en kriminalreporters vardag. (Bokförlaget Forum AB, Stockholm 1972).

På sid 82 skriver Massi Svensson;

-På hösten(1952) aktualiserades DC 3-affären för mig. Hur kan göra detsamma men jag fick tillgång till de dagboksanteckningar som en av besättningsmännen på DC 3-an gjort. Av skäl som framkom senare kan jag inte här redovisa hela materialet men såhär kommer jag ihåg vad mannen skrev:

Här följer Massi Svenssons minnen av vad som stod i dagboken:

-Jag vill inte skrämma mig fru, det enda jag talat om för henne är att staten kostat på mig en ordentlig försäkring. Flygningarna med DC 3:an blir djärvare och djärvare. Visst är det bra med pengar, vi har mellan 300 och 500 kronor mer i månaden än normalt för den tjänst jag har.

-Varenda dag tänker jag att sluta och återgå till vanlig tjänst. Men så övertalar jag mig själv. Det går nog bra ett ta till. Vi är ju två besättningar och flyger bara varannan dag.

-Lördagen den 7 juni jagades vi av tre Mig-plan. De sköt varningsskott mot oss. Ett – kanske två – träffade flygplanskroppen. Vi var nära den baltiska kusten. Jag såg genom fönstret både Dagö och Ösel. Alvar lade snabbt om kursen mot Gotland. Det var obehagligt men vi var inte särskilt rädda. Om något hänt hade vi fått använda fall-skärmarna. Vi var utbildade i fallskrämshopp på Barkarby.

-Flygvapenchefen Bengt Nordenskiöld kom ut till oss. Tre och tre fick vi gå in till honom. Ni vet, sade han, att ni är uppmärksammade och ni vet vad uppdraget gäller. Ni måste iaktta beordrade kursangivelser.

-Efteråt sade Alvar: De märker våra extrasvängar, men vi skall känna på dem, pröva deras beredskap.

Den sista anteckningen gäller reflektioner som vederbörande gjorde på morgonen den 12 juni under en träningstur i terrängen:

-Jag måste anförtro mig åt någon. Det här flygandet över Östersjön slutar förr eller senare med en katastrof. Alvar är förbannad på ryssarna och vill reta dem. Det håller inte.

Massi Svensson:

-Dagboksanteckningarna som jag förfogade över var verkligen hett material. Jag berättade inte för någon att jag hade dem men såg till att de förvarades på ett fullständigt betryggande sätt. Världen befann sig då mitt i det kalla kriget. Det kan verka pretentiöst att en helt vanlig reporter gör en politisk värdering – men det gjorde jag.

-På våren 1964 drog Svenska Dagbladet upp DC 3-affären och frågade om inte överste Stig Wennerström lämnat ryssarna upplysningar om att de svenska spaningsflygningarna över Östersjön inte var något annat än rena spionflygningarna, där Sverige inte bara tillvaratog sina egna intresse.

Massi Svensson kontaktade UD:s pressbyrå, Sten Sundfeldt som i sin tur kontaktade överste Bo Westin, som vid beskedet om detta material satt mitt i en middag som han dock genast avbröt för att träffa Massi Svensson.
Massi Svensson fortsätter:

-Vi (dvs han själv och Westin) var ju fullt på det klara med vad saken gällde så någon egentlig ”ingångsdiskussion” blev det inte. Jag hade dagboksanteckningarna framme och överlämnade dem till honom för läsning. Han läste ett blad så sade han:

-Det var det grövsta tjänstefel jag någonsin konfronterats med.

-Tjänstefel?

-Ja att redaktören har dessa papper. Får jag ta papperen med mig?

-Nej, jag kan lite för mycket om kriminalteknik. Det skall inte penslas fram några fingeravtryck. Våra uppgiftslämnare är som översten vet skyddade.

-Men det är ju vansinnigt att dessa uppgifter finns här. Papperen måste förstöras så de inte kommer i orätta händer. Har ni inte här i detta moderna hur en förbränningsapparat eller en papperskvarn? Det hade vi inte.

I stället gick överste Westin och jag ut i korridoren utanför mitt rum på tidningen. Dagboksanteckningarna knölades samman och jag satte en tändsticka till den lilla pappershögen. Just då ”brasan” tagit sig kom fotografen Stig A Nilsson förbi. På bredaste skånska frågade han:

-Får du tips av en pyroman?

Samtidig tog han upp sin kamera och tog en bild på blivande generalen Westin knähukandes vid brasan tillsammans med DN-medarbetare.

-Utplåna ur ert minne vad som stod på dessa papper, för evigt förstörda av elden, vädjade överste Westing innan han gick till sin bil för att åka hem till Lidingö och fortsätta den avbrutna middagen.

Massi Svensson avslutar kapitlet ”Okänd dagbok avslöjar: DC 3-an var spionplan” – sidorna 80 – 85 - med följande ord:

-Under vårt samtal hade jag blivit helt övertygad om att Wennerström inte haft något att göra med nedskjutningen av DC 3:an och därför skrev jag vid denna tidpunkt ing-enting om saken.

PS.
Det dröjde till 1991 innan ryssarna medgav att de skjutit ner planet. År 2003 hittades resterna av det 51 år tidigare nedskjutna planet öster om Gotska Sandön.

PS 2. Fortsättning följer

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 03 dec 2009 08:52

Synpunkter på Massi Svensson och hans agerande:

Jan Guillou:

- 1972 kunde en journalist fortfarande vara stolt över att han hade hindrat en sanning från att komma ut och dessutom vara så stolt att han skrev om det i sina memoarer.

- Kriminalreportern på Dagens Nyheter, Massi Svensson, fick nys om den nedskjutna DC3:an och hans första tanke var: ’Detta får för helvete inte komma ut’. Sedan ställer han sig på DN:s bakgård tillsammans med en överste Westin från försvarsstaben och eldar upp bevismaterialet!"

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 03 dec 2009 08:56


Ur Förfäras ej, 50 år med det psykologiska försvaret – en biografi om en svensk myndighet

av Eino Tubin, utgiven i juni 2003.

En brytningstid

In på 1970-talet fanns en långt gående samförståndsanda mellan försvaret och medierna, där rollerna kunde suddas ut. Det var ett kompisförhållande som cementerats under beredskapstiden och kalla kriget. För en senare tids publik kan en del yttringar av detta verka tämligen groteska.

I ”Brännbart” (refererad i Agrells ”Fred och fruktan”) berättar Dagens Nyheters legendariske kriminalreporter Massi Svensson vad som hände 1964 när han fått en fickkalender från en anhörig till en av de saknade besättningsmedlemmarna på den svenska militära DC-3:a, som sköts ner av sovjetiskt jaktflyg över Östersjön tolv år tidigare. Besättningsmedlemmen tillhörde den topphemliga Försvarets radioanstalt, FRA. I kalendern beskrev FRA-mannen tidigare spaningsflygningar och hur orolig han var över att piloten lekte katt-och-råtta med ryssarna. Svensson kontaktade UD, som i sin tur larmade överste Bo Westin, chef för sektion II på Försvarsstaben.

Westin ögnade igenom dagboken och menade att det var det grövsta tjänstefel han sett. I samförstånd eldade sedan Westin och Svensson upp den heta dagboken på golvet i DN:s korridor, vilket förevigades av en DN-fotograf."

Min kommentar:

På sid 86 i nämnda bok finns bilden där Massi Svensson och översten Bo Westin bränner dagboken i en korridor på Daghens Nyheter, http://www.psycdef.se/global/PDF/Forfarasej.pdf

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 03 dec 2009 08:59

"Den brända dagboken"

Utdrag ur en artikel på svt.se – med rubriken Den brända dagboken

Det är känt att FRA-signalisten Bengt Book anförtrott någon eller några personer uppgifter om situtationen strax före nedskjutningen. Dessa publicerades första gången år 1972 i en bok av DN-journalisten Massi Svensson.

Enligt Massi Svensson hade besättningsmannen - han nämner inte Bengt Books namn - fört dagbok och Svensson skulle en tid ha förfogat över denna innan han enligt egen utsago lät bränna den. Av det skälet har de Bookska uppgifter kommit att benämnas "den brända dagboken".

Dagbokens trovärdighet ifrågasatt

Några förhållanden förtjänar att tas upp beträffande trovärdigheten. För det första hade ingen flygning gjorts den 7 juni utan dagen innan. För det andra är det tveksamt om det verkligen var flygvapenchefen som förmanade dem efter nämnda flygning. För det tredje är det en aning märkligt, precis som Roger Älmeberg har påpekat i sin bok Flygaren som försvann, att hans far Alvar pekas ut som den som äventyrar säkerheten ombord. Vi ska dock se att det i det fallet finns en del uppgifter som pekar något i den riktningen, dock långt ifrån lika extrema. Det ska också poängteras att i den utsträckning som Älmeberg utförde manövrer som kan ha irriterat ryssarna, så var det inte på eget bevåg - som "den brända dagboken" antyder - utan efter önskemål från den ombordvarande FRA-personalenv

Ytterligare indikationer på besättningens oro

Uppgiften om att planet beskjutits är tvivelaktig och Inga Book har i en artikel i Aftonbladet 1983 - då hon kommenterade frågan om maken skrivit dagbok - tillbakavisat detta:

Det har aldrig funnits någon dagbok. Ett rent påhitt. Och skulle någon ha skjutit på planet hade Bengt naturligtvis berättat det för mig.

Men vittnesmålen om att allt inte stod rätt till under de sista veckorna före försvinnandet är fler. Stig Nylow tjänstgjorde vid den här tiden som navigatör vid flygräddningen på F2 i Hägernäs. Han kände några i DC 3-besättningen, bland dem Gösta Blad.

Kvällen innan försvinnandet deltog denne samt Alvar Älmberg i en ärtmiddag - det var ju torsdag - på F2:s mäss. Gösta Blad skulle då ha uttryckt sitt bekymmer med flygningen dagen därpå men inte närmare gått in på anledningen. Nylow visste dock att Blad i april tecknat en förhöjd livförsäkring. Nylow hade efteråt fått intrycket att "bekymret sammanhängde med en viss uppvaktning från rysk jakts sida". Det ska sägas att detta dock endast är en slutsats som Nylow själv dragit.

Ännu en person inom flygvapnet, Uno Bräming hade tidigare arbetat vid F2. Han kände där-för både Älmeberg som Blad. Bräming har berättat att "flygningarna med DC 3-orna uppfattades som farliga uppdrag". Därför var besättningsmännen enligt Bräming "alltid itutade" att inte gå in över Sovjetunionens gränser och allt pekar för övrigt på att detta var en regel som upprätthölls.

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 05 dec 2009 15:00

Med vår tids glasögon – och det kalla kriget

Jag blev naturligtvis mycket upprörd vid läsandet av de ovan citerade raderna ur Massi Svenssons memoarer, det strider emot all – åtminstone idag ”normalt” journalistiskt tänkande - men måste ju erkänna att jag läser raderna med vår tid glasögon. De år som Massi Svensson berättar om - 1952 till 1964 och 1972, då memoarerna publicerades - var periodvis mycket kalla tider under det kalla kriget.

Vad hade hänt om?
Jag undrar också vad som kunde ha hänt omkring DC 3:an om Massi Svensson under de år som han hade dagboken i sin ägo hade agerat annorlunda. Han hade ju god tid att fundera - ungefär 12 år – på vad han skulle kunna göra. När Massi Svensson brände dagboken 1972 var han 50 år. Det skulle ta 19 år ytterligare innan Sovjetunionen erkände att de hade skjutit ner planet, och mer än 30 innan planet påträffades. Hade en yngre och hungrigare journalist agerat annorlunda?? Jag är rätt övertygad om det. Och vad hade då hänt????

För de anhöriga måste den nämnda händelsen vara ett av de många svek och lögner – också från högsta politiskt håll - som de drabbades av från fredagen den 13 juni 1952 till ryssarnas erkännande 1991 och tills resterna av planet återfanns år 2003. Vid den senare tidpunkten hade många av de anhöriga gått bort – utan att i graven kunna få med sig ett besked om hur det gått för deras anhöriga – som försvann 1952.

Lögner om DC 3:an!!! – lögner om Erlanders USA-resa???

Under de år som gick efter det att DC 3:an sköts ner – 1952 - till 1991 – då ryssarna erkände nedskjutningen - respektive 2003 – då frivilliga personer i Sverige – OBS EJ FRÅN SVENSKA STATEN - var de som återfann det störtade flygplanet, har myndigheternas lögner varit ständigt återkommande. Lögn, på lögn, på lögn.

Det är därför jag så envist återkommer till händelserna kring DC 3:an från 13 juni 1952 när mitt grundtema är Tage Erlanders besök hos president Truman den 14 april 1952. Jag är övertygad om att dessa två för vårt lands så viktiga/avgörande händelser som inträffade inom två månader, hör samman.

Det är väl egentligen inte en enda person som tror på den s k Svenska neutraliteten, som jag vill påstå var körd redan vid Erlanders besök i Vita Huset 1952.

Sedan jag började denna resa - med att Aftonbladet den 21 juli 2007 – efter ett beslut av erfarna chefer och reportrar – gjorde två helsidor av mitt material - har jag varit övertygad om att mitt material – med b l a de tidigare hemligstämplade materialet från Vita Huset – visar att vår svenska neutralitet var körd redan i april 1952. Makthavarna använde en dubbel agenda, den officiella om vår osvikliga neutralitet – den inofficiella, som omfattas av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Dolda sanningar och politiska lögner har dock en viss tendens att så småningom komma ut i sanningens ljus – men det tar tid innan dessa sanningar uppenbarar sig…..men de kommer oftast fram… på ett eller annat sätt

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 02 mar 2010 17:04

En sensationell bild

Det har uppenbarligen varit vissa problem att se några av de bilder/länkar som jag lagt upp på tråden. Nu finns fyra bilder – de två pdf-filerna på Aftonbladet som först uppmärksammade mitt material – bilden på mig och DC 3-an – samt den senaste bilden - som föreställer DN:s journalist Massi Svensson och överste Bo Westin då de bränner upp den dagbok som Massi Svensson hade fått ”låna” av en av fruarna till en av besättningsmännen på DC 3-an. Och som den uppdaterade individ jag är i dagens nyare sociala sammanhang, har jag naturligtvis lagt upp dessa bilder på min Facebook. Se länken nedan:

Jag vill påstå att bilden är sensationell, dels att herrarna Svensson och Westin helt enkelt bränner upp dagboken, men det är också rätt intressant att det fanns en fotograf för att för föreviga det hela och ge historien ett mycket intressant dokument. Man kan inte annat än fundera; Tänk om dagboken kommit fram i media – vad hade då hänt med hela den tragiska historien?

http://www.facebook.com/photo.php?pid=1 ... 0482837164

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 11 apr 2010 18:45

Av en tillfällighet har jag under den senaste veckan träffat två personer med mycket stora kunskaper och insikter om DC 3-ans öde, den förste var Birger Lissahagen - min gode vän vars far Einar Jonsson fanns med på planet - och den andre var Peter Bratt - antagligen den journalist som skrivit bäst om DC 3-an under senare år. Vi diskuterade den brända dagboken - se tidigare inlägg - och de båda framför tvivel att det var den "riktiga" dagboken som brändes.

Båda menar att det var en kopia av dagboken som hrr Svensson och Westin brände, oroginalet torde finnas hos säkerhetspolisen. Det låter rätt rimligt att det var så, det kan ju verka en aning arrangerat att en fotograf helt plötsligt kom förbi - tror att det var sen kväll, Westin kom från en middag.

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 28 maj 2010 10:04

DC 3-an kommer slutligen "hem"

Lördagen den 10 juni
kommer Flygvapenmuseum i Linköping åter att öppna sina dörrar efter en omfattande utbyggnad och renovering och betraktas nu bli ett modern museum. Jag har - tack vare min gode vän Birger - blivit inbjuden att vara med om den mera inofficiella delen av invigningen, vilket jag verkligen ser fram emot. Vi börjar kl 10.00 med kaffe och macka. Det blir ett invigningsprogram mellan 10.30 och 12.00. Klockan 13 öppnas dörrarna för allmänheten och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth förrättar invigningen kl 14.15.

Det blir även framträdande av Östgöta Blåsarsymfoniker, ett musikaliskt äventyr med Ayla Kabaca, som lär vara känd från barn-TV, och framför allt kommer museet att beskådas. Man satsar också på ett Science center med tema flyg, vilket kommer att besökas även i sommar tillsammans med barnbarn.

För de flesta av oss är det naturligtvis viktigast att få återse DC 3-an - som nu har nått sin sluthamn, så att säga. För mig och Birger blir det också ett återseende av DC 3-an, som vi tidigare såg på Muskö-basen den 29 juni 2005.

se

http://www.facebook.com/photo.php?pid=1 ... 9172837510

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 13 jun 2010 21:41


Nu har DC 3-an – eller TP 79001 som var dess militära beteckning - nått sin sista destination, som är på nya Flygvapenmuseum i Linköping.


Lördagen den 12 juni 2010 återinvigdes detta museum som har alla möjligheter att bli ett mycket välbesökt turistmål, redan nu vet man att det även internationellt finns ett stort intresse för de omfattande flyplanssamlingarna. Och det torde vara så att det som berör DC 3-an blir den definitiva huvudattraktionen.

DC 3-an ligger nu i en 422 kvm stor torrluftsmonter, men kan gå runt planet. Det finns även ett stort andra föremål som tagits upp från havets botten, inte minst privata ägodelar som skor, en plånbok, nödproviant, en karta som visade på DC 3-ans rutt denna sista flygning. Det kanske mest gripande föremålet - som befunnit sig på havets botten i 52 år - är pilotens Alvar Älmebergs vigselring, son sonen Roger Älmeberg donerat till museet.

De åtta omkomna - tre från Flygvapnet och fem från FRA – hedrades för några år sedan med en postum guldmedalj av försvarsmakten. Birger Lisshagen – vars far var Einar Jonsson, chef för de fem FRA personerna – donerade faders medalj till museet och den finns att beskåda i ett av de speciella rummen som handlar om DC-3 – an, ”Hemliga handlingar – DCV 3:an som försvann”.

Vid högtidligheten uppmärksammades en person speciellt, det var Carl Douglas som var mannen bakom detta unika projekt som fick motta FRA´s Guldmedalj.

En speciellt inbjuden grupp – ca 350 personer – fick under några timmar lyssna till ett antal personer som medverkat till att få detta nya flygmuseum att stå färdigt till denna juni-lördag. Själva invigningen genomfördes av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hennes tal hölls utanför museets ingång, vilket gjorde att den flertusenhövdade publiken kunde se och höra henne. Efter den officiella ceremonin för de inbjudna, öppnades dörrarna till det nyinvigda museet och bokstavligt talat tusentals personer ”vällde in”.

Både på lördagen och vid söndagens populära flyguppvisning var det gratis inträde, vilket kändes sympatiskt. Arrangörerna är väl medvetna om att ”djungeltrumman” är det bästa reklamen.

För att se några bilder på lördagen evenemang gå till.
http://www.facebook.com/album.php?aid=2 ... ec8355b39d

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 13 jul 2010 10:08

Jag har nu - äntligen - lagt ut de sju A-4-sidorna + två adressblad - på min Facebook som jag fick överfaxade den 27 maj 2007. Avsändare var bibliotekarien David Clark vid Harry S Truman Library & Museum.

http://www.facebook.com/album.php?aid=2 ... 72bbd06c23

Ulf Jonasson
Medlem
Inlägg: 53
Blev medlem: 27 jul 2008 09:13

Re: Tage Erlander möter president Truman den 14 april 1952

Inlägg av Ulf Jonasson » 26 jul 2010 23:13


INFORMATION


Om någon undrar hur det kan komma sig att det under flera månader har varit så många besök på denna tråd om Tage Erlanders besök i Vita Huset och DC 3-ans öde kan jag informera följande:

Sedan en tid Twittrar jag, inte i nån större skala, men jag har tre Twittrar, eller vad det egentligen heter – dvs meddelande som inte får vara mer än 140 tecken per meddelande - och dessa publicerar jag ett par gånger per dag på http://bloggy.se/public

Mina tre Twittrar är:

Säga vad man vill om Tage Erlander, visst sålde han vår neutralitet redan 1952, läs viewtopic.php?f=49&t=30287&a […

Är Helge Fossmo ansvarig/delansvarig för första hustrun Heléns död? läs...
http://alltomknutby.se/Forum/index.php/topic,13.0.html

Distalgesic - Darvon - Co-proxamol är de farligaste läkemedlen som någonsin funnits. http://www.youtube.com/watch?v=vw5O4tgErsg

Under den senaste månaden har denna tråd om Erlander/DC 3-an haft ca 600 besök, vilket ju är 20 per dag vilket jag tycker är rätt mycket.

Jag tror fortfarande – och har trott hela tiden – att sanningen kommer att komma fram. Ju mer det skrivs desto större är möjligheterna att nånting kommer att hända. I ett svårt brott som detta - man kan inte kalla nedskjutningen av DC 3-an för annat - brukar sanningen dyka upp – så småningom. Alltid är det någon, några som veta lite mer, som kan vilja lätta på sitt samvete.

Sprid gärna min Twittrar, kanske på era Facebook sidor.