Egypten ensamt var numerärt och kvalitativt överlägset Israel, och tillsammans med Jordanien och Syrien ble övertaget ännu större. Då är det lätt att arrogansen kommer smygande, och det förklarar nog mycket.millgard skrev:Var inte det Egyptiska försvaret som helhet hopplöst ute och cyklade i detta krig? Israel var förberett, motiverat och välutrustat och kunde välja tid och plats.
Om Egypten tagit uppgiften på större allvar med noggranna strategiska och taktiska överväganden av varje steg (och mindre fokus på hur Nasser kunde odla sin personkult i arabvärlden genom spektakulära uttalanden i tid och otid) kunde troligen Egypten ha uppnått många av sina önskemål utan att ett enda skott avlossats.
Sedan hur Syrien kunde förlora de enkelt försvarbara Golanhöjderna är svårt att förstå. Arrogans och försummelse måste ha varit avgörande här. Bara att låta ingenjörstrupperna jobba hårt och sedan ansamla tillräckliga mängder pansar, artilleri och infanteri så skall väl ingen fiende lyckas erövra detta med (annat än med helt sagolika förluster).
Jordanien lurades in i kriget och borde självklart ha hållit sig utanför, eller ingripit i ett mycket sent skede genom att roffa åt sig så mycket land som möjligt strax innan FN tvingar fram en vapenvila.