Naturligtvis motsvarade Statspolisen SÄPO vid den tidpunkten, men en namnändring betydde inte en ändring av funktionerna.
Angående Wolf så var det inte en slump att som gjorde att han avslöjades. Jag minns att det foto SÄPO tagit i Sverige i Västtyskland visades av tysk polis för en avhoppare från DDR. Det att Marcus Wolf uppträder på detta sätt i Sverige visar väl på att han inte hade så stor respekt för SÄPO. Eller hur tolka hans agerande?
Laitman
GRU i Sverige
Det finns relativt stora skillnader mellan statspolisens organisation och SÄPO:s efter förstatligandet av polisverksamheten inte minst genom att SÄPO:s specifika verksamhet kom att regleras i lag och att deras uppgifter klart definerades i form av regleringsbrev.
När det gäller Marcus Wolfs agerande så tror jag att jag låter bli att göra några tolkningar kring huruvid han hade respekt eller ej för SÄPO. Efter att snabbt ha googlat Marcus Wolf finnner jag att Wikipedia beskriver identifieringen av Wolf på det sätt du som du också gör. Jag uppfattar denna beskrivning som relativt förenklad och förkortad. Fotograferandet av "Dr Kurt Werner" eller Marcus Wolf 1978 var ett resultat av en längre underrättelseoperation som hade sin början 1969 då SÄPO lyckades få in en kvinna som stödagent i Stasis HVA. Samma kvinna fick under 1977 uppdraget av HVA att skaffa/hyra ett fritidshus i Stockholm under en period om 1-2 år. Sommaren 1978 fick kvinnan besked om att det skulle komma ett sällskap östtyskar som skulle bo i stugan. Tre östtyskar med diplomatstatus anlände. SÄPO var med på noterna och hade satt särskild bevakning på HVA:s spionchef Laszczaks i Stockholm (här ser man nyttan av att inte kicka ut alla kända agenter). Från de att de tre östtyskarna satte sin fot på svensk jord var de övervakade av SÄPO. De tre tyskarna besökte olika adresser i Stockholm, och träffade bland annat läkaren Friedrich Wilhelm Cremer. Östtyskarnas kontakter förevigades och bilderna skickades för identifiering till Västtyskland. Den enda person de kunde identifiera omedelbart var ovan nämnda läkare. I ett senare skede visades bilder av den västtyska underrättelsetjänsten för DDR-avhopparen Werner Stiller som hade ett förflutet inom HVA. Han identifierade då Marcus Wolf och Stf C HVA Werner Grossmann. Anledningen till att dessa två besökte Stockholm var att Sverige under denna tid utnyttjades av HVA som mötesplats för agenter som opererade inom NATO-länder, främst Västtyskland. Att Sverige valdes berodde nog snarare på problem för DDR-medborgares svårigheter att få visum till NATO-länder än SÄPO:s ineffektivitet. Likaså är det mindre anmärkningsvärt för en person från västtyskland att åka på semester till alliansfria Sverige än att åka till DDR, vilket skulle få larmklockorna att pingla rätt rejält. Sveriges roll som mötesplats i dessa sammanhang framgick också av den kvinnliga HVA-stödagentens berättelse under de 10 år hon var verksam som informatör åt SÄPO.
Att både Wolf och Grossmann skulle brista så i respekt för SÄPO att de betraktade Sverige som säker mark ställer jag mig mycket tveksam. OM så vore fallet så gjorde de ju i alla fall en rejäl missbedömmning med tanke på att SÄPO genom en dubbelagent och hjälp från Västtyskland faktiskt satte ett ansikte på Wolf. Hela historien bygger ju faktiskt på ett mycket långsiktigt arbete där SÄPO lagt ner tid och resurser på att hitta det modus operandi HVA använde sig av... med ett mycket lyckat resultat i detta fall. Detta även om SÄPO samverkande med västtysk underrättelsetjänst i detta fall.
Jag upplever det inte som om att Wolf var särskilt oaktsam vid besöket i Sverige, däremot var han ovetande om hur pass bra koll SÄPO hade på honom utan att känna till hans verkliga identitet. Att det sedan visar sig att det var ett högdjur man fångat på bild månde vara en lyckoträff, men ändock en träff.
Allmän källa till inlägget: Tore Forsberg
När det gäller Marcus Wolfs agerande så tror jag att jag låter bli att göra några tolkningar kring huruvid han hade respekt eller ej för SÄPO. Efter att snabbt ha googlat Marcus Wolf finnner jag att Wikipedia beskriver identifieringen av Wolf på det sätt du som du också gör. Jag uppfattar denna beskrivning som relativt förenklad och förkortad. Fotograferandet av "Dr Kurt Werner" eller Marcus Wolf 1978 var ett resultat av en längre underrättelseoperation som hade sin början 1969 då SÄPO lyckades få in en kvinna som stödagent i Stasis HVA. Samma kvinna fick under 1977 uppdraget av HVA att skaffa/hyra ett fritidshus i Stockholm under en period om 1-2 år. Sommaren 1978 fick kvinnan besked om att det skulle komma ett sällskap östtyskar som skulle bo i stugan. Tre östtyskar med diplomatstatus anlände. SÄPO var med på noterna och hade satt särskild bevakning på HVA:s spionchef Laszczaks i Stockholm (här ser man nyttan av att inte kicka ut alla kända agenter). Från de att de tre östtyskarna satte sin fot på svensk jord var de övervakade av SÄPO. De tre tyskarna besökte olika adresser i Stockholm, och träffade bland annat läkaren Friedrich Wilhelm Cremer. Östtyskarnas kontakter förevigades och bilderna skickades för identifiering till Västtyskland. Den enda person de kunde identifiera omedelbart var ovan nämnda läkare. I ett senare skede visades bilder av den västtyska underrättelsetjänsten för DDR-avhopparen Werner Stiller som hade ett förflutet inom HVA. Han identifierade då Marcus Wolf och Stf C HVA Werner Grossmann. Anledningen till att dessa två besökte Stockholm var att Sverige under denna tid utnyttjades av HVA som mötesplats för agenter som opererade inom NATO-länder, främst Västtyskland. Att Sverige valdes berodde nog snarare på problem för DDR-medborgares svårigheter att få visum till NATO-länder än SÄPO:s ineffektivitet. Likaså är det mindre anmärkningsvärt för en person från västtyskland att åka på semester till alliansfria Sverige än att åka till DDR, vilket skulle få larmklockorna att pingla rätt rejält. Sveriges roll som mötesplats i dessa sammanhang framgick också av den kvinnliga HVA-stödagentens berättelse under de 10 år hon var verksam som informatör åt SÄPO.
Att både Wolf och Grossmann skulle brista så i respekt för SÄPO att de betraktade Sverige som säker mark ställer jag mig mycket tveksam. OM så vore fallet så gjorde de ju i alla fall en rejäl missbedömmning med tanke på att SÄPO genom en dubbelagent och hjälp från Västtyskland faktiskt satte ett ansikte på Wolf. Hela historien bygger ju faktiskt på ett mycket långsiktigt arbete där SÄPO lagt ner tid och resurser på att hitta det modus operandi HVA använde sig av... med ett mycket lyckat resultat i detta fall. Detta även om SÄPO samverkande med västtysk underrättelsetjänst i detta fall.
Jag upplever det inte som om att Wolf var särskilt oaktsam vid besöket i Sverige, däremot var han ovetande om hur pass bra koll SÄPO hade på honom utan att känna till hans verkliga identitet. Att det sedan visar sig att det var ett högdjur man fångat på bild månde vara en lyckoträff, men ändock en träff.
Allmän källa till inlägget: Tore Forsberg
Hej!
Nog verkar det ju som om Wolf uppträtt ganska arrogant i detta fall! I en roman (troligen fiktiv, om också Golda Meir senare hänvisade till att förvarningen om Yom Kippurkriget kom ungefär som så) så träffade ju chefen för Mossad en KGB-general i Helsingfors den 5 oktober 1973 vid Sibeliusmonumentet. Säkert är det ett undantag att spionchefer uppträder som Wolf gjorde.
Men vad är er bedömning om Enbom? Var det helt och hållet en uppdiktad historia, eller en delvis sann berättelse där han spädde på med egna överdrifter? Eller kanske helt sann?
Laitman
Nog verkar det ju som om Wolf uppträtt ganska arrogant i detta fall! I en roman (troligen fiktiv, om också Golda Meir senare hänvisade till att förvarningen om Yom Kippurkriget kom ungefär som så) så träffade ju chefen för Mossad en KGB-general i Helsingfors den 5 oktober 1973 vid Sibeliusmonumentet. Säkert är det ett undantag att spionchefer uppträder som Wolf gjorde.
Men vad är er bedömning om Enbom? Var det helt och hållet en uppdiktad historia, eller en delvis sann berättelse där han spädde på med egna överdrifter? Eller kanske helt sann?
Laitman
Fritjof Enbom kan nog ha varit både spion och mytoman. Att han hade någon form av ubyte med sovjetiska kontakter är väl rätt klarlagt men samtidigt verkar de uppgifter han ska ha lämnat ut varit väldigt banala och knappast hemliga. När han väl hamnade i förhör som verkar han gått in i rollen som spionledare och fabricerat rätt friskt.
Är väl knappast någon att att tycka synd om då han satte sig själv i klistret men det som är tragiskt med hela affären är att han drog in en "liga" med som det verkar helt oskyldiga personer i historien. Gjersvold, Ceder m fl fick ju sina liv mer eller mindre förstörda av Enboms fantasier och rättens tilltro till dessa.
Hugo Gjersvold kämpade ju fram till sin död för att bli rentvådd och den här nekrologen över honom är skriven av en skalmanmedlem som säkert vet mer än de flesta om Enbomaffären.
http://www.svd.se/dynamiskt/Familj/did_2493503.asp
Är väl knappast någon att att tycka synd om då han satte sig själv i klistret men det som är tragiskt med hela affären är att han drog in en "liga" med som det verkar helt oskyldiga personer i historien. Gjersvold, Ceder m fl fick ju sina liv mer eller mindre förstörda av Enboms fantasier och rättens tilltro till dessa.
Hugo Gjersvold kämpade ju fram till sin död för att bli rentvådd och den här nekrologen över honom är skriven av en skalmanmedlem som säkert vet mer än de flesta om Enbomaffären.
http://www.svd.se/dynamiskt/Familj/did_2493503.asp
Hej och tack för länken!
Det är ju litet mystiskt med de här figurerna. Wennerström och Bergling hade ju tillgång till hemliga dokument som GRU var intresserade av! Men hur kan pressen och domstolen trott på att en stationskarl från Luleåtrakten (var han inte anställd på SJ?) haft tillgång till topphemliga försvarsplaner vilka han tillsammans med atombombsritningar överlämnat till Sovjet?
Då när en film om rättegången mot Enbom och hans kumpaner visades så fick man uppfattningen att försvarsadvokaten (någon som kommunistpartiet bestått honom med) med lätthet skulle ha kunnat sticka hål på hela historien men i stället koncentrerade han sig på att hålla politiska brandtal inför domstolen. Som om man velat ha en martyr!
Laitman
Det är ju litet mystiskt med de här figurerna. Wennerström och Bergling hade ju tillgång till hemliga dokument som GRU var intresserade av! Men hur kan pressen och domstolen trott på att en stationskarl från Luleåtrakten (var han inte anställd på SJ?) haft tillgång till topphemliga försvarsplaner vilka han tillsammans med atombombsritningar överlämnat till Sovjet?
Då när en film om rättegången mot Enbom och hans kumpaner visades så fick man uppfattningen att försvarsadvokaten (någon som kommunistpartiet bestått honom med) med lätthet skulle ha kunnat sticka hål på hela historien men i stället koncentrerade han sig på att hålla politiska brandtal inför domstolen. Som om man velat ha en martyr!
Laitman
Enbom är onekligen en intressant historia. Har för mig att det finns en bok som heter "Affärernas Sverige" som alldeles kort behandlar Enbomaffären. Jag har inte läst så mycket mer om honom, men den boken ger bilden av mytoman som tillskrev sig själv betydligt större vikt än vad som var fallet. Är det nån av er som har tips på bra litteratur som behandlar affären lite mer ingående?
Intressant i sammanhanget tycker jag att denna länk från en helt annan tråd är.
Hans
MVHGiggegubb skrev:Intressant kring E1an slagkraftighet
http://www.foi.se/FOI/templates/Page____545.aspx
Hans
Finns en bok som skrevs för några år sen och handlar om Lilian Ceder, den enda kvinnan i "Enbomligan" och hennes historia. Röd Ceder heter den. Jag har inte läst den och vet inte hur ingående den skildrar hela affären men den är nog den senaste bok som skrivits i ämnet..Stivne skrev:Enbom är onekligen en intressant historia. Har för mig att det finns en bok som heter "Affärernas Sverige" som alldeles kort behandlar Enbomaffären. Jag har inte läst så mycket mer om honom, men den boken ger bilden av mytoman som tillskrev sig själv betydligt större vikt än vad som var fallet. Är det nån av er som har tips på bra litteratur som behandlar affären lite mer ingående?
I nedstående länk finns en artikel om en av de av Enbom utpekade, Artur Karlsson. Det finns också en del information om de böcker som skrivits om fallet.
http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=102277
Hej!
Undrar över en sak: Då Vladimir Petrov hoppade av i Australien 1954 så torde Wennerström ha blivit litet rädd. Månne svenska spionjägare fick reda på det han hade att berätta? Han hade ju varit på Sovjets ambassad i Stockholm under krigen och visste en hel del om spionaget för Sovjet i Sverige!
Laitman
Undrar över en sak: Då Vladimir Petrov hoppade av i Australien 1954 så torde Wennerström ha blivit litet rädd. Månne svenska spionjägare fick reda på det han hade att berätta? Han hade ju varit på Sovjets ambassad i Stockholm under krigen och visste en hel del om spionaget för Sovjet i Sverige!
Laitman
-
Viktor Lima
- Medlem
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 4 maj 2003, 10:38
- Ort: Linköping
Hej,
Jag är fullständigt övertygad om att de polska tavelförsäljarnas spionage är en myt som skapades av paranoida men engagerade och välvilliga försvarsanställda m.fl under 80-talet.
1. Vilken slags relevant information kan man få fram genom att besöka någons dörr/hall under ett försök att sälja en tavla? Om du är ute efter att mörda en befattningshavare är det inte särskilt intressant vilken färg hans dörrmatta har, huruvida han eller hans familj var hemma den dagen du besökte dem, hur deras dörrklocka låter etc. Det finns helt enkelt ingen intressant information att få fram genom ett tavelförsäljningsbesök.
2. Det är alltid riskfyllt att skicka ut spioner/agenter i främmande land. När det gällde sovjetiska/öststatsspioner fanns alltid risken att de skulle hoppa av till väst vilket resulterade i stora rubriker i väserländsk media. Det hade inte varit värt risken att sända 100-tals(?) polska studenter till Sverige med uppgift att kartlägga militära befattningshavare då den informationen man kan få ut vid ett tavelförsäljningsbesök inte är särskilt intressant i förhållande till den skada en avhoppad polsk spion kunde orsaka.
3. Underrättelser måste ständigt uppdateras - information om att en viss officer ägde en elak hund och brukade öppna dörren i blå morgonrock är inte särskilt värdefull efter några år - hunden kan ha dött och officeren har köpt en ny morgonrock. Det skulle ha krävts ett mycket omfattande arbete för att hålla informationen aktuell - 100-tals personer bara som tavelförsäljare och ett flertal som bearbetare/analytiker av den inlämnade informationen vilket inte hade varit rimligt i förhållande till dess underrättelsevärde.
4. Under 80-talet var det ganska vanligt att polska studenter studerade i Sverige. Dessa fick en väldigt låg ekonomiska ersättning från hemlandet som inte var inpassad efter svenska förhållanden. De polska studenterna ville givetvis gå på studentpuben och festa som alla andra och för att dryga ut kassan tog de arbeten som äppelplockare, snickare och (trumvirvel) tavelförsäljare. De påståda polska spionerna var helt enkelt polska tavelförsäljare.
5. Under tjänstgöring i utlandsstyrkan har jag vid ett tillfälle (över några öl skall tilläggas..) konfronterat polska officerare med denna myt vilket fick dem att skratta gott samtidigt som att de påpekade att deras underrättelsetjänst nog hade viktigare saker för sig under kalla kriget.
6. De flesta personer som tar upp myten har hört den via en bekants bekants bekant. De få personer som jag själv har hört berätta om tavelförsäljarbesök är personer som gärna skulle vilja att det var en polsk spion som besökte dem (engagerade hemvärnsmän, reservare med underrättelsebakgrund m.m)
/VL
Jag är fullständigt övertygad om att de polska tavelförsäljarnas spionage är en myt som skapades av paranoida men engagerade och välvilliga försvarsanställda m.fl under 80-talet.
1. Vilken slags relevant information kan man få fram genom att besöka någons dörr/hall under ett försök att sälja en tavla? Om du är ute efter att mörda en befattningshavare är det inte särskilt intressant vilken färg hans dörrmatta har, huruvida han eller hans familj var hemma den dagen du besökte dem, hur deras dörrklocka låter etc. Det finns helt enkelt ingen intressant information att få fram genom ett tavelförsäljningsbesök.
2. Det är alltid riskfyllt att skicka ut spioner/agenter i främmande land. När det gällde sovjetiska/öststatsspioner fanns alltid risken att de skulle hoppa av till väst vilket resulterade i stora rubriker i väserländsk media. Det hade inte varit värt risken att sända 100-tals(?) polska studenter till Sverige med uppgift att kartlägga militära befattningshavare då den informationen man kan få ut vid ett tavelförsäljningsbesök inte är särskilt intressant i förhållande till den skada en avhoppad polsk spion kunde orsaka.
3. Underrättelser måste ständigt uppdateras - information om att en viss officer ägde en elak hund och brukade öppna dörren i blå morgonrock är inte särskilt värdefull efter några år - hunden kan ha dött och officeren har köpt en ny morgonrock. Det skulle ha krävts ett mycket omfattande arbete för att hålla informationen aktuell - 100-tals personer bara som tavelförsäljare och ett flertal som bearbetare/analytiker av den inlämnade informationen vilket inte hade varit rimligt i förhållande till dess underrättelsevärde.
4. Under 80-talet var det ganska vanligt att polska studenter studerade i Sverige. Dessa fick en väldigt låg ekonomiska ersättning från hemlandet som inte var inpassad efter svenska förhållanden. De polska studenterna ville givetvis gå på studentpuben och festa som alla andra och för att dryga ut kassan tog de arbeten som äppelplockare, snickare och (trumvirvel) tavelförsäljare. De påståda polska spionerna var helt enkelt polska tavelförsäljare.
5. Under tjänstgöring i utlandsstyrkan har jag vid ett tillfälle (över några öl skall tilläggas..) konfronterat polska officerare med denna myt vilket fick dem att skratta gott samtidigt som att de påpekade att deras underrättelsetjänst nog hade viktigare saker för sig under kalla kriget.
6. De flesta personer som tar upp myten har hört den via en bekants bekants bekant. De få personer som jag själv har hört berätta om tavelförsäljarbesök är personer som gärna skulle vilja att det var en polsk spion som besökte dem (engagerade hemvärnsmän, reservare med underrättelsebakgrund m.m)
/VL
Viktor Lima,
Jag tror också att många eller t.o.m. de flesta av tillfällena hade "naturliga" förklaringar enligt vad du skriver ovan. Däremot finns det tillräckligt många fall som inte har "naturliga" förklaringar för att de skall kunna avfärdas. Jag citerar mig själv med ett exempel:
MVH
Hans
Jag tror också att många eller t.o.m. de flesta av tillfällena hade "naturliga" förklaringar enligt vad du skriver ovan. Däremot finns det tillräckligt många fall som inte har "naturliga" förklaringar för att de skall kunna avfärdas. Jag citerar mig själv med ett exempel:
Själv blev jag aldrig viktig nog för att få hembesök.Hans skrev:Jag tror nog att försvarets rulla (ges den ut fortfarande?) och en telefonbok räckte ganska långt. Intressant är att GRU inte kunde tro att det var äkta så de verifierade uppgifterna med hembesök. Källa: Mig själv med en far i flygvapnet som råkade bo i det enda huset i kvarteret som fick besök av tavelförsäljare under slutet av sjuttiotalet.
...
MVH
Hans
-
Viktor Lima
- Medlem
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 4 maj 2003, 10:38
- Ort: Linköping
Hej Hans,
Visst är det möjligt att din far fick besök av en agent men personligen tror jag "tyvärr" inte det är särskilt troligt. Under mina år i försvarsmakten har jag vid ett flertal tillfällen hört just denna variant av historien, det vill säga att just den officerens hus/lägenhet var det enda i grannskapet som fick besök. När jag ställt berättaren mot väggen och frågat om detaljer kommer det ofta fram att de kanske pratat med en eller två grannar som inte fått besök och att dessa kanske inte varit hemma vid tillfället då tavelförsäljaren härjade i området - inte direkt någon empiriskt heltäckande undersökning alltså.
Deluxvarianten av historien går ut på att flera andra officerare i samma bostadsområde också fått besök, men även denna version mister lite av sin charm när man får höra att det var en lördag då en stor del av svenska folket - även officerare - faktiskt är hemma och petar i trädgården, tvättar bilen eller grillar och därmed är lämpliga offer för ambulerande försäljare. Om historien härstammar från orter/områden som Malmslätt, Barkåkra, Kallinge etc där var och varannan villa bebos av en officer minskar sannolikheten för agenthistorien ytterliggare. Officerarna i området hade sannolikt också fått besök av samma svenska dammsugarförsäljare, men detta fick inte samma uppmärksamhet i fikarummet på flottiljen under 80-talets spetznashets.
Mitt huvudargument för att tavelförsäljarhistorien är en myt är dock fortfarande hur information av typen:
Officeren x var hemma tisdagen den 13 mars. Öppnade dörren iförd mjukisbyxor lätt orakad. Ej intresserad av tavlor. Hallmatta av kork, ljusa tapeter, skohylla med ett par kängor etc.
skulle vara värd så mycket för främmande makt under kalla kriget att man skapade en stor illegal tavelförsäljarorganisation för ändamålet.
/VL
Visst är det möjligt att din far fick besök av en agent men personligen tror jag "tyvärr" inte det är särskilt troligt. Under mina år i försvarsmakten har jag vid ett flertal tillfällen hört just denna variant av historien, det vill säga att just den officerens hus/lägenhet var det enda i grannskapet som fick besök. När jag ställt berättaren mot väggen och frågat om detaljer kommer det ofta fram att de kanske pratat med en eller två grannar som inte fått besök och att dessa kanske inte varit hemma vid tillfället då tavelförsäljaren härjade i området - inte direkt någon empiriskt heltäckande undersökning alltså.
Deluxvarianten av historien går ut på att flera andra officerare i samma bostadsområde också fått besök, men även denna version mister lite av sin charm när man får höra att det var en lördag då en stor del av svenska folket - även officerare - faktiskt är hemma och petar i trädgården, tvättar bilen eller grillar och därmed är lämpliga offer för ambulerande försäljare. Om historien härstammar från orter/områden som Malmslätt, Barkåkra, Kallinge etc där var och varannan villa bebos av en officer minskar sannolikheten för agenthistorien ytterliggare. Officerarna i området hade sannolikt också fått besök av samma svenska dammsugarförsäljare, men detta fick inte samma uppmärksamhet i fikarummet på flottiljen under 80-talets spetznashets.
Mitt huvudargument för att tavelförsäljarhistorien är en myt är dock fortfarande hur information av typen:
Officeren x var hemma tisdagen den 13 mars. Öppnade dörren iförd mjukisbyxor lätt orakad. Ej intresserad av tavlor. Hallmatta av kork, ljusa tapeter, skohylla med ett par kängor etc.
skulle vara värd så mycket för främmande makt under kalla kriget att man skapade en stor illegal tavelförsäljarorganisation för ändamålet.
/VL
VL,
Nu vill jag inte hamna i polemik då jag tycker att ditt resonemang att avfärda huvuddelen av vad som troddes vara suspekt verksamhet är riktig.
Men jag hävdar med viss personlig erfarenhet att det fanns tillfällen då det inte gick att avfärda händelserna som något oskyldigt.
Jag skall ge dig lite mer om scenariot. Far min hade en (mycket) viktig befattning i FV, vi bodde cirka två mil från Malmslätt, exakt hur många grannar som vi frågade efteråt skall jag inte ta gift på men jag gissar på 4-5 i det lilla homogena villaområdet - inga besök hos dem. Jag var en sådär 16-17 år gammal och tillräckligt medveten för att inte inbilla mig olika saker. Veckodag låter jag vara osagt men gissar på en helg - annars är det inte mycket ide med att göra hembesök.
Jag har en del andra historier som har övertygat mig om att det skedde spionage mot Sverige då men naturligtvis delar jag din uppfattning att man kan avfärda många historier - dock inte alla.
MVH
Hans
Nu vill jag inte hamna i polemik då jag tycker att ditt resonemang att avfärda huvuddelen av vad som troddes vara suspekt verksamhet är riktig.
Men jag hävdar med viss personlig erfarenhet att det fanns tillfällen då det inte gick att avfärda händelserna som något oskyldigt.
Jag skall ge dig lite mer om scenariot. Far min hade en (mycket) viktig befattning i FV, vi bodde cirka två mil från Malmslätt, exakt hur många grannar som vi frågade efteråt skall jag inte ta gift på men jag gissar på 4-5 i det lilla homogena villaområdet - inga besök hos dem. Jag var en sådär 16-17 år gammal och tillräckligt medveten för att inte inbilla mig olika saker. Veckodag låter jag vara osagt men gissar på en helg - annars är det inte mycket ide med att göra hembesök.
Jag har en del andra historier som har övertygat mig om att det skedde spionage mot Sverige då men naturligtvis delar jag din uppfattning att man kan avfärda många historier - dock inte alla.
MVH
Hans
-
Viktor Lima
- Medlem
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 4 maj 2003, 10:38
- Ort: Linköping
Absolut ingen strid Viktor Ludvig (så hette det på min tid).Viktor Lima skrev:Hej Hans,
Ingen orsak till polemik - intressant att höra din historia - kanske får vi någongång i framtiden veta sanningen bakom detta fenomen.
mvh
VL - förövrigt också bördig från Malmslätt
Jag får återkomma om några lastbilar bl.a. vid banändan (efter Rydsrondellen) när jag har nattat barn eller imorgon.
MVH
Hans