DDR medborgarnas möjlighet till kommunikation med väst.
- Fältmarskalken
- Medlem
- Inlägg: 230
- Blev medlem: 27 april 2002, 23:05
- Ort: Värmland
DDR medborgarnas möjlighet till kommunikation med väst.
Jag har rotat bland min fars QSL kort och funnit en del från DDR och även några från Sovjetunionen. Min fråga gäller främst DDR. Vilka hade möjlighet att som radioamatörer kommunicera med väst? Var det speciellt utvalda och godkända personer? Om man ser till proceduren att anförskaffa en bil så kunde ju väntetiden sträcka sig över flertalet år. Tänk då att införskaffa en lämplig radio och sedan bygga antenn och mast.
Medborgare i Öst Berlin kunde se Väst Tv via vanlig anten (eller vad det heter?), och troligen även lyssna på radio via anten. Så att bygga upp en radio att kommunicera med väst kan inte vara så otroligt, men tror att myndigheterna hade bra kontroll på dessa varor och valde väl ut personerna som man sålde dessa åt.
Om jag minns rätt så var det inte olagligt att se på Väst Tv, men man försökte få allt att se ut som propaganda från Väst. Tillexempel hade program och reportage om att Västttyskar flydde till Öst för att arbeta osv.
Men är ingen bra på dessa saker, så överlåter detta till nån som kan mera.
Om jag minns rätt så var det inte olagligt att se på Väst Tv, men man försökte få allt att se ut som propaganda från Väst. Tillexempel hade program och reportage om att Västttyskar flydde till Öst för att arbeta osv.
Men är ingen bra på dessa saker, så överlåter detta till nån som kan mera.
Stämmer, de som kunde få in västlig TV fick se på det utan represalier. Dock var det så att Erich Honecker vid ett tillfälle sade att det kunde medföra konsekvenser att titta på TV från BRD men inget tyder på att någon straffades för att ha gjort så.Om jag minns rätt så var det inte olagligt att se på Väst Tv
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Ett tag under 1970-talet kallades DDR-invånarna i Sachsen för de mest hängivna DDR-medborgarna, då de var de enda som inte kunde få in västtysk TV eftersom räckvidden från sändarna var för kort.
Att DDR-medborgarna kunde se västtysk TV brukar, tillsammans med utbytet av tysk-tyska kontakter, lyftas fram som en av de stora förändringskrafterna i DDR (skillnaden mellan, säg 1969 och 1982, var enorm) fram till kollapsen av DDR-staten 1989.
Att DDR-medborgarna kunde se västtysk TV brukar, tillsammans med utbytet av tysk-tyska kontakter, lyftas fram som en av de stora förändringskrafterna i DDR (skillnaden mellan, säg 1969 och 1982, var enorm) fram till kollapsen av DDR-staten 1989.
- Professor Kalkyl
- Medlem
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 14 augusti 2004, 13:27
- Ort: Nederländerna/Sverige
Kan någon bringa klarhet i detta; DDR ska tydligen ha sänt ett tv-program med "godbitar", av staten accepeterade program från BRD. På så vis kunde DDR-medborgarna se BRD-tv lagligt, och utan risk för att se "dåligt" material.
Update!
Programmet hette Der schwarze Kanal.
Mer finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/Der_schwarze_Kanal
"The solution, as seen by Deutscher Fernsehfunk, was to record items from ARD that were unwelcome in the East or provided a different spin on a news story and replay the items on the main DFF1 channel with a commentary "explaining" what was really "meant" by the item, or how the item was "untrue" or "flawed"."
Update!
Programmet hette Der schwarze Kanal.
Mer finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/Der_schwarze_Kanal
"The solution, as seen by Deutscher Fernsehfunk, was to record items from ARD that were unwelcome in the East or provided a different spin on a news story and replay the items on the main DFF1 channel with a commentary "explaining" what was really "meant" by the item, or how the item was "untrue" or "flawed"."
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
I Ryssland så såg jag en klassisk "stereo" av vad jag skulle tro var 60-70 snitt. Men det intressanta var att FM mottagaren hade ett annat frekvensomfång än de 88 - 108 MHz som vi har i Väst. Har för mig att det låg mellan 60 - 80 MHz. Jag antar att den gjordes för att hindra att man lyssnade på dekadenta sändningar från väst men ändå ville använda tekniken. Nån som vet mer?
Wikipedade lite och hittade följande:
Wikipedade lite och hittade följande:
In the former Soviet republics, and some Eastern Bloc nations, an additional older band from 65.9 to 74 MHz is also used. Assigned frequencies are multiples of 30 kHz. This band, sometimes referred to as the OIRT band is slowly being phased out in many countries.
Lite konstig fråga men med tysk grundlighet visste Stasi det mesta om de flesta. Ett exempel av många:Osvar skrev:Visste Statsi allt om alla??
Stasi-spion som VM-general
SKIDSKYTTE: Ska en gammal spion få leda VM i skidskytte? Debatten rasar i Tyskland, där en av östtyska säkerhetspolisens tjallare utsetts till tävlingsledare.
52-årige Karl-Heinz Wolf var 1975 till 1989 "inofficiell medarbetare i ministeriet för statssäkerhet" i numera nedlagda DDR. När han började spionera var han aktiv skidskytt i armésportklubben (ASK) Oberhof, just där årets VM avgörs i februari, och tillhörde landslaget.
I ett dokument han undertecknat den 3 juli 1975 skriver Wolf att han frivilligt ställer sig till förfogande för samarbete med ministeriets olika organ. Det handlade i första hand om Stasi, säkerhetspolisen som ytterst nitiskt spionerade på sin egen befolkning.
Wolf sade sig vara smickrad över förtroendet, lovade att inte vara stillatigande och valde täcknamnet "Ernst".
Stasi begärde att Wolf skulle bedöma sina klubbkamrater och deras "politiska och moraliska förhållningssätt, deras tillförlitlighet och hållning till vår stat".
I olympiska spelen 1976 blev han femtonde man i tvåmilstävlingen. Senare samma år lämnade han en första rapport om en ung skidskytt, vars karriär så småningom skulle förstöras.
"Ernst" kunde berätta att 18-årige sportskoleeleven Andreas Hess "hade en större summa västvaluta".
Knappt en hundralapp ...
Det handlade om 20 västtyska DM-mark, knappt en svensk hundralapp, som den lovande ynglingen fått tag i inför sin första resa till väst. Stasi ville veta var pengarna kom ifrån och startade en grundlig undersökning. Minst åtta hemliga spioner var inkopplade och all post som Hess tog emot eller skickade granskades.
I september 1979 rapporterade "Ernst" att Hess brutit mot truppens utegångsförbud och tillbringat natten hos en flicka. En månader senare stoppades Hess, trots att han var regerande juniorvärldsmästare både individuellt och i stafett. Officiellt var anledningen att han under ett träningsläger träffat sin flickvän och befunnit sig på en ölstuga, där också ett antal flickor från Västtyskland fanns.
Andreas Hess ströks ur OS-laget och fick inte fortsätta tävla. Det var inget öde han var ensam om.
I somras fick Hess veta att inte bara Wolf utan också dagens assisterande tränare för damlandslaget, Harald Böse (pseudonym: Horst Sommer), varit angivare för Stasi.
- Dessa människor har över huvud taget inte vett och ingen moral, konstaterade Hess.
Ullrich inget föredöme
1981 berättade "Ernst" att olympiske mästaren Frank Ullrich inte varit något föredöme för ungdomen. Lite senare namngavs två kombinerade åkare som samtalat med två äkta par och låtit sig fotograferas med dem - och "kameran var inte från vår produktion. Saken blev än värre av att paren kom från "det kapitalistiska utlandet".
Denne Wolf gäller fortfarande som tävlingsledare för VM. Thüringens sportminister har krävt att funktionärer med Stasi-bakgrund ska fråntas alla uppgifter med ansvar, men VM-organisationens president, kristdemokratiske politikern Ralf Luther vägar och säger till Südthüringer Zeitung att det bara handlar om "gamla historier" och att Wolf stannar.
Tävlingarnas beskyddare, förbundspresidenten Johannes Rau, kräver att något görs.
Stasispionen med täcknamnet "Bussard" talade vid en distriktskonferens 1984 om att "det måste förhindras att våra åskådare applåderar åt västtyska skidskyttar i världscuptävlingen vi arrangerar.
"Bussard" heter egentligen Herbert Jäger och i kommande VM är han högste ansvarige för parkeringsplatserna.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=128&a=149148
Min fetstil
MVH
Hans
Skulle vilja säga att den där historien samanfattar DDR-systemet ganska bra.
Min moster levde i DDR och ansökte tillsammans med sin make om "utresetillstånd", d.v.s. de ville flytta till Västtyskland, 1984 (minns inte exakta årtalet, men det var före 1985 i alla fall). Dagen efter ansökan lämnats in fick båda veta att de inte längre var välkomna på sina arbetsplatser. Nästan omedelbart slutade folk de kände höra av sig och fram till 1986 då de fick sitt utresetillstånd levde de i närmast total social isolering. När de sedan fick lämna DDR, kom Vopo och knackade på dörren på någon okristlig tid och meddelade att de hade fyra timmar på sig att ta sitt pick och pack och lämna landet.
Att så att säga avvika eller påstås avvika från den "rätta vägen" i DDR var som jag förstått det oftast inte farligt i bemärkelsen tortyr och avrättning i gryningen, utan snarare genom att karriären stoppades eller helt förstördes och social utsstötning. I ett angivaresamhälle som DDR var det ingen som vågade umgås med de som pekats ut som förrädare till det kommunistiska paradiset.
En annan "rolig" parentes är att det i min mosters hus bodde en överste (tror jag, någon slags officer i alla fall) i NVA. Jag, mamma och min storebror var där och hälsade på 1984 när den tyske officeren hade besök av en rysk kollega. När de båda militärerna framåt kvällen blivit rejält berusade tog tysken sin ryske kollega med till min mosters lägenhet för att visa upp min mor som ett exempel på ett "kapitalistiskt svin". Jag vär själv inte särklit gammal när det här hände, förstod inte direkt vad som hände, men har fått det förklarat för mig efteråt. Själv minns jag mest DDR som väldigt grått och allmänt deprimerande.
Min moster levde i DDR och ansökte tillsammans med sin make om "utresetillstånd", d.v.s. de ville flytta till Västtyskland, 1984 (minns inte exakta årtalet, men det var före 1985 i alla fall). Dagen efter ansökan lämnats in fick båda veta att de inte längre var välkomna på sina arbetsplatser. Nästan omedelbart slutade folk de kände höra av sig och fram till 1986 då de fick sitt utresetillstånd levde de i närmast total social isolering. När de sedan fick lämna DDR, kom Vopo och knackade på dörren på någon okristlig tid och meddelade att de hade fyra timmar på sig att ta sitt pick och pack och lämna landet.
Att så att säga avvika eller påstås avvika från den "rätta vägen" i DDR var som jag förstått det oftast inte farligt i bemärkelsen tortyr och avrättning i gryningen, utan snarare genom att karriären stoppades eller helt förstördes och social utsstötning. I ett angivaresamhälle som DDR var det ingen som vågade umgås med de som pekats ut som förrädare till det kommunistiska paradiset.
En annan "rolig" parentes är att det i min mosters hus bodde en överste (tror jag, någon slags officer i alla fall) i NVA. Jag, mamma och min storebror var där och hälsade på 1984 när den tyske officeren hade besök av en rysk kollega. När de båda militärerna framåt kvällen blivit rejält berusade tog tysken sin ryske kollega med till min mosters lägenhet för att visa upp min mor som ett exempel på ett "kapitalistiskt svin". Jag vär själv inte särklit gammal när det här hände, förstod inte direkt vad som hände, men har fått det förklarat för mig efteråt. Själv minns jag mest DDR som väldigt grått och allmänt deprimerande.