20 år sen Palme mördades - berätta om era reaktioner!

[a81]

Tycker att man behöver fundera lite på vad man menar med Palmehat. Jag minns som barn att det fanns en kritik mot Palmes arrogans, utan att man för den skull var långt till höger om S rent ideologiskt, utan kanske till och med röstade på S.

Som jag minns det var det mera kritik mot rivningar av stadskärnor, miljonprogrammet och "flumskolan", samt någon slags allmän känsla att man ville ha det lite mer som i övriga Västeuropa. Alltså lite mera kritik från mitten. Det var andra aspekter på socialdemokratin än Palme man ifrågasatte. Ogillade man Palme var det mera hans sätt.

Flumskolan kanske var Palmes "fel" - den var i varje fall verkligen "in-action" när jag gick på lågstadiet under hans sista år.
Men jag tycker det är verkligen beklagligt att Palme att i många kretsar Palme gjorts till syndabock för rivningsraseriet och miljonprogrammet.
Rivningen av Klarakvarteren var ju en tragedi, men principbeslutet togs redan i slutet av 30-talet. långt innan Olof Palme blev politiskt aktiv. Rivningarna (nu tänker jag mer på mindre orter och miljonprogrammet, är ju om någon Tage Erlander`s eftermäle - den mytomspunne landsfadern!

Detta leder mig in på. Som utflyttad från Sverige ser man två saker. A Svenska folket söker efter en landsfader, numera då vi blivit mer jämställda en "landsförälder" - Palme levererade inte på den punkten. B Sverige är en konsensuskultur, Socialdemokratin i ännu högre grad (villket dom vann val på), Palme bröt mot denna tradition - han var kanske hatad för att inte varit mer lagom?

Det som man under min uppväxt talade illa om avseende socialdemokratin (som ideologi) var rivningsraseriet, miljonprogrammet och flumskolan. Olof Palme fick inte skulden för något av detta. Det var mer kommunala sossepampar och vänsterradikala skolpolitiker man ogillade. När det gällde ambitiös välfärdsstat, relativt höga skatter, social rättvisa, etc. hade man inga större problem med Socialdemokraterna.

De vuxna jag växte upp med tillhörde mest lägre medelklass, men även en del med arbetarjobb. I princip alla var villaägare. Jag skulle gissa de röstade på alla möjliga olika partier från S via C och FP till M, men inte på VPK. Det bör kanske tilläggas att Uppsalatrakten knappt hann börja industrialiseras innan den började avindustrialiseras. Många hade dessutom rest en hel del utomlands. Känslan är att många längtade efter ett Sverige som mer liknade övriga Västeuropa. Man förstod liksom att det gick att skapa ett välfärdssamhälle utan att massakrera stadskärnor och alla inte blev alkoholister för att det gick att köpa vin i mataffären. Jag kan tänka mig att mera rättrogna socialdemokrater hade en annan syn på detta.

Samtidigt minns jag att vissa(?)/många(?) tyckte att Palme var osympatisk, säkert mycket på grund av hur han bemötte Fälldin. Man kände nog en samhörighet med Fälldin, inte minst för att man hade liknande social bakgrund som Fälldin.

[Markus Holst]

Många såg ju Palme som en klassförädare. Många menade att han från överklassen ju inte kunde vara sosse på riktigt.

[a81]

Men var det inte mera personer med överklass- eller övre medelklassbakgrund som såg Palme som "förrädare"? Folk som var sossar med genuin arbetarklassbakrund gillade väl ofta Palme? Medan många däremellan såg Palme som lite av en översittare, men samtidigt hade svårare för andra aspekter av socialdemokratin. Som jag skrev ovan ville man nog ofta ha ett småskaligare, mysigare, mera allmänbildat, västeuropeiskt och lite mera gammaldags Sverige med färre pekpinnar. Man ville nog ha ett Sverige som lite mer liknade t.ex. Danmark och som hade lite mindre DDR-känsla.