Är det någon här på forumet som skulle kunna upplysa mig om den sk "sjungande revolutionen" i estland i slutet av 80 talet. Hur gick den till, när uppstod den, vilka ledde den osv.
Sedan undrar jag lite om dagens sitatuation i baltikum. Hur långt har man egentligen kommit med att skapa ett demokratiskt samhälle? Vilken nation har kommit längst demokratiskt och ekonomiskt? (estland är jag nästan säker på) Hur är egentligen situationen för balt-ryssarna?
Och sedan några frågor som rör ww2.
Hur många flydde egentligen från estland till sverige? Hur många av dom var svensk-ester? Hur många svenskar blev kvar och vad hände med dom?
Och vad hände med tyskarna i baltikum? Blev dom fördrivna därifrån precis tyskarna i rumänien, tjeckoslovakien, ungern, polen osv.
Den "sjungande revolutionen" i Estland
-
Konstantin
- Medlem
- Inlägg: 20
- Blev medlem: 25 juli 2002, 23:55
- Ort: vv
Hej, Konstantin!
Jag har dessvärre inte svar på alla mina frågor. Men en del, kanske...Vad gäller den estlandssvenska minoriteten som förmodas ha bott i Estland sedan 1200-talet, så var de i runda tal 7000 fram till andra världskriget. Rågöborna överflyttades 1940(?) till Sverige med Stalins godkännande. Sovjet hade ju tagit över hela Baltikum under 1940 och infört s. k. sovjetrepubliker av Estland, Lettland och Litauen. På Rågö skulle uppföras en sovjetisk bas och diplomatiskt utbyte mellan Sverige och Sovjet möjliggjorde denna flytt av öborna. Sedan följde den sedvanliga traditionen av deportationer och förstatligande av mark, fabriker etc. När kriget bröt ut mellan Tyskland och Sovjet 1941 tvångsenrollerades tusentals estländare, därmed också estlandssvenskar. Hur många dessa var vet jag ej, skulle gissa på ett hundratal. Under den tyska ockupationen normaliserades tillståndet i Estland till viss del. När undergången blev märkbar, under 1943-44, påbörjade officiella projekt att anordna sjuktransporter av estlandssvenskar till Sverige. Totalt överskeppades nästan hela den svenska folkstammen och de som blev kvar var inte många. Med de som stannade kvar i Estland och de som hade värvats in i Röda Armén, kanske det rör sig om ett hundratal. Vad som hände dessa? En del klarade sig riktigt bra, även om det var ett sovjetstyrt samhälle. Ta gärna kontakt med den estlandssvenska intresseföreningen Svenska Odlingens Vänner (SOV). De vet garanterat mer om detta.
Vad gäller balttyskarna så är jag lite osäker på deras öden. Men jag vet att Hitler kallade "hem till Riket" en hel del under 1940-41 -- INNAN operation Barbarossa. Jag tror att de flesta balttyskarna hörsammade detta.
MVH Richard R.
Bördig från Ormsö/Estland
Jag har dessvärre inte svar på alla mina frågor. Men en del, kanske...Vad gäller den estlandssvenska minoriteten som förmodas ha bott i Estland sedan 1200-talet, så var de i runda tal 7000 fram till andra världskriget. Rågöborna överflyttades 1940(?) till Sverige med Stalins godkännande. Sovjet hade ju tagit över hela Baltikum under 1940 och infört s. k. sovjetrepubliker av Estland, Lettland och Litauen. På Rågö skulle uppföras en sovjetisk bas och diplomatiskt utbyte mellan Sverige och Sovjet möjliggjorde denna flytt av öborna. Sedan följde den sedvanliga traditionen av deportationer och förstatligande av mark, fabriker etc. När kriget bröt ut mellan Tyskland och Sovjet 1941 tvångsenrollerades tusentals estländare, därmed också estlandssvenskar. Hur många dessa var vet jag ej, skulle gissa på ett hundratal. Under den tyska ockupationen normaliserades tillståndet i Estland till viss del. När undergången blev märkbar, under 1943-44, påbörjade officiella projekt att anordna sjuktransporter av estlandssvenskar till Sverige. Totalt överskeppades nästan hela den svenska folkstammen och de som blev kvar var inte många. Med de som stannade kvar i Estland och de som hade värvats in i Röda Armén, kanske det rör sig om ett hundratal. Vad som hände dessa? En del klarade sig riktigt bra, även om det var ett sovjetstyrt samhälle. Ta gärna kontakt med den estlandssvenska intresseföreningen Svenska Odlingens Vänner (SOV). De vet garanterat mer om detta.
Vad gäller balttyskarna så är jag lite osäker på deras öden. Men jag vet att Hitler kallade "hem till Riket" en hel del under 1940-41 -- INNAN operation Barbarossa. Jag tror att de flesta balttyskarna hörsammade detta.
MVH Richard R.
Bördig från Ormsö/Estland
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
De flesta tyskättlingarna i Baltikum utgjordes väl av stadsbefolkning? Vilket gör dem mer lättrörliga än jordägande bönder alt godsägare.Richard R skrev:Hej, Konstantin!
Vad gäller balttyskarna så är jag lite osäker på deras öden. Men jag vet att Hitler kallade "hem till Riket" en hel del under 1940-41 -- INNAN operation Barbarossa. Jag tror att de flesta balttyskarna hörsammade detta.
Vet du någonting om tyskarnas ställning i Baltstaterna 1918-40?
/Forsberg
Den sjungande revolutionen var mer eller mindre det enda medel för de baltiska folken hade att på ett politiskt accepterat sätt hävda sitt oberoende gentemot Sovjetmakten under slutet av 80-talet. Före Gorbatjovs Perestrojka hade inte ens detta varit möjligt. Massmöten med etniskt sekteristiska sångarfester var en direkt utmaning den vacklande Sovjetmakten.
Jag har besökt platsen i Tallinn där de stora sångfestivalerna i Estland hölls. Namn på platsen och något mer om organisatörerna undslipper mitt minne. Jag har även varit på platser i Lettland där liknande sångfestivaler hållits. Jag desvärre har ingen kunskap om i vilken utsträckning de förekom i Litauen.
När det omvandlingen till ett demokratiskt och civilt samhälle så ligger Estland åtminstone ett par steg före sina grannar. Ett tag såg det till och med ut som att Estland men inte Lettland och Litauen skulle komma med i nästa EU-utvidgning.
Ett skäl till Estlands snabba omvandling kan vara att man gick snabbare och hårdare fram med reformer än sina grannar. Den estniska sovjetrepubliken var den första att utropa sin självständighet. Den unga republiken gick sedan vidare med att rekrytera chefer på ledande poster inom administrationen direkt från universiteten istället för att behålla mer erfarna och partitrogna ämbetsmän. Estland hade under en period exempelvis en blott 24-årig statsåklagare.
Inslag ur diasporan, dvs återvändare, är betydande på flera håll i länderna. Förmodligen har dessa dock fått störst genomslag i Estland. Presidenten Lennart Meri levde exempelvis i Sverige under Sovjettiden. Försvarsministerposten besattes under en tid av en annan svenskestländare som dessutom råkade vara reservofficer med kaptens grad vid samma regemente som jag gjorde min grundutbildning.
Den kvinnlige presidenten i Lettland V. Freiberga hade i valet konkurrens av en annan kvinna som förutom att vara exil-lett också var professor vid ett kanadensiskt universitet.
De baltiska länderna har på många sätt vitala ekonomier men på en helt annan nivå än vår. Estland har kommit längst både i ekonomiskt aktivitet och i reformer. Lettland lär ha vissa problem med korruption.
Sett till befolkningsstrukturen i länderna så är Estland den minsta nationen med ca 1,5 miljoner invånare. Estland har en rysk minoritet.
Lettland har ungefär 2,5 miljoner invånare och ungefär hälften av befolkningen är ryssar. Lettland är det av länderna som försökt tillämpa de striktaste språklagarna. Måhända betingat av en rädsla att bli minoritet i sitt "eget" land.
Litauiskan utgör tillsammans med lettiskan den baltiskta språkgruppen och även här har man försökt att driva ganska hårda språklagar. Ryssarna är i minoritet liksom i Estland. Befolkning omkring 3,7 miljoner.
Esterna talar ett finno-urigiskt språk besläktat med finskan medan lettiskan och litauiskans språkliga grannar är utdöda sedan århundraden.
Värt att notera kan även vara att medan ester och letter i den mån de är religöst sinnade i gemen är lutheranska protestanter, medan ryssar är ortodoxa och litauer är katoliker.
Åtminstone i Lettland har jag upplevt att ryssarna mer eller mindre utgör ett parallellt samhälle till det huvudsakliga postsovjetiska lettifierade samhället. Ryssarna utgör här också en så pass stor grupp att de inte kan marginaliseras. Intressant är att man nästan omedelbart kan se huruvida någon är ryss eller lett på gatan i Riga. Jag vet inte om det är universellt men man skall nog vara lite försiktig med generaliseringar.
Jag har besökt platsen i Tallinn där de stora sångfestivalerna i Estland hölls. Namn på platsen och något mer om organisatörerna undslipper mitt minne. Jag har även varit på platser i Lettland där liknande sångfestivaler hållits. Jag desvärre har ingen kunskap om i vilken utsträckning de förekom i Litauen.
När det omvandlingen till ett demokratiskt och civilt samhälle så ligger Estland åtminstone ett par steg före sina grannar. Ett tag såg det till och med ut som att Estland men inte Lettland och Litauen skulle komma med i nästa EU-utvidgning.
Ett skäl till Estlands snabba omvandling kan vara att man gick snabbare och hårdare fram med reformer än sina grannar. Den estniska sovjetrepubliken var den första att utropa sin självständighet. Den unga republiken gick sedan vidare med att rekrytera chefer på ledande poster inom administrationen direkt från universiteten istället för att behålla mer erfarna och partitrogna ämbetsmän. Estland hade under en period exempelvis en blott 24-årig statsåklagare.
Inslag ur diasporan, dvs återvändare, är betydande på flera håll i länderna. Förmodligen har dessa dock fått störst genomslag i Estland. Presidenten Lennart Meri levde exempelvis i Sverige under Sovjettiden. Försvarsministerposten besattes under en tid av en annan svenskestländare som dessutom råkade vara reservofficer med kaptens grad vid samma regemente som jag gjorde min grundutbildning.
Den kvinnlige presidenten i Lettland V. Freiberga hade i valet konkurrens av en annan kvinna som förutom att vara exil-lett också var professor vid ett kanadensiskt universitet.
De baltiska länderna har på många sätt vitala ekonomier men på en helt annan nivå än vår. Estland har kommit längst både i ekonomiskt aktivitet och i reformer. Lettland lär ha vissa problem med korruption.
Sett till befolkningsstrukturen i länderna så är Estland den minsta nationen med ca 1,5 miljoner invånare. Estland har en rysk minoritet.
Lettland har ungefär 2,5 miljoner invånare och ungefär hälften av befolkningen är ryssar. Lettland är det av länderna som försökt tillämpa de striktaste språklagarna. Måhända betingat av en rädsla att bli minoritet i sitt "eget" land.
Litauiskan utgör tillsammans med lettiskan den baltiskta språkgruppen och även här har man försökt att driva ganska hårda språklagar. Ryssarna är i minoritet liksom i Estland. Befolkning omkring 3,7 miljoner.
Esterna talar ett finno-urigiskt språk besläktat med finskan medan lettiskan och litauiskans språkliga grannar är utdöda sedan århundraden.
Värt att notera kan även vara att medan ester och letter i den mån de är religöst sinnade i gemen är lutheranska protestanter, medan ryssar är ortodoxa och litauer är katoliker.
Åtminstone i Lettland har jag upplevt att ryssarna mer eller mindre utgör ett parallellt samhälle till det huvudsakliga postsovjetiska lettifierade samhället. Ryssarna utgör här också en så pass stor grupp att de inte kan marginaliseras. Intressant är att man nästan omedelbart kan se huruvida någon är ryss eller lett på gatan i Riga. Jag vet inte om det är universellt men man skall nog vara lite försiktig med generaliseringar.
Hej igen!
Tyvärr vet jag mycket lite om balttyskarnas ställning under den så kallade frihetstiden 1918-1940. Jag kan bara relatera till min släkts egna reflektioner. Presidenten Konstanin Päts (försvann under rysstiden - mao så fick han förmodligen 9 gram bly i nacken) var en man med hårda nypor. Under Eesti Vabariik( Det Fria Estland ) infördes viss estnificering på den icke estniska befolkningen. Svenska efternamn och svenska ortsnamn skulle bytas ut mot estniska istället. Jag kan tänka mig att detta gällde balttyskarna också. Nu vill jag inte påskina att den estniska regeringen inte var demokratisk...utan endast delge er vad jag har fått höra.
En liten berättelse från min farmors släkt - helt off topic:
Min farmors far, Johan Lindström, var med i första världskriget och deltog i tsarens armé. När Estland kastade loss sig loss från det sammanstörtande ryska imperiet blev han inkallad till den nyblivna estniska armén för att "slåss mot ryssen". Min farmors far hade hört vad flera estlandssvenska pojkar gjorde för att slippa ytterligare tjänstgöring - de tillfogade sig skador så att de slapp vara med. Man får inte glömma att den svenska folkstammen var jordbrukare och väldigt opolitiska. Min släkting skadade sig med avsikt och spottade i såret, därigenom blev det inflammerat. Tyvärr var det så vanligt bland männen så de estniska myndigheterna fick upp ögonen för detta! Min farmors far ställdes inför rätta och dömdes till döden. Min farmors mor reste till fastlandet (från Ormsö) och grät floder av tårar inför den estniske kommendanten. Hon drog en skröna om att hon var ensam om att sköta gården och att hon hade 10 barn att ta hand om...hon lyckades med konststycket att snacka honom ur dödens grepp!
MVH Richard R.
Tyvärr vet jag mycket lite om balttyskarnas ställning under den så kallade frihetstiden 1918-1940. Jag kan bara relatera till min släkts egna reflektioner. Presidenten Konstanin Päts (försvann under rysstiden - mao så fick han förmodligen 9 gram bly i nacken) var en man med hårda nypor. Under Eesti Vabariik( Det Fria Estland ) infördes viss estnificering på den icke estniska befolkningen. Svenska efternamn och svenska ortsnamn skulle bytas ut mot estniska istället. Jag kan tänka mig att detta gällde balttyskarna också. Nu vill jag inte påskina att den estniska regeringen inte var demokratisk...utan endast delge er vad jag har fått höra.
En liten berättelse från min farmors släkt - helt off topic:
Min farmors far, Johan Lindström, var med i första världskriget och deltog i tsarens armé. När Estland kastade loss sig loss från det sammanstörtande ryska imperiet blev han inkallad till den nyblivna estniska armén för att "slåss mot ryssen". Min farmors far hade hört vad flera estlandssvenska pojkar gjorde för att slippa ytterligare tjänstgöring - de tillfogade sig skador så att de slapp vara med. Man får inte glömma att den svenska folkstammen var jordbrukare och väldigt opolitiska. Min släkting skadade sig med avsikt och spottade i såret, därigenom blev det inflammerat. Tyvärr var det så vanligt bland männen så de estniska myndigheterna fick upp ögonen för detta! Min farmors far ställdes inför rätta och dömdes till döden. Min farmors mor reste till fastlandet (från Ormsö) och grät floder av tårar inför den estniske kommendanten. Hon drog en skröna om att hon var ensam om att sköta gården och att hon hade 10 barn att ta hand om...hon lyckades med konststycket att snacka honom ur dödens grepp!
MVH Richard R.