Dagens nyheter
Ondskans arv dök upp i Ukraina
ZJOVKVA. I två år har Volodomyr Dolganjuk studerat Guds ord i den lilla, spartanskt inredda klostercellen. Tills nyligen hade han ingen aning om vad som fanns alldeles under hans fötter: spåren av namnlös ondska.
En dag bestämde sig någon för att gräva ut källaren i det gamla 1600-talsklostret. Några ben dök upp. Och sedan några till. När katakomberna var rensade från jord och grus hade lämningarna av 225 människor hittats - och de tillhörde inte gamla anfäder, utan fäder, mödrar och syskon till dagens ukrainare, troligen offer för den sovjetiska hemliga polisens utrensningar efter andra världskriget.
Upptäckten av massgraven offentliggjordes i veckan i denna lilla stad, fem mil från polska gränsen. Bland Zjovkvas invånare gav nyheten upphov till avsmak, om än inte förvåning. I Ukraina, liksom i andra före detta sovjetrepubliker, påminns folk med jämna mellanrum om att Sovjetstatens syndakatalog ännu inte är fullskriven.
- Vi måste möta det förflutna för framtidens skull, säger Jevgen Gryniv, en människorättsaktivist som har undersökt de mänskliga kvarlevorna under klostret.
- Nu talar alla om terrorism. Det är vad detta är - terrorism mot folket. Nästan varenda plats här påminner om döden.
Skelettsamlingen under Vasilijanskijklostret är knappast den enda massgrav som upptäckts sedan Sovjetunionens fall. Men aldrig tidigare har en så omfattande massgrav hittats av en slump. Den är också en av de kusligare. Av de 225 kroppar som grävts ut är 80 barnkroppar; några av de ben som upphittats är så små att de måste tillhöra ett foster.
Vissa av kranierna har små kulhål baktill, en del av dem fortfarande svarta av krutstänk. Andra har spräckta pannben, troligen från yxhugg, eller har krossats ovanifrån, möjligen av en hammare.
Kropparna verkar ha kastats ned. Inga knappar, kammar eller skor - de klädesdetaljer som normalt inte förmultnar - finns kvar, vilket troligen innebär att kropparna begravdes nakna.
Ingen har hittills kunnat lämna information om vad som hänt. Men äldre människor i Zjovkva säger att klostret användes av NKVD, KGB:s föregångare, alldeles efter kriget. Vissa ledtrådar om när kropparna begravdes har man också funnit i kryptan, bland annat mynt som präglats 1946 och 1949.
Enligt utredare som arbetar med fallet tillhör kropparna ukrainare som avrättades av sovjetmyndigheterna under en kampanj för att "återställa lugnet" efter det att Nazi-Tyskland besegrats. Vissa av de ukrainska partisaner som hade kämpat mot tyskarna vägrade lämna in sina vapen och slogs i stället mot Sovjetväldet ända fram till 50-talet.
Nu undrar många Zjovkvabor om deras nära och kära finns bland kropparna i massgraven.
- Min bror försvann under oklara omständigheter, säger Bagdan Kondrat, en pensionerad fabriksarbetare som har tillbringat fyra år som politisk fånge i Sibirien.
- Möjligen finns han här. Jag känner mer än 40 människor som tror att deras släktingar kan finnas i massgraven.
De kanske aldrig får visshet.
En åklagare har inlett en förundersökning, men utan tandregister eller dyra DNA-tester är det mycket svårt att identifiera halvsekelgamla kroppar.
Antingen måste trovärdiga vittnen ge sig till känna, eller så måste Ryssland lämna ut den dokumentation många här tror finns. Annars kan historien om Vasilijanskijklostret förbli hemlig.
Peter Baker, Washington Post
---------------------------------------------------------------------------
Vad var det Stalin sa?: Några hundra döda är en tragedi, några tusen är statistik.
Deprimerande läsning till frukostwienerbrödet
Sonderling
