Svenska förlängda landningsbanor för amerikanskt bombflyg?

[Hans]

Ni får ursäkta har inte läst klart tråden än. Men funderar på en sak. Om man bombar en barna utan kärnladdning. Och inte träffar hangar eller bränsle. Hur lång tid skulle det då ta att få den "slät" igen ?

Om man är ostörd och har tillräckligt med personal, maskiner och matrial - snabbt, kanske någon timme eller så. Har man motverkan och minor samt tidsfördröjda bomber att ta hand om så tar det längre tid. Mot slutet av det kalla kriget så kom också raketbomber som sköts ner under betongen innan de detonerade och åstakom så större skada.

MVH

Hans

[predator]

Tack Hans.
Lite andra frågor.

hur långa har Britterna eller Usa i banlängd då?

Och skilljer det mycket i start längd och landning?

Hade vi samma munstycken så vi kunde tanka dom?

Räcke det ett fylla igen hålet eller måste man asfaltera över eller Hur känslig var motorerna på den tiden ?

[Hans]

Nu får vi spåna lite.

1) Olika, nu gissar jag lite. En J 29 och en F 86 kräver nog ungefär samma banlängd. En B 47 kräver mer. En F 4 kräver betydligt mer än en 37'a. Sen finns ju alltid JATO.
2) Start kräver mer än landning. För J 29 mellan 1000 och 1500 meter mot ner till en sådär 600m
3) Jag tror att det var så mot slutet av det kalla kriget men inte i början, då fanns det dock mellanstycken
4) Bäst vore att täcka hålet men nog skulle det gå att tillfälligt köra över packad jord/sand/grus - det skulle nog inte vara något problem för motorerna

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

[Urban]

Jag skulle vilja sparka igång den här diskussionen med lite inspiration från tråden om Västtysk flotta i Östergötlands skärgård.

Baserna för den västtyska östersjöflottan, inklusive Marinefliger, skulle omedelbart ha blivit hotade vid ett krigsutbrott. Marinflygets attackbaser Schleswig-Jagel och Eggebek var bland de mest framskjutna i Västtyskland och fronten hölls av LANDJUT som inte var den starkaste armékåren i NATO.

Vart skulle flottiljerna med Starfighter och senare Tornado ha flyttats om baserna i Schleswig-Holstein hotats?
...
Vad tror ni?

man får väl anta att de två MFG har haft en hel del förluster vid attack mot fartyg vilket ju gör att antalet plan minskar. Detta kombinerat med att även övriga Luftwaffe lär lida förluster gör nog att man konsoliderar sina styrkor och då lär ju behovet av fält minskas.

Vart de tar vägen är dock intressant. Styrkor tränade för sjöattack är kanske inte något man placerar i Bayern, men Norge liksom Storbritannien och ex. Belgien/Nederländerna lär väl vara intressanta ombaseringsområden.

En framskjuten placering i Sverige är en dock mer offensiv placering och är bättre för att störa sjötransporter.

Man kan ju även fundera om inte man utgick för att om kriget håller på med ett tag så ökar ju risken för eskalering och behovet av fält minskar exponentiellt efter det...

[Wedman]

man får väl anta att de två MFG har haft en hel del förluster vid attack mot fartyg vilket ju gör att antalet plan minskar. Detta kombinerat med att även övriga Luftwaffe lär lida förluster gör nog att man konsoliderar sina styrkor och då lär ju behovet av fält minskas.

Vart de tar vägen är dock intressant. Styrkor tränade för sjöattack är kanske inte något man placerar i Bayern, men Norge liksom Storbritannien och ex. Belgien/Nederländerna lär väl vara intressanta ombaseringsområden.

En framskjuten placering i Sverige är en dock mer offensiv placering och är bättre för att störa sjötransporter.

Man kan ju även fundera om inte man utgick för att om kriget håller på med ett tag så ökar ju risken för eskalering och behovet av fält minskar exponentiellt efter det...

Tack för ditt svar Urban. Du har nog helt rätt i att behovet av ombasering i praktiken varit liten med den risk för eskalering som fanns - men det var inte så man planerade under kalla-kriget. Västtyskarna planerade för att ombasera fartyg från Östersjön till södra Norge och det är nog det troligaste planeringsalternativet - särskilt ifall man redan haft förluster. (För att nå Östersjön hade man nog helst undvikit luftförsvaret vid centralfronten, och Storbritannien är långt från Baltikum.)

Att det inte finns några kända planer kan tyda på att man planerade för ombasering till Norge genom att basering av tyska förband i Norge var politiskt känsligt - och då skulle det nog inte ha varit så mycket svårare att improvisera ombasering till Sverige!

[BroderNorbagge]

Nu får vi spåna lite.

1) Olika, nu gissar jag lite. En J 29 och en F 86 kräver nog ungefär samma banlängd. En B 47 kräver mer. En F 4 kräver betydligt mer än en 37'a. Sen finns ju alltid JATO.
2) Start kräver mer än landning. För J 29 mellan 1000 och 1500 meter mot ner till en sådär 600m
3) Jag tror att det var så mot slutet av det kalla kriget men inte i början, då fanns det dock mellanstycken
4) Bäst vore att täcka hålet men nog skulle det gå att tillfälligt köra över packad jord/sand/grus - det skulle nog inte vara något problem för motorerna

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

Om jag minns Sven Stridsbergs bok om FN-flyget i Kongo (som jag inte har för handen just i ögonblicket), så krävde J-29'an kortare start och landingssträcka än F-86. Hvilket i sin tur gjorde flygplanet mera flexibelt/användbart i förhållande til missionen i Kongo. F-86 hade också längre startsträcka än MIG-15. På http://www.zenoswarbirdvideos.com/ kan man i övrig köpa video's om båda F-86 och B-47, baserade på propaganda-/informationsfilmer från då det begav sig. Bl.a. om testet av en nordkoreansk MIG-15 mot en F-86 strax efter vapenstilleståndet i Koreakriget.

[Stilleben]

I boken Kalla Kriget av Björn Kumm står följande:

Vittnesmål inför 1990-talets svenska neutralitetskommission, vars uppdrag var att kritisk granska hur neutralt Sverige egentligen förhållit sig under det kalla kriget, visade att Sverige gått med på att förbereda flygbaser för att i ett krigsläge ta emot tungt bombflyg från NATO-länderna.

---------
Jag tycker förvisso att de teorier om transportflyg som ni redan har tagit upp verkar mer troliga än tungt bombflyg. Fast de efterfrågades om något som kunde bekräfta ryktena, nu är det väl bara att leta upp den nämnda kommissionens arbete för att se vad de handlar om. /Martin

I början av 1950-talet skrevs det mycket i kommunistpressen om den planerade storflygplatsen Halmsjön (som blev Arlanda), med dess ovanligt långa landningsbanor, som man menade var avsedda för amerikanskt bombflyg. Kan det ändå ha legat någon sanning i detta?

[varjag]

I början av 1950-talet skrevs det mycket i kommunistpressen om den planerade storflygplatsen Halmsjön (som blev Arlanda), med dess ovanligt långa landningsbanor, som man menade var avsedda för amerikanskt bombflyg. Kan det ändå ha legat någon sanning i detta?

Det snacket ingick mest som en del av den kommunistiska katekesen - och hade liten täckning i verkligheten. Vid samma tid var det bekant att jettrafikplanen 'var i kommande'. DH Comet i England och Boeing 707 och DC-8 var alla på ritborden eller under byggnad och det stod klart att längre och starkare start/landningsbanor måste till för att möta kraven av mycket större och tyngre flygplan inom en inte alltför avlägsen framtid. När Arlanda togs i komersiellt bruk 1960 - var redan 707:an och DC-8:an etablerade fakta i flygtrafiken. Varjag

[predator]

Läste i en tidning i går teknik och historia eller något i den stilen om B52 och landningsbanor. Och i artiken så nämns denna boken http://www.santerus.se/1100/1100.asp?id=2264. Och han tar upp lite i den . Som ett någon nämnde att det var olika munstycken till att tanka, Men det går ju att lösa med att man har ett munstycke i mellan våran slang och deras plan. Skulle finnas i vägbas 60.

[J.K Nilsson]

Som ett någon nämnde att det var olika munstycken till att tanka, Men det går ju att lösa med att man har ett munstycke i mellan våran slang och deras plan.

Lustigt att man i ett amerikanskt krigsflygplan inte har en standardkoppling när man i resten av världen använder samma koppling. Skulle man behöva flera munstycken beroende på man skulle tanka en F-104, C-130, Air Force One eller B52.

Skulle finnas i vägbas 60.

Om jag inte får se ett M-nummer och förrådsbeteckning så tar jag det för en skröna.

J.K Nilsson

[Sarvi]

Lustigt att man i ett amerikanskt krigsflygplan inte har en standardkoppling när man i resten av världen använder samma koppling.

Jag betvivlar inte att man idag har samma munstycken överallt i världen, men var det samma sak på 50-60-talet som idag?

[Hans]

Lustigt att man i ett amerikanskt krigsflygplan inte har en standardkoppling när man i resten av världen använder samma koppling. Skulle man behöva flera munstycken beroende på man skulle tanka en F-104, C-130, Air Force One eller B52.

Vidareutvecla vänligen - inte ens US standard?

MVH

Hans

[Per Andersson]

Lustigt att man i ett amerikanskt krigsflygplan inte har en standardkoppling när man i resten av världen använder samma koppling. Skulle man behöva flera munstycken beroende på man skulle tanka en F-104, C-130, Air Force One eller B52.

Har inte USN/USMC en annorlunda standard än USAF?

EDIT: Ja, för lufttankning, ja. Men det var inte det vi pratade om här...

[J.K Nilsson]

Lustigt att man i ett amerikanskt krigsflygplan inte har en standardkoppling när man i resten av världen använder samma koppling. Skulle man behöva flera munstycken beroende på man skulle tanka en F-104, C-130, Air Force One eller B52.

Vidareutvecla vänligen - inte ens US standard?

MVH

Hans

I min föreställningsvärld så ser ett bränslemunstycke likadant ut oavsett var i världen du befinner dig. Jag tror inte man har haft olika munstycken i US Air Force. Ironi gör sig inte i skrift men jag lär mig aldrig.

J.K Nilsson

[Sarvi]

Fast nu var det väl inte det som påstods heller, utan att NATO och/eller USAF hade en annan standard på tankmunstycken än vad Sverige hade under 50-60-talet. Är det någon som vet?

Men att SAC skulle ha andra pryttlar än övriga världen ter sig "besynnerligt men alls icke underligt" - i sin glans dagar efter VK2 var Le Mays SAC en gökunge i det amerikanska försvarsboet och kunde tillåta sig allt möjligt. "Joint" var väl inte ens uppfunnet än... Men jag efterfrågar också mer handfasta uppgifter.

F.ö. så hade vi ju åtminstone under det tidiga kalla kriget en hel del brittiska flygfän - J28, J33, J34...