Den ena falangen var den "hårda" falangen. Kännetecknande för den falangen var att man hade en ytterst oresonlig syn på politikerna i västvärlden över huvud taget, och i många fall en mer aggressiv utrikespolitik. Av senare nämnda skäl var man i den hårda falangen också mer välvilliga mot den revolutionära Kina, och erhöll deras stöd.
Några av programpunkterna var en stor militärmakt, kommandoekonomi inriktad på krigföring, samt en väldigt hård syn på ekonomi (svarta lådan-tänkandet*). Synen på vetenskap var väldigt selektiv, och all vetenskap som kunde uppfattas som borgerlig förbjöds.
Hit hörde exempelvis: Lenin, Stalin, Berija, Bresjnev, Andropov, Gromyko, Molotov, Tjernenko, Kamenev och Sinovjev .
Den andra falangen var den "mjuka" falangen. Även dessa var ofta fientliga mot Amerika och Israel, men aningen mer välvilligt inställda mot Västeuropa. Utrikespolitiken var mer av defensiv karaktär, och man skar sig oftare med Kina av ovan nämnda skäl. I många fall var man inställda på fredlig samexistens med fienden i väst.
Programpunkter som var tänkbara för den här inriktningen var en nerbantad militärmakt, blandekonomi inriktad på ekonomisk utveckling, och en mer kedjebaserad* syn på ekonomi. Man intog en betydligt liberalare syn på vetenskap och kultur, även om folk i gemen hölls i strama tyglar.
Till denna falang räknar jag: Chrustjov, Bulganin, Gorbatjov, Sjevarnadze, Kalinin, Plechanov och kanske även Kollontay.
Så hur som helst; är bilden riktig tycker ni, eller är jag bara på hojen igen?
Trotskij har jag inte tagit upp, eftersom han enligt mig inte kan sägas representera en långvarig falang inom partiet. Snarare en ultrahård falang som försvann ganska så fort efter Stalins utrensningar. Att Stalin hoppade fram och tillbaka mellan olika läger är väl också känt, men jag tycker ända att han passar bäst i hårdinggänget. Lenin hade väl en liberal syn på just vetenskap, men i övrigt tycker jag även han måste betraktas som en hårding.
Det intressanta är inte just enskilda individer, utan just det faktum att man istället för flerpartisystem; hade olika falanger inom ett enda parti. Naturligtvis inte officiellt, men det var inte det jag avsåg i frågan.
Så vad säger ni?
Svarta lådantänkande=när man mest ser på produktion och förädling, i väldigt hårt sätt att värdera ekonomi. Estetik har inget värde i det här tänkandet. Själva begreppet kommer av att man ser på förädlingsprocessen som en svart låda, det är intressant vad som händer i lådan, bara vad som går in och kommer ut.
Kedjebaserat tänkande=man tänker sig en kedja från tillverkare till konsument med olika mellanled. Man försöker på olika sätt skapa mervärde för konsumenten, utan att direkt producera någonting materiellt. Exempel kan vara genom ett trevligt bemötande av kunder, fräscha lokaler och en väl genomtänkt marknadsföring.
