Klassbegreppets uppluckring under efterkrigstiden

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 09 okt 2002 02:23
Ort: Linköping/Motala

Klassbegreppets uppluckring under efterkrigstiden

Inlägg av Robert Sköld » 06 mar 2005 20:54

Jag har en tid tänkt på klassbegreppets uppluckring under efterkrigstiden. Det har runnit en rätt stor mängd vatten under broarna sedan det tidiga 1900-talets samhällsförhållanden. Demokratiska rättigheter har tillkämpats, ett välfärdssamhälle byggts upp och hälften av alla ungdomar läser vidare på universitet. Etc etc etc......

Vad har egentligen skett med den tidigare så självklara termen "klass", och hur har positionerna förändrats under 1900-talets lopp? Vad anser forumet?

Märk väl, detta är inte en tråd för politiska resonemang, utan ett försök till att dyka djupare i hur klassamhället har förändrats under 1900-talet.

/Robert Sköld

Användarvisningsbild
Belisarius
Medlem
Inlägg: 5093
Blev medlem: 26 nov 2004 14:43
Ort: Utrikes

Inlägg av Belisarius » 06 mar 2005 21:03

I tanke på att de flesta (alla?) hinder för "flyttning" mellan klasserna som de var definierade runt sekelskiftet har försvunnit, samtidigt som de faktiska skillnaderna trots allt har minskat, så tycker jag personligen att klassbegreppet idag känns oerhört mossigt. Att använda sig av begrepp som "arbetarklass" eller "överklass" i retoriken tycker jag är att cementera grupptillhörighet snarare än att lösa upp den.

Användarvisningsbild
Donkeyman
Saknad medlem †
Inlägg: 3181
Blev medlem: 05 feb 2004 18:29
Ort: Tromsø

Inlägg av Donkeyman » 07 mar 2005 11:15

Men visst är väl begreppet "klass" fullt relevant för att beskriva olika grupper inom samhället. Problemet är väl snarare att begreppet har blivit politiskt laddat sedan det använts i den socialistiska retoriken sedan 1800-talet.

Men så måste man ha klart för sig att samhällets klasser har förändrat sig högst avsevärt under resans gång och enligt min mening är 1930-talets klassindelning är inte relevant för dagens samhälle.

För 100 år sedan kunde man tydligt se skillnaderna mellan en liten överklass, en växande medelklass och en stor arbetarklass. Motsättningarna och de gemensamma intressena var tydliga. Arbetarklassen utgjorde den absoluta majoriteten och tog också över den politiska makten när fria och allmänna val infördes. Och medelklassen hade i grunden gemensamma intressen med arbetarklassen. Man kan också påstå att de egentligen utgjorde två delar av samma klass.

Som jag ser saken har vi i dag fortfartande en liten minoritet som utgör en överklass. Det vill säga det skikt inom samhället som är rika. De som har råd med en dyr livsstil och som är ekonomiskt oberoende.

Så kommer en medelklass som består av arbetare, tjänstemän och småföretagare. Dessa har en ekonomi som tillåter en livsstil som kan beskrivas som "medelsvenson". Men de har små marginaler och de flesta måste kämpa hårt för att hålla uppe den livsstilen. Och en förändring till det sämre som arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller andra liknande "katastrofer" kan få dramatiska följder. Dessa utgör den absoluta majoriteten i samhället och bekämpar varje förändring i som kan sätta deras position i fara. De skulle gärna vilja ta sig upp i överklassen men möjligheterna är mycket små. Medan deras största fasa är att ramla ned till botten av klasstegen.

I botten har vi slutligen dem som av olika skäl har ramlat ut ur medelklassen. Den gruppen är en minoritet vars intressen är helt andra än den stora medelklassgruppens. De har därför inte några reella politiska talesmän. Man kan helt enkelt inte vinna några val på ett reformprogram för dessa.

I Sverige skulle jag i dag anslå att procenttalen mellan dessa tre klasser är 5-75-20, med avsevärda lokala variationer.

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 okt 2004 08:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 07 mar 2005 11:53

Klok analys. Skulle vilja tillägga tre saker.
1) Jag tycker att det fortfarande kan vara relevant att laborera med ägandebegreppet för att definiera "överklass". Marx skulle väl ha sagt kapitalägare eller ägare av produktionsmedlen. Men det finns också en sorts psykologisk överklass, oftast med adliga rötter. De behöver varken vara rika eller äga något, inte heller behöver de ha någon utbildning. Men självbildn är glasklar överklass.
2) Inom det Du kallar medelklass finns det en betydande skillnad mellan utbildade och outbildade. Inte alls ekonomiskt i första hand, men vad gäller självbilden och synen på samhället. Kanske man kan tala om en kvardröjande medelklass- resp arbetarklassidentitet med den skillnaden att de ekonomiska förutsättningarna har jämnats ut. Kanske kan man i detta sammanhang också tala om stad och land.
3) Jag är inte helt säker på att de som "ramlat ut ur medelklassen" saknar politiska talesmän. Vissa analytiker hävdar att denna grupp utgör en betydande del av socialdemokratins väljarbas. Det skulle bl a vara ett av skälen till att det finns förutsättningar för att i Sverige argumentera för högre skatter som ett löfte snarare än som ett hot. I detta sammanhang kan också jämförelsen mellan stad och land (eller centrum och periferi) vara relevant.

/ Probstner

Användarvisningsbild
Dalmas
Medlem
Inlägg: 2235
Blev medlem: 10 apr 2002 10:25
Ort: Torde framgå

Inlägg av Dalmas » 07 mar 2005 13:06

Det som gör det svårt att laborera med ägandebegrepp i dag är att alla som haft ett jobb är kapitalister genom AP-fonderna.

Användarvisningsbild
Schwalbe
Tidigare medlem
Inlägg: 4437
Blev medlem: 20 jun 2002 12:51
Ort: Sverige

Inlägg av Schwalbe » 07 mar 2005 13:24

Jag skulle inte vilja röra ihop arbetare, tjänstemän och småföretagare.
Tjänstemännen "kör" ju fortfarande med arbetarna, och småföretagarna står ju "vid sidan av".

Användarvisningsbild
Donkeyman
Saknad medlem †
Inlägg: 3181
Blev medlem: 05 feb 2004 18:29
Ort: Tromsø

Inlägg av Donkeyman » 07 mar 2005 17:01

Schwalbe skrev: Jag skulle inte vilja röra ihop arbetare, tjänstemän och småföretagare.
Tjänstemännen "kör" ju fortfarande med arbetarna, och småföretagarna står ju "vid sidan av".


Jag menar att dessa tre grupper har mera gemensamt än vad som skiljer dem åt. Därmed utgör de också en stor majoritet som varje parti som önskar bli valda måste ta hänsyn till.

Sedan kan man naturligtvis hänge sig till "vetenskaplig" klassanalys med massor av grupper. Sådant fanns det gott om inom vänstern på det glada 60-talet. Men jag menar att skall det vara någon mening med att tala om klasser så måste man på ett eller annat sätt reducera sig till ett fåtal grupper. Och då måste man se till de gemensamma intressena för var grupp. Sett ur det perspektivet tycker jag det är alldeles uppenbart att det har skett en markant förskjutning sedan 30-talet.

Probstner skrev: Jag är inte helt säker på att de som "ramlat ut ur medelklassen" saknar politiska talesmän. Vissa analytiker hävdar att denna grupp utgör en betydande del av socialdemokratins väljarbas.

Jo, men det är en annan sak. De stödjer det bästa alternativet av flera dåliga. Det är inte heller en slump att valdeltagandet i denna grupp är lågt i hela västvärlden. Sossarna är precis som alla andra partier i första hand talesmän för den stora majoriteten. Om de inte vore det skulle de inte heller ha någon chans att kunna aspirera på regeringsmakten. Inget parti kan vinna val på ett reformprogram till förmån för det jag kallar underklassen. Detta helt enkelt därför att ett sådant program i flera avseenden skulle stå i motsättning till majoritetens intressen.

Användarvisningsbild
Löwe
Medlem
Inlägg: 1525
Blev medlem: 11 sep 2003 11:27
Ort: Kalmar

Inlägg av Löwe » 07 mar 2005 17:16

Den gängse bilden som ges i massmedia är väl just att vi lever i ett Medelsvenssonsamhälle. Alltså med just den bilden av Sverige som ett land med en majoritet medelklass, en försvinnande liten överklass och ett proletariat som mer eller mindre är på väg att avskrivas - och därför saknar politiskt inflytande.

Jag anser att bilden är felaktig på flera sätt.

Överklassen är försvinnande liten, men har däremot betydligt mer makt än vad de hade för säg 20 år sedan. Begreppet överklass har delvis omladdats till någonting positivt, främst av överklassen själva. Överklassbrud är inget skällsord på samma sätt idag, som jag uppfattat saken.
Till detta bör fogas att överklassen inte utgör en politisk enhet på samma sätt som de gjorde förr. Efter snart ett sekel med socialistisk hegemoni har stora delar av överklassen valt att vända konservatismen ryggen. Istället försöker man påverka regeringspartiet på olika sätt, och har intagit en mer korporativ syn på sin roll i samhället.
Ekonomiskt sett så får trots allt överklassen betraktas som mer kringskuren än förut. Det är snarare makt än rikedom som betecknar överklassen idag. Marginalskatter, taxeringsregler och andra socialistiska påfund har gjort att pengar och makt är mer åtskiljda.

Medelklassen är inte så stor om man kategoriserar den enligt ett nutida mönster. Det som förut räknades som medeklass är baserat delvis på en marxistisk syn i produktion och ägande. Här slår man alltså ihop småföretagare, välavlönade arbetare, akademiker, konstnärer och en massa annat.
Som jag ser det måste den här bilden förändras i dagens Sverige. En vaktmästare är snarare en arbetare, ingen "tjänsteman" i ordets äldre bemärkelse. En stor del av akademikerna ägnar sig på grund av arbetslöshet åt kroppsarbete. Dessutom har akademikerna tayloriserats* och proletariserats så pass mycket att jag skulle inräkna de flesta i en växande arbetarklass.
Till den egentliga medelklassen räknar jag enbart egna företagare, och akademiker som har hamnat i specialiserade arbeten. Det vill säga arbeten av icketayloristisk art.

Arbetarklassen växer som sagt, men har förlorat politisk styrka. Anledningarna till den förlorade styrkan ligger delvis i att begreppet arbetare inte tar plats i massmediavärlden, samt att arbetarklassen på många sätt har osynliggjorts i offentliga sammanhang. Att vara arbetare är inte "fint" idag på samma sätt som under de gyllene industriåren. Fackföreningarnas avtagande kampvilja har väl också gjort sitt, men det är ju en politisk diskussion som vi nog ska låta bli här på forumet. Det faktum att de flesta lantbrukare måste sälja sin arbetskraft till större kapitalägare gör att jag räknar in dessa i arbetarklassen. Att vara arbetare idag är inte längre detsamma som att vara anställd. En arbetare kan till och med ha anställda. Jag påstår inte att Marx hade fel, men världen har förändrats.

Den underklass som nämndes har växt de senaste åren. Till skillnad från arbetarklassen så har de väldigt låg klassjälvkänsla och obefintlig organisering. Deras strategi är i så fall att alliera sig med de som har det näst sämst, arbetarna. Någon nämnde socialdemokraternas väljarbas, och det tror jag är en riktig analys. Underklassen väljer sossarna, precis som arbetarna oftast gör det. Däremot brukar de flesta andra vänsterorganisationer attrahera akademiker och medelklass. Till viss del kan ju som sagt akademiker räknas till arbetarklassen, men exempelvis Vänsterpartiet kan inte betecknas som ett parti för kroppsarbetande människor, om man ser till deras väljare. Inget sagt om vems politik som är bäst med det, en helt annan femma.

Taylorism=även kallat fordism. Ett begrepp som innebär minutiös kontroll av arbetet, organisering av erbetet i små nedbrytbara och mätbara delar (gärna tidsstudier). Dessutom en tro på specialisering som ett bra sätt att uppnå maximal effektivitet.

Användarvisningsbild
Belisarius
Medlem
Inlägg: 5093
Blev medlem: 26 nov 2004 14:43
Ort: Utrikes

Inlägg av Belisarius » 07 mar 2005 19:31

Nu räknar man i och för sig det västerländska, och svenska, industrisamhället till postmodernismen (inte helt glasklart vad det innebär iofs, beror på vem du frågar), och i den är Taylorismen synnerligen förlegad även om många av Taylors moment kvarstår. Det som är intressant med Taylor är att han drevs av en övertygan att göra förhållandena bättre för kroppsarbetare, att redskap och börda skulle anpassas till individen för maximal kapacitetsutnyttjan istället för tvärtom. Nu kom ju hans arbete lite på skam för det.

Jag håller fortfarande inte med om klassbegreppen. Vad är överklass? Var är arbetarklass? Det vi idag skulle kalla 'överklass' är förmodligen inte detsamma som för 100 år sedan. Idag kan vi flytta mellan klassgränserna lite hur vi vill, eller iallfall om vi har medel nog. Förr var det i princip omöjligt att göra det oavsett om du råkade vara rik som ett troll. Att behålla dessa uttryck för att kategorisera in människor i godtyckliga grupper är, i min mening, att permanentera skillnader i samhället. Jag önskar att individer kunde vägra att definiera sig utifrån en klasstillhörighet, det skapar en referensram som inte stämmer.

Användarvisningsbild
Donkeyman
Saknad medlem †
Inlägg: 3181
Blev medlem: 05 feb 2004 18:29
Ort: Tromsø

Inlägg av Donkeyman » 07 mar 2005 19:52

Belisarius skrev:Jag önskar att individer kunde vägra att definiera sig utifrån en klasstillhörighet, det skapar en referensram som inte stämmer.
Men detta är väl också fallet i dag. Det är väl inte många som talar om olika klasser.

Men tråden ställde frågan hur den traditionella klassindelningen hade förändrat sig genom åren. Och då ställde jag upp min teori där jag buntar ihop tjänstemän, arbetare och småföretagare i en stor medelklass som innehåller den absoluta majoriteten av alla Svenskar.

Något proletariat enligt klassiska Marxistiska värderingar existerar inte längre. Däremot en växande underklass, som av olika skäl har ramlat ur "Svenssontillvaron".

Och slutligen finns en "liten" överklass som sitter på pengarna och som är ekonomiskt oberoende. Här bör man nog också inkludera det tongivande skiktet av företagsledare, politiker och funktionärer.

Men detta är bara mitt sätt att se saken....

Användarvisningsbild
Belisarius
Medlem
Inlägg: 5093
Blev medlem: 26 nov 2004 14:43
Ort: Utrikes

Inlägg av Belisarius » 07 mar 2005 20:05

Ah, precis. Det kan jag hålla med om.

Användarvisningsbild
borris
Medlem
Inlägg: 163
Blev medlem: 24 aug 2004 16:58
Ort: Skåne

Inlägg av borris » 09 mar 2005 14:00

Till den som känner sig träffad:

Klass syns bäst underifrån!

Användarvisningsbild
Löwe
Medlem
Inlägg: 1525
Blev medlem: 11 sep 2003 11:27
Ort: Kalmar

Inlägg av Löwe » 10 mar 2005 16:39

Belisarius skrev:Nu räknar man i och för sig det västerländska, och svenska, industrisamhället till postmodernismen (inte helt glasklart vad det innebär iofs, beror på vem du frågar), och i den är Taylorismen synnerligen förlegad även om många av Taylors moment kvarstår. Det som är intressant med Taylor är att han drevs av en övertygan att göra förhållandena bättre för kroppsarbetare, att redskap och börda skulle anpassas till individen för maximal kapacitetsutnyttjan istället för tvärtom. Nu kom ju hans arbete lite på skam för det.
Det är ju sant, och min avsikt var inte att smutskasta honom som person. Men resultatet av hans idéer ledde bland annat till sprituell utarmning av arbetet, likaså en degradering av den kunnige arbetaren med mera.
Lika fel vore det att smutskasta Nobel för att han uppfann dynamit - som sedan användes till oetiska ändamål.

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 09 okt 2002 02:23
Ort: Linköping/Motala

Inlägg av Robert Sköld » 11 mar 2005 17:50

Kort och gott, Taylorism= ökad grad av Alienering, för att göra det aningen krasst.

/Robert SKöld

Användarvisningsbild
loop
Medlem
Inlägg: 1442
Blev medlem: 03 jul 2002 02:38
Ort: Götet

Inlägg av loop » 13 mar 2005 00:35

Några som verkligen tog till sig Taylor var ju stora delar vänstern, sovjet och sossarna.

Jag talar gärna om begreppet klass, men man skall göra skillnad på om man definerar det utifrån kulturella betingelser eller ekonomiska. Ekonomiska finns det två, den arbetande och den ägande. De flesta småföretagare hör till den arbetande, så behöver ingen fråga om detta. Detta har visat sig extra tydligt under de senaste 15 åren då akademikerna och andra som levde på titlar numera måste åstakomma något, annars kommer den hemske räknenissen. Den ökade proletariseringen av dessa yrken har väl snarare gjort att klassbegreppet har stärkts i praktiken men syns mindre.

Kulturellt sett kan man tala om fler klasser. Dock mer ointressant. Och när det gäller "medelklassen" så hävdar jag att många har en bild av denna och tror sig tillhöra den innan de träffat den "övre"/"verkliga" medelklassen. De mest intressanta med "medelklassen" är den relativt lågavlönade bildade delens förträngande av hur mycket pengar betyder.

mvh