Israel/Palestinas delning

[D. Andersson]

Jag söker efter fakta just om situationen vid delningen av landet. Hur var befolkningsmajoriteten i områdena som tillföll vilken sida? Hur var t.ex. bördigheten i de olika planerade staterna? Industrin?

[Widde]

Det var väl egentligen ingen bördighet fören israelerna började med konstgjord bevattning medans palestinierna inte gjorde det. Likadant med industrierna, det fanns väl direkt inga. Invandrande judar från europa med kunskap om industrier började bygga fabriker etc. medan jag förmodar att det inte fanns en enda invandrade industrikunnig palistiner.

[Frogman]

Pratar vi 1948? Då tillhörde Gazaremsan Egypten, Golanhöjderna tillhörde Syrien och Västbanken Jordanien, resten av Israel fanns det en hel del Palestinier som på inrådan via radio av deras ledare (Mutfi) som flydde
och fortfarande är flyktingar, en del stannade kvar och accepterade grundandet av Israel. Malaria var vanligt i Palestina på 1940-talet speciellt i träskmark runt Gennesarets sjö, där många Palestinier gladeligen sålde mark till dom blivande Israelerna, som dikade ur träsken och gjorde odlingsbar mark av detta.

[Mathias Forsberg]

Judarna i Palestina uppgick 1922 till ca 84 000 (13 %), 1931 till 174 600 och i slutet av 1946 till 608 000, ca 33 % av hela befolkningen.

Gaza och Västbanken annekterades inte av Egypten/Jordanien förrän 1948.

/Forsberg

[Dûrion Annûndil]

BBC:s sida med karta och info finns här:
http://news.bbc.co.uk/1/hi/in_depth/mid ... 681322.stm

Wikipedias sida med kartor och info finns här:
http://en.wikipedia.org/wiki/1947_UN_Partition_Plan

En kartlänk från samma sida visar den FN-plan-karta som ritades upp om en delad stat i ekonomisk union:
http://domino.un.org/maps/m0103_1b.gif

PS: (I övrigt så är det mesta i Frogmans inlägg mest mytbildning: "Palestina var en öken innan judarna kom, Palestinierna valde att fly frivilligt"...) DS.

[Frogman]

DA, förklara vad som är mytbildning? Annars uppfattar jag bara det hela som ett ogrundat påhopp ifrån din sida.

[LasseMaja]

Även jag instämmer med DA angående mytbildning. 8)

[Löwe]

Palestina var ingen öken innan judarna kom dit. Visserligen var det rätt föråldrat näringsliv innan judarna kom med kapital (som Widde sa), men rent generellt låg Palestina på samma nivå som t ex Egypten eller Libanon. Att araberna redan från början var i befolkningsmajoritet 1948 bevisar ju att de hade livsmedel nog att föda upp stora flerbarnsfamiljer.

Om nu det bara var en öken, varför väckte det så starka känslor i övriga arabvärlden? Mellanösternregionen kände ingen större sympati för Afghanistan efter 11e september, bland annat därför att Afghanistan betraktas som en "perifer ökenprovins av den muslimska nationen".

USA:s ockupation av Irak väckte mycket starkare känslor, bland annat för att Irak faktiskt är ett rikt land.
Observera att detta inte är ett politiskt inlägg i Palestinakonflikten! Jag återger bara vad andra tycker, utan att lägga in min egen åsikt.

[Frogman]

Löwe, du menar, Irak var ett rikt land innan dom gjorde sig av med kungahuset och införde socialism?

[Martin Tunström]

Löwe, du menar, Irak var ett rikt land innan dom gjorde sig av med kungahuset och införde socialism?

Han kanske tänker på de naturtillgångar som finns i området i form av bördig jord, floder och olja?

/Martin

[tryggve]

Vad jag snappat upp så annekterades en hel del av västbanken av Jordanien (Transjordanien) 1948 eller 1949, efter det första kriget med Israel?
Men det kan ju vara fel.

[Martin Tunström]

Israel: utveckling i öknen

Grundandet av den nya staten Israel 1948 förde också för första gången med sig en industriell ekonomi till Mellanöstern. Mönstret var viktigt men det var också högst ovanligt i termer av en mer generell industriell historia.

Under den första hälften av 1900-talet hade judiska bosättningar i Palestina fört med sig förutsättningar för handel och teknologi hämtade från sin europeiska bakgrund. Som sionister hade de ett djupt engagemang för Israel och också för ett vidare spektrum av ekonomiska aktiviteter än vad som varit vanligt bland europeiska judar. I synnerhet arbetade de för att utvidga det kommersiella jordbruket i ett område där århundraden av överdrivet brukande av jorden hade minskat dess bördighet.

De torrlade träsk, byggde nya bevattningssystem och borrade nya brunnar. Sammanfattningsvis hade en stor omvandling av jordbruket skett före bildandet av den Israeliska staten. En omfattande kommersiell produktion, av vilken en del var avsedd för exportförsäljning, grundades inte bara på hårt arbete och samarbete mellan bosättarna utan också på avancerade jordbruksteknologi och konstruktion. Staten Israel utvidgade det kommersiella jordbruket och inriktade sig på produkter som frukt, ägg och bommull som kunde säljas utomlands.

Det kommersiella jordbruket lade grunden för utvecklingen av nya industrier. Den gynnades ytterligare av den omfattande judiska immigration som till att börja med huvudsakligen kom från krigströtta Europa och fördubblade den judiska befolkningen mellan 1948 och 1953. Många av de nya bosättarna medförde, trots att de hemsökts av den nazistiska förintelsen, ett etablerat hantverks- och handelskunnande och anpassade sig ganska lätt till uppgiften att bygga upp en industriell ekonomi. Dessutom stöddes den israeliska industrialiseringen av en avsevärd utländsk hjälp, i synnerlighet från USA: s regering och från enskilda judiska organisationer i USA och Västeuropa. USA, t ex, stödde anläggandet av kraftiga vattenrörledningar som bevattnade nya delar av den nya nationen.


Den israeliska industrialiseringen fokuserade på tillverkning av konsumentvaror som skulle tillförställa behov inom Israel men också lämpa sig för export. Tillverkningen av byggnadsmateriel och utvecklingen av en rustningsindustri följde av israeliska statens behov att sörja för ytterligare judiska immigranter och att hålla en militär beredskap. Vissa israeltillverkade vapen såldes också utomlands. Produktionen av konsumentvaror inriktade på områden som textil, hushållsartiklar och precisionsinstrument. En viktig traditionell hantverkssektor, skärning och polering av diamanter, lades till produktionslistan.

Med denna bas utvecklade Israel en omfattande exportförsäljning till Västeuropa, USA, Turkiet och delar av Afrika. På 60-talet arbetade en fjärdedel av befolkningen inom tillverkningsindustrin och medan jordbruket förblev viktigt, var Israel vid denna punkt klart industriellt ledande i Mellanöstern. Nationen var starkt beroende av import, särskilt av avancerade maskiner och råmateriel till industrin. Trots sin exportförmåga tenderade Israel att lida av en negativ betalningsbalans, vilket uppvägdes av turistinkomster och av fortsatt utländsk hjälp. Trots vissa särdrag och den sårbarhet det innebär att driva en industriell ekonomi i ett så begränsat område, rådde det ingen tvekan om industrialiseringens bidrag till staten Israels uppbyggnad.

Källa: Den industriella revolutionen i världshistorien, Peter N.Stearns, Liber Ekonomi.

/Martin som är trött efter skrivandet.

!Reservation för evuntuella stavfel!

[Besuchov]

Vad jag snappat upp så annekterades en hel del av västbanken av Jordanien (Transjordanien) 1948 eller 1949, efter det första kriget med Israel?
Men det kan ju vara fel.

Typ hela, området erövrades sedan av Israel 1967. Antar att att Kung Abdallah såg sin som stat som arvtagare till hela mandadet Palestina.

[Dûrion Annûndil]

DA, förklara vad som är mytbildning? Annars uppfattar jag bara det hela som ett ogrundat påhopp ifrån din sida.

Det var inte menat som ett personpåhopp, så jag ska försöka förklara vad jag invände mig emot:

en hel del Palestinier som på inrådan via radio av deras ledare (Mutfi) som flydde
och fortfarande är flyktingar, en del stannade kvar och accepterade grundandet av Israel.

Vad jag vänder mig mot här, är att det framställs som om palestinierna flydde på eget bevåg, så att säga, eftersom du hänvisar till en av de inflytelserika ledarna i Palestina vid den tiden - som enligt dig uppmanar alla att ge sig av. Vad som inte nämns då är att palestinierna främst gav sig av pågrund av rädsla - för sina liv. Det ska mycket till för att en människa ska lämna sitt hem, och anledning fick de av de massakrer och våldsamma rensningar av palestinska byar som utfördes av israelerna vid några tillfällen. Nyheterna spriddes snabbt.
Att de som stannade kvar trots allt, accepterade den nya judiska staten, är väl inte heller helt korrekt, eftersom de inte hade något val i frågan.

...där många Palestinier gladeligen sålde mark till dom blivande Israelerna, som dikade ur träsken och gjorde odlingsbar mark av detta.

Det är ett återkommande argument att palestinierna sålde mark frivilligt och därför egentligen inte har någon rätt till området (Palestina/Israel), som flyktingar idag. Visst sålde stora jordägare mark frivilligt i vissa fall, men då tvingades de som bodde där bort utan talan i vissa fall också. Och småägare sålde hus och mark, vilket fortfarande sker pågrund av olika tvångsmetoder (vilket kan antyda att olika sorts tvångsmetoder även förekom förut).

Som Löwe och Tunström varit inne på, så skedde en industriell utveckling efter Israels grundande, även inom livsmedelsindustrin. Men det betyder inte att området var ouppodlat generellt sett innan dess, eller oanvänt annat än av nomader, vilket antyds ibland. Området har haft stora bofasta jordbrukande befolkningar sedan förhistorisk tid, utan att använda moderna jordbruksmaskiner. Ville bara påpeka det.

[Löwe]

Löwe, du menar, Irak var ett rikt land innan dom gjorde sig av med kungahuset och införde socialism?

Han kanske tänker på de naturtillgångar som finns i området i form av bördig jord, floder och olja?

/Martin

Precis