Lars Gyllenhaal skrev:I mitten på 1980-talet var ju Vietnam redan ett lite gammalt krig, men icke desto mindre bar en av mina fröknar i högstadiet i Sollentuna (en förort till Sthlm) då stolt en FNL-knapp.
En sak är säker. En högstadielärare som bar en FNL-knapp hade fått sparken runt 1970. Om inte rektor hade ordnat saken på eget initiativ så skulle rasande föräldrar ha sett till att han vaknade. I synnerhet i områden som Sollentuna. (Sollentuna 1970 var i huvudsak en välstående villaförort).
Möjligen skulle något sådant accepterats på Söder och delar av söder om Söder men jag tvivlar nästan på det också. Men historien illustrerar på ett klart och tydligt sätt hur den allmänna åsikten om hela Vietnamkriget förändrades på inte alltför många år. Minns inte vilket år Palme som (utrikes ?)minister gick i demonstration och talade om "Satans Mördare" men den gången var det något oerhört. Kan inte komma på någon Svensk politiker som så markant har tagit ställning stick i stäv med den allmänna uppfattningen i modern tid.
Själv är jag också ett barn av den tiden. Från början trodde jag att USA hade rätt och drabbades av ett plågsamt uppvaknande när det efter några år gick upp för mig vad som egentligen pågick. På samma sätt förändrades min syn på Israel / Palestina konflikten.
Orsaken är helt klar. Fram till 16-17 årsåldern hade jag enbart tillgång till information från USA / Israel. Det var ungefär då som jag första gången upplevde FNL-are i kretsar jag rörde mig i. Och första gången som jag läste tidningar som inte hyllade USA / Israel.
Efter diverse studier och nattlånga debatter om komplicerade sammanhang (som jag till en början hajade noll av) kom jag på glid. För att ganska snart moderera mina åsikter. Inte bara om detta utan om en massa andra ting i samhället. Ett ganska häftigt uppvaknande.
Men 60- och 70-talen var en underbar tid. Rödvinet flödade och debatterna varade nätterna igenom. Samtidigt var det en tid när påfallande många ungdomar var otroligt pålästa om samhällsvetenskapliga ting. Luften fullkomligt luktade av politik och önskan om förändring. Det gällde inte bara politiskt utan också livsstilen. Musiken. Rock´n Roll - vilken chock för föräldrarna. Och så Beatles. För att inte tala om Rolling Stones. Samhällets bevarare ropade efter förbud........
Ungefär som min föräldrageneration var svingpjattar till sina föräldrars stora fasa. Men trots allt var vårt brott mot alla traditioner betydligt större. Det är riktigt att kalla det en revolution. Det var där och då som grunden lades för dagens samhälle. Därför att varenda kod i hur man umgicks och hur man uppträdde förändrades på några få år. Från 1965 till 1975 ungefär. Och när vi blev gamla nog att komma till makten ändrade vi på resten. Det gällde inte bara vänsterungdomen. De liberala och de konservativa deltog också med kropp och själ i den förändringen. Med få undantag. Annars hade det aldrig kunnat ske så snabbt.
Och egentligen är inte denna utläggning OT. Skall man förstå KPML(r) och dess tänkande så måste man förstå den tidens anda och atmosfär. Att enbart läsa källorna förklarar vad, var och när men inte varför.