Vem tar över efter Johannes Paulus (påven)?

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Användarvisningsbild
Luno
Medlem
Inlägg: 2016
Blev medlem: 07 maj 2003 14:03
Ort: Portugal/Funchal

Vem tar över efter Johannes Paulus (påven)?

Inlägg av Luno » 06 okt 2003 18:24

Som dom flesta antagligen har märkt så är antagligen påven inne på sista valsen nu.
Vad händer när han dör? och vem tar över efter han?

Användarvisningsbild
L. Josephson
Medlem
Inlägg: 1038
Blev medlem: 22 okt 2002 23:06
Ort: Stockholm

Inlägg av L. Josephson » 06 okt 2003 18:41

Hur man väljer en påve, vet dock inte om han har någon klar efterföljare..
Påvevalet

En påve väljs på livstid och det står inte någonstans skrivet hur man kan avsätta en påve. Men han kan på eget initiativ avgå själv. Sista gången det skedde var det med påve Celestinus V, år 1297.
Sedan 1100-talet är det kardinalerna, påvens närmaste medarbetare som har uppgiften att välja en ny påve. Alla kardinaler som inte är över 80 år har rätt att välja en ny påve och de får inte vara mer än 120 st.

Påvevalet kallas för konklave, från latinet ”att låsa” med nyckel, alltså att vallokalen blir låst, och att kardinalerna blir inlåsta, utestängda från omvärlden fram till att de valt en ny påve.
Valet börjar normalt 15 dagar efter att den förre påvens död. Konklavet börjar med mässa i Peterskyrkan för att sedan gå till den sixtinska kapellet där kardinalerna avlägger eden om att följa valreglerna och framförallt att de är medvetna om tystnadsplikten.

Så börjar valet.

Kardinalerna får valsedlar där de skall skriva namnet på den kandidaten de anser vara värdig att väljas till påve.

De går sedan fram en och en och lägger valsedeln i en stor kalk. När valet är klart läser en av kardinalerna som utsetts till sekreterare, upp de namn som är skriva på röstsedeln. Kardinalerna håller den första konklavedagen en röstning, sedan 4 val om dagen, 2 på förmiddagen och 2 på eftermiddagen. Två gånger dagligen bränns röstsedlarna. Har ingen påven blivit vald så bränns sedlarna tillsammans med kemikalier så att röken blir svart och så kan man som troende följa med i valet genom att se röken från skorstenen till höger om Peterskyrkan. Det finns ingen gräns för hur länge ett konklave kan pågå, men man måste gå tillbaka till 1831 för att finna ett konklave som varat längre än 4 dagar.

När en av kardinalerna fått tillräckligt med röster, blir han tillfrågad om han accepterar valet till påve och vilket namn han vill kallas med ( också detta med påvenamnet går tillbaka i nästan 1000 år av historien). Svarar de nyvalde ja, är han biskop av Rom och den katolska kyrkans överhuvud. Konklavet är således avslutat.

Det första tecken för omvärlden på att påven är vald, blir den vita röken som stiger ut från skorstenen (till motsats av den svarta), då de sista valsedlarna bränns upp. Kardinalerna avlägger nu trohetseden fram den nyvalde och så beger sig den äldste av kardinalerna till balkongen mitt i Petri kyrkans fasad och ropar ut att nu har vi en ny påve och han har antagit namnet N.N. Så kommer den nye påven ut på balkongen och ger alla de närvarande vid Piazzan och hela världen sin första Välsignelse som påve.

Ingen ytterligare ceremoni är egentligen nödvändig, den nye påven kan börja sitt ämbete med detsamma. Påvens kröningen är avskaffad nuförtiden. Däremot blir det en högtidlig ceremoni där påven firar en högtidlig mässa och tar Peterskyrkan i besittning. Några dagar efter också sin egen domkyrka, Lateranbasilikan.
http://www.fragaprasten.nu

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 06 okt 2003 18:59

Det ska visserligen vara en katolsk präst som skrivit texten ovan, men det heter konklav på svenska, bestämd form konklaven.

Användarvisningsbild
L. Josephson
Medlem
Inlägg: 1038
Blev medlem: 22 okt 2002 23:06
Ort: Stockholm

Inlägg av L. Josephson » 06 okt 2003 19:06

En petites ;)

Användarvisningsbild
Luno
Medlem
Inlägg: 2016
Blev medlem: 07 maj 2003 14:03
Ort: Portugal/Funchal

Inlägg av Luno » 06 okt 2003 19:09

tackar :)
jag tror inte han kommer att va kvar så länge tyvär

Användarvisningsbild
L. Josephson
Medlem
Inlägg: 1038
Blev medlem: 22 okt 2002 23:06
Ort: Stockholm

Inlägg av L. Josephson » 06 okt 2003 19:13

Antagligen inte tyvärrr, men han är ju 83 år och blivit utsatt för attentat. Så han väl "tur" att han fortfarande lever.

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

papabili

Inlägg av Lindir » 06 okt 2003 20:16

Den nye påven väljs vanligen bland kyrkans kardinaler (även om det inte finns någon formell regel om det). Det har spekulerats i 25 år om vilka som kan tänkas vara papabile ("påvbar"), kort sagt, det spekuleras alltid. Då och då lanseras någon som troligast, och ramlar vanligen på grund av just detta lanserande ut från den troliga listan ...

Kardinalskollegiet består, sedan påven för två år sedan utnämnde 26 nya kardinaler, av 135 röstberättigade kardinaler (endast kardinaler som inte fyllt 80 år är röstberättigade). Om två och en halv vecka passerar nästa kardinal 80-strecket, så det är inte så lätt att hålla reda på från dag till dag hur många de är.

Näste påve kommer troligen, förutsatt att den nuvarande dör snart (vilket man å andra sidan har trott länge), återfinnas bland dessa 135, och knappast då bland de allra äldsta eller yngsta.

Bland dessa letar man efter "kandidater" med olika egenskaper. Skall det bli en konservativ eller liberal teolog? Vilken världsdel? Dags för förste afrikanske påven på över tusen år? Osv.

De senaste åren har "liberalernas" främsta kandidat varit kardinal Martini i Milano, men han anses i allmänhet ha hunnit bli för gammal vid det här laget. Kardinal Schönborn i Wien anses ofta vara en het kandidat (mer konservativ). Den nuvarande påven har utsett ganska många konservativa kardinaler, vilket gör att många gissar (fruktar) att näste påve blir någon traditionalistisk konservativ. Även Opus Deis (ökänd konservativ grupp) inflytande har ökat vid kurian, men skulle någon från dem bli påve (de finns representerade i kardinalskollegiet) skulle reaktionerna bli väldigt starka i mycket stora delar abv kyrkan, så antagligen undviker de det.

Den senaste listan jag sett (jag ska se om jag hittar någon nyare så småningom) fanns i den italienska tidningen l'Espresso för ett par år sedan. De listade, efter kateogori, i detta fall med utgångspunkt från förhållandet till islam (ta inte etiketterna på för stort allvar!):

Först ett antal kandidater som ses som mer omedgörliga (och som har mer medvind):

"missionärerna" (bland annat hård attityd mot muslimer):
- Kardinal Joseph Ratzinger, 76, prefekt för Troskongregationen (förmodligen för gammal)
- kard Giacomo Biffi, 75, ärkebiskop av Bologna

"diplomaterna" (mer lågprofilerad yta, kampen mer bakom kulisserna):
- kard Angelo Sodano, 76, Vatikanens statssekreterare
- monsignor Jean Louis Tauran, 60, utrikesminister vid den Heliga Stolen (ej kardinal)

"strategerna" (vakna inför det islamiska hotet):
- kard Camillo Ruini, 72, påvens vikarie och ordförande för den italienska biskopskonferensen
- kard Edward. M. Egan, 71, ärkebiskop av New York

"kombattanterna" (21 århundradets martyrer återfinns i de muslimska länderna):
- monsignor John Olorunfemi Onaiyekan, 59, biskop av Abuja, Nigeria (ej kardinal)
- monsignor Erkolano Lodu Tombe, biskop av Yei, Sudan (ej kardinal)

Den andra huvudgruppen ses som mer dialoginriktade (och har mer motvind):

"akademikerna" (konst, filosofi och islamsk kultur ämne för lärda konferenser):
- kard Walter Kasper, 70, ordf för Påvliga rådet för kristen enhet
- kard Achille Silvestrini, 80, prefekt emeritius för kongregationen för de orientaliska kyrkorna (sannolikt för gammal)

"medlöparna" (alltid hålla fred med de muslimska ledarna):
- kard Francis Arinze, 71, ordförande i Påvliga rådet för interreligiös dialog
- kard Roger Etchegaray, 80, ordförande emeritus för Påvliga rådet Iustitia et Pax, (sannolikt för gammal)

"de periodiskt återkommande" (fred med muslimerna):
- kard Carlo Maria Martini, 76, ärkebiskop av Milano,
- kard Christoph Schönborn, 58, ärkebiskop av Wien


Bland kandidater som inte finns på den listan kan nämnas:
- kard Dionigi Tettamanzi, 69, ärkebiskop av Genoa och vice ordf i italienska biskopskonferensen (tämligen konservativ)
- kard Godfried Daneels, 70, ärkebiskop i Belgien (måttligt liberal)
- kard Jean-Marie Lustiger, 77, ärkebiskop av Paris (tämligen liberal, men antagligen för gammal)
- kard Cormac Murphy-O'Connor, 71, ärkebiskop av Westminster, London (tämligen liberal)
- kard Giovanni Batista Re, 69, prefekt för biskopskongregationen
- kard Oscar Andres Rodriguez Maradiaga, 61, ärkebiskop av Tegucigalpa, Honduras (favorit bland sydamerikanerna)

Den som vill kolla igenom vilka kardinaler som finns för närvarande, och vilka de är, kan se på denna sida: http://www.katolsk.no/utenriks/kardinal ... rdinal.htm

Användarvisningsbild
Leonidas
Medlem
Inlägg: 1620
Blev medlem: 24 mar 2002 15:33
Ort: Segeltorp

Inlägg av Leonidas » 06 okt 2003 21:32

Grymt intressant, Lindir! Men varför står du inte med på listan. Du har "hyfsat" med teologiska kunskaper?

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 apr 2003 20:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 07 okt 2003 06:43

Enligt min pappa som är insatt i dom här frågorna är Camillo Ruini en stark kandidat.

/DK M

Användarvisningsbild
Widde
Medlem
Inlägg: 171
Blev medlem: 16 jan 2003 11:55
Ort: Kalmar

Inlägg av Widde » 07 okt 2003 06:46

Får väl hoppas att homofobi, och allt annat förlegat följer med påven i graven.

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2688
Blev medlem: 26 apr 2003 20:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 07 okt 2003 14:25

Widde skrev:Får väl hoppas att homofobi, och allt annat förlegat följer med påven i graven.
Vad är förlegat och vem bestämmer vad som är det? Om ngn Påve kom och förespråkade homo-äktenskap så skulle nog miljoner katoliker över hela världen göra revolt

/DK M

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 07 okt 2003 18:10

Widde skrev:Får väl hoppas att homofobi, och allt annat förlegat följer med påven i graven.
Det är nog stor risk att det inte går i graven. Det blåser som sagt ganksa konservativa vindar i Kyrkans ledning, vad gäller t ex läro- och moralfrågor, och inte minst i de flesta frågor som gäller sexualitet ligger den konservativa falangen milsvitt ifrån vad de flesta åtminstone västerländska vanliga katolska lekmän anser.

Då talar vi inte om så radikala saker som äktenskap för homosexuella, utan en generell syn att homosexualitet är onaturligt, att de homosexuella i sig accepteras, men bör leva i total avhållsamhet (eller ännu hellre i heterosexuella förbindelser, förstås). Vidare anser man fortfarande i officiella kretsar att onani är en allvarlig synd. Fenomen som abort, sex före äktenskapet och otrohet kommer naturligtvis inte alls på fråga.

I allmänhet behöver dessa konservativa uttalanden inte ha så allvarliga följder, i och med att uttalanden i moralfrågor inte har karaktär av bindande lärosatser utan till sin karaktär är rekommendationer, men många katoliker kan känna sig illa berörda av att stämplas som syndare och i värsta fall ha en biktfar som kräver bot och bättring för sådant som en vanlig människa (inkl en vanlig katolik) ser som en naturlig del av livet.

Det största problemet är snarare att denna något förlegade syn på sexualiteten som helhet är det enda icke-katoliker ofta hör talas om vad gäller Katolska Kyrkan. Bilden blir då att det i första hand handlar om en rigid syn på och en strikt reglerad sexualitet, vilket naturligtvis inte är i närheten av att vara Kyrkans vare sig huvudbudskap eller huvudsakliga ansvarsområde.

Många av kardinalerna från Afrika och Sydamerika, som är de grupper som ökat kanske mest på sistone, är dessutom ganska konservativa.

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 07 okt 2003 18:24

Djinghis Khan skrev:Enligt min pappa som är insatt i dom här frågorna är Camillo Ruini en stark kandidat.
Vissa betraktar honom som en stark kandidat - åtminstone som en av de starkaste italienska kandidaterna. Och många italienare anser ju att det verkligen är på tiden att få en italiensk påve, efter att de tvungits vara utan italiensk påve i hela 25 år (visserligen var det före den nuvarande påven nästan ett halvt årtusende sedan det satt en icke-italienare på påvestolen, men ...). Som en konservativ kandidat med förmåga att vinna förtroende även hos mer liberala elektorer har han också länge ansetts vara en stark kandidat.

Ruini har dock flera saker som talar emot honom:
- Han står för nära den nuvarande påven. Det brukar minska chanserna att bli vald - speciellt som den nuvarande påven suttit under anmärkningsvärt lång tid redan.
- Han har tidigare blandat sig i italiensk politik genom att stödja Kristdemokraterna, som ju genomgått skandal på skandal de senaste åren (vad gäller mutor, m m).
- Han är mer framstående som administratör och politiker än som teolog och själasörjare. Kan vara både en för- och en nackdel.
- Många tror att tiden är mogen för att välja en icke-europeisk påve - troligen i så fall en sydamerikan (där hälften av världens katoliker bor) eller en afrikan.
- Historien visar att den som betraktats som papabile (påvbar) i allt för hög grad sällan (snudd på aldrig) blir vald.

Länken jag gav tidigare skulle förresten naturligtvis vara: http://www.katolsk.no/utenriks/kardinal.htm och inget annat.

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6804
Blev medlem: 22 mar 2002 21:27
Ort: Sverige

Inlägg av Marcus » 07 okt 2003 18:31

Tack till Lindir för de mycket intressanta inläggen.

/Marcus

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6804
Blev medlem: 22 mar 2002 21:27
Ort: Sverige

Inlägg av Marcus » 07 okt 2003 18:37

Om man tänker sig att nästa påve skall komma från Afrika eller Sydamerika, vilka tänkbara kandidater finns och hur står de i "kampen" mellan de liberala och de konservativa?


Om man ser på den anglikanska (dvs Angelican, med Church of England i spetsen, osäker på vad den egentligen heter på svenska) så är de afrikanska församlingarna klart mer konservativa än de i västvärlden, t.ex. hotade den Nigerianska ärkebiskopen med att de skulle bryta med Oxford ifall en homosexuell man utsågs till biskop.

/Marcus