radon skrev:Hej på er! Mitt första inlägg här på forumet. Jag har läst ungefär halva den här tråden, och håller på att läsa ikapp. Den är oerhört produktiv, volymmässigt, så det tar ett tag.
[...]
I söndags var jag ute på en segeltur i Bohusläns vackra skärgård. När jag gled runt där i det stilla vädret tänkte jag en del på det här som diskuterats av och till i tråden med hur lätt eller svårt det är att se t ex korta uppstick av periskop eller andra master, eller för den delen överdelar av skrov. Min syn är inte perfekt, pga viss astigmatism, men trots det kunde jag med lätthet se skarvar dyka upp, nästan likt små periskop, runt båten, inte sällan på avstånd runt 500-600 m (i den täta skärgården är det lätt att avståndsbestämma med sjökort och alla små skär, grund, sjömärken och holmar som referens). Samma sak med sälhuvuden. De dyker upp ljudlöst, och ser ut som en halv handboll som ligger och guppar, ungefär. Ändå såg jag sälhuvudena på flera hundra meters avstånd, många, många gånger bara under en timme. Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle missa ett periskop inom samma radie, om det är över ytan mer än säg 15-20 sekunder. Då ska det dock sägas att jag alltid håller väldigt aktiv utkik när jag seglar - huvudet är nästan aldrig stilla. Med kikare skulle radien bli nån sjömil eller mer, utan vidare. Jo, jag har läst tidigare i tråden om övningen där en svensk ubåt skulle göra periskopvisningar i ett begränsat område med soldater på land med särskild uppgift att försöka observera ubåten, och att det krävdes massvis exponeringar innan den upptäcktes. Det låter underligt med tanke på hur jag upplever det.
Hej radon, och välkommen!
Kul med fler infallsvinklar och tänkande huvuden!
Du har nog helt rätt i att man ser saker mycket tydligt under de förhållanden du beskriver, men kom ihåg att du talar om mycket bra visuella förhållanden. Antagligen inte särskilt mycket konstigheter med solljus, dis, vågor, regn, et cetera. Detta gör förstås stor skillnad. Min gissning(!!) är att Sjöhästens tester — som beskrivs bla av Rickard i detta inlägget;
länkklick! — bedrevs under optimala förhållanden, så kanske gör det ingen skillnad i just den jämförelsen men jag kände likväl att det uppenbara borde påpekas.
Den större kommentaren jag vill göra är att du pratar om periskop som visas över ytan "mer än säg 15-20 sekunder". Sjöhästens tester bedrevs, enligt Rickards inlägg (jag har inte läst upp igen mer specifikt om själva testerna), med periskopföring på stridsmässigt sätt. Om jag inte har fel, vilket är fullt möjligt och någon rättar mig säkert då, så pratar vi inte 15-20 sekunders periskopvisning i sådana situationer. Vi pratar, vad, fem sekunder? Den storleksordningen? Det är det jag fått för mig i alla fall. Och det skulle ju kunna vara tillräckligt lite för att du skulle ifrågasätta din egen observation, och göra dig osäker på att du faktiskt såg det du såg.
Det är för övrigt delvis av denna anledning som folk har teoretiserat om B-styrka, in-och-utsläppta NATO-ubåtar, och sovjetiska ubåtar som agerar lockbete för att dra bort den svenska ubåtsjakten från annan sovjetisk farkost. En av anledningarna till teorierna är alltså att det inte finns några andra rimliga förklaringar på varför inkräktande ubåtar skulle visa sina periskop så extremt länge.