Robotförsvar i Östeuropa

[Spaningsledaren]

Till stanislav:

Du kanske tror att det är som du skriver men det är det inte.
Polen och Tjeckien är också t.ex. FN-medlemmar.
Vilket inte innebär att FN har tillfrågats, eller OK:at.
Eller EU, eller NATO.

Polen och Tjeckien har noga taget inget mer med det här försvaret att göra än att de upplåter mark, medger fri intransport av utrustningen o. likn. Vad det hela handlar om är ett rent amerikanskt missilförsvar utplacerat i Europa. Att berörda sedan hävdar ett det är ett bra försvar, i allas intresse skapande arbetstillfällen os.v. hör väl s.a.s. till spelet.

Sedan uppfattar jag att Curtiss noterat ryska invändningar och att detta föranlett honom att ställa en del frågor. Här bidrog jag med hypotesen att motståndet mot projektet,i motsats till vad en del andra förmodat, kunde ha sin grund i en oro för en destabiliserande effekt. Detta råkar vara ung. vad jag själv anser i ärendet. Den uppfattningen bygger på min högst privata egna bedömning av svenska och europeiska säkerhetsintressen. Vad tredje land, inkl. Sverige, sedan må hävda mera officiellt intersserar mig för all del också men styr inte mitt eget ställningstagande.

Låt mig tillägga att om det nu vore så att också andra länder på, Kina, Brasilien eller Yttre Mongoliet på det här sättet kunde placera ut kompleterande missilförsvar i vårt närområde vore ju detta, rent försvarstekniskt intressanta komplement. Till slut skulle den europeiska himlen då kunna tänkas få ett ganska heltäckande skydd.
( Jag är en ganska rabiat motståndare till inkommande kärnsstridspetsar, oberoende av avsändaren. Ju fler som här kan oskadliggöras desto bättre, tror väl jag, för just Sverige och Europa.)

I övrigt är min grunduppfattning att om det nu skulle behövas den här typen av missilförsvar i Europa (vilket jag inte är övertygad om) vore det väl enklast att europeerna i så fall utvecklade detta själva.

[tryggve]

Till stanislav:
Du kanske tror att det är som du skriver men det är det inte.
Polen och Tjeckien är också t.ex. FN-medlemmar.
Vilket inte innebär att FN har tillfrågats, eller OK:at.
Eller EU, eller NATO.

Polen och Tjeckien har noga taget inget mer med det här försvaret att göra än att de upplåter mark, medger fri intransport av utrustningen o. likn. Vad det hela handlar om är ett rent amerikanskt missilförsvar utplacerat i Europa. Att berörda sedan hävdar ett det är ett bra försvar, i allas intresse skapande arbetstillfällen os.v. hör väl s.a.s. till spelet.

Fast andra sidan så kommer väl NATO-länderna faktiskt att skyddas av dessa missiler, även om USA kontrollerar dem? Så ur den synvinkeln är det ju faktiskt till nytta även för USA:s allierade inom NATO. Även om det också är till fördel för USA.

Försvaret av det kontinentala USA mot ICBM sker väl främst från de två installationer som ska byggas (eller kanske redan har byggts?) i Alaska och Kalifornien?

Att Europa skulle utveckla ett missilförsvar utanför NATO:s ramar är nog mindre sannolikt, eftersom det skulle kosta rätt mycket.

[Spaningsledaren]

Till Martin Lundvall:

Jag förstår fortfarande inte din debatteknik.
Jag anklager dig inte för någonting.
Vad skulle det tjäna till? För vad?

Du läser in i mina olika inlägg avsiketer som inte uttryckts.
Jag har aldrig påstått att USA vill försvaga Ryssland.
Jag tror inte att USA vill försvaga just Ryssland.
Vad jag skrivit, och t.o.m. upprepat, är att USA, i mina ögon, driver en politik som i ett antal specificerade anseenden tycks mig betänklig, dels genom risken att den kan komma att försvaga Ryssland (!) och dels genom att den riskerar att bryta sönder befintliga ekonomiska och andra samband mellan Ryssland och en rad regioner och "länder" som är frestade att övergå till EU-kretsen. Detta är något helt annat. Jag tycker själv att jag lagt ned möda på att ganska i detalj förklara de mekanismer som gör det här spelet svåröverblickbart. EU som är beslutsblockerat, NATO som också är beslutsblockerat, intagningar av nya medlemmar som kan blockeras av enskild nation o.s.v.

Jag tror därmed man kan uttrycka saken som att USA, i någon mån spelar rysk roulett med vissa europeiska säkerhetsaspekter. Jag frånkänner inte UA.s politik, sådan jag uppfattar den, ett antal andra kvalieteter. jag har t.o.m. gett mig in på att beskriva också dessa Jag har också försökt beskriva vilka bevekelsegrunder som kan tänkas ha föranlett USA:s agerande. I den meningen tycker jag väl att det mesta, faktiskt, finns åtminstone antytt i mina tidigare inlägg.

Däremot ser jag inte riktigt vad jag och övriga trådläsare s.a.s. fått tillbaka från dig.

Min frågor till dig lämnar du, som jag ser det, obesvarade.
Jag är inte ute på något sätt ute efter dig personligen.
Vad skulle det tjäna till?

Alltså: Vad tycker du själv, givet alla mina olika utläggningar?
- Är det bra med det här missilförsvaret? Som projekt. Jag syftar inte på diverse enskildheter eller mer missiltekniska övervägande utan mer på det hela i stort.
- Tycker du att det sänder en bra signal att USA så här i början av 2000-talet ställer ut nya raketer i Europa?
- Tror du att de risker jag försökt beskriva borde föranleda en omprövning eller
- tror du att den samlade bedömningen ändå blir att det här är ett vettigt projekt?

I allt detta debatterar du inte med eller mot mig utan du upplyser trådens läsare om hur just du ser på det aktuella projektet.
Ungefär som jag försökt göra.
Det är väl i det läget som en egentlig debatt. uppkommer.

[Martin Lundvall]

Jag anklager dig inte för någonting.

Jo, du anklagar mig dels för att inte kunna hålla isär mina roller på forumet och dels för bara tro att USA gör goda saker. Det är bara två exempel.

Däremot ser jag inte riktigt vad jag och övriga trådläsare s.a.s. fått tillbaka från dig.

Tyvärr kan jag inte göra så mycket mer åt det. Dels för att jag inte känner igen kritiken och dels för att jag redan har aviserat att jag avslutar debatten, vilket jag gör med detta inlägg. Min motivering till det har jag redan avgett.

Min frågor till dig lämnar du, som jag ser det, obesvarade.

Vilka frågor är det jag har missat? Jag har bemödat att besvara alla dina frågor till mig. Några rader ner i ditt senaste inlägg ställer du återigen samma frågor till mig som du gjorde tidigare idag och jag mycket klart och precist redan besvarat dem i mitt inlägg klockan 17.14.

/Martin

[Gutekrigaren]

Min fråga från 3 april kl 18.28 kvarstår, jag har fortfarande inte fått ett bra svar. Ditt resonemang hittills innebär ju att USA antingen vill destabilisera Ryssland eller att USA inte vet vad man gör. Även om du inte tror det så är det vad dina argument säger.

Mvh Petter

[Spaningsledaren]

Till Martin: Allt vi skrivit finns ju på tråden. Där kan ju vem som helst sedan, bilda sig en egen uppfattning om vad som förevarit och vem som stått för vad.
Till tryggve: Förvisso är det som du skriver. Dessutom, som jag förstått saken är de här systemen tänkta att fungera ung. enl. följande: En raketstart detekteras vis sattellitburna detektorer. Information sänds till iverse landbaserade mätstationer, (laser-,radar-, interferometer- o.s.v.)
Härifrån sänds måldata till lämplig antimissilbas varifrån försvarsmissilen sedan avfyras. Det skulle säkert vara möjligt, och är kanske rentav ett förutsett standardförfarande, att också, redan innan insatsbeslutet beräkna den inkommande missilens nedslagsområde. Här kunde man sedan tänka sig, mera filosofiskt, att om missilen var riktad mot t.ex. NATO-staden Oslo så skulle man skjuta men om den däremot var riktad mot icke-natostaden Murmansk så skulle man hålla inne elden. Nu tror jag väl inte att det är detta som skulle hända. Jag kan väl tänka mig att amerikanarna i det läget kanske skulle skjuta också mot missilen på väg mot Murmansk. Ingen utomstående vet.

Det som ganska klart framgår ur öppna källor är däremot att de här antimissilerna uppges ha lång räckvidd.
Du kan se vad jag skrivit i ett tidigare inlägg om detta.
Det finns säket mycket mer, och -bättre, på nätet.

Missilerna i Polen uppges skydda komma att ge ett visst skydd för Europa. Då kan du sätta passarspetsen i Polen och slå en lagom stor circel runt omkring för att se hur mycket land som därmed täcks.

Du kan också notera att Polen, i just det här sammanhanget ligger ganska illa till. Om det nu handlar om Europa, eller om att skydda en så stor del av världsbefolkningen som möjligt kunde man ju tycka att det hade varit listigare att försöka placera antimissilerna mycket längre i sydväst. Om det sedan till sist fick bli Polen kan ju detta sedan bero på antingen att andra tillfrågade länder sagt nej eller att en rätt stor del av det bakomliggande syftet med utplaceringen är just politiskt, kanske t.o.m. längs de linjer jag tidigare försökt antyda.

Som jag skrev till stanislav: Det är ju svårt att vara direkt motståndare till själva idén att försöka bekämpa inkommande kärnstridspetsar.

[Spaningsledaren]

Till Gutekrigaren:
Det här partiet A som vill höja skatterna gör det för typ välfärden, intäckningen av ny sociala behov eller vad det nu kan vara som gör att de vill höja skatterna. Inte för att sänka landets näringsliv och skapa ett land av bidragstagare.

Partiet B, som vill sänka skatterna gör detta typ för att skapa nya job, stärka landets internationella konkurrenskraft, förhindra kapitalutföde eller annat sådant. Däremot gör dem det inte för att ställa folk på gatan eller för att rent allmänt vara hjärtlösa mot gamla, sjuka eller svaga.

Det är väl på samma sätt med USA. Det landet driver sin politik, kanske av en del av de skäl jag försökt antyda, kanske av helt andra - men de gör det.

Vi kan bara notera att USA lanserat planerna på det här missilförsvarsprojektet.

Debatten har utgått dels från den informationen liksom intrycket att projektet, i någon mening, här eller där, uppfattas som kontroversiellt.

Jag tycker att just jag har skrivit rätt mycket om det jag ser som en sådan farhåga, nämligen risken av en försvagning av Ryssland. Här hänvisar jag för tids vinnande till mina tidigare tillägg.

Sedan är det detta med USA:s avsikter. Här har jag skrivit ungefär att eftersom landet har valt det här projektet tycker de väl att det är ett bra projekt.

Detta har uppenbarligen känts för tunt för en del läsare.

Jag har fått frågan, bl.a. från dig, om jag tror att USA medvetet vill skada Ryssland.

Här har jag svarat att det tror jag väl inte heller men att jag däremot kan föreställa mig att USA vill typ markera att Ryssland måste öppna sig, modernisera sig, bli något nytt som det ännu inte är och att sålänge länderna i Rysslands närområde inte ser tillräckligt mycket i den vägen kanske de kommer att söka sig till väst-kretsen. (Vilket USA kanske t.o.m. tycker att Ryssland också kunde göra.)

I en meningen tycker jag att man kan se projektet, också, som en utmaning av just Ryssland. Härutöver är det givetvis också just ett missilförsvar men det riskerar alltså att samtidigt uppfattas som en, i någon mån, utmaning. ( Utöver allt detta är det förstås härutöver också en signal till de länder som pekats ut som möjliga missilavsändare, Iran och Nordkorea.)

Innebär då detta att USA medvetet agerar på ett sätt som kan destabilisera Ryssland? Här är mitt svar att så kan man väl se det.
(Så ser t.ex. jag nog saken) Det är, anser just jag, en aspekt att noga överväga.

Innebär då detta att USA medvetet vill destabilisera Ryssland?
Här är mitt svar att så skulle jag inte uttrycka saken.
Detta är dock en fråga om språkbruk.

Om du anser ditt ordval bättre har jag inga problem med det så länge vi försöker beskriva samma bakomliggande bild av läget.

Är detta OK som svar på din fråga?

[Curtis]

Hej, har haft mkt att göra men ska försöka vara mer aktiv på min egna tråd:).

Eurasia är idag den viktigaste kontinenten när det gäller råvaror, humankapital osv. Så det är inte konstigt att stater söker ett inflytande där. Min första fråga syftar till att belysa hur man idag söker att flyta fram sina positioner på bekostnad av en annan. Detta styrs inte dirkekt av en ideologiskt övertygelse utan snarare av begär att kontrollera sin omgivning, möjligen finns ett inslag av att staten bör vara en stark aktör hos Ryssland men en titt närmare så inser man att samtliga(även om de inte uttalar det) aktörer är starka och har en ofantligt stor offentlig sektor, men nu glider jag iväg från ämnet. Detta scenariot idag skiljer sig inte mycket från det tidigare uppläget(kalla kriget) då är rollerna lite annorlunda men översikten är densamma.

Jag instämmer i att USA befriar och EU integrerar. Dock är faran att denna expansion österut kommer i samklang med en underförstådd NATO östutveckling. Vilket sannolikhet kommer öka spänningen och därigenom få Ryssland att agera, vilket de gjort. Risken är att SCO(shanghai cooperation) blir en motpol mot Nato:s utvidgning, det finns tendenser som visar på det och om en fortsatt öst utveckling inte avtar så tror jag att SCO sammarbete kommer att intensifierats.

Efter Sovjets fall gavs vissa försäkringar av USA gällande Nato, Östeuropa och dessa har alla brutits. Ryske presidenten hade ett tal innan Munchen där han beskrev USA "som en varg som bara äter och äter och aldrig slutar". Detta innebär inte att USA försöker ,medvetet och som dess enda mål, destabilisera Ryssland även om det kan verka så från Ryssarnas sida. Jag tror att USA som ser sig själv som den enda supermakt anser att de inte behöver fråga om lov och de ser inte Ryssland som sin jämlike.
Ryssland som energi-stormakt har plötsligt, när alla trodde de var nere för räkning, skaffat sig kort att spela med och blivit en maktfaktor. Detta innebär att man inte bör negligera Ryssarnas varning. De känner sig inträngda i ett hörn och om en fortsatt utvidgning sker och om man inte hörsammar varningen tror jag att de inte kommer att sitta stilla och godta det. Därför är en dialog viktig och även om man anser sig inte behöva ryssarnas godkännande så bör en dialog ske för minska spänningarna.

EU borde enligt mig agera som buffert mellan Ryssland och USA, för om man tillåter att missilförsvaret installeras har man tillåtit en aktör flytta fram positionerna och därigenom utsätter man sig för att vara den första "fronten". Istället bör EU spela ut dessa mot varandra, dvs agera som tungan på vågen.

Intressanta inlägg spaningsledaren, har en fråga. När Ryssarna tog bort möjligheten till delstatsval och att valen till guvernör ska ske från Kreml, tror du det kan ha en inblandning i den destabiliseringseffekt som du nämner och som Ryssarna försöker hindra?

[Artur Szulc]

Jag hänger fortfarande inte med.

Tyvärr har jag inte Jane´s framför mig, då jag har ledig från jobbet, men att USA och Ryssland har haft flera samtal kring det eventuella utplacerandet av ett missilförsvar i Polen och Tjeckien är klart. Lika klart är att Rysslands ambassadör (eller om det tom var utrikesmin, återkommer i frågan) uttalade sig att man inte motsätter sig missilförsvaret så länge det är en integrerad del av NATO:s förvarstänkande och inte en utmaning mot Ryssland.

Artur

[Spaningsledaren]

Hej Curtis,
Kul att höra av dig igen.
Jag delar i allt väsentligt det du skriver nu senast.

Ordval kan diskuteras men Putins ord om vargen tycker jag känns relevanta i så motto att inte heller jag kan uppfatta några principella gränser för USA:s ambitioner.

Det finns en rak lnje och en röd tråd i landets agerande fram till den nuvarande presidentens ord om frihet som en Guds gåva till människosläktet. Orden är hans men budskapet det traditionella.

Jag uppfattar att resten är en fråga om prioriteringar. Under det Kalla kriget var Sovjetblocket och kommunismen huvudmotståndaren. Just nu är det diverse terrorister. I horisonten tycker jag vi kan skymta en konfrontation med den nygamla stormakten Kina.

Idag uppfattar jag, bl.a genom läsning av amerikansk press, att USA ser Europa rätt mycket som ett bakvatten. Det är bara att se hur utrikesministern Rice använder sin tid för att begripa att det just nu är annat som fyller arbetsprogrammet.

Därmed, för Europas del är det rätt mycket business-as-usual, det får s.a.s. knalla på litet som det kan och som det faller sig.

Beträffande Ryssland uppfattar jag att stora delar av den europeiska bilden av landet präglas av den gamla, idag helt förfelade, ryss-skräcken - kombinerat med en nästan total insikt om landets potential.

Rent styrkemässigt är Ryssland alltså en aktör med ung. nederländernas resurser. ( Litet beroende på hur varldsmarknadspriserna pv råvaror rör sig)

Nederländerna är väl i sin tur ung. som summan av de nordiska ekonomierna. Värre, eller mer, är det inte.

Hela det här gamla tankemönstret enligt vilket Ryssland ( uppfattat som ett slags rest-Sovjet) trots allt som hänt fortfarande skulle utgöra något som helst miltiärt, eller annat, hot mot andra länder i Europa anser jag för min del helt befängt. Jag har skrivit om landets svaghet i tidigare inlägg.

När det gäller landets potential talar vi om varken mer eller mindre än världens största land.

Om det överhuvudtaget kommer att träda fram vinnare (relativt) under trycket av pågående klimatförändringar är det väl just de två länderna med stora landmassor på höga latituder: Ryssland och Kanada.

Omvänt kan vi förvänta oss att hela bältet av länder närmare ekvatorn kommer att, mer eller mindre, torka ut och brinna upp. Aktörer som Kina, Indien - och USA kan tänkas få betydande problem. Här, geografiskt, har USA Kanada inpå knutarna och Kina+ Europa just Ryssland.

Det säga ofta att ryssland har så stora naturrikedomar vilket är korrekt. Vad som ofta förbises är att dessa ligger slumpvis utspridda över jordytan. Att Ryssland, och Kanada, och t.ex. USA ( för att inte glömma också Sverige) har så stora naturresurser beror på att själva länderna är motsvarande stora. Svårare är det inte.

Rysslands kanske förnämsta naturresurs på sikt kan förväntas vara just själva markutrymmet.

Som jag har skrivti i tidigare inlägg: Det gäller nog, för oss här i Europa, att göra allt vi kan för att rusta upp och utveckla detta landområde.

Det gör vi bäst, tror jag, genom att stöda den infrastruktur och den civilisation som redan finns på plats. Detta innebär stöd till Ryssland som land, inkl. stöd av den vid varje tidpunkt sittande regimen. Detta f.ö. så mycket mer som det ur ett just europeiskt perspektiv inte finns alternativ.

Scenariot att detta jättestora land med sin mycket särpräglade kultur och med all sin självkänsla så här fem i tolv, inför de perspektiv jag antytt, skulle vara berett att s.a.s. sälja ut sig till väst tror jag att vi kan, realistiskt, bortse ifrån. Varför skulle landets innevånare göra just detta konstiga? Skulle vi, handen på hjärtat själva vara beredda till motsvarande? ( Tror jag väl ändå inte)

Scenariot att alltmer äta sig in mot Ryssland kärna via utbrytningar av diverse randstater och som någon skrev oblaster förutsätter (för att vara hållbart och i vårt intresse) att dessa områden kan tas om hand och fogas in i nya handels- och andra socioekonomiska mönster.

Att det redan idag ganska tröttkörda EU skulle kunna, realistiskt, ta på sig denna ganska gigantiska uppgift tror jag också vi kan i det närmaste utesluta. (Den mängd europeiskt testosteron som skulle krävas för en sådan nytändning kanske inte ens finns.)

Kvar blir då, i mina ögon, att det realistiska alternativet består i att värna det som har fördelen av att redan finnas, det som fortfarande, till all lycka, i någon mån, är ett stor-Ryssland, inklusive alla dess randstater.

Jag tror att det vore välgörande om detta kunde stadfästas som en grundsten i det fortsatta europeiska bygget.
Därmed, schematiskt en västkrets kring EU och längre österut en anslutande men fullt jämnbördig krets med Ryssland i mitten.

Jag tror att det på den grunden skulle visa sig möjligt att, kanske paradoxalt för en del, nå snabbare framsteg i riktning pluralism och demokrati än idag när debatt av det slagt, i de områden varom här är frvga, s.a.s. förgiftas av spekulationer kring en övergång från den ena kretsen till den andra.

Jag kan förställa mig att europeerna, lämnade åt sig själva, inte skulle vara särskilt långt ifrån utformingen av ett scenario av det här slaget. Kanske inte just detta men trots allt ett icke-hegemonistiskt scenario utgående ifån en saklig bedömning inte minst av västeuropas ekonomiska och andra resurser.

Perspektivet av en väldig EU-expansion både österut och söderöver, som är den faktiska innebörden av USA:s allmänna politik i området väcker väl, i den mån detta uppmärksammas, närmast fasa i den europeiska politikerkretsen. Här begriper ju nämligen alla utom de mest förblindade att redan detta mer ett turkiskt, eller för den delen albanskt EU-medlemskap inte kommer att kunna snytas ur näsan utan 1) mycket omsorgsfulla interna förberedelser och härutöver kanske också 2) en hel del tur. Det mera realistiska scenariot är kanske att Eu kan ta in Kroatien och något Balkan-land härutöver och att det därefter, plitiskt sett, inte finns opinion för säksklit mycket härutöver. Att beklaga eller inte men vem har sgt att väljarna har fel?

Europa som sådant skulle kunna ta på sig moderniseringan av Medelhavsomådet och av Europa bort mot Kaukasus och Ural. Sorry!

Därmed, som jag ser det finns det för överskådlig tid inget alternativ till det som redan finns i och omkring Ryssland.

Jag tror väl att det skulle vara allmänt välgörande att detta enkla i ökande utsträckning kunde uppmärksammas.

Om, till att börja med läsarna här på tråden finner dessa idéer beaktansvärda och kanske t.o.m. rätt jordnära kan vi sedan bara konstatera att realpolitik av det slag som antytts tills vidare ehlt enkelt motarbetas av, i första hand USA:s mer yttäckande, mer principiellt fotade, starkt frihetsmissionerande budskap.

Kring detta finns det, som jag ser det, ett intressant val för Europa.

Jag tror inte att det finns anledning för europeerna att vänta till dess att amerikerna, möjligen, tänker de här tankarna i deras ställe.

Som jag skrivit tidigare: Ryssland är Europas granne inte USA:s granne. Dessutom: USA har f.n. intresset riktat åt helt andra håll.
Dessutom: Varför inte försöka tänka själv. Helt på egen hand.
Måhända ovant i början men nyttligt!
Rentav vanebildande!

[Spaningsledaren]

Till stanislav:

Jag tror jag kan reda ut missförståndet:
Det är inte jag som är Rysslands utrikesminister.
Hans ev. uttalanden är inte mina.
Jag uttalar mig inte som ombud för Ryssland.

När detta är sagt: Vad skulle du själv säga i hans ställe?

Hade du väntat dig att han skulle säga typ. att ryssarna nu är alldeles tvärförbannade därför att det här försvaret kommer att göra det svårare för dem att ödelägga Europa?

Det vore ju i så fall ett i sig ganska starkt argument för att verkligen sätta det på plats.

Det jag redan skrivit flera bildskärmsidor om är risken att den signal som de här planerna sänder kan vara till Sveriges och Europas nackdel. Den uppfattningen kan de sedan förstå eller inte, dela eller inte.

Okey?

[tryggve]

När det gällde robotförsvar baserat i Polen så rapporterades detta redan 2005.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4445284.stm

"Since 2002, the US has been in talks with Poland and other European countries over the possibility of setting up a European base to intercept long-range missiles. A site similar to the US base in Alaska would help protect the US and Europe from missiles fired from the Middle East or North Africa. Poland's prime minister Kazimierz Marcinkiewicz said in November, 2005 he wanted to open up the public debate on whether Poland should host such a base."

Och som sagt, man säger att samtal har förts med Polen "och andra länder" sedan 2002. Om detta stämmer ger det oenkligen intrycket av att beslutet snarare grundas på pratiska än politiska skäl.

[Artur Szulc]

Jag tror jag kan reda ut missförståndet:
Det är inte jag som är Rysslands utrikesminister.
Hans ev. uttalanden är inte mina.
Jag uttalar mig inte som ombud för Ryssland.

När detta är sagt: Vad skulle du själv säga i hans ställe?

Hade du väntat dig att han skulle säga typ. att ryssarna nu är alldeles tvärförbannade därför att det här försvaret kommer att göra det svårare för dem att ödelägga Europa?

Tja, ryssarna har ju inte hållt igen tidigare, vad var det Putin hade sagt om USA, "som en varg som bara äter och äter och aldrig slutar". Så varför skulle de helt plötsligt, i det här fallet som ni så enträget diskuterar, avstå från att hårt kritisera NATO:s planer? Varför inte lägga fram missilförsvaret som ett veritabelt hot mot Ryssland och hela regionen? Varför inte sätta hårt mot hårt? Ryssarna framförde ju protester initalt men har nu lugnat sig: varför? Kan det vara så att det inte krävs några analyser av geopolitisk, politisk, ekonomisk, eller vad det nu månde vara, karaktär för att inse att de faktiskt i sina samtal med amerikanska militära företrädare har fattat att missilförsvaret på intet sätt är ett hot mot Ryssland. Tänk om de enfaldiga ryssarna faktiskt har fattat det?

Kan det vara så enkelt?

Ett litet tillägg: att missilförsvaret verkligen kommer att placeras i Polen är långt ifrån avgjort.

Den här debatten - hur intressant den än är mellan er - påminner om en viss reklamfilm där en reporter försöker pådyvla en person att den behandlas illa av sitt försäkringsbolag trots att vederbörande försäkrar reportern om att han faktiskt inte har några klagomål.

[Spaningsledaren]

Till stanislav:

Atlantpakten säger, i korthet, att varje medlem förpliktar sig att betrakta ett angrepp mot ett annat medlemsland p.s.s. som ett angrepp mot det egna landet. (Nyckelord: solidaritet)

NATO är sedan vissa stridskrafter som integrerats och som står under gemensam (amerikansk) ledning. (Nyckelord: effektivitet)

I detta NATO ingår sedan hela eller endast delar av styrkorna från det resp. NATO-medlemslandet. Plus att t.ex. Frankrike sedan lång tid varit med i Atlantpakten men inte i NATO.

Ganska betydande delar av t.ex. de amerikanska stridskrafterna i Europa är inte underställda NATO-kommandot.

För min del har jag ingenstans sett uppgifter på att det här planerade amerikanska antimissilförsvaret i Europa avses ställas under NATO-befäl. Detta skulle f.ö. nästan förvåna mig.

Det naturliga, tror väl jag, vore motsatsen, nämligen att USA behåller det totala missilförsvaret under sin egen höga ledning.

Om det verkligen gjorts ryska uttalanden exakt som du återger dem kan detta möjligen anses innehålla ett slags ryskt förbehåll, om avsikten nämligen skulle vara att det samförstånd du refererar sklle gälla i det fallet att ledningen av den europeiska komponenten i detta missilförsvar operativt skildes av ledningen av den resterande ( större) delen.
Här skulle dv ryssaran kunna tänkas sätta USA i förlägenhet genom att projektet just sålts in som bra för Europa. Då kan det ju finna förväntningar att ledningen( låt vara fortfarande amerikansk) också skulle utövas från just Europa. Vi får se hur allt detta ev. kan komma att utveckla sig.

[Spaningsledaren]

Till stanislav:
Under nu ganska många inlägg har det fallit på min ganska odelade lott att svara på en massa frågor. Vilket jag försökt göra.

Den enda som i någon liten mån ha uppskattat det jag skrivit verkar vara den inledande frågeställaren.

Vilka skulle dina egna svar vara på Curtis frågor?