Grisbuktsinvasionen

[Ben]

Hej!
Det där var en ganska bra redogörelse över Kennedy och Grisbukten. Det där med att Kennedys seger var ett lyckokast kan nog diskuteras. Hans installationtal och början av hans mandatperiod kännetecknades av stora förväntningar. Framme vid 1968, så var USA en djupt splittrad nation (FBI:s Mark Felt säger att USA befann sig i ett lågintensivt inbördeskrig) där de svartas förstäder stod i lågor, ungdomen revolterade och demokraternas partikonvent i Chicago ledde till svåra gatukravaller, nationalgardet höll ordning och tårgasmolnen vilade över scenen! Den sjuka punkten var Vietnam, dit Kennedy fört USA. Har inte Kennedy något ansvar för detta? Han satte in 17.000 man utan att bemöda sig om att begära en krigsförklaring av kongressen. Somliga har ju efteråt sagt att detta borde ha lett till "impeachment" för hans del? Egentligen agerade Kennedy lika tveksamt och villrådigt beträffande Vietnam som han gjort i Grisbukten!
Laitman

Det där är en något missvisande historieskrivning. Kennedy mördades 1963 och vad som hände 1968 kan verkligen inte läggas honom till last. Kennedy ökade antalet "rådgivare" i Vietnam, det är riktigt. Samtidigt var hans sista beslut i frågan att ta hem ett antal av dem. Vietnamkriget, som det såg ut 1968, var Lyndon Johnsons krig. Det finns icke en chans att Kennedy hade låtit konflikten i Vietnam gå dit Johnson lät den gå. Ser man på Kennedys utrikespolitik - Laos, Grisbukten, Kubakrisen - så är det ett mycket karakteristiskt drag som återkommer. Nämligen att han undvek att låsa sig till en viss lösning, en viss politik som skulle eskalera. Således har vi exemplet från Kubakrisen då ett amerikanskt spaningsplan sköts ned. Man hade i förväg beslutat att om detta hände skulle man ge ett militärt svar. Men när ett plan verkligen sköts ned valde Kennedy att avstå från det militära svaret, just pga risken för att det hela skulle eskalera.

Nej, finns det en enda sak man kan vara absolut säker på är det att ett Vietnamkrig av 1968 års modell aldrig hade inträffat med Kennedy som president.

Det där med "impeachment" känner jag inte igen, men å andra sidan drabbades ju Clinton av "impeachment" för sina "brott". Så det finns olika definitioner av vad som krävs för impeachment.

[Ben]

Jag tror den här sidan, med de citerade inspelningarna, är ytterst belysande för Vietnampolitiken före och efter Kennedys död:
http://www.errolmorris.com/content/argu ... erman.html

Galbraiths genomgång finns här:
http://www.mtholyoke.edu/acad/intrel/vietnam/exit.htm

[Rimbaud65]

Det där var en ganska bra redogörelse över Kennedy och Grisbukten. Det där med att Kennedys seger var ett lyckokast kan nog diskuteras. Hans installationtal och början av hans mandatperiod kännetecknades av stora förväntningar. Framme vid 1968, så var USA en djupt splittrad nation (FBI:s Mark Felt säger att USA befann sig i ett lågintensivt inbördeskrig) där de svartas förstäder stod i lågor, ungdomen revolterade och demokraternas partikonvent i Chicago ledde till svåra gatukravaller, nationalgardet höll ordning och tårgasmolnen vilade över scenen! Den sjuka punkten var Vietnam, dit Kennedy fört USA. Har inte Kennedy något ansvar för detta? Han satte in 17.000 man utan att bemöda sig om att begära en krigsförklaring av kongressen. Somliga har ju efteråt sagt att detta borde ha lett till "impeachment" för hans del? Egentligen agerade Kennedy lika tveksamt och villrådigt beträffande Vietnam som han gjort i Grisbukten!
Laitman

Jag håller i sak med Bens analys angående Kennedy och Vietnam, fast förr eller senare så skulle han ha ställts inför en liknande situation som LBJ 1965, nämligen om man helt skulle ha gett upp Sydvietnam och därmed bryta lojalitetsbanden som för övrigt började långt före Kennedy, eller att eskalera den amerikanska delaktigheten i kriget. Som McNamara och andra har redogjort för så fanns det också tagna beslut som innebar en de-eskalering. Intervjun med Walter Cronkrite tror jag är lite vägledande för Kennedys politik där om han hade fått fortsätta som president och vunnit över Goldwater. Det handlade mycket om stabiliteten i Sydvietnams regim, som en förutsättning. När Diem försvann i november 1963 så var det fullständig kaos i flera år i Sydvietnam, som höll i sig ändå tills Thieu tog över, parallellt med denna utveckling så eskalerade LBJ som bekant enormt och började föra en regelrätt krig och omvandlade något som från början sågs och betraktades som en "lågintensiv politisk krigföring". Jag håller alltså med Ben att Kennedy sannolikt inte skulle ha hamnat i LBJ:s 1968, men han hade troligtvis ändå fått det på halsen i en lång, utdragen konflikt.

Angående "lyckokast" så var det tänkt just i situationen 1963 när det stod mellan Kennedy och Nixon. Jag har nämligen på känn att Nixon inte hade stått emot de militära rådgivarna på samma sätt som Kennedy gjorde under Kubakrisen.

Jag ser heller inget negativt med att Kennedy innebar stora förväntningar i början på 60-talet. Den president som inte förmår det är det inte mycket bevänt med. Vi kan förstås inte skylla 68 års USA, med kravaller och upplopp, på John F. Kennedy.

Den sjuka punkten var Vietnam, dit Kennedy fört USA. Har inte Kennedy något ansvar för detta? Han satte in 17.000 man utan att bemöda sig om att begära en krigsförklaring av kongressen.

Nu handlar det här om Grisbukten och inte Vietnamkriget, men det fanns överhuvudtaget inget fel med att USA aktivt sände hjälp till Sydvietnam under den perioden. Det vore rena förräderiet om man inte hade gjort det.

[Ben]

Om jag inte misstar mig frågade George Ball, som var motståndare till utökat engagemang, en gång Kennedy hur man skulle ta sig ur Vietnam. Enkelt, svarade Kennedy, vi tillsätter bara en regering som ber oss åka hem. Kennedy var helt enkelt alldeles för flexibel (eller tvekande, om man nu vill kalla det så) för att skicka 10 000 till och 10 000 till och 10 000 till. Och så 10 000 till, när det inte hjälpte. Och sedan 10 000 till. Då hade han, som vid Grisbukten, helt enkelt avblåst alltsammans.

[Solitaire]

Kennedys villkor för att minska antalet amerikanska trupper var att Sydvietnam skulle ha vunnit konflikten, dvs. i verkligheten skulle det inte hända och hans tal om trupptillbakadragande var samma prat som senare presidenter ägnade sig åt under kriget om "ljuset i tunneln" osv.

[Ben]

Kennedys villkor för att minska antalet amerikanska trupper var att Sydvietnam skulle ha vunnit konflikten, dvs. i verkligheten skulle det inte hända och hans tal om trupptillbakadragande var samma prat som senare presidenter ägnade sig åt under kriget om "ljuset i tunneln" osv.

Som sagt, han eskalerade inte i Laos, inte vid Grisbukten, inte i Berlin, inte under Kubakrisen. Ändå skulle han alltså gjort precis som Johnson och eskalerat och eskalerat och eskalerat i Vietnam? Det är fullständigt otänkbart, skulle jag vilja säga. En av Kennedys främsta egenskaper var att han var öppen för att förändra sin politik och sin syn på världen. Det är exempelvis ett stort steg från Grisbukten och Kubakrisen till provstoppsavtalet 1963. Samma utveckling kan man se på det inrikespolitiska planet, exempelvis i förhållandet till medborgarrättsrörelsen.

Och som sagt, hans sista direktiv rörande rådgivarna i Vietnam var att ta hem 1 000 av dem.

[laitman]

Hej!
Var inte Kennedys sista åtgärd att ge grönt ljus åt kuppen och mordet på Diem? Såsom Barbara Tuchman beskriver detta så var det ungefär att jämföra med att en bank byter ut direktören i ett företag som man investerat mycket i! Eller Kennedy ville att kriget skulle föras effektivt, vilket det inte kunde göras med Diem i ledningen.
Under 1964 inträffade förresten en mindre relaterad episod. Bobby Kennedy antydde att han ville bli USA:s ambassadör i Sydvietnam! LBJ uppfattade detta som en signal att Bobby Kennedy ville se till att LBJ inte sviker de löften som JFK gett åt Sydvietnam. RFK:s senare krigsmotstånd var ren opportunism, han hoppade ju in i valkampanjen 1968 först sedan Eugene McCarthy i primärvalet i New Hampshire fått 42 % av rösterna på den demokratiska sidan och gett LBJ nådastöten.
Vad Nixon skulle ha gjort eller inte gjort i Grisbukten får vi aldrig svar på. Hans utrikespolitik åren 1969-1974 var dock mycket skickligt genomförd och framgångsrik.
Laitman

[Solitaire]

Tillbakadragandet av de 1000 amerikanerna gjordes eftersom man trodde sig vinna kriget mot FNL och kom samtidigt som man eskalerade antalet sabotageräder mot Nordvietnam. Kennedy och hans rådgivare trodde att de etablerat de sydvietnamesiska styrkorna som kapabla att själva besegra FNL och därför trodde man sig kunna dra tillbaka de egna trupperna. Spräckandet av denna illusion råkade komma efter mordet på Kennedy och därför kan det tyckas att han höll på att avveckla USA engagemang i Vietnam men det finns ingen anledning att tro att han agerat speciellt annorlunda om han ställts inför samma val som LBJ ställdes inför.

Hur man får det regelrätta invasionsförsöket av Kuba till deeskalering är en annan fråga. Kennedy vägrade dessutom att kompromissa med Sovjet under missilkrisen Grisbukten ledde till (vilket förde världen till randen av ett kärnvapenkrig).

[Ben]

Hej!
Var inte Kennedys sista åtgärd att ge grönt ljus åt kuppen och mordet på Diem? Såsom Barbara Tuchman beskriver detta så var det ungefär att jämföra med att en bank byter ut direktören i ett företag som man investerat mycket i! Eller Kennedy ville att kriget skulle föras effektivt, vilket det inte kunde göras med Diem i ledningen.
Under 1964 inträffade förresten en mindre relaterad episod. Bobby Kennedy antydde att han ville bli USA:s ambassadör i Sydvietnam! LBJ uppfattade detta som en signal att Bobby Kennedy ville se till att LBJ inte sviker de löften som JFK gett åt Sydvietnam. RFK:s senare krigsmotstånd var ren opportunism, han hoppade ju in i valkampanjen 1968 först sedan Eugene McCarthy i primärvalet i New Hampshire fått 42 % av rösterna på den demokratiska sidan och gett LBJ nådastöten.
Vad Nixon skulle ha gjort eller inte gjort i Grisbukten får vi aldrig svar på. Hans utrikespolitik åren 1969-1974 var dock mycket skickligt genomförd och framgångsrik.
Laitman

Kuppen mot Diem hade en mycket invecklad förhistoria, som jag inte riktigt minns f.n. Men jag ska kolla upp saken. Klartecknet tillkom, om jag minns rätt, genom vissa överentusiastiska underlydandes agerande.

Det är helt riktigt att Bobby Kennedy inledningsvis inte markerade någon skepsis inför Vietnam. Den kom dock efterhand och det är fullständigt inkorrekt att säga att hans antikrigsposition var "opportunism". Bobby Kennedy genomgick en stor förändring åren efter sin brors död, hans motstånd mot kriget hade sina rötter i den förändringen. Han engagerade sig för de fattiga i USA, mot kriget i Vietnam, mot apartheid i Sydafrika o.s.v. Han kunde vara tuff, hård och hänsynslös - men han var också en brinnande idealist. Många år innan Palme gjorde sin berömda jämförelse mellan julbombningarna av Hanoi och olika historiska illdåd gjorde Bobby Kennedy samma jämförelser i USA. Vid ett tillfälle råkade han i blåsväder för att han ansåg att man mycket väl skulle kunna donera blod till Nordvietnam, för att ta ett annat exempel.

Det är möjligt att Nixons utrikespolitik var skicklig. Så hade en republikansk president, med Nixons kommunistjägarförflutna, också mycket lättare att öppna diskussioner med Kina och Sovjet. Till skillnad från en demokratisk president behövde han inte riskera massiv kritik för "flathet mot kommunisterna". Dessvärre är det så att man inte bara kan ta "gode Nixon". Man måste också ta "onde Nixon", som borde hamnat i fängelse för Watergate.

[Ben]

Tillbakadragandet av de 1000 amerikanerna gjordes eftersom man trodde sig vinna kriget mot FNL och kom samtidigt som man eskalerade antalet sabotageräder mot Nordvietnam. Kennedy och hans rådgivare trodde att de etablerat de sydvietnamesiska styrkorna som kapabla att själva besegra FNL och därför trodde man sig kunna dra tillbaka de egna trupperna. Spräckandet av denna illusion råkade komma efter mordet på Kennedy och därför kan det tyckas att han höll på att avveckla USA engagemang i Vietnam men det finns ingen anledning att tro att han agerat speciellt annorlunda om han ställts inför samma val som LBJ ställdes inför.

Hur man får det regelrätta invasionsförsöket av Kuba till deeskalering är en annan fråga. Kennedy vägrade dessutom att kompromissa med Sovjet under missilkrisen Grisbukten ledde till (vilket förde världen till randen av ett kärnvapenkrig).

Man får det regelrätta inavsionsförsöket till deeskalering när man tänker på att Kennedy vägrade att sätta in amerikanskt flyg för att försöka rädda invasionen. Man får det till deeskalering genom att betänka att han inte igångsatte ett nytt försök, med reguljära amerikanska förband.

Det är f.ö. felaktigt att påstå att han inte kompromissade med ryssarna under Kubakrisen. Det gjordes en kompromiss, amerikanska missiler i Turkiet byttes mot de ryska på Kuba. Sedan vill jag nog påstå att Kubakrisen kunde slutat väsentligt annorlunda om Kennedy lyssnat på de rådgivare som ville ha amerikanska bombanfall mot Kuba. Vilket verkligen varit att eskalera. Kubakrisens avveckling kom ju också att innebära början på något nytt, med provstoppsavtalet 1963 och Kennedys tal på American University samma år.

Det finns olika uppfattningar om hur Kennedy skulle hanterat Vietnam. Personligen är jag fullständigt övertygad om att Kennedys Vietnam skiljt sig väldigt mycket från Johnsons Vietnam, precis som Kennedy skiljde sig från Johnson på många olika sätt, såväl i personlighet som i synen på omvärlden.

[Ben]

Hej!
Var inte Kennedys sista åtgärd att ge grönt ljus åt kuppen och mordet på Diem? Såsom Barbara Tuchman beskriver detta så var det ungefär att jämföra med att en bank byter ut direktören i ett företag som man investerat mycket i! Eller Kennedy ville att kriget skulle föras effektivt, vilket det inte kunde göras med Diem i ledningen.
Under 1964 inträffade förresten en mindre relaterad episod. Bobby Kennedy antydde att han ville bli USA:s ambassadör i Sydvietnam! LBJ uppfattade detta som en signal att Bobby Kennedy ville se till att LBJ inte sviker de löften som JFK gett åt Sydvietnam. RFK:s senare krigsmotstånd var ren opportunism, han hoppade ju in i valkampanjen 1968 först sedan Eugene McCarthy i primärvalet i New Hampshire fått 42 % av rösterna på den demokratiska sidan och gett LBJ nådastöten.
Vad Nixon skulle ha gjort eller inte gjort i Grisbukten får vi aldrig svar på. Hans utrikespolitik åren 1969-1974 var dock mycket skickligt genomförd och framgångsrik.
Laitman

Kuppen mot Diem hade en mycket invecklad förhistoria, som jag inte riktigt minns f.n. Men jag ska kolla upp saken. Klartecknet tillkom, om jag minns rätt, genom vissa överentusiastiska underlydandes agerande.

Det är helt riktigt att Bobby Kennedy inledningsvis inte markerade någon skepsis inför Vietnam. Den kom dock efterhand och det är fullständigt inkorrekt att säga att hans antikrigsposition var "opportunism". Bobby Kennedy genomgick en stor förändring åren efter sin brors död, hans motstånd mot kriget hade sina rötter i den förändringen. Han engagerade sig för de fattiga i USA, mot kriget i Vietnam, mot apartheid i Sydafrika o.s.v. Han kunde vara tuff, hård och hänsynslös - men han var också en brinnande idealist. Många år innan Palme gjorde sin berömda jämförelse mellan julbombningarna av Hanoi och olika historiska illdåd gjorde Bobby Kennedy samma jämförelser i USA. Vid ett tillfälle råkade han i blåsväder för att han ansåg att man mycket väl skulle kunna donera blod till Nordvietnam, för att ta ett annat exempel.

Det är möjligt att Nixons utrikespolitik var skicklig. Så hade en republikansk president, med Nixons kommunistjägarförflutna, också mycket lättare att öppna diskussioner med Kina och Sovjet. Till skillnad från en demokratisk president behövde han inte riskera massiv kritik för "flathet mot kommunisterna". Dessvärre är det så att man inte bara kan ta "gode Nixon". Man måste också ta "onde Nixon", som borde hamnat i fängelse för Watergate.

Det Bobby Kennedy bland annat sade var alltså följande, i december 1967, på Marymount College:

"Do you understand what that means, when you ask for more bombing? It means you are voting to send people, Americans and Vietnamese to die...
Don't you understand that what we are doing to the Vietnamese is not very different than what Hitler did to the Jews.

I november 1965 höll han en presskonferens på University of Southern California och försvarade de som brände sina inkallelser. Han fick då frågan:

"What about giving blood to the North Vietnamese?"
RFK: "I think that's a good idea"
Press: "Is that going to far?"
RFK: "I we've given all the blood that is needed to the South Vietnamese. I'm in favor of giving [to] anybody who needs blood. I'm in favor of them having blood."
Press: "Even to the North Vietnamese?"
RFK: "Yes"

Så vi kan gärna diskutera RFK:s politiska opportunism. Jag kan försäkra att ovanstående inte var "helt populära" åsikter när de uttrycktes.

[laitman]

Hej!
RFK inledde ju sin karriär i senator Joe McCarthys kommitté mot antiamerikansk verksamhet. Från 1965 började han odla olika optioner visavi Vietnamkriget. På sidorna 62-63 i den bok jag nämnt "An American Melodrama" beskrivs RFK:s Hamletmonolog med sig själv ganska korrekt. Den 4 augusti 1967 kom RFK till Californien och i flygplanet ville hans medhjälpare att han skulle säga några ord till fredsrörelsens representanter. RFK avvisade tanken med att dessa var "dangerous left-wingers". Så fortsatte han att vackla ända till Gene McCarthy fick 42% av rösterna i primärvalet i New Hampshire, varefter han hoppade in i valet.
Det centrala angående JFK har ju sagts ganska bra här i forumet: Han skulle ha ställts inför samma val som LBJ och med tanke på den uppfostran han fått av pappa Joe så skulle han definitivt inte ha blivit den första amerikanska president som förlorar ett krig!
Jag brukar säga till de som beundrar JFK och säger att Vietnam aldrig skulle ha inträffat med honom kvar i Vita Huset : " Med sitt utseende och sin karisma charmade han de amerikanska väljarna, men politbyrån i Hanoi skulle han inte ha kunnat charma och dessa hårdföra män var de som avgjorde saken" Ty det gäller att komma ihåg att Nordvietnams förhandlare i Paris och sedan Le Duc Tho med Kissinger ända till den 8 oktober 1972 ständigt förklarade att detta krig slutar först när Indokina är deras. Ingen vapenvila, ingen fred förrän våra (Hanois) mål har nåtts.
Laitman

[Ben]

Hej!
RFK inledde ju sin karriär i senator Joe McCarthys kommitté mot antiamerikansk verksamhet. Från 1965 började han odla olika optioner visavi Vietnamkriget. På sidorna 62-63 i den bok jag nämnt "An American Melodrama" beskrivs RFK:s Hamletmonolog med sig själv ganska korrekt. Den 4 augusti 1967 kom RFK till Californien och i flygplanet ville hans medhjälpare att han skulle säga några ord till fredsrörelsens representanter. RFK avvisade tanken med att dessa var "dangerous left-wingers". Så fortsatte han att vackla ända till Gene McCarthy fick 42% av rösterna i primärvalet i New Hampshire, varefter han hoppade in i valet.
Det centrala angående JFK har ju sagts ganska bra här i forumet: Han skulle ha ställts inför samma val som LBJ och med tanke på den uppfostran han fått av pappa Joe så skulle han definitivt inte ha blivit den första amerikanska president som förlorar ett krig!
Jag brukar säga till de som beundrar JFK och säger att Vietnam aldrig skulle ha inträffat med honom kvar i Vita Huset : " Med sitt utseende och sin karisma charmade han de amerikanska väljarna, men politbyrån i Hanoi skulle han inte ha kunnat charma och dessa hårdföra män var de som avgjorde saken" Ty det gäller att komma ihåg att Nordvietnams förhandlare i Paris och sedan Le Duc Tho med Kissinger ända till den 8 oktober 1972 ständigt förklarade att detta krig slutar först när Indokina är deras. Ingen vapenvila, ingen fred förrän våra (Hanois) mål har nåtts.
Laitman

Först och främst vet jag inte var det står skrivet att "An American Melodrama" ger den sanna bilden av Robert Kennedy. Att hans arbete i McCarthys kommitté (vilket f.ö. varade 6 månader) på något sätt skulle definiera hela hans karaktär ännu halvannat decennium senare är en rätt egendomlig antydning. Det skulle förutsätta att han inte ändrade sig ett dugg på nästan 15 år, utan hade samma åsikter hela tiden. Ja, det är väl nästan så att du tycks mena att han det närmast var otillåtet för RFK att ändra åsikt. Om han faktiskt 1965 började bli osäker på om det dittills följda Vietnampolitiken, som han delvis varit med att utforma själv, var förnuftig - nog skulle han ha lika stor rätt som någon annan att ändra sig? 1964 röstade Eugene McCarthy "Ja" i omröstningen om den s.k. "Tonkin Gulf Resolution". Borde det då inte ha diskvalificerat honom 1968?

"Odla olika optioner" - är det att jämföra USA:s verksamhet i Vietnam med Hitlers politik mot judarna? I mars 1967 talade han i senaten och klargjorde att om man ville hitta ansvariga för situationen i Vietnam så var han en av dem. Ett under de åren helt unikt medgivande bland ledande amerikanska politiker. När det sedan gäller primärvalen 1968 så var Kennedy den förste som Allard Lowenstein, mannen bakom kampanjen mot Johnson, tog kontakt med. McCarthy var plan B eller plan C. Kennedy tvekade om han skulle kandidera eller inte under flera månader, och det är säkerligen inte någon överdrift att säga att den dagen han tog steget var han mycket medveten om att risken för ett mordförsök var mycket stor.

Sedan skulle jag nog också vilja påstå att ovanstående uttalande om JFK är en åsikt, vare sig mer eller mindre. Det finns många andra åsikter, som skiljer sig från den. Din analys är synnerligen ytlig, för den förutsätter också att det inte var någon skillnad mellan John Kennedy av modell 1946 och John Kennedy av modell 1963. Grundtesen tycks vara att bröderna Kennedy bevarade samma åsikter genom hela livet - och det var deras fars åsikter.

Jag tror ingen i ansvarig ställning under 60-talet trodde att vägen till fred i Vietnam var att den amerikanske presidenten skulle charma Ho Chi Minh. Det var, skulle jag djärvt vilja påstå, en kraftig skillnad i storlek mellan det amerikanska engagemanget i Vietnam i november 1963 och det amerikanska engagemanget i augusti 1966, då Johnson suttit på presidentposten ungefär lika länge som Kennedy. Men detta skulle alltså inte ha något med vem som satt som president att göra? För att återknyta till ursprungsdiskussionen om Grisbukten var Nixons förslag, när Kennedy konsulterade honom efter misslyckandet, följande: "hitta någon lämplig förevändning och skicka in amerikanska trupper". Det tycks möjligen antyda att vem som för tillfället är amerikansk president kan ha betydelse för vilka val som görs i ett givet läge.

[Rimbaud65]

Grisbuktsinvasionen, och Nixon/Eisenhower/CIA/JFK:s beslut att understödja planerna att göra uppror mot Castro, får i diskussioner och analyser av det här slaget inte skyla över det faktum att en djäkla massa (exil-)kubaner också hade rätt att i varje fall försöka ta tillbaka ön från den diktatur som Castros regim hade upprättat där. När Castro tog makten 1959 från Batista så gratulerade man först från Washington. Det visade sig emellertid ganska snabbt att Kuba var på väg in i en "mycket tyrannisk och mörk tid' med summariska avrättningar, och folk som flydde hals över huvud ut på havet i båtar. Kubaner som tvingades att fly på grund av sin bakgrund i Batistas tidigare regim, eller bara för att de var anti-socialister, anti-kommunister, oppositionella i största allmänhet...

Samtidigt hade Fidel Castros kommunistparti en stor del av kubanska folket bakom sig den här perioden, inte minst militären var lojal, vilket naturligtvis också är huvudanledningen till att Grisbukten misslyckades så kapitalt. Planerna som fanns hos CIA var hela tiden att detta angrepp av 1 500 exilkubaner skulle medföra en kedjereaktion på Kuba, och därmed skulle Castro kunna störtas egentligen utan alltför mycket amerikansk militär inblandning - träningsläger för exilkubaner i Guatemala och upprättandet av planer för landstigningsförsöket, samt amerikanskt flygunderstöd som hade till uppgift att slå ut det kubanska flyget och andra strategiska utposter skulle vara tillräckligt. JFK modellerade kraftigt, reserverade sig, och kan man säga, drog sig till stor del ur och gjorde reträtter mitt uppe i det medan händelserna pågick. Någon att lyssna från den synvinkeln är Alexander Haig som var med på den tiden och såg katastrofen komma som ett brev på posten. Kedjereaktionen som CIA förutsedde, och som i grunden var en avgörande kompontent för hela Grisbuktsinvasionen visade sig vara felaktig - en falsk premiss som CIA sålde till JFK.

Det är intressant att notera att två händelser - Grisbuktsinvasionen och Kubakrisen kanske är den sämsta och den bästa politiska/militära kris som JFK råkade ut för. Kubakrisen sköttes under omständigheterna utmärkt, en otrolig succe inte bara för USA utan hela världen som kom att stå vid randen till ett fullskaligt KÄRNVAPENKRIG.

Grisbukten är med alla indikationer orsaken till att Sovjetunionen placerade missiler på Kuba. Enligt rapporter så skall det ha varit Che Guevera som kom med förslaget i Moskva.

[Dûrion Annûndil]

Ty det gäller att komma ihåg att Nordvietnams förhandlare i Paris och sedan Le Duc Tho med Kissinger ända till den 8 oktober 1972 ständigt förklarade att detta krig slutar först när Indokina är deras. Ingen vapenvila, ingen fred förrän våra (Hanois) mål har nåtts.

Snarare var det så att förhandlingarna mellan USA och Nordvietnam handlade om villkoren för ett amerikanskt tillbakadragande som USA kunde acceptera. Nordvietnameserna ville ha bort USA, och USA ville dra sig ur - varför kriget "vietnamiserades" och vid pass 1972 fanns bara ca 50 000 amerikaner kvar i Sydvietnam. Detta ville dock inte Sydvietnam, för de var liksom nordvietnameserna klara över att ett amerikansk tillbakadragande var en enorm nackdel för deras del. Sydvietnam ville inte ha någon vapenvila mellan Nordvietnam och USA. Men amerikanerna valde att lämna Sydvietnams regim i sticket i stort sett, för Nixon ville vara fredsmäklaren. I slutdokumentet stiftades att en kommission skulle tillsättas för att avgöra Vietnams öde - specifikt återföreningen genom valen som skjutits upp sedan vapenvilan mellan FNL och Frankrike. Sydvietnam tvingades helt enkelt av amerikanarna att skriva under vapenvilan, för att USA skulle kunna dra sig ur "med värdighet". När USA var borta (enbart ekonomiskt stöd skulle därefter förekomma), bröts snart vapenvilan av de två vietnamesiska kontrahenterna.

När Castro tog makten 1959 från Batista så gratulerade man först från Washington. Det visade sig emellertid ganska snabbt att Kuba var på väg in i en "mycket tyrannisk och mörk tid' med summariska avrättningar, och folk som flydde hals över huvud ut på havet i båtar. Kubaner som tvingades att fly på grund av sin bakgrund i Batistas tidigare regim, eller bara för att de var anti-socialister, anti-kommunister, oppositionella i största allmänhet...

I USA var man först förvirrad. I pressen rapporterades om massavrättningar. Snarare var det ca 200 personer från Batista-regimen som avrättades summariskt för att de beskylldes för tortyr och mord, och många kubaner såg väl inget ont i det... När Castro fullföljde sitt socialistiska program och förstatligade socker- och oljebolagen, så svarade Kennedy med att minska importkvoten för kubanskt socker med 95 % (6 juli 1960), och en upptrappning följde, vilket i praktiken lamslog ekonomin. Därför vände sig Castro till Sovjetunionen, som gav kredit och bytte socker mot andra viktiga varor. Den fortsatt dåliga ekonomin är dock en betydande orsak till att folk flytt till USA med båt, snarare än Castros politiska målsättningar i sig.

Mvh -Dan