Nu vet inte jag om ni redan vet detta, men på de flesta religösa second hand butiker brukar det finnas böcker i detta ämne. Bibelsmugglandet verkar ha varit en stor pryl.
Jag undrar om detta också ska bli en bok eller en artikelserie eller nåt liknande?
Mina problem med KGB
Re: Mina problem med KGB
En källa hittar du här: http://www.rel.ee/swe/kommunism_och_baltikum.htm#T4 (sidan jag länkar till sägs vara en "dokumentations- och debattskrift om kommunismens brott mot mänskligheten i Baltikum framlagd vid Jarl Hjalmarson-seminariet den 13 april 1999 av Andres Küng")Martin Lundvall skrev:Jag var mer intresserad i vilket sammanhang det framfördes. Behöver ingen direkt källhänvisning.
/Martin
/Marcus
Re: Mina problem med KGB
Ett inlägg som inte tillförde något togs bort.
Ännu en gång, annmari: det finns ingen anledning att annonsera om kommande inlägg.
Ännu en gång, annmari: det finns ingen anledning att annonsera om kommande inlägg.
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Re: Mina problem med KGB
Tack Marcus
/Martin
/Martin
Re: Mina problem med KGB
Hej!
Jag ska här berätta om Romas Kalanta.
Martyrer i Marias land
En av de mset uppmärksammade nationella och religiösa protesterna i sovjetunionen nuder senare år inträffade pingsten 1972 i Litauens näst största stad, Kaunas. Huvudpersonen var en troende arbetare, Romas Kalanta. Han studerade vid kvällsgymnasium och var liksom sina bröder medlem i den kommunistiska ungdomsorganisationen Komsomol.
Söndagen den 14 maj 1972 gick Romas Kalanta till stadsparken, som var full av söndagspromenerande männiksor. Han hällde över sig lite bensin och tände på. Tolv timmar senare dog Romas Kalanta på ett av stadens sjukhus. Myndigheterna förklarade senare att Kalanta varit "Sinnesrubbad" och dessutom "nerknarkad". Vänner till den döde försäkrade däremot, att hans handling hade varit en medveten, politisk protest mot sovjetmakten nationella och religiösa förtryck i Litauen. Valet av plats för självbränningen tyder på politiska motiv. Romas Kalanta valde att dö på samma plats som det självständiga Litauen- mitt emot en teater, där det sovjet-litauiska "marionettparlamentet" sommaren 1940 ansökte om Litauens uppgående i Sovjetunionen.
En kvarterslång kö av människor, som ville bringa den döde Kalanta sin sista hyllning, uppstod utanför huset där hans kropp låg på "Lit de parade". Platsenför hans självbränning smyckades med blommor, som säkerhetsmän sedan plockade bort.
Tusentals ungdomar samlades för att delta vid Kalantas begravning några dagar senare. När de fick att säkerhetsmän begravt Kalanta på hemlig plats, utbröt spontana upplopp. Tusentals ungdomar tågade arm i arm mot stadens partihögkvarter under rop som "Frihet åt Litauen", "Frihet åt Romas Kalantas far" och "Lögnare". Medans knutna nävar höjdes i luften samlades ännu fler demonstranter utanför partihögkvarteret.
En man kom ut från partibyggnaden och uppmanade människorna att ge sig av. Hans tal avbröts av rop från en kvinna, som snabbt drogs in i en av säkerhetspolisens bilar. Någon kastade en sten på partiets talesman. Inför milismännens följande attack flydde folket till stadsparken. På platsen för Kalantas död klättrade en ung man upp på en bänk och började tala till de församlade. Han förklarade att Litauen var förslavat och att unga människor måste bekämpa sina förtryckare. Den förste unge mannen följdes av en andra och en tredje, medans säkerhetsmännen oavbrutet fotograferade folkmassan.
Plötsligt gick milisen till anfall och började slå demonstranterna med batonger. Men ungdomarna flydde inte längre utan vände och började jaga sina förföljare. På stadens huvudgata, Frihetsbulevarden, ordnade man på nytt sina led och tågade under sång och slagord mot milishögkvarteret.
När demonstranterna mötte en större milisstyrka, stannade de. En ung man klättrade upp i ett kyrktorn i närheten och hissade det självständiga Litauens flagga. Den litauiska nationalsången " Litauen, vårt fädernesland, hjältars land! sjöngs unisont, tills milismännen gick till förnyad attack och arresterade en rad demonstranter.
Oroligheterna fortsatte dagen efter, fast fallskärmjägare från Centralasien och Kaukasus sattes in mot demonstranterna. De inhemska milismännen ansågs kanske inte tillräckligt pålitliga. Soldaterna var beväpnade med automatvapen och tårgas. Hundratals demonstranter skadades under sammanstötningarna. Minst en pojke dog, likaså ett par milismän. Den ene av dem fick en kniv i hjärtat.
Demonstranterna satte eld på stadens domstolsbyggnad och konserthus. Molotovcocktails kastades in i partihögkvarteret. Ett skyltfönster krossades i en bokhandel, som säljer politiskt literatur. Ungdomarna retades förmodligen av en banderoll i fönstret med texten " Länge leve Sovjetunionens kommunistiska parti!""
Flera hundra ungdomar arresterades under upploppen. De flesta släpptes sedan de bland annat blivit tvångsklippta. Åtta ungsdomar ställdes inför rätta hösten 1972. Sju av dem dömdes till fängelse mellan ett och ett halvt och tre år. Som en följd av upploppen i Kaunas skärpte sovjetunionens Högsta Sovjet straffet för deltagande i massdemonstrationer. Denna handling kan numera leda till frihetsberövande i femton år.
Myndigheterna dolde inte sin vrede över ungdomarnas uppror. Det var särskilt störande för den sovjetiska propagandan att de flesta demonstranter var ungdomar. De hade vuxit upp under sovjetisk styre men krävde nu sin frihet och självständighet åt sitt land. Myndigheternas irritation blev inte mindre av att Romas Kalanta själv kom från en kommunistisk famlij. Upploppen i Kaunas pingsten 1972 blev en påminnelse för partiet och säkerhetsorganen att även litauiska ungdomar drömmer om den frihet och självständighet de själva aldrig fått uppleva.
Kalantas martyrdöd inspirerade några av hans landssmän att begå samma handling. En sextioårig arbetare brände sig till döds i juni samma år. En 62-årig arbetare hindrades några dagar senare av polismän, just som han hällt över sig lättantändlig aceton. Ytterligare några dagar senare följdes Kalantas exempel av en 23-årig rörmokare, Stonis, från den lilla staden Varena i sydöstra Litauen. Stonis hade tänkt bränna sig offentligt med tre kamrater. De hissade inledningsvis det självständiga Litauens gul-grön-röda flagga. Polisen kom dock till platsen, innan de hann fortsätta. Kamraterna arresterades, medan Stonis undkom. Dagen efter klättrade han upp på ett hustak i stadens centrum, tände eld på sig och hoppade ned mot gatans stenläggning. Han dog dagen efter på sjukhus.
Begravningen övervakades av milis och KGB-män, som upprättat vägspärrar vid alla infarter till staden.
/ Ann-Mari
Jag ska här berätta om Romas Kalanta.
Martyrer i Marias land
En av de mset uppmärksammade nationella och religiösa protesterna i sovjetunionen nuder senare år inträffade pingsten 1972 i Litauens näst största stad, Kaunas. Huvudpersonen var en troende arbetare, Romas Kalanta. Han studerade vid kvällsgymnasium och var liksom sina bröder medlem i den kommunistiska ungdomsorganisationen Komsomol.
Söndagen den 14 maj 1972 gick Romas Kalanta till stadsparken, som var full av söndagspromenerande männiksor. Han hällde över sig lite bensin och tände på. Tolv timmar senare dog Romas Kalanta på ett av stadens sjukhus. Myndigheterna förklarade senare att Kalanta varit "Sinnesrubbad" och dessutom "nerknarkad". Vänner till den döde försäkrade däremot, att hans handling hade varit en medveten, politisk protest mot sovjetmakten nationella och religiösa förtryck i Litauen. Valet av plats för självbränningen tyder på politiska motiv. Romas Kalanta valde att dö på samma plats som det självständiga Litauen- mitt emot en teater, där det sovjet-litauiska "marionettparlamentet" sommaren 1940 ansökte om Litauens uppgående i Sovjetunionen.
En kvarterslång kö av människor, som ville bringa den döde Kalanta sin sista hyllning, uppstod utanför huset där hans kropp låg på "Lit de parade". Platsenför hans självbränning smyckades med blommor, som säkerhetsmän sedan plockade bort.
Tusentals ungdomar samlades för att delta vid Kalantas begravning några dagar senare. När de fick att säkerhetsmän begravt Kalanta på hemlig plats, utbröt spontana upplopp. Tusentals ungdomar tågade arm i arm mot stadens partihögkvarter under rop som "Frihet åt Litauen", "Frihet åt Romas Kalantas far" och "Lögnare". Medans knutna nävar höjdes i luften samlades ännu fler demonstranter utanför partihögkvarteret.
En man kom ut från partibyggnaden och uppmanade människorna att ge sig av. Hans tal avbröts av rop från en kvinna, som snabbt drogs in i en av säkerhetspolisens bilar. Någon kastade en sten på partiets talesman. Inför milismännens följande attack flydde folket till stadsparken. På platsen för Kalantas död klättrade en ung man upp på en bänk och började tala till de församlade. Han förklarade att Litauen var förslavat och att unga människor måste bekämpa sina förtryckare. Den förste unge mannen följdes av en andra och en tredje, medans säkerhetsmännen oavbrutet fotograferade folkmassan.
Plötsligt gick milisen till anfall och började slå demonstranterna med batonger. Men ungdomarna flydde inte längre utan vände och började jaga sina förföljare. På stadens huvudgata, Frihetsbulevarden, ordnade man på nytt sina led och tågade under sång och slagord mot milishögkvarteret.
När demonstranterna mötte en större milisstyrka, stannade de. En ung man klättrade upp i ett kyrktorn i närheten och hissade det självständiga Litauens flagga. Den litauiska nationalsången " Litauen, vårt fädernesland, hjältars land! sjöngs unisont, tills milismännen gick till förnyad attack och arresterade en rad demonstranter.
Oroligheterna fortsatte dagen efter, fast fallskärmjägare från Centralasien och Kaukasus sattes in mot demonstranterna. De inhemska milismännen ansågs kanske inte tillräckligt pålitliga. Soldaterna var beväpnade med automatvapen och tårgas. Hundratals demonstranter skadades under sammanstötningarna. Minst en pojke dog, likaså ett par milismän. Den ene av dem fick en kniv i hjärtat.
Demonstranterna satte eld på stadens domstolsbyggnad och konserthus. Molotovcocktails kastades in i partihögkvarteret. Ett skyltfönster krossades i en bokhandel, som säljer politiskt literatur. Ungdomarna retades förmodligen av en banderoll i fönstret med texten " Länge leve Sovjetunionens kommunistiska parti!""
Flera hundra ungdomar arresterades under upploppen. De flesta släpptes sedan de bland annat blivit tvångsklippta. Åtta ungsdomar ställdes inför rätta hösten 1972. Sju av dem dömdes till fängelse mellan ett och ett halvt och tre år. Som en följd av upploppen i Kaunas skärpte sovjetunionens Högsta Sovjet straffet för deltagande i massdemonstrationer. Denna handling kan numera leda till frihetsberövande i femton år.
Myndigheterna dolde inte sin vrede över ungdomarnas uppror. Det var särskilt störande för den sovjetiska propagandan att de flesta demonstranter var ungdomar. De hade vuxit upp under sovjetisk styre men krävde nu sin frihet och självständighet åt sitt land. Myndigheternas irritation blev inte mindre av att Romas Kalanta själv kom från en kommunistisk famlij. Upploppen i Kaunas pingsten 1972 blev en påminnelse för partiet och säkerhetsorganen att även litauiska ungdomar drömmer om den frihet och självständighet de själva aldrig fått uppleva.
Kalantas martyrdöd inspirerade några av hans landssmän att begå samma handling. En sextioårig arbetare brände sig till döds i juni samma år. En 62-årig arbetare hindrades några dagar senare av polismän, just som han hällt över sig lättantändlig aceton. Ytterligare några dagar senare följdes Kalantas exempel av en 23-årig rörmokare, Stonis, från den lilla staden Varena i sydöstra Litauen. Stonis hade tänkt bränna sig offentligt med tre kamrater. De hissade inledningsvis det självständiga Litauens gul-grön-röda flagga. Polisen kom dock till platsen, innan de hann fortsätta. Kamraterna arresterades, medan Stonis undkom. Dagen efter klättrade han upp på ett hustak i stadens centrum, tände eld på sig och hoppade ned mot gatans stenläggning. Han dog dagen efter på sjukhus.
Begravningen övervakades av milis och KGB-män, som upprättat vägspärrar vid alla infarter till staden.
/ Ann-Mari
-
Karl-Erik Svensson
- Ny medlem
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 9 juni 2009, 17:57
Re: Mina problem med KGB
Skulle vara intressant att vara där och lyssna. Ge gärna närmare information om evenemanget. Har du hållit föredrag förut? Vem har du haft kontakt med där, Martin Alm eller någon annan?annmari skrev:Hej!
Jag har idag varit i kontakt med Forum för levande historia. Dom verkar intresserade av och arrangera ett föredrag med mig någon gång framöver. Jag återkommer när jag vet mera detaljer. /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
Hej!
Karl-Erik en gång i tiden höll jag föredrag i ämnena "Med Estlands opposition mot sovjetmakten" samt " Registrerad församling och oregistrerad församling i sovjet" jag åkte runt på folkhögskolor och gjorde detta /
/ Ann-Mari
Karl-Erik en gång i tiden höll jag föredrag i ämnena "Med Estlands opposition mot sovjetmakten" samt " Registrerad församling och oregistrerad församling i sovjet" jag åkte runt på folkhögskolor och gjorde detta /
/ Ann-Mari
-
Karl-Erik Svensson
- Ny medlem
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 9 juni 2009, 17:57
Re: Mina problem med KGB
Var någonstans har du hållit dina föredrag? Jag har varit med på många föredrag som har ordnats av Forum för levande historia. Kan jag möjligen ha varit med på ett av dina av en slump?annmari skrev:Hej!
Karl-Erik en gång i tiden höll jag föredrag i ämnena "Med Estlands opposition mot sovjetmakten" samt " Registrerad församling och oregistrerad församling i sovjet" jag åkte runt på folkhögskolor och gjorde detta /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
Hej!
Nej det tror jag inte Karl-Erik det är hundra år sedan /
/ Ann-Mari
Nej det tror jag inte Karl-Erik det är hundra år sedan /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
Hej!
Sommaren 1982 var jag I Tallin igen rädsla för KGB fanns. Jag skulle träffa Nelli och hennes vänner vi skulle på på Sångfestivalen på Laulu Väljakul. När jag kom till hamnen så mötte Nelli mig där, jag kom igenom tullen utan problem han som sommaren 1980 sa håll käft åt mig tittade mörkt på mig men sa inget. Så kom vi då till Viru hotell, Nelli väntade i foajen medans jag var uppe i rummet med packningen. Dagen efter var det festival. Vi gick så ut på stan Nelli och jag, rent reflexmässigt tittade jag bakåt men kunde inte se några skuggor.Dom hade nog mig under uppsikt men gjorde inget, Nelli hade inte blivit kallad till KGB heller angående mig vilket gjorde mig lugn. Så kom dagen då festivlaen skulle vara, jag träffade Nelli och Rita utanför hotellet på förmiddagen ni kommer ihåg Rita hon som jag beskrev tidigare i denna tråd som mådde psykiskt dåligt pga systemet. När vi kom utanför hotellet så såg vi massor av sovjetiska soldater i både militörfordon men även till fots. Kom sa Nelli vi går hitåt,när vi kom ut på den stora väg som leder till Laulu Väljakul så var det massor med folk ute, musikkårer spelade och folk gick i estniska folkdräkter, märkligt att dom gjorde det för hade den estniska flaggan visats hade det blivit arbetsläger för den som visat den. Vi gick alla i lugn takt och jag tittade överallt ingen som skuggade mig vad jag kunde se,men här var så mycket folk att skuggorna lätt kunde gömma sig. Rita gick och bara tittade framåt Nelli och jag gick bredvid. Utefter vägen stod folk på trottoarkanterna och tittade, sovjetiska soldater stod uppställda i uniform längst bägge sidorna av vägen, sovjetiska flaggor fanns överallt. Det fanns en feststämmning i luften men samtidigt en känsla av totalt förtryck. Så kom vi fram till Laulu Väljkaul och den jättelika scenen som rymmer tusentals sångare, esterna är ett sångarfolk dom älskar och sjunga. Vi satt oss ner och hörde alla vackra sånger som tyvärr var utvalda av sovjetmakten. Sånger som "Mu isama un minu arm! (Mitt älskade fädernsland) var totalt förbjudna. Dom sånger som egenltigen tillhörde estland sen deras tidigare frihets tid var helt förbjudna nu. Vi satt flera timmar och lyssnade på dom vackra sångerna och alla fina folkdräkter som fanns. Sen gick vi vidare igen mot centrum. Nelli och jag var trötta efter ett tag så vi gick till Cafe Moskva som ligger bredvid Vabaduse Väljak (Frihestorget). VI satt där en stund och drack kaffe, jag såg på Nelli en ledsamhet som inte var rolig och bära, men vad skulle hon göra? protesterade hon åkte hon fast och hon hade sin mor i Tartu och tänka på samt sin bror Edvin som jag också fått träffa han var mycket trevlig. Ja så var denna dag slut och vi tog en promenad till Viru hotell, dagen efteråt så åkte jag hem Nelli följde till hamnen. Jag vinkade åt henne i tullhuset innan jag gick igenom tullen. När båten la ut stod jag på däck och frågade mig sjlälv ? När ska tyranniet släppa när ska det bli fritt här. /
/ Ann-Mari
Sommaren 1982 var jag I Tallin igen rädsla för KGB fanns. Jag skulle träffa Nelli och hennes vänner vi skulle på på Sångfestivalen på Laulu Väljakul. När jag kom till hamnen så mötte Nelli mig där, jag kom igenom tullen utan problem han som sommaren 1980 sa håll käft åt mig tittade mörkt på mig men sa inget. Så kom vi då till Viru hotell, Nelli väntade i foajen medans jag var uppe i rummet med packningen. Dagen efter var det festival. Vi gick så ut på stan Nelli och jag, rent reflexmässigt tittade jag bakåt men kunde inte se några skuggor.Dom hade nog mig under uppsikt men gjorde inget, Nelli hade inte blivit kallad till KGB heller angående mig vilket gjorde mig lugn. Så kom dagen då festivlaen skulle vara, jag träffade Nelli och Rita utanför hotellet på förmiddagen ni kommer ihåg Rita hon som jag beskrev tidigare i denna tråd som mådde psykiskt dåligt pga systemet. När vi kom utanför hotellet så såg vi massor av sovjetiska soldater i både militörfordon men även till fots. Kom sa Nelli vi går hitåt,när vi kom ut på den stora väg som leder till Laulu Väljakul så var det massor med folk ute, musikkårer spelade och folk gick i estniska folkdräkter, märkligt att dom gjorde det för hade den estniska flaggan visats hade det blivit arbetsläger för den som visat den. Vi gick alla i lugn takt och jag tittade överallt ingen som skuggade mig vad jag kunde se,men här var så mycket folk att skuggorna lätt kunde gömma sig. Rita gick och bara tittade framåt Nelli och jag gick bredvid. Utefter vägen stod folk på trottoarkanterna och tittade, sovjetiska soldater stod uppställda i uniform längst bägge sidorna av vägen, sovjetiska flaggor fanns överallt. Det fanns en feststämmning i luften men samtidigt en känsla av totalt förtryck. Så kom vi fram till Laulu Väljkaul och den jättelika scenen som rymmer tusentals sångare, esterna är ett sångarfolk dom älskar och sjunga. Vi satt oss ner och hörde alla vackra sånger som tyvärr var utvalda av sovjetmakten. Sånger som "Mu isama un minu arm! (Mitt älskade fädernsland) var totalt förbjudna. Dom sånger som egenltigen tillhörde estland sen deras tidigare frihets tid var helt förbjudna nu. Vi satt flera timmar och lyssnade på dom vackra sångerna och alla fina folkdräkter som fanns. Sen gick vi vidare igen mot centrum. Nelli och jag var trötta efter ett tag så vi gick till Cafe Moskva som ligger bredvid Vabaduse Väljak (Frihestorget). VI satt där en stund och drack kaffe, jag såg på Nelli en ledsamhet som inte var rolig och bära, men vad skulle hon göra? protesterade hon åkte hon fast och hon hade sin mor i Tartu och tänka på samt sin bror Edvin som jag också fått träffa han var mycket trevlig. Ja så var denna dag slut och vi tog en promenad till Viru hotell, dagen efteråt så åkte jag hem Nelli följde till hamnen. Jag vinkade åt henne i tullhuset innan jag gick igenom tullen. När båten la ut stod jag på däck och frågade mig sjlälv ? När ska tyranniet släppa när ska det bli fritt här. /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
Hej!"
För några år sedan så var jag i KGBs arkiv i Tallinn men hittade inte min dossier där, jag frågade dom ansvariga om var den kunde vara ? dom sa att den kan vara förd till Moskva men även förstörd. Jag kommer att undersöka vidare, ska på något sätt undersöka med kGBs arkiv i Moskva hur nu det ska gå till ? jag minns att efter mitt förhör fick jag skriva på ett papper KGB gav till mig, allt var på ryska jag vet inte ens vad jag skrev på, men pappret var på 3 st A4 sidor, /
/ Ann-Mari
För några år sedan så var jag i KGBs arkiv i Tallinn men hittade inte min dossier där, jag frågade dom ansvariga om var den kunde vara ? dom sa att den kan vara förd till Moskva men även förstörd. Jag kommer att undersöka vidare, ska på något sätt undersöka med kGBs arkiv i Moskva hur nu det ska gå till ? jag minns att efter mitt förhör fick jag skriva på ett papper KGB gav till mig, allt var på ryska jag vet inte ens vad jag skrev på, men pappret var på 3 st A4 sidor, /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
hehe ...varför föra över en dossier till Moskva om den sedan skulle förstöras ... Låter som en klassisk lögn för att du inte skall fortsätta leta efter den .... den är garanterat inte förstörd
/Johan Kontorshotell Stockholm
Re: Mina problem med KGB
Hej!
Det finns nog ingen i KGBs arkiv som ksulle ljuga för mig , natingen är den förstörd eller förd till Moskva, dessutom har dom ingen anledning i dagsläget och hålla undan sådana dossier eftersom det är ingen diktatur längre /
/ Ann-Mari
Det finns nog ingen i KGBs arkiv som ksulle ljuga för mig , natingen är den förstörd eller förd till Moskva, dessutom har dom ingen anledning i dagsläget och hålla undan sådana dossier eftersom det är ingen diktatur längre /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
Hej!
Jag har ofta frågat mig själv vart min förhörsledare Vlasimir tagit vägen och vart Igor den psykologiske profiläsaren tagit vägen. Skulle jag få en chans och träffa dom idag skulle jag ta den. Dom var inte otrevliga mot mig på något sätt. Igor satt tyst hela tiden han sa inte ett ord, det var Vladimir som skötte förhöret med mig. /
/ Ann-Mari
Jag har ofta frågat mig själv vart min förhörsledare Vlasimir tagit vägen och vart Igor den psykologiske profiläsaren tagit vägen. Skulle jag få en chans och träffa dom idag skulle jag ta den. Dom var inte otrevliga mot mig på något sätt. Igor satt tyst hela tiden han sa inte ett ord, det var Vladimir som skötte förhöret med mig. /
/ Ann-Mari
Re: Mina problem med KGB
Inlägg som inte har med trådens ämne att göra hartagits bort.