Sovjets invasion av Afghanistan

[Frogman]

Samma problem som i Irak efter Kungen blev störtad så blev det en herrans oreda, som pågår fortfarande.
Mer om Kungen av Afghanistan som blev störtad 1973 finns på
http://www.fortunecity.com/meltingpot/a ... 3/id35.htm

[Von Bing]

Taraki var i början av 1950-talet attache i Washington. 1953 försvann han spårlöst för att tre år senare visa sig som översättare vid den amerikanska ambassaden i Kabul.

Källa: Afghanistan mellan Mecka och Moskva, Carl-Johan Charpentier.

Jag vet inte varifrån Charpentier fått det ifrån, men Taraki blev press-attaché i Washington 1953. Sedan blev han översättare hos U.S Information Service (lokaliserat vid ambassaden). Han har aldrig varit "försvunnen". Visst finns det frågor kring varför han lämnade sitt jobb 1963 för att bli politiskt aktiv, med en rejäl lönesänkning, men den troligaste förklaringen är väl att han fick sitt underhåll från de som var allierade med hans parti - dvs sovjetunionen, snarare än CIA.

Möjligen skulle det var intressant att läsa boken Before Taliban: Geneologies of the Afghan Jihad, av David B. Edwards, där Edwards avhandlar tre viktiga aktörer i Afghanistans historia, bl.a Taraki.
http://www.artsci.wustl.edu/~canfrobt/Edwardsrev

Det står inget i den där boken om Tarakis äventyr 1953-56. Men det är uppenbart att Taraki blev uppstudsig mot slutet, och USA hade då en reservgubbe i form av Amin.

http://www.epsilonpress.se/blum/blum53.htm

Återigen, detta är ju bara spekulationer från Blums sida. Han verkar ha personligt agg mot CIA, och spekulerar som sagt utan några påtagliga bevis. Ett exempel på Blum angående Amin:

Den sovjetiska regeringen och pressen hänvisade gång på gång till Amin som ”CIA-agent”, en beskyllning som bemöttes med stor skepsis i USA och på annat håll. (NOT 27) Tillräckligt med indicier som bestyrker anklagelsen finns dock, så den borde kanske inte utan vidare avfärdas helt och hållet.

I slutet av 1950-talet och i början av 60-talet hade Amin gått på Columbia University Teachers College och University of Wisconsin. (NOT 28) Detta var en glansperiod för CIA – med hjälp av imponerande mutor och hotelser – att regelbundet försöka rekrytera utländska studenter i USA för att agera som agenter när de återvänder hem. Under denna period samarbetade åtminstone en ordförande i Afghanistan Students Association (ASA), Zia H. Noorzay, med CIA i USA och han blev senare ordförande i den afghanska statskassan. En av de afghanska studenterna som Noorzay och CIA förgäves försökte värva, Abdul Latif Hotaki, försäkrade 1967 att ett stort antal nyckelpersoner i den afghanska regeringen som studerat i USA ”antingen är utbildade eller indoktrinerade av CIA. Vissa av dem finns på kabinettsnivå.” (NOT 29) Det har rapporterats att 1963 blev Amin ledare för ASA, men detta har inte bekräftats. (NOT 30) Det är dock känt att ASA mottog en del av sina pengar från Asia Foundation, CIA:s viktigaste täckorganisation i Asien under många år, och att Amin vid en tidpunkt var förknippad med denna organisation. (NOT 31)

Alltså ingenting hållbart, bara konspirationsteoriserande. Noterna refererar genomgående till tidningsartiklar från Kalla Krigets tid.[/quote]

Ja, det är konspirationsteoriserande. Men var finner du bristen på sanning?

Daud aka Kokosnötshuvudet, som han kallades av sina undersåtar, var en inkompetent och rasistisk diktator. Under sin tid som premiärminister 1953-63 lät han ryssarna köpa afghansk olja och gas i utbyte mot bistånd. Ryssarna hade 1958 räknat ut att landet med sina mineral, olje- och gastillgångar kunde bli ett av världens rikaste länder. Landet gick miste om rikedomar på grund av Dauds totala inkompetens.

Det kan handla om rent politiska överväganden. Sovjet var den främsta biståndsgivaren, så att de kunde få naturgas i gengäld är väl knappast förvånande. Att naturgasledningarna gick till Sovjet är knappast förvånande heller, då de möjliga alternativen är Iran och Pakistan, länder som man haft konfliktsfyllda relationer med på flera sätt. Att bygga gasledningar är dessutom inte gratis, och knappast betalar ryssarna för ledningar som går till andra ställen än just Sovjet. Och västerländska företag var inte villiga att göra den osäkra investeringen av olika skäl genom historien.[/quote]

Jag sa inte att det bara var gasen. Det fanns gott om mineral också. Han hade ju möjligheten att dra sitt land ur fattigdomen, men sålde sin stjärt till ryssarna istället. Han gav billig gas och olja till ryssarna mot för ryssarna billigt bistånd. Hans politik satte Afghanistan i beroendeställning till ryssarna. Att dra ledningarna till Iran hade inte skadat. Innan 1978 fanns det inget agg mellan Iran och A-stan så vitt jag vet.
Men Pakistan var en ärkefiende. Britterna tog en stor del av A-stans territorium, som senare råkade vara 60% av Pakistans territorium efter 1948. Daud var den som kaxade mest med Pakistan, krig hotade vid ett flertal tillfällen och gränsstrider länderna emellan var vanliga. Inte ens när Ayub Khan, en pashtun blev pakisk president förbättrades relationerna.
Daud fortsatte kaxa, även med skägget i kakburken. I en situation där man normalt kunde få sig en vänligt sinnad granne, gjorde Daud det motsatta. Två länder med samma majoritetsfolk, blev fiender helt förgäves. Speciellt för A-stan.

...Samtidigt förbjöds alla landets språk utom majoritetsspråket pashtunska.

Det här vill jag gärna ha lite info om, för jag har inte läst det någon annan stans, och det skulle ju vara en helt onödig anledning till politiska konflikter av episka mått i ett språkligt splittrat land som Afghanistan. Var Daud verkligen så dum?[/quote]

Landets alla över 30 olika språk utom herrespråket pashtunska var diskriminerade. Under Daud kulminerade förtrycket i förbud mot alla språk utom pashtunska. Målet var att hela A-stan skulle pashtuniseras.
Under 30-talet sökte A-stan stöd hos axelmakterna, då britterna och ryssarna verkade bara vara ute efter att äta upp landet. Flera ämbetsmän blev direkt vänliga till Axis, och vissa blev till och med nazistsympatisörer. Afghanistan var under antiken känt som Arien, vilket attraherade en del nationalister. Daud var en av dem.
Politiska konflikter pg a den etniska diskrimineringen som stamuppror var vardagsmat i A-stan. Men då A-stan var feodalt var det lätt för centralregeringen att härska genom att söndra samt behålla sin ställning. Först när feodalismen avskaffades blev det knas för Kabul. Även om det vid samma tidpunkt oktrojerades att alla språk skulle ha samma ställning. Ironiskt nog.

Angående den nuvarande situationen ser det ganska ljust ut. De centralasiatiska republikerna behöver nya oljeledningar som de har tänkt dra ner till det Arabiska Havet för att kunna sälja sin olja till utlandet, och USA vill inte att de ska behöva gå genom Iran. Marken under krigsherrarnas fötter skakar rejält.

En väldigt optimistisk analys. Utvecklingen av de Afghanska naturtillgångarna kommer i det nuvarande politiska läget dröja många år, både pga konflikter kring vart oljeledningarna möjligen skall dras (konflikter mellan vad företagen föredrar - kortaste och säkraste vägen naturligtvis, och vad regeringarna föredrar av olika politiska skäl). Den främsta tillgången är för tillfället opiumplantagerna, vilket stärker lokala krigsherrars inflytande. Västländerna vägrar desstutom att öka sina styrkors patrullområden utanför Kabul, så läget kan knappast förbättras förrän på sikt...
http://w1.sydsvenskan.se/Article.jsp?article=10042461
http://www.cia.gov/cia/publications/fac ... .html#Econ
http://www.eia.doe.gov/emeu/cabs/afghan.html

Mvh -Durion[/quote]

Då USA behöver nya oljepartners är Centralasien ett gott alternativ. Det skulle tvinga araberna bl a att sänka oljepriset och få en allierad i en region där USA inte har så många goda vänner. Pervez är alltmer skum för amerikanarna.

Det blir intressant att se vad som händer.

[Dûrion Annûndil]

Det står inget i den där boken om Tarakis äventyr 1953-56. Men det är uppenbart att Taraki blev uppstudsig mot slutet, och USA hade då en reservgubbe i form av Amin.

Av historien att döma är det inte alls uppenbart, eftersom båda två var nationalister åt det marxistiska hållet, utan några bevis på att de skulle vara USA-agenter.

Ja, det är konspirationsteoriserande. Men var finner du bristen på sanning?

Om du hävdar att ledarna i PDPA var USA-agenter, utan någonting som bevisar det, så är sanningen för tillfället att de inte var USA-agenter. Bristen på sanningen är ditt konspirationskonspirerande - som inte är sanningen. Det som inte är sant, är en bristande sanning. En så kallad osanning.

Men visst, det är historia det handlar om, så om något övertygande läggs fram för att dina teorier stämmer så är ju allt möjligt.

Jag sa inte att det bara var gasen. Det fanns gott om mineral också. Han hade ju möjligheten att dra sitt land ur fattigdomen, men sålde sin stjärt till ryssarna istället. Han gav billig gas och olja till ryssarna mot för ryssarna billigt bistånd. Hans politik satte Afghanistan i beroendeställning till ryssarna.

Daud gav verkligen inte sin stjärt till ryssarna, han försökte dessvärre utan framgång motverka deras ökande inflytande över militären och de politiska partierna (blandannat PDPA). Därför stödde ryssarna den marxistiska revolutionen. Daud försökte ständigt gå en balansgång för att vara oberoende från ryskt inflytande, men samtidigt försäkra sig om ryskt monetärt understöd.

Ytterligare ett problem var ju att Afghanerna var outbildade, och resurserna var outnyttjade. Varifrån tar man då ingenjörer, valuta för att bygga upp infrastruktur och annat för att utvinna resurserna? Jo, från de "generösa" ryssarna.

Att dra ledningarna till Iran hade inte skadat. Innan 1978 fanns det inget agg mellan Iran och A-stan så vitt jag vet.

Fientligheten mellan de två länderna går tillbaka till Afghanistans grundande, genom en revolt mot det Safavidiska Iran 1709, och det följande besegrandet och störtandet av hela det Safavidiska Shah-dömet 1722. Gammalt groll har alltså grundats på gamla oförätter, även grundat i religiösa stridigheter mellan det shiitiska Iran och det sunni-muslimska Afghanistan. Pashtunerna, som haft mest inflytande, har även varit historiskt misstänksamma mot även språkligt inflytande från persiskan (Iranskan.., Farsi), över deras gren av persiskan (Dari och Pashtu). Sedan så var ju Iran en tydlig USA-allierad (medlem i CENTO, Mellanösternpakten, tillsammans med Pakistan), och därför var det även där känsligt. Även tillkommer det ekonomiska, att Afghanska naturtillgångar (vad det än gäller, men speciellt olja och gas) skulle konkurera med iranska naturtillgångar om ledningar byggdes till Persiska viken/Arabiska havet.

Men Pakistan var en ärkefiende. Britterna tog en stor del av A-stans territorium, som senare råkade vara 60% av Pakistans territorium efter 1948. Daud var den som kaxade mest med Pakistan, krig hotade vid ett flertal tillfällen och gränsstrider länderna emellan var vanliga. Inte ens när Ayub Khan, en pashtun blev pakisk president förbättrades relationerna.
Daud fortsatte kaxa, även med skägget i kakburken. I en situation där man normalt kunde få sig en vänligt sinnad granne, gjorde Daud det motsatta. Två länder med samma majoritetsfolk, blev fiender helt förgäves. Speciellt för A-stan.

Faktum med att det var en gammal stridsfråga att förena hela Pashtunistan (en gammal "nationalistisk" dröm för pashtuner i synnerhet) även hos företrädarna. Daud beskylldes av sina efterträdare för att just ha förrått den drömmen genom att söka sammarbete med Iran och Pakistan... Pakistan fortsatte dock att understödja varje pashtunsk ledare, för att slå olja på vattnet, men samtidigt för att slå såna drömmar ur hågen på sin egen pashtunska befolkning.

...Samtidigt förbjöds alla landets språk utom majoritetsspråket pashtunska.

Det här vill jag gärna ha lite info om, för jag har inte läst det någon annan stans, och det skulle ju vara en helt onödig anledning till politiska konflikter av episka mått i ett språkligt splittrat land som Afghanistan. Var Daud verkligen så dum?

Landets alla över 30 olika språk utom herrespråket pashtunska var diskriminerade. Under Daud kulminerade förtrycket i förbud mot alla språk utom pashtunska. Målet var att hela A-stan skulle pashtuniseras.
Under 30-talet sökte A-stan stöd hos axelmakterna, då britterna och ryssarna verkade bara vara ute efter att äta upp landet. Flera ämbetsmän blev direkt vänliga till Axis, och vissa blev till och med nazistsympatisörer. Afghanistan var under antiken känt som Arien, vilket attraherade en del nationalister. Daud var en av dem.
Politiska konflikter pg a den etniska diskrimineringen som stamuppror var vardagsmat i A-stan. Men då A-stan var feodalt var det lätt för centralregeringen att härska genom att söndra samt behålla sin ställning. Först när feodalismen avskaffades blev det knas för Kabul. Även om det vid samma tidpunkt oktrojerades att alla språk skulle ha samma ställning. Ironiskt nog.

Så till syvende och sist så menade du inte att de andra språken förbjöds, du syftar på diskrimineringen när Pashtu blev officiellt språk och påbjöds för alla som ville jobba inom administrationen?

Då USA behöver nya oljepartners är Centralasien ett gott alternativ. Det skulle tvinga araberna bl a att sänka oljepriset och få en allierad i en region där USA inte har så många goda vänner. Pervez är alltmer skum för amerikanarna.

Det blir intressant att se vad som händer.

En rimlig annalys däremot. Det ska bli intressant som sagt.

Mvh -Durion

[Von Bing]

Det står inget i den där boken om Tarakis äventyr 1953-56. Men det är uppenbart att Taraki blev uppstudsig mot slutet, och USA hade då en reservgubbe i form av Amin.

Av historien att döma är det inte alls uppenbart, eftersom båda två var nationalister åt det marxistiska hållet, utan några bevis på att de skulle vara USA-agenter.

Hmmm...Jag presenterade en del bevis som mer eller mindre bevisar att åtminstone Amin var lejd. Och btv, varför tror du Taraki blev mördad? Taraki och Amin var knappast förälskade i samma kvinna.

Ja, det är konspirationsteoriserande. Men var finner du bristen på sanning?

Om du hävdar att ledarna i PDPA var USA-agenter, utan någonting som bevisar det, så är sanningen för tillfället att de inte var USA-agenter. Bristen på sanningen är ditt konspirationskonspirerande - som inte är sanningen. Det som inte är sant, är en bristande sanning. En så kallad osanning.

Men visst, det är historia det handlar om, så om något övertygande läggs fram för att dina teorier stämmer så är ju allt möjligt.

Jag lade fram bevis, i detta fall William Blums bok om CIA och flera argument. Det tycks som om du missat dem totalt. Om du nu inte gjorde det, var finns lögnen? Ok, du väljer att inte tro på det. Men vad är det som driver dig till det?

Jag sa inte att det bara var gasen. Det fanns gott om mineral också. Han hade ju möjligheten att dra sitt land ur fattigdomen, men sålde sin stjärt till ryssarna istället. Han gav billig gas och olja till ryssarna mot för ryssarna billigt bistånd. Hans politik satte Afghanistan i beroendeställning till ryssarna.

Daud gav verkligen inte sin stjärt till ryssarna, han försökte dessvärre utan framgång motverka deras ökande inflytande över militären och de politiska partierna (blandannat PDPA). Därför stödde ryssarna den marxistiska revolutionen. Daud försökte ständigt gå en balansgång för att vara oberoende från ryskt inflytande, men samtidigt försäkra sig om ryskt monetärt understöd.

Ytterligare ett problem var ju att Afghanerna var outbildade, och resurserna var outnyttjade. Varifrån tar man då ingenjörer, valuta för att bygga upp infrastruktur och annat för att utvinna resurserna? Jo, från de "generösa" ryssarna.

Man kan förstå att man valde att konsulteras av ryska rådgivare, som var billiga och hade know-how. Men att använda sig av lite dyrare västerländska rådgivare hade varit dyrare för stunden visserligen, men lönsammare i längden. Men det är dock förståeligt, då flera tysk- och amerikanskfinansierade dammprojekt havererade på 40-talet, och USA plus Tyskland fick dålig prestige i landet. Men USA och Tyskland är inte hela västvärlden.

Att dra ledningarna till Iran hade inte skadat. Innan 1978 fanns det inget agg mellan Iran och A-stan så vitt jag vet.

Fientligheten mellan de två länderna går tillbaka till Afghanistans grundande, genom en revolt mot det Safavidiska Iran 1709, och det följande besegrandet och störtandet av hela det Safavidiska Shah-dömet 1722. Gammalt groll har alltså grundats på gamla oförätter, även grundat i religiösa stridigheter mellan det shiitiska Iran och det sunni-muslimska Afghanistan. Pashtunerna, som haft mest inflytande, har även varit historiskt misstänksamma mot även språkligt inflytande från persiskan (Iranskan.., Farsi), över deras gren av persiskan (Dari och Pashtu). Sedan så var ju Iran en tydlig USA-allierad (medlem i CENTO, Mellanösternpakten, tillsammans med Pakistan), och därför var det även där känsligt. Även tillkommer det ekonomiska, att Afghanska naturtillgångar (vad det än gäller, men speciellt olja och gas) skulle konkurera med iranska naturtillgångar om ledningar byggdes till Persiska viken/Arabiska havet.
Faktum med att det var en gammal stridsfråga att förena hela Pashtunistan (en gammal "nationalistisk" dröm för pashtuner i synnerhet) även hos företrädarna. Daud beskylldes av sina efterträdare för att just ha förrått den drömmen genom att söka sammarbete med Iran och Pakistan... Pakistan fortsatte dock att understödja varje pashtunsk ledare, för att slå olja på vattnet, men samtidigt för att slå såna drömmar ur hågen på sin egen pashtunska befolkning.

Historiskt groll brukar oftast försvinna i sådana här situationer. Utom när ledarna är korrupta despoter, som Daud, som fiskar efter prestige de aldrig klarar att upprätthålla. Och ledningarna kunde lika gärna ha dragits ned till Gwadar och Karachi i Pakistan, en potentionell vän som Daud muckade gräl med i onödan.
Och att det var en fnurra på tråden mellan Iran och A-stan pga Irans västvänlighet är korrekt, men saken var att Daud kaxade med Pakistan, som också var allierat med USA. Saken var att Daud själv var västvänlig, men inte kunde vara med i USA:s gemenskap i regionen just pga Pashtunistanfrågan.

Men i slutet av 70-talet bröt Daud med Sovjet, och sökte stöd hos USA, Iran, och Pakistan. Vilket ledde till hans störtande. Att han blev beskylld för att ha svikit Pashtunistan var bara retorik från Khalqregimens sida. Och att Sovjet skulle ha tillgång till Arabiska Havet genom återbördandet av Pashtunistan var av oerhörd strategisk betydelse.

Och vad menar du med att "slå olja på vatten"?

...Samtidigt förbjöds alla landets språk utom majoritetsspråket pashtunska.

Det här vill jag gärna ha lite info om, för jag har inte läst det någon annan stans, och det skulle ju vara en helt onödig anledning till politiska konflikter av episka mått i ett språkligt splittrat land som Afghanistan. Var Daud verkligen så dum?

Landets alla över 30 olika språk utom herrespråket pashtunska var diskriminerade. Under Daud kulminerade förtrycket i förbud mot alla språk utom pashtunska. Målet var att hela A-stan skulle pashtuniseras.
Under 30-talet sökte A-stan stöd hos axelmakterna, då britterna och ryssarna verkade bara vara ute efter att äta upp landet. Flera ämbetsmän blev direkt vänliga till Axis, och vissa blev till och med nazistsympatisörer. Afghanistan var under antiken känt som Arien, vilket attraherade en del nationalister. Daud var en av dem.
Politiska konflikter pg a den etniska diskrimineringen som stamuppror var vardagsmat i A-stan. Men då A-stan var feodalt var det lätt för centralregeringen att härska genom att söndra samt behålla sin ställning. Först när feodalismen avskaffades blev det knas för Kabul. Även om det vid samma tidpunkt oktrojerades att alla språk skulle ha samma ställning. Ironiskt nog. [/quote]Så till syvende och sist så menade du inte att de andra språken förbjöds, du syftar på diskrimineringen när Pashtu blev officiellt språk och påbjöds för alla som ville jobba inom administrationen?[/quote]

Under Dauds andra mandatperiod 1973-1978 förbjöds alla språk. Icke-pashtuner har vad jag vet alltid varit diskriminerade i administrationen.

Då USA behöver nya oljepartners är Centralasien ett gott alternativ. Det skulle tvinga araberna bl a att sänka oljepriset och få en allierad i en region där USA inte har så många goda vänner. Pervez är alltmer skum för amerikanarna.

Det blir intressant att se vad som händer.

En rimlig annalys däremot. Det ska bli intressant som sagt.

Mvh -Durion

Jag tog för givet att du redan visste om det där.

[Dûrion Annûndil]

Hmmm...Jag presenterade en del bevis som mer eller mindre bevisar att åtminstone Amin var lejd. Och btv, varför tror du Taraki blev mördad? Taraki och Amin var knappast förälskade i samma kvinna.
...
Jag lade fram bevis, i detta fall William Blums bok om CIA och flera argument. Det tycks som om du missat dem totalt. Om du nu inte gjorde det, var finns lögnen? Ok, du väljer att inte tro på det. Men vad är det som driver dig till det?

Jag läste det avsnitt ur Blums bok som du refererade till, och påpekade att den brast i bevisföringen. När man studerar historia får man lära sig källkritik, och jag kan ju nämna följande:

Den sovjetiska regeringen och pressen hänvisade gång på gång till Amin som ”CIA-agent”, en beskyllning som bemöttes med stor skepsis i USA och på annat håll. (NOT 27) Tillräckligt med indicier som bestyrker anklagelsen finns dock, så den borde kanske inte utan vidare avfärdas helt och hållet.

I slutet av 1950-talet och i början av 60-talet hade Amin gått på Columbia University Teachers College och University of Wisconsin. (NOT 28) Detta var en glansperiod för CIA – med hjälp av imponerande mutor och hotelser – att regelbundet försöka rekrytera utländska studenter i USA för att agera som agenter när de återvänder hem. Under denna period samarbetade åtminstone en ordförande i Afghanistan Students Association (ASA), Zia H. Noorzay, med CIA i USA och han blev senare ordförande i den afghanska statskassan. En av de afghanska studenterna som Noorzay och CIA förgäves försökte värva, Abdul Latif Hotaki, försäkrade 1967 att ett stort antal nyckelpersoner i den afghanska regeringen som studerat i USA ”antingen är utbildade eller indoktrinerade av CIA. Vissa av dem finns på kabinettsnivå.” (NOT 29) Det har rapporterats att 1963 blev Amin ledare för ASA, men detta har inte bekräftats. (NOT 30) Det är dock känt att ASA mottog en del av sina pengar från Asia Foundation, CIA:s viktigaste täckorganisation i Asien under många år, och att Amin vid en tidpunkt var förknippad med denna organisation. (NOT 31)

I september 1979, samma månad som Amin tog makten, började USA:s chargé d’affaires i Kabul, Bruce Amstutz, att hålla vänskapliga möten med honom för att på nytt försäkra honom att han inte behövde oroa sig för sina missnöjda sovjetiska allierade så länge som USA upprätthöll en stark närvaro i Afghanistan. Strategin kan ha fungerat, för senare samma månad riktade Amin en särskild vädjan till Amstutz om förbättrade
relationer med USA. Två dagar senare i New York uttryckte den afghanska utrikesministern i all stillhet samma tankar inför tjänstemän från amerikanska utrikesdepartementet. Och i slutet av oktober rapporterade den amerikanska ambassaden i Kabul att Amin var ”plågsamt medveten om det landsflyktiga ledarskap som ryssarna förvarade på hyllan” (en hänvisning till Karmal som bodde i Tjeckoslovakien). (NOT 32) Under normala omständigheter skulle mötena mellan Amin och USA kunna anses vara rutinmässiga och oskyldiga diplomatisk kontakter, men dessa omständigheter var knappast normala – den afghanska regeringen var inbegripen i ett inbördeskrig och USA stödde den andra sidan.

Det finns ju flera saker att påpeka här, av det jag markerade med tjocka bokstäver. Blum säger inte själv utryckligen att detta faktiskt bevisar någonting, utan att det kan ses som indicier på att det finns någonting här... När man läser vidare så inser man att Blums indicier faktiskt inte bevisar någonting. Tillexempel detta med att CIA rekryterade studenter - det bevisar ju ingenting, eftersom man med samma logik kan hävda att: CIA rekryterade mycket amerikaner. Alla amerikaner är därmed CIA-agenter.
När man läser noterna, så hänvisas det till artiklar och dokument som bara visar på att Amin träffat USA-representater och försökt utverka stöd till Afghanistan. Det är inget hemligt med det i facklitteraturen som finns tillgänglig. Blum hävdar dock att det skulle varit ovanligt (och därmed mycket misstänkt), men det var ju snarare klassiskt mönster för afghanska ledare. Not 31 är ju tillexempel bara spekulationer:

31. Charles G. Cogan, ”Partners in Time: The CIA and Afghanistan since 1979”, World Policy Journal (New York), sommaren 1993, sid 76. Cogan var under 1979 till 1984 chef för CIA:s operationsdirektorat (hemliga operationer) för Mellanöstern och Sydasien. Han syftar på Amins kontakter med Asia Foundation som ”någon sorts lös förbindelse” och säger inget mer om det, men med tanke på hans tidigare position kan Cogan mycket väl känna till mer än vad han är villig att avslöja om en nyckelpunkt i Afghanistan-frågan, eller så har artikeln censurerats av CIA för Cogan var tvungen att sända den för granskning innan tryck.

Cogan, som alltså inte kan bekräfta det Blum påstår, skall vara offer för CIA. Detta kallas konspirationstänkande, inte härledande bevisning.

Dessutom var inte amerikanerna särskilt intresserade av just Afghanistan i den här vevan - de visste att det inte var möjligt att ha någon militär närvaro i landet eller på något vis försvara området om man nu fick det. Iran var i fokus. Och stödet till mujahedin hade ännu inte kommit igång, av just den anledningen. Ryssarna var ju inte inblandade direkt ännu.
Amin försökte gå balansgång även han, men tillät ryska styrkor att ta över många positioner i landet.
Som sagt, du har nog missförstått litteraturen som finns om Afghanistan. Jag föreslår NE på nätet, eller boken jag nämnde, eller andra böcker i ämnet som finns på välfyllda bibliotek. Man bör nog undvika Epsilon förlaget (annat än när det gäller Noam Chomsky!), eftersom det ger ut en del politiskt präglad litteratur som inte alltid strävar efter objektivitet. Blums bok har en hel del missar bara i sitt korta utdrag, som är alltför generaliserande eller helt enkelt är fel.

Och vad menar du med att "slå olja på vatten"?

Jag var trött, och menade "gjuta olja på vågorna".

Under Dauds andra mandatperiod 1973-1978 förbjöds alla språk. Icke-pashtuner har vad jag vet alltid varit diskriminerade i administrationen.

Det här vill jag återigen få bekräftat, för i den litteratur jag har tillgång till så nämns det inte. Pashtunska fick särställing som officiellt språk, och därmed diskriminerades de andra språken - men jag har inte läst att de rakt ut förbjöds att användas.

Mvh -Durion

[Von Bing]

"Fredrik är inte bög! Fredrik bara dansar och ligger med andra män!"

"Amin var inte CIA-agent, han hade bara inofficiella möten med amerikanska diplomater och hade kontakt med skumma organisationer osv"

Och btw, enligt Charpentiers bok, om jag nu minns rätt, var alla icke-pashtunska språk förbjudna att talas offentligt.

[Dûrion Annûndil]

"Fredrik är inte bög! Fredrik bara dansar och ligger med andra män!"

"Amin var inte CIA-agent, han hade bara inofficiella möten med amerikanska diplomater och hade kontakt med skumma organisationer osv"

Din jämförelse har sina brister i det här sammanhanget. Om vi gjorde en liknelse med situationen i Afghanistan, och din tolkning av Blum, så skulle det se ut så här:
"Min kompis såg Fredrik prata med en bög igår. Vet Fredriks flickvän om att Fredrik är bög?"

Blum refererar som sagt till källor som "inte minns" vem de hört det av, och källor som tror att det kanske fanns "någon lös förbindelse" - som de dock inte kan utveckla, eftersom "CIA har censurerat uppgifterna antagligen". Mycket bristfälliga resonemang alltså.

Motsvarande så finns det gott om källor om hur Amin träffar både sovjetiska och amerikanska diplomater, officiellt och inofficiellt. Blum hävdade att det var något mysko med det, men det var helt normalt. Det var praxis. Det finns klar redovisat i historiska verk. Ingen tvekan om saken råder. Amin sökte ekonomiskt stöd från alla håll.

Det finns alltså gott om bevis på att Amin var medlem i marxist-partiet PDPA, att hans militär och administration befolkades med idel sovjetiska agenter, att Amin tillät ryska trupper på Afghans mark, och att Amin försökte minska det sovjetiska inflytandet trots allt i slutändan. Däremot så finns det inga bevis som stöder att Amin var CIA-agent, men däremot idel spekulativa misstankar, som sagt.


Och språkfrågan kanske någon kan kolla upp i Charpentiers bok? Vilken var det dock, han har ju skrivit flera? Det kanske menades officiella, snarare än offentliga?

Mvh -Durion

[Von Bing]

Afghanistan mellan Mecka och Moskva kan du kolla i när det gäller språkfrågan.