Kriget i forna Jugoslavien!

[koroshiya]

Med facit i hand skulle de förstås aldrig ha skapat Jugoslavien. Det blev problem nästan med en gång, och var inte så kul under 2vk heller.

Glömde att säga att CIAs rapport från 1970 eller så mer eller mindre förutspådde att det skulle bli stora problem när Tito var död.

[Gerrgul]

Med facit i hand skulle de förstås aldrig ha skapat Jugoslavien. Det blev problem nästan med en gång, och var inte så kul under 2vk heller.

Glömde att säga att CIAs rapport från 1970 eller så mer eller mindre förutspådde att det skulle bli stora problem när Tito var död.

Jugoslavienprojektet förefaller historiskt sett vara det mest rimliga. De olika etniciteterna närmade sig varandra och jag såg någon statistik på att mer än 20 procent av äktenskapen skedde över etniciteterna. Dessutom arbetades det kontinuerligt på att utveckla konstitutionen.

Utlösande faktor bakom kaoset var det välmåend e Sloveniens utbrytning. Det borde aldrig ha godkänts av omvärlden. Brott mot Helsingforsavtalet. och FN chefen varnade för att det skulle leda till inbördeskrig.

[koroshiya]

Det fanns ställen där inte en ringa del av befolkningen såg sig som juggar. I Vukovar - i Slavonien, Kroatien - var det 30% blandäktenskap år 1990, och 25% reggade sig som juggar, och inte en deletnicitet.

Kanske hade det kunnat fungera, men det fanns starka separatistiska krafter. Människor som Milosevic verkade inte heller för en bibehållen stat, utan för ett Storserbien. Noterbart är att de hade börjat förtrycka albaner i Kosovo, trots att de utgjorde 90% av befolkningen där. I den serbiska drömmen kunde Jugoslavien spricka, men Makedonien, Kosovo, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, och stora delar av Kroatien skulle bli en del av Serbien.

Att hålla Slovenien kvar var inget de andra ville, och JNA var helt demoraliserade där, men arméledningens tanke var att friheten skulle bort. Den 24 januari möttes Milosevic och Sloveniens president Milan Kucan privat, och Milosevic lovade att Belgrad inte skulle göra något. Kroaterna ville inte heller stoppa Slovenien. Det fanns förvisso en federal regering också som åtminstone till en början ville göra slut på slovenernas utbrytning, men den hade inte längre så mycket makt.

Det är lätt att förstå slovenerna. De utgjorde 8% av befolkningen, men fixade 25% av inkomsterna. De menade att resten av Jugoslavien, förutom Kroatien, bara hindrade dem. Kroaterna bidrog också med mer i staten, och de längtade verkligen efter att få vara sina egna, som de inte hade varit sedan 1100-talet.

Jugoslaviens olika delrepubliker ville uppenbarligen att de skulle få utträda, och då var det inte så konstigt att andra länder accepterade det. Något annat vore underligt, som om Tjeckoslovakien inte skulle kunna få bli Tjeckien och Slovakien, när folket där verkade vilja det.

[Hans]

Bra jämförelse med Tjeckoslovakien, ytterst förenklat så sade slovakerna att de vill inte vara med i klubben länge. Jaha sade tjeckerna. Och sedan fortsatte de vara goda vänner. Har varit på möten de ordnade gemensamt och jag brukade reta dem med att det var den mest onödiga skilsmässan jag sett. Hade tjeckerna velat ha kvar ett Stortjeckien hade det med stor sannolikhet blivit krig.

MVH

Hans

[koroshiya]

Något man kan påpeka i sammanhanget är också något som ofta glöms, nämligen att Serbien blev självständigt med den nya konstitutionen redan den 28 september 1990.

Så här står det i den, i översättning.

https://www.worldstatesmen.org/Serbia_const_1990.htm

Artikel 72 är intressant.

1. sovereignty, independence and territorial integrity of the Republic of Serbia and its international position and relations with other states and international organisations;

Och hela artikel 73 är upplysande.

1. decide on amending the Constitution;
2. enact Iaws, other regulations and general enactments;
3. enact development plan, town and country planning document budget and annual balance sheet;
4. make draft of decision relating to the change of boundaries of the Republic of Serbia;
5. determine the territorial organisation in the Republic of Serbia;
6. decide on war and peace;
7. ratify international treaties;
8. announce a republic referendum;.
9. announce republic public loan, and decide on contracting debts by the Republic of Serbia;
10. elect and dismiss: the president and vice-presidents of the National Assembly; the prime minister, deputy prime ministers and ministers in the Government; the president and justices of the Constitutional Court, the Supreme Court and other courts; the republic public prosecutor and public prosecutors; the governor of the National Bank and other high-ranking officials as specified by law;
11. effect control over the work of the Government and other agencies, and high-ranking officials responsible to the National Assembly, in accordance with the Constitution and law;
12. grant amnesty for criminal offences;
13. perform other activities in accordance with the Constitution.

De hade alltså i själva verket fimpat statens makt, före någon annan republik. Det går inte att tolka på något annat sätt. Vad gällde juridik betydde det att Serbien plockade på sig Jugoslaviens lagar, men att sådana bara gällde när serberna tyckte att det passade dem bra.

[koroshiya]

Något som inte nämns i översikter är att styrkeförhållandena förändrades totalt från 91 till 95. Trots embargo lyckades Kroatien genom kontakter få in ny materiel. De blev också fler och fler i armén, och fick bättre träning, av amerikaner. I motsats till det hade Serbien, och dess olika satellitstater, tack vare embargot kvar samma vapen som de hade 91. Då var de bra, men fyra år senare fungerade de mycket sämre.

De var inte alls heller lika många längre. Liksom, Serbiska Krajina hade de områden som var det minsta rimligt, och bosnienserberna också. I den situationen tyckte olika miliser med tiden att de kanske kunde dra ned på styrkorna. De här styrkorna var väl inte heller lika välorganiserade, som en institution, där en stat styrde allt.

Allt nog, under 1995 förlorade serberna i princip alla "slag". I Kroatien varade kroatiska attacker ofta bara någon vecka. Serberna gav hellre upp, eller stack, inför vad som nu var en övermakt.

Men det hade kunnat lyckas för Serbien. Det var inte väldigt långt ifrån att det bosniska Serbien hade blivit en del av Serbien, och serbiska Krajina förhandlade åtminstone om att få ha en typ av självstyre, om de inte kunde bakas ihop med Serbien, men händelserna under sommaren 95 satte stopp för allt det där.

Makedonien hade också blivit invaderat förresten, om det bara hade funnits serber nog. Men armén räckte inte till för att kriga på tre fronter. Dock menade nationalister - och gör fortfarande - att Nordmakedonien är Sydserbien, liksom en del bulgarer säger att det är Västbulgarien. De hade det inte så lätt, eftersom grekerna var arga på dem också.

I juli 93 dök det också upp FN-soldater vid gränsen, som en symbol, och Serbien fick veta att det blir krig med NATO om de sätter igång något nytt.

[tyskaorden]

Som av en händelse kör podden Krigshistoriepodden nu en serie om tre avsnitt om de jugoslaviska krigen.

[Gerrgul]

Jugoslaviens historia är minst sagt snårig att följa. Särskilt gäller det inbördeskrigen och de etniska konflikterna under 90-talet.
I ett fågelperspektiv ter sig det titoistiska Jugoslavien som en sannskyldig framgångssaga. Jag har kommit att jobba en del i Bosnien för några år sedan och faktiskt aldrig mött någon i den relevanta generationen som inte hävdat att förhållandena var bättre under Titos tid. Tito stod emot trycket från Stalin och 1948 bröt man helt med Sovjetblocket. Det höll sig till USA s förtrytelse även självständiga mot västkapitalismen och sökte en egen socialistisk väg. Självförvaltning och arbetarråd var särmärken. På 50 talet hade landet en enorm tillväxttakt, för industrin den högsta i världen ( iofs från en låg nivå) och var ledande inom den alliansfria rörelsen.

Sönderbrytningen blev en stor tragedi. Det värsta som ett land kan genomgå torde vara inbördeskrig. Kan ta flera generationer att läka såren.

Sloveniens utbrytning blev en slags point of no return. Olyckskorparna som varnade för inbördeskrig fick tyvärr rätt. Utländska diplomater som varnade premiärministern Peterle för att en utbrytning skulle dra med sig Kroatien och Bosnien svarade
"Låt dem slåss! Det har dom drömt om i decennier"!

[koroshiya]

Jugoslaviens historia är minst sagt snårig att följa. Särskilt gäller det inbördeskrigen och de etniska konflikterna under 90-talet.
I ett fågelperspektiv ter sig det titoistiska Jugoslavien som en sannskyldig framgångssaga. Jag har kommit att jobba en del i Bosnien för några år sedan och faktiskt aldrig mött någon i den relevanta generationen som inte hävdat att förhållandena var bättre under Titos tid. Tito stod emot trycket från Stalin och 1948 bröt man helt med Sovjetblocket. Det höll sig till USA s förtrytelse även självständiga mot västkapitalismen och sökte en egen socialistisk väg. Självförvaltning och arbetarråd var särmärken. På 50 talet hade landet en enorm tillväxttakt, för industrin den högsta i världen ( iofs från en låg nivå) och var ledande inom den alliansfria rörelsen.

Sönderbrytningen blev en stor tragedi. Det värsta som ett land kan genomgå torde vara inbördeskrig. Kan ta flera generationer att läka såren.

Sloveniens utbrytning blev en slags point of no return. Olyckskorparna som varnade för inbördeskrig fick tyvärr rätt. Utländska diplomater som varnade premiärministern Peterle för att en utbrytning skulle dra med sig Kroatien och Bosnien svarade
"Låt dem slåss! Det har dom drömt om i decennier"!

Som sagt - Serbien deklarerade självständighet tidigare, och andra viktigare orsaker var Miloševićs och serbernas attityd mot Kosovo.

Snubben kom till makten i Serbien genom nationalism riktad mot albaner.

[Hans]

...
I ett fågelperspektiv ter sig det titoistiska Jugoslavien som en sannskyldig framgångssaga.
...

Det får du gärna utveckla.

En snabb AI listar några saker som inte tyder på en framgångssaga.

Major Waves and Causes
• Post-War Displaced Persons (1946–1950s): Immediately after World War II, political opponents, anti-communist collaborators, members of defeated nationalist groups (such as Chetniks or Ustaše sympathizers), and ethnic Germans or Italians fled or were expelled. Many lived in Allied-run displaced persons (DP) camps in Italy, Austria, and Germany before emigrating overseas to countries like the US, Canada, Australia, and New Zealand.
• Cold War Defectors and Dissidents (1950s–1960s): Following the 1948 Tito–Stalin split, Yugoslavia pursued an independent path. However, internal political repression—targeting actual or perceived Stalinists, democratic dissidents, and nationalists—pushed people across heavily guarded borders into Austria and Italy. Neighboring Western countries sometimes viewed these escapees with ambivalence, occasionally categorizing them as economic migrants rather than formal political refugees.
• Economic Emigration and Gastarbeiter (1960s–1980s): In the mid-1960s, Yugoslavia relaxed its travel restrictions, allowing citizens to seek employment abroad. Hundreds of thousands left as guest workers (Gastarbeiter) to West Germany, Austria, Switzerland, and Sweden. While primarily economic, this movement acted as a safety valve, draining political discontent and blurring the line between economic migrant and political exile.

MVH

Hans

[koroshiya]

Ett antal av de som emigrerade var barn och barnbarn till personer som hade varit på förlorarsidan i 2vk. Om du var kroat och familjen hade en Ustasjastämpel på sig var det väldigt svårt att få till en bra karriär i Jugoslavien. Därför var det nog vanligare att sådana människor emigrerade, och det kan kanske också förklara varför det verkar som att Kroatien fann det lättare att finna kontakter med andra länder när de hade blivit fria.

Det finns absolut en tito- och jugonostalgi i åtminstone Slovenien, men ofta är det nog unga människor som står för den, människor som inte var med, och som gärna vill kunna säga att de tycker om de andra nya länderna och folken där.

En annan möjlig källa till konflikt finns norr om Kroatien och Serbien, i det att Ungerns Jobbik förut verkade för att Trianonfreden skulle rivas upp. Emellertid menar de numera bara att ungerska minoriteter skall få självstyre och erkännande i de andra länderna.

Om man tittar på en karta över Ungern från år 1910 inser man snabbt också att de styrde över miljoner människor som inte var ungrare.