Inlägg
av koroshiya » 9 september 2026, 19:37
Det fanns ställen där inte en ringa del av befolkningen såg sig som juggar. I Vukovar - i Slavonien, Kroatien - var det 30% blandäktenskap år 1990, och 25% reggade sig som juggar, och inte en deletnicitet.
Kanske hade det kunnat fungera, men det fanns starka separatistiska krafter. Människor som Milosevic verkade inte heller för en bibehållen stat, utan för ett Storserbien. Noterbart är att de hade börjat förtrycka albaner i Kosovo, trots att de utgjorde 90% av befolkningen där. I den serbiska drömmen kunde Jugoslavien spricka, men Makedonien, Kosovo, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, och stora delar av Kroatien skulle bli en del av Serbien.
Att hålla Slovenien kvar var inget de andra ville, och JNA var helt demoraliserade där, men arméledningens tanke var att friheten skulle bort. Den 24 januari möttes Milosevic och Sloveniens president Milan Kucan privat, och Milosevic lovade att Belgrad inte skulle göra något. Kroaterna ville inte heller stoppa Slovenien. Det fanns förvisso en federal regering också som åtminstone till en början ville göra slut på slovenernas utbrytning, men den hade inte längre så mycket makt.
Det är lätt att förstå slovenerna. De utgjorde 8% av befolkningen, men fixade 25% av inkomsterna. De menade att resten av Jugoslavien, förutom Kroatien, bara hindrade dem. Kroaterna bidrog också med mer i staten, och de längtade verkligen efter att få vara sina egna, som de inte hade varit sedan 1100-talet.
Jugoslaviens olika delrepubliker ville uppenbarligen att de skulle få utträda, och då var det inte så konstigt att andra länder accepterade det. Något annat vore underligt, som om Tjeckoslovakien inte skulle kunna få bli Tjeckien och Slovakien, när folket där verkade vilja det.
