Gränskonflikt mellan Somalia och Etiopien.

[diskutera]

Saxat från susning.nu

"År 1969 mördades den dåvarande presidenten och kommunistiska kuppmän tog över landet under ledning av generalen Mohammed Siad Barre. Landet blev då en kommunistisk enpartistat. Regimen upprättadenaturligtvis starka band med Sovjetunionen. Mot slutet av 1970-talet övergavs dock regimen av Sovjet efter ett försök att erövra en provins i grannlandet Etiopien."

Någon som vet mer om detta. Är intresserad av statistik och info om denna konflikts omfattning, militära sammandrabbningar etc. Länka gärna.

[tryggve]

http://www.acig.org/artman/publish/article_188.shtml

Mest om vilka flygstridskrafter som användes, men mycket om bakgrund och liknande med.

[tyskaorden]

Intressant är Sovjets agerande först stödjer man Somalia och sedan byter man fot och stödjer Etiopien.

[wreezig]

Intressant är Sovjets agerande först stödjer man Somalia och sedan byter man fot och stödjer Etiopien.

Även USA stödde först Etiopien för att sedan stödja Somalia , allt enligt gammal hederlig Kalla Krigetlogik.

[Kapten_Gars]

USA var inte inblandat i Ogadenkriget 1977-1978, USA började inte stödja Somalia förrän 1982.
Kriget om Ogaden avgjordes genom att Sovjet satte in 15.000 till 20.000 kubaner understödda av 1500 sovjetiska "specialister" som i praktiken fungerade som "stormtrupp" åt Etiopien. Till detta kom personal från Sydjemen och Nordkorea
Befälet fördes i praktiken av generalerna Barisov och Petrov som formellt lydde under ett krigsråd bestående av 6 etiopier, 5 sovjetiska medlemar, 9 kubaner och 2 sydjemenitier.

Mer står att läsa på http://en.wikipedia.org/wiki/Ogaden_War

[wreezig]

Någon som vet mer om detta. Är intresserad av statistik och info om denna konflikts omfattning, militära sammandrabbningar etc. Länka gärna.

Som gammal Etiopienfantast kan jag ge lite fakta om konflikten.
1974 avsattes Etiopiens Kejsare Haile Selassie av en militärjunta vilket utlöste oroligheter i landet och flera myterier i krigsmakten vilket gjorde att den somaliska majoritetsbefolkningen i regionen Ogaden såg sin chans att bryta sig loss och förena sig med Somalia.
Gerillagruppen Western Somali Liberation Front (WSLF) hade bildats i Ogaden på sextiotalet men hade endast utfört små sporadiska räder tills slutet av 1975 då gerillan började angripa allt större mål och genomföra regelrätta lokala militäroffensiver mot statliga mål.

Siad Barre såg sin chans iom kaoset i Etiopien och började 1976 ge militärt bistånd till (WSLF) och andra somaliska grupper för att destabilisera och försvaga Etiopien för att sedan kunna invadera och annektera Ogaden och omgivande områden som han såg som ett historiskt somaliskt hemland.
Sovjet och resten av Warszawapakten stödde Siad Barres kommunistregim både ekonomiskt och militärt men efter att militärjuntan i Etiopien 1975 avskaffade monarkin och fastslog att Etiopien var en Marxist-Leninistisk stat började Östblocket att stödja även dom.

Medan konflikten i Ogaden fortfarande var relativt lågskalig drabbades Etiopien av en svår torkperiod som gjorde att stora delar av befolkningen hotades av en svältkatastrof och frivilliga hjälparbetare anlände till stridszonen.
Bland dom hjälparbetare som anlänt först var den svenske flygarlegenden Carl Gustaf Von Rosen blev känd för sina "matbombningar" dvs att han band fast matsäckar under vingarna på sitt lilla flygplan och släppte dom till otillgängliga byar.

I mitten av 1977 intensifierades gerillans attacker i Ogaden och Etiopien anklagade Somalia för att ha sänt in reguljära soldater på etiopiskt territorium för att stödja gerillan vilket tillbakavisades av Barres regim.
Den 13 Juli 1975 slumpade det sig så att Carl Gustaf Von Rosen som oroats över säkerheten för hjälparbetarna i Ogaden åkte till staden Gorde tio mil från Somaliska gränsen för att diskutera saken med etiopiska guvenören och tragiskt nog försenades dom och åkte inte tillbaka till Addis Abeba utan sov över i en tjänstemans bostad en bit utanför staden.
På natten utförde WSLF en offensiv i området och med stöd av artilleri angrep dom huset men dom flesta lyckades fly men guvenören och Von Rosen samt en privatperson tog skydd i huset som sannolikt träffades av en artillerigranat som dödade
dom tre.

Under dom följande dagarna gick den somaliska armén över gränsen och därmed startade Ogadenkriget officiellt.
Dom somaliska soldaterna uppgick till mellan 35-50 000 och ett par hundra stridsvagnar samt ett femtiotal Mig 21:or förenades med c:a 15 000 gerillasoldater från bl.a WSLF hade stora inledande framgångar och efter några dagar hade dom avancerat 55 mil på etiopiskt territorium och behärskade 60% av Ogaden.
I Augusti ökade förlusterna för somalierna i anfallen mot städerna Dire Dawa och Jijiga där etiopiskt pansar understött av flyg slog ut ett trettiotal somaliska stridsvagnar och dom somaliska styrkorna fick dra sig tillbaka och invänta förstärkningar.

Då ingrep Sovjet och försökte medla i konflikten men Siad Barre vägrade gå med på eldupphör så Sovjet drog tillbaks sitt stöd till Somalia och satsade allt på Etiopierna istället och Siad Barre svarade med att avbryta alla förbindelser med Sovjet.

Efter ett par veckors ställningskrig gick tre somaliska pansarbattaljoner till attack mot Jijiga där försvararna blev överrumpade och flydde , detta var en viktig seger eftersom det i staden fanns en av etiopiens fyra största flygvapenbaser.
Somalierna avancerade ytterligare och hade efter ungefär två månaders offensiv erövrat 90% av Ogaden och stod vid det strategiska bergpasset Marda där etioperna på andra sidan byggt en stark försvarslinje.
I slutet av September lyckades somalierna efter hårda strider erövra bergpasset och dom såg chansen att inta Harare som hyste en stor del av etiopiens flygvapen och därefter var det raka vägen in i etiopiens kärnland.

Som kuriosa kan jag nämna att etiopierna hade minerat Marda passet så mycket att somalierna inte alltid ansåg sig ha tid att röja minorna utan istället fick frivilliga 500 dollar för att med hög fart köra med en bil fram och tillbaka några hundra meter , med lite tur fanns det inga minor och om det small hoppades man köra så fort att förarstolen passerat minan innan detonationen.
Eritreanerna hade en lite brutalare taktik under sitt krig med etioperna då dom tvingade soldater att marchera över misstänkta minfält..."

När Harare var hotat och en somalisk seger var tänkbar ingrep Sovjet genom att sända stora mängder krigsmateriel och Kuba skickade runt 11 000 soldater varav den första gruppen förlades i Harare där dom bemannade ett antal nyanlända BM-21-batterier , dvs ungefär en nyare stalinorgel.

I slutet av November kom den somaliska offensiven mot Harare men den slogs tillbaka med stora förluster för anfallarna. Sedan avstannade stridigheterna medan båda sidorna inväntade förstärkningar men somalierna fick bara marginell hjälp medan Sovjet etablerade en luftbro till Harare som gjorde att den etiopiska sidan blev betydligt starkare än somalierna.

I Januari kände etiopierna sig starka nog för en motoffensiv där ett antal flyganfall följt av ett storanfall av en etiopisk division förstärkt av kubanska stridsvagnar och artilleri krossade somalierna.
Dom återstående somalierna drog sig tillbaka och den egentliga slutstriden ägde rum 5:e mars vid Jijiga där dom återstående invasionstrupperna blev fullständigt besegrade.

Småstrider ägde rum under flera månader efter detta men kriget var i praktiken vunnet.

Som ett ödets ironi drabbades även etiopiens styre av ett förnedrande nederlag 20 år senare när diktatorn Mengistu Haile Mariam trots en av Östafrikas starkaste militära styrkor flyr när en rebellarmé närmar sig Addis Abeba och tillsammans med 50 av sina närmaste män bosätter sig i Zimbabwe.

[Ansan]

Från Acig-artikeln

At the time, the EtAF had about 3.000 men, organized in one bomber squadron equipped with three English Electric Canberra B.Mk.52 bombers (survivors of four airframes originally delivered from the UK), one fighter-bomber squadron equipped with ten Northrop F-5A and two F-5B Freedom Fighters (most were delivered from the USA, starting in 1966, but at least three were added from Iran, in 1972); three small units of North American F-86 Sabres (including 12 originally delivered aircraft, plus a similar number “cascaded-down” from Iran, in 1970), a counter-insurgency squadron flying eight Douglas T-28A Nomads and eight Saab 17A/B ground attack aircraft, and an advanced training and light-strike squadron equipped with at least eight (but probably up to 12) Lockheed T-33A.

Någon som vet hur dessa plan hamnade i Etiopien?

[Sarvi]

Såldes som surplus, precis som Mustangerna som gick till Dominikanska republiken och Israel. Greve Carl Gustaf von Rosen var i mångt och mycket den person som byggde upp den etiopiska flygvapnet,och svenskar hade många fingrar med i spelet under det etiopiska flygvapnets första år. Sexton plan flögs ner av svenska piloter och tekniker. På återvägen tillbaka dödades samtliga 21 personer när planet de färdades i skulle flyga över Alperna. Man sålde även ett antal SAAB Safir som skolflygplan.

[CvD]

Någon som vet hur dessa plan hamnade i Etiopien?

Står mer här
viewtopic.php?t=22947&highlight=etiopien

/CvD

[wreezig]

Enligt en bok skriven av en engelsk kvinna som reste runt i Etiopien på sextiotalet fanns det en svensk minikoloni på c:a 700 personer i utkanten av Addis Abeba som bestod av svenska piloter och annan flygpersonal med familjer.
Dom hjälpte till att utbilda piloterna i det etiopiska flygvapnet och hade även en svensk skola för barnen driven av Missionskyrkan.

Såvitt jag vet lämnade dom flesta svenskarna landet efter det kommunistiska maktövertagandet och det svenska officiella stödet avslutades.
Dock stannade Missionskyrkan och Von Rosen kvar och p.g.a detta har Von Rosen anklagats för att ge stöd till diktaturen i Etiopien.

[Frogman]

Står en del om Von Rosen och matbombningarna i boken "MFI15 SAAB SAFARI".
Se http://www.flygtorget.se/butiken/detalj ... 27&katID=3