Nyligen läst en bok om detta långa krig. Iraks användning av gas mot iranierna berörs bara flyktigt - och med upprepade noteringar om att gasinsatsen påverkade märkbart den iranska stridsmoralen.
De använda gaserna anges som 'nervgas', senapsgas och cyanide. Nervgaserna detaljeras inte (tabun?sarin?), senapsgasen är ju välkänd. Men HUR applicerar man cyanide i granater/bomber? Själva gasen kallas väl cyanväte - men jag har aldrig hört att den kunde användas på det sättet? Någon som vet mer? Varjag
Gasgranater, Iran-Irakkriget 1980-88?
Re: Gasgranater, Iran-Irakkriget 1980-88?
Nu är jag ingen kemist men jag fattar av följande;
The quantity of ph o sphoryl chloride needed to produce enough tabun to fill, undiluted, eight of the bombs examined by the UN team would be about 500 kg. Also needed would be about 120 kg of sodium cyanide, 150 kg of ethyl alcohol and 65 kg of dimethylamine (synthesizable from ammonia and methyl alcohol). A hundred tons of phosphoryl chloride could yield sufficient tabun to arm maybe 200 sorties by MiG, Mirage or Sukhoi aircraft.
http://projects.sipri.se/cbw/research/f ... -1984.html
...att "sodium cyanide" är en av delarna i tabun - kan det vara så enkelt?
MVH
Hans
The quantity of ph o sphoryl chloride needed to produce enough tabun to fill, undiluted, eight of the bombs examined by the UN team would be about 500 kg. Also needed would be about 120 kg of sodium cyanide, 150 kg of ethyl alcohol and 65 kg of dimethylamine (synthesizable from ammonia and methyl alcohol). A hundred tons of phosphoryl chloride could yield sufficient tabun to arm maybe 200 sorties by MiG, Mirage or Sukhoi aircraft.
http://projects.sipri.se/cbw/research/f ... -1984.html
...att "sodium cyanide" är en av delarna i tabun - kan det vara så enkelt?
MVH
Hans
Tack Hans, för - som vanligt - intressant och givande trålfångst. (Faktiskt bra att den sidan hamnade på Skalman, för framtida referenser). Jag är inte kemist heller - men uppfattade ingen koppling mellan cyanide i tabun - och bokens referens till samma. Möjligen var författaren dåligt informerad själv.
Men hörru - receptena va' fina - så jag måste kvickt ned till labbet och börja blanda....
Varjag
Men hörru - receptena va' fina - så jag måste kvickt ned till labbet och börja blanda....
Varjag
Hans, det började ryka lite ur dekokterna, så jag flydde tillbaka till datorn.....Hans skrev:Varjag, vilken bok var det? Svara snälla innan du börjar blanda![]()
![]()
MVH
Hans
Boken: 'The Longest War' av Dilip Hiro (Pakistani). Paladin Books 1990,
ISBN 0-586-09038X. En klinisk analys av en Ayatollah och en Diktator som, som vanligt, 'i egna syften' och med suveränt förakt för människoliv - offrade desamma på sina personliga altaren. Men också - förtjänar det tillföras Skalmans forum - en bild av Saddam Hussein som 'ingen dussinvara'. Utan en brilliant manipulator, av egna, fiendens och allierades, syften. Efter boken - tycker jag nästan synd - om den människospillra som pillrades upp ur en jordkula för att skickas till ett modernt Nürnberg.......
Hoppsan...nu bubblar det hett i labbet...måste skicka in en Kapo med gasmask för att kolla...
Vill minnas att Ententen använde regelrätt gasammunition laddad med vätecyanid under VK1, visserligen med begränsad framgång. Vätecyanidmolnen löses upp för fort för att kunna tävla med fosgen och senapsgas, även om det är mycket giftigt. Så prejudikat finnes, även om jag inte känner till några belagda användningar av det i Iran-Irak-kriget. Men ordet cyanide kan ju syfta på lite allt möjligt - en del tårgaser innehåller cyanidföreningar.
Hittade för övrigt det här om cyanid och Iran-Irak:
Hittade för övrigt det här om cyanid och Iran-Irak:
Källa: http://www.vectorsite.net/twgas2.html/.../
After the conflict with Iran was over, Iraq's Saddam Hussein used his chemical weapons to deal with rebellious Iraqi Kurds who had been assisted by the Iranians. The Iraqis used mustard gases, possibly combined with nerve gases, against the Kurdish town of Halabjah in March 1988, killing thousands of people.
* Incidentally, this attack became a subject of controversy in 2003, when the US government was planning to invade Iraq and held up the attack on Halabjah as evidence of the criminal nature of the Iraqi regime. Critics responded that a US government intelligence report released a few years after the attack had actually identified the Iranians as the culprits, that they had dosed the town heavily with hydrogen cyanide in a ghastly "friendly fire" accident.
However, the report was produced a group of analysts who had been promoting a containment policy against Iran and who provided little convincing proof for their assertion that the Iranians were behind the attack. Circumstantial evidence argued against this interpretation of events, since the Iranians had little or no offensive chemical warfare capability during the Iran-Iraq War, the town was clearly under the control of an Iranian-backed Kurdish force, and hydrogen cyanide is not very effective when used on open-air targets. Witnesses also clearly identified Iraqi aircraft as the delivery platform, and analyses of the town after the fact showed traces of mustard and nerve gases.
/.../