Tänk att smoking nått till Europa så tidigt som 1939. Tydligen ägde pappa en smoking eftersom han tackar ja med vändande post. Paret Kjellberg känner jag inte till, men detta hände ju även 21 år innan jag blev till.
Onkel Jürgen, född 1912, lär ha gjort sin militärtjänst i Hamburg, som typ tornsvala. Jag vet att han före kriget förestod en bensinmack och troligen var denne tjänst tagen i beaktning när han ryckte in, så att han kunde fortsätta att ha koll på drivmedel och samtidigt göra militär nytta. Han var en rätt envis man som aldrig följde med på familjeträffar i Sverige eftersom han fann "Deutschland schön genug".
Faster Anna, pappas tvillingsyster, fick två av sina tre barn under kriget: 1938, 1942 och 1945. Den siste, Hans-Jörg, kallade hon sitt "Friedenskind". De två sista lär vara födda i skyddsrum under Hamburg. Faster Anna levde hela sitt liv i Altona-Grossflottbeck, på promenadavstånd från villan där hon växte upp. Hon dog 1993, 78 år gammal.
Pappa kände sig som den fattige kusinen från landet när han arbetade för familjen Hansson. Han umgicks aldrig med dem eller med sina kusiner Hansson. Jag tror att han kände att han satt där till nåds eftersom far (Carl G.) hade ordnat tjänsten till honom via ett brev till svågern Elof. Att pappas ekonomi var i olag var vid denna tid tyvärr ett normaltillstånd. Faster räddade honom mer än en gång. Enligt Mamma rann pengarna ur fickan på honom. Ändå förde han noggrann kassabok. Kanske var det minnena från den tyska hyperinflationen som gjorde att pengar skulle förbrukas i samma stund som de kom in, vad vet jag. Under min uppväxt var ekonomin god. Mamma höll ordning på min älskade far
Att kära faster Katarina kunde prata om kriget är inte så konstigt eftersom hon var skånska och bodde i Skåne, i en egen villa på föräldragården som nu drevs av henne lillebror Herrman. Sverige var ju inte påverkat (väl?) av censur och det är fritt att tycka vad man ville om kriget. Dock kan vi lära oss att de som gissar om framtiden oftast har fel. Jag tänker på det när vi här siar om kriget i Ukraina. Hennes brev skrevs den 28.9.39, alltså två dagar före Tyskland invasion av Polen och torde således nått Pappa efter densamma.
Pappa var en flitig dansare och träffade, långt senare, min mor på dansgolvet på den dansskola han hjälpte till på. Det var med dennes föreståndare, fru Annie Precht, född på 1800-talet, som Pappa deltog i det stora valskriget - och vann. Vad jag förstod så var det en tävling med flera deltävlingar på olika håll i landet. Tidningarna i Göteborg följde tävlingen och tills för kanske 20 år sedan fanns det mängder med tidningsklipp bevarade i familjen, med bilder på pappa dansandes vals. Han finns även på bild i "herrarnas kalender 1940", där han får visa bild på bra och dålig hållning i valsen. Denna tävling var Pappas 15 minutes of fame.
Att varje sommar åka till fädernesgården Komstadmölla i Skåne för att jaga var viktigt för Farfar. Som små följde såklart alla barnen med och förbättrade sin svenska med de skånska grannbarnen och drängarna på gården. Inne i huset pratade familjen Holst danska eller tyska, kanske även plattyska: De kom från Schleswieg både fadern och modern, och köpte gården med tillstånd från kungen Oskar II.
Ottie Holst var gift med Carl G. Holst och alltså pappas - mamma. Inte så konstigt att de håller kontakten.
Jag fick för mig att det var min faster Anna, Jürgens hustru, som skrev.