"Holst"

[Markus Holst]

Den korrespondenten hittade mamma i en sådan där väska med hängmappar i. Jag läste dem som hastigast och vi beslöt att slänga dem, mest för att ingen av oss ville ha brev med "Heil Hitler" på. Vi kände oss båda rätt allergiska. Där var i alla fall brev där pappa försökte intala staten att han som svensk inte behövde göra tysk militärtjänst och nazisterna påstod motsatsen.

Jag tror att detta var orsaken till Pappas flytt till Sverige. Han lär ha varit förlovad i Tyskland, med Gerlinde, men flyttade ändå. Ett foto på Gerlinde låg i alla år i en låda i hans klädskåp, tillsammans med hans ångmaskin och lite andra saker som vi barn tyckte var spännande.

Vem Å. är vet jag inte. Kan ju vara en täckmantel. Faster är Pappas faster. Hon bodde kvar på föräldragården i en egen villa. Gården drevs av hennes bror Herman, storebror till min farfar. Idag är den B&B. Faster var mycket uppskattad i släkten och gjorde sitt bästa för att hålla ihop densamma.

[sveahk]

Lars "fästmö", Gerlinde, skriver 1938 från Tyskland till Göteborg ett antal brev och kort. Först med frågan "varthän den stora kärleken sig flyktade?" Sedan lite förbannat "det hade jag inte väntat mig av Dig, men Du måste ju veta...!" Och till slut resignerat "...om och när Du kommer till Tyskland, låt oss tala ut."

Men Lars var i Sverige, arbetade först hos Elof Hansson, slutade på våren enligt brev, och fick erbjudandet att återigen arbeta som "Grefve Mont Blanc", men om det hände...det vet nog Markus bättre.

Tvillingsystern Anna gifter sig i Tyskland med Jürgen "Bautzi" Bieger. Pappa Carl Holst är uppenbarligen inte vidare glad över det giftermålet(varför?), däremot Mamma Holst - i synnerhet när hon på senhösten får sitt "Enkelkind", Margrit.

Politiken då, alla kriserna? Knappt något nämns i de bevarade breven...

Sudetkrisen berörs med ett par ord: Annas man, Jürgen Bieger, som har en trevlig och flytande skrivstil, skriver den 2 oktober 1938:

"I vilket fall är vi nu alla här helt lyckliga och glada, att dessa 4 riktigt stora statsmän fann denna lösning och väl också i fortsättningen kommer att undvika alla krigsdispyter."
(Hitler, Mussolini, Chamberlain och Daladier)

Tja...

Och så kan de nygifta 1938 fortsätta att vandra fredligt längs Elbe, och se hur den inkommande sandgråa "WILHELM GUSTLOFF", belyst, majestätiskt och civilt drar förbi i skymningsmörkret...

gustloff Kopie.jpg (50.45 KiB) Visad 298 gånger

Hans K

Edit: Gick lite för hastigt fram i tiden - 1937 kommer också!
Edit 2: Bara ett par brev från 1937, där det viktigaste är att Anna gifter sig 3 januari 1938, och att systern skriver till Lars att Ängel på tyska Skrivs med E...

[Markus Holst]

Drivkraften att leva var nog för Pappa större än kärleken till Gerlinde. Vi vet ju alla hur hans öde troligen sett ut om han låtit sig enrolleras i tyska armén. Det hade ju redan börjat osa katt där nere, man hade aningar vart det barkade hän.

Pappa började mycket riktigt en anställning hos sin ingifte morbror Elof Hansson. Den minnesgode läsaren kommer ihåg att det var så min farfars tid i Hamburg började som 16-åring: som anställd hos Elof Hansson varpå han snart gifte sig med chefens svägerska, min farmor.

Pappa trivdes aldrig hos Elof. Han kände sig som den fattige kusinen från landet. Att han återanställdes av Mont Blanc har jag inte hört varför det nog inte blev så.

Trots bristen på trivsel stannade Pappa av olika anledningar hos Elof Hansson tills han dog i cancer ett halvår före sin pensionering.

Farfar var inte glad för någon av sina svärsöner. Väl i Tyskland verkar han glömt av att han var född som bondson. Genom sina ekonomiska framgångar blev farfar påfallande högfärdig och tyckte inte att svärsönerna var fina nog. Han blev också högljutt förolämpad när gatan han bodde på bytte namn från Goethesteaße till det inte lika ädelt klingande Hölderlinstraße. Han infann sig inte på döttrarnas bröllop och förskjöt båda sina gifta döttar. Konstigt nog gick det bättre när sönerna gifte sig, speciellt efter att Mamma satt sig i hans knä.

[Hans]

Tack Markus för att du bjuder på en bit en bit av din personliga historia. Du har valt en bra partner till det jobbet.

MVH

Hans

[sveahk]

Nu kommer ett tråkigt kapitel...en utvikning men inte en avvikning från Holst-korrespondensen...

--------------------
I maj 1936 får Lars Holst ett brev från Singapore, Straits Settlements. Hans Ruppin, en arbetskamrat från Lager Rickling tre år tidigare, skriver till Lars i Hamburg och senare Sverige. Han arbetar i Singapore i en engelsk(?) handelsfirma, "Schiffner & Co".

Två, tre brev kommer under -36 och -37. Lars och Hans var tydligen goda vänner, hade en gemensam vänskaps- och familjekrets.

Och så kommer ett längre brev i början av december 1938. Efter att Hans som tidigare uppehållit sig vid gamla minnen, filmen "Mutiny on the Bounty", Marlene Dietrich, Herman Hesse, och vid livets viktiga frågor: "Vad är kärlek? Vad är äktenskap?" - så kommer Hans Ruppin till huvudtemat: Sina föräldrar.

De befinner sig 1938 fortfarande i Hamburg, och utan att Hans Ruppin närmare går in på varför, så ber han Lars att snarast hjälpa till med ett svenskt uppehållstillstånd för föräldrarna. Hans far, Karl Ruppin, född i Leipzig 1875 och hans mor Gertrud Ruppin, född Windmöller, i Hamburg 1885. Han erbjuder Lars en summa pengar(min. 200:-) för hjälpen, och tackar i förväg...

Lars skriver med en gång tillbaka. Han har varit hos polismyndigheterna - negativ, " i dessa tider är det mycket svårt att få ett uppehållstillstånd." De svenska diplomatiska beskickningarna i Berlin, Hamburg och Wien är som han skriver maktlösa. De normala kanalerna är stängda. Lars säger att hans far, Carl, mycket väl känner den svenske generalkonsuln i Hamburg, men "Du förstår säkert att han, och också jag, som är hans son, officiellt inte kan ingripa i den här situationen."

Återigen tackar Hans Ruppin från fjärran Singapore med många ord för allt vad Lars gör i denna saken - och ber honom att besöka föräldrarna i Hamburg...vilket han också gör julen 1938, och även i juni 1939. Föräldrarna är mycket tacksamma, skänker en klenod vars namn i brevet jag inte kan tyda, sorry...

Hans syskon, systrarna Lotte och Helene lyckas i sista stund, 1937 och 1939, komma över till England. Men alla försök att få loss föräldrarna förgäves.

Och så kommer sista brevet den 7 augusti 1939 från Hans Ruppin till Lars Holst:
"Att Du så direkt skriver om min fars tillstånd är mycket bra; det är svårt att göra sig en bild genom ett brev, och Ditt brev är det första - bortsett från min mors post - som beskriver min fars tillstånd. Vi vet alla vad denna "Krankheit" (sjukdom) betyder: det finns ingen livsvilja mer. Allt, som han under sextio år byggt upp har tagits ifrån honom och förstörts."


Även om Hans Ruppin aldrig direkt nämner det i sina brev...vi kan läsa mellan raderna - hans familj är judisk och en judisk familj i Tyskland på trettiotalet...!?

Hans Ruppins far dör den 12 augusti 1939, "Herzkrankheit". Hans mor, Gertrud, deporteras den 6 december 1941 från Hamburg till Riga...
https://www.stolpersteine-hamburg.de/in ... BIO_ID=562

Hans K

[Markus Holst]

Kan det vara det knyte med saker som i alla år låg insvepta i en sjal i ett skåp i mitt barndomshem. Bland annat fans där en menorah. Det var saker som pappa bevarade för en judisk vän. Nu har jag fått svaret på det.

Sverige hade strikta imigrationslagar och dessa lättades inte av judarnas situation i Tyskland. Det var först när judar evakuerades från Danmark som Sverige öppnade dörren. Och så klart för Bernadottes vita bussar.

[koroshiya]

...
Återigen tackar Hans Ruppin från fjärran Singapore med många ord för allt vad Lars gör i denna saken - och ber honom att besöka föräldrarna i Hamburg...vilket han också gör julen 1938, och även i juni 1939. Föräldrarna är mycket tacksamma, skänker en klenod vars namn i brevet jag inte kan tyda, sorry...
...

Kan man se ordet på ditt foto av brevet? Kanske finns det någon här som kan tyda det då.

[sveahk]

"Kära Hans,
hav tack för Ditt brev från 7/6 och redogörelsen från Ditt besök hos mina föräldrar. Du har hjälpt mig ofantligt, för det stort tack. Och Du gladde mina föräldrar oändligt med Ditt besök. ------- som de gav Dig, stod i vårt vardagsrum så länge jag minns; det var ett värdefullt och vackert stycke i vår dagliga omgivning, och jag gläder mig, att mina föräldrar skänkte den/det till Dig, Lars."

Så skriver Hans Ruppin till Lars Holst i juli 1939. Är ordet som vi söker "die Menora", den sjuarmade ljusstaken? Tja, kanske det...

Hans K

[koroshiya]

Puh, det var inte lätt, men kolla på b i Besuche, och Berichte tror jag, kan det vara ett B månne?

Samtidigt verkar e, som då skulle komma efter inte vara riktigt likadant som de andra i brevet, och det är kanske inte B heller, då det verkar starta på en något annan plats.

Här får man nog läsa andra brev med liknande skrivstil för att jämföra.

För mig verkar ordet sluta med ure, men vad vet man.

[sveahk]

Tror jag har hittat svaret . Det står med största säkerhet "Die Bronze", och det är efter vad jag förstår just vad man också kunde kalla den judiska ljusstaken - "Die Menora Bronze". Så det är säkert den Menoran från Ruppin-familjen som nu befinner sig hos Markus!

Hans Ruppin nämner helt klart aldrig ordet "jude" i sina brev, eller ord och direkta detaljer som kunde hamna i den kategorin. För att skydda Lars H. och hans familj i Tyskland antar jag - den tyska brevcensuren var vid den tiden mer och mer aktiv...och det betydde naturligtvis att Gestapo otåligt stod och väntade bakom hörnet...på nästa felsteg!

Hans K

[koroshiya]

Bra!

Det är nog helt rätt och passar bra med tanken om att man kanske inte skulle skriva i klartext, som du menar.

[Hans]

Återigen tack för att ni delar denna intressanta historia.

Jag har få dokument som berättar om min bakgrund: viewtopic.php?f=6&t=34389&hilit=Danzig

Med en dement morbror som är den enda i livet lär jag inte få reda på mycket mer. Fast jag sade till honom att skriva ner historien för ett antal år sedan, får kolla med kusinen om han lydde mitt råd.

MVH

Hans

[sveahk]

...och tack för intresse, Koroshiya och Hans! Kan ju inte nu i efterhand skälla på Markus - och moder, för att ha slängt, slängt!, oh boy! - unika historiska källor...done is done! Ändå, vad hade jag inte kunnat skriva om vi haft den fullständiga korrespondensen - oh boy igen!

Innan vi går vidare med nästa år, 1939 - vill jag ändå visa kuvertet till Hans Ruppins första brev från Singapore, skickat 1936...

Dåligt med flygpost vid den tiden, brevet gick per båt, och namnet på den skutan ser vi till vänster på kuvertet. Ja, skuta, svagt uttryckt - det var en oceanångare i lyxklassen, S/S JOHAN VAN OLDENBARNEVELT. Ett holländskt passagerarfartyg byggt 1929.

Gjorde framför allt turer mellan Amsterdam och Nederländska Indien. Under andra världskriget tjänade det som truppskepp. 1962 slutligen, sålt till en grekisk firma och det var då det fick namnet som säkert många känner till - TSMS LAKONIA!

1963, 22 december "The last Voyage of Lakonia" - https://www.oldsaltblog.com/2010/12/the ... as-cruise/

Hans K

[sveahk]

Så är det 1939.

19 september får Lars ett sista(?) postkort från Gertrud Ruppin. Inga ord om kriget som började knappt tre veckor tidigare, inga ord om de egna problemen, nej - "Min man har det bra, han har lidit färdigt, jag måste vara tacksam att han den 12 augusti fick sluta sina ögon för evigt" Hon tackar Lars för allt och hoppas på mer brev...

----------------------

Syster Annas brev är bevarade. De jag läst innehåller än så länge (1939 och 1940) få ord om krig och politik. Det blir mest familj och det nyfödda barnet, Margrit.

Jo, en sak, mot årets slut 1939 måste hennes man, Jürgen "Bautzi" Bieger rycka in. Och det tycker Anna är dumt...men hon hoppas att kriget snart är slut. Men än så länge är hon med resten av familjen Holst kvar i Hamburg-Altona.

Lars har det knepigt - ont om pengar. Morbror Elof Hansson i vars firma Lars arbetar - utan att tydligen vara särskilt lycklig - nej, honom vill han inte fråga om lite extra kosingar. Men Faster Katharina Holst som bor i Gärsnäs ber han om hjälp...hjälp som han också får.

I det brevet får vi också veta att Lars är dansant! Han har i mars 1939 vunnit Stora Valskriget i Stockholm (jo, det står så!)...

Faster - så undertecknar hon breven - är f.ö. den enda hitintills som nämner kriget...
Den 29.8.39 skriver hon: " Usch ja, det hela ser så tröstlöst ut som helst. I går var jag faktiskt sjuk hela dagen bara för denna oro. Vad skall det bli af det stackars Tyskland? Klara sig kan det aldrig. Ty du skall få se, att Italien viker även denna gång liksom 1914."

I samma brev tvivlar hon på att (Lars) far och mor kommer på jakten till Sverige. Men, utifall att, licens för gevär har hon, jaktkort måste de emellertid lösa, 10 Skr för två socknar och 25 Skr för hela landet...

Det var också på den tiden man ibland blev schangdobelt inbjuden - supé, smoking och o.s.a.! Mitt under kriget...

Till slut - bland den Holstska korrespondensen ligger det en hel del brev från kriget med censurstämplar, remsor och penseldrag på härsan och tvärsan över kuvert och det skrivna(osynlig skrift!). Intressant. Ska visa foton på dem vid tillfälle. De flesta avskickades från en O. Holst i Hamburg, vilket väl måste vara Ottilie Holst, farfar Carls hustru. Så hon höll alltså kontakten med svärsonen Lars i Sverige?

Jag undrar vad hon skrev - alla breven är tyvärr tomma...!

Hans K

[koroshiya]

Markus, denna Margit måste vara din kusin då? Lever hon? Det är en hel del skillnad i ålder också, så Lars måste ha varit 40 eller så när han blev far till dig?