Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Diskussioner kring litteratur och andra källor till vår historia. Värd: B Hellqvist
patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 feb 2010 14:42

Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av patrik blom » 27 maj 2013 12:47

[Delat från "Vad var egentligen nazismen?"]
LasseMaja skrev:
patrik blom skrev:Javisst, men min poäng är att målsättningen kom först. Därefter kommer det som anses behövas för att uppnå målsättningen. Och det var inte detsamma hela tiden.
Möjligen om du studerar den tyska nazismen enbart, men då är frågan hur mycket av det som händer är realpolitik eller knytet till Hitler som person? Gör man jämförelser med liknande rörelser runt om i Europa vid den här tiden så ser man en ideologisk gemenskap och ett ideologiskt innehåll. Det är så man gjort inom fascism-forskningen som jag refererade till.

Här är en läsvärd text skriven av Torbjörn Tännsjö där han recenserar Henrik Arnstads bok Älskade fascism. Arnstad har utgått från vissa ledande forskare och Tännsjö för ett resonemang kring detta.

http://www.bokforlagetthales.se/politis ... ascism.pdf
och:
patrik blom skrev:Tack för länk! Och kommentarer. Jag står just i begrepp att resa bort, varför mitt svar kommer att dröja något.
Nu är jag hemma igen, efter att ha läst den länkade artikeln där Torbjörn Tännsjö recenserar Henrik Arnstads "Älskade fascism".

Eftersom Arnstad har ljugit om sina studiemeriter under hela sin "karriär" tänkte jag inleda med att tala sanning om mina, och om vad de kan betyda för denna diskussion. Jag har två akademiska grundexamina men ingen av dem inrymmer ämnet historia, ej heller någon annan humaniora. Jag önskar att jag hade en stabil eller åtminstone stabilare teoretisk grund för mitt historieintresse och mitt deltagande i diskussioner som denna, men "tyvärr" har mitt intresse för historisk realia hittills varit betydligt större. Den stabilare grunden tycks dessutom vara svår att uppnå. Grunderna för de mjuka vetenskaperna tycks vara mer komplicerade än motsvarande för de hårdare.

Den fråga som kommit upp här gäller väl när och hur man bör kategorisera historiska företeelser. Jag har besvarat frågan "Vad var nazismen egentligen?" genom att bara tala om nazismen. Andra menar att detta inte är tillräckligt. Man bör placera nazismen i en kategori, nämligen fascismen, och låta "fascism-forskningens" resultat komplettera, eller möjligtvis ersätta, vad jag menar framgår av ett studium av nazismen. Sålunda menar jag att nazismen var något av en ideologisk kameleont. Den hade vänsterprofil före ca De långa knivarnas natt 1934 men högerprofil därefter. Den sade sig ha kommunismen som ideologisk huvudfiende men ingick ändå en pakt med Sovjetunionen. Den sade sig vara besjälad av en rasideologi men ingick en allians med japaner och hoppades på en sådan med araber. Jag förklarar detta med att nazismen framför allt präglades av vissa målsättningar, som växlade över tiden, och konstaterar att de nämnda "ideologiska" elementen var sekundära. Måluppfyllelse eller strävan efter sådan hade prioritet framför "ideologin".

Så vitt jag förstår anser andra att "fascism-forskningen" har visat att fascistiska rörelser och stater präglas av en specifik ideologi, vilket förmodligen ska uppfattas som att en "fascistisk" rörelse som nazismen inte kan vara någon ideologisk kameleont. Den kan inte sätta måluppfyllelse eller strävan efter sådan före "ideologin". Dessutom tycks man mena att mitt svar på frågan vad nazismen var egentligen var alltför knapphändigt. Jag borde ha lagt till ett antal saker som påvisats av "fascism-forskningen", och som tydligen därmed gäller för alla rörelser som denna forskning placerar i kategorin "fascism".

Jag frågar därför: Om jag vill besvara frågan "Vad var nazismen egentligen?", vad kan jag då lära mig av "fascism-forskningen" som jag inte kan lära mig genom att studera nazismen?

Hur man bör kategorisera historiska företeelser, och hur man bör använda resp inte använda kategorierna för att förklara historiska företeelser, är något jag förutsätter att framstående historiker har tänkt igenom under sitt arbete, och jag önskar bara att jag hade läst vad de kommit fram till. Säkert finns det sådana tankar i "kategoriforskarnas" böcker, som jag tyvärr inte har läst. (Jag köpte just den av Stanley Paynes böcker som intresserade mig mest, "Franco and Hitler. Spain, Germany and World War II", som John Lukacs enligt baksidestexten beskriver som "the crowning achievement of Payne's work". Läser man bara omslagstexten finner man f ö att Francos Spanien beskrivs som "a semi-fascist country", ett enligt min mening elegant alternativ tlll hårklyverierna om huruvida det dåtida Spanien var fascistiskt eller inte.)

Säkert kommer jag att förstå mer efter att ha läst några böcker av dem som här nämnts som experter på kategorin "fascism". Jag är mycket glad för att diskussionerna på Skalman öppnar dörrar till för mig nya studieområden och visar på intressant och angelägen litteratur.

I avsaknad av sådan kunskap har jag formulerat följande förslag till riktlinjer för kategorisering av historiska företeelser:

Kategorisering är tolkning.
Kategorisering måste ha förklaringsvärde.
Vid val mellan olika möjliga kategoriseringar, välj den enklaste.

Den första punkten innebär bl a att en kategorisering inte säger något om hur saker och ting "är", utan bara om hur någon väljer att tolka dem.

Den andra punkten föranleder frågor som t ex dessa: Om vi använder benämningen fascism både på Mussolinis fascism och Hitlers nazism, ökar då vår förståelse av Mussolinis fascism och/eller Hitlers nazism? Svaret måste såvitt jag förstår bli nej.

Däremot säger det något om situationen i Europa och världen under den aktuella perioden. I den mån denna kategorisering har ett analytiskt värde så tycks det i detta fall ligga på nivån ovanför de kategoriserade objekten. Den som vill förstå de ideologiska och politiska strömningarna i Europa under den aktuella perioden gör naturligtvis klokt i att uppmärksamma likheterna mellan bl a nazism och fascism. Men då sysslar vi med en helt annan fråga än "Vad var nazismen egentligen?"

Är det möjligtvis så att ”fascism-forskningen” visar på typiska drag, eller gemensamma drag, något av en minsta gemensam nämnare, för en grupp rörelser och stater?

I stället för att som en "fascism-forskare" kanske skulle ha gjort, slagit in öppna dörrar genom att påpeka att nazismen var ultranationalistisk, förklarar mitt svar varför den var ultranationalistisk. I stället för att som "fascism-forskaren" kanske skulle ha gjort, påpekat att nazismen var inriktad på nationens återfödelse, förklarar mitt svar varför och i vilken betydelse den var det.

Dessutom ville jag påvisa att nazismen var en unik historisk företeelse, som inte eller endast med mycket stor svårighet kan liknas vid något som existerar idag. Nazismen kan enligt min uppfattning inte tänkas utan Versaillesfredens trauma och upplevda förnedring, och inte heller utanför Tyskland, som av många objektiva skäl är den europeiska kontinentens ledande stat, men som segrarmakterna ville trycka ner i skorna för överskådlig tid.

Däremot kan det vara intressant att jämföra med Ungern, som genomgick ett liknande trauma efter Trianonfreden, vilket ledde till revanschim under Horthy men idag manifesteras av Orban Viktors och Fidesz ”defensiva” nationalism, som vill slå vakt om det som finns kvar av Ungern och ungersk kultur. Ungern är ju en liten ö i ett stort slaviskt-germansk-latinskt folkhav.

Dagens diskussion om nationalism tycks blunda för att dagens europeiska nationalism är defensiv. För mig känns det väldigt malplacerat att tala om "ultranationalism" när det handlar om att bevara en hotad kultur. En känd svensk författarinna skrev tidigare i år en mycket uppmärksammad krönika i ICA-kuriren som hävdade något man numera hör ofta i Sverige: det finns (nästan) inga svenskar, det finns ingen svensk kultur, det finns inga svenska traditioner. Undersförstått: låt oss glömma svenskheten. Den som invänder mot sådana påståenden är synnerligen avvikande i den offentliga diskussionen. Jag vill absolut inte ta upp någon politisk diskussion här, men påpeka att den nationalism som finns i Sverige, och västeuropa, huvudsakligen är defensiv. Detta bör väl vara en fundamental skillnad mot den nationalism som var ett element i den mellankrigstida nazismen och fascismen.

Den tredje punkten kanaliserar min irritation över t ex att man använder Mussolinis namn på sin rörelse och dess ideologi, som jag tycker att han och hans rörelse borde ha ensamrätt på, även på andra rörelser och på den kategori till vilken man vill hänföra dessa. Följden blir att termen fascism kan syfta på företeelser på två olika nivåer; objektnivån, syftande på Mussolinis rörelse och ideologi, och kategorinivån, syftande på en grupp av rörelser och ideologier som någon väljer att sammanföra, och till råga på allt tillbaka till objektnivån, syftande på samtliga i kategorin ingående objekt. Varför inte kalla de rörelser eller stater man vill sammanföra i en gemensam kategori för "mellankrigstida diktaturer"? Eller "mellankrigstida nationalistiska diktaturer", "borgerliga diktaturer", "icke-kommunistiska diktaturer" eller något annat? Eller kanske ”mellankrigstida fascism”?

Filosofiprofessorn Ingemar Hedenius diskuterar i sin bok om Herbert Tingsten dennes demokratisyn och demokratianalys, och inför då hjälpbegreppen "demokrati av f-typ" och "demokrati av m-typ". Möjligheterna är oändliga om man vill sätta etiketter på företeelser som man vlll sammanföra till en kategori. Det gäller bara att man har en klar motivering till varför man vill sammanföra vissa objekt till en kategori, och sedan väljer en benämning på kategorin som utpekar just dessa objekt och inga andra.

Särskilt olämpligt är det väl att använda en kategoribenämning som också allmänt används som invektiv, i oerhört mycket lösare definierade betydelser.

Det är väl t ex uppenbart att Henrik Arnstad medvetet spelar på denna dubbelbetydelse – kategoribenämning och invektiv - när han i boken "Älskade fascism" utpekar norska Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna som fascistiska partier.

Torbjörn Tännsjös (också filosofiprofessor) anmälan av Arnstads bok uppfattar jag som en praktfull sågning av både boken och författaren. Tännsjös text innehåller rikligt med subtilt formulerad men nergörande kritik. Möjligtvis bör man ha någon vana att läsa denna typ av text för att uppfatta detta.

I första meningen sägs att Arnstads bok "erbjuder spännande läsning för den historiskt fåkunnige". Det låter som beröm men är en sofistikerad elakhet. Den som inte är "fåkunnig" har föga att hämta. Boken bygger inte på ett referat av aktuell forskning utan på "vad författaren uppfattar som forskningsläget", dvs endast om vi litar på författarens förmåga att uppfatta forskningsläget korrekt är framställningen intressant. Läser man vidare förstår man att Tännsjö tvivlar på Arnstads förmåga och omdöme i de flesta avseenden.

Arnstad har uppenbarligen inte klarlagt vilket eller vilka hans syfte(n) är. Tännsjö skriver: "Det blir viktigt för författaren att slå fast vilka företeelser som är fascistiska (t ex Hitlers Nazityskland och Mussolinis Italien) och vilka som inte är det (t ex Francos Spanien och Pinochets Chile). Arnstad är mycket noga med att framhäva skillnader som dessa. Det är emellertid inte helt klart varför han tycker detta är så viktigt." (Fetstil tillagd av PB.)

Tännsjö ser sig föranlåten att göra delar av Arnstads jobb, eftersom denne inte själv gjort det, men lämnas i sticket av författarens bristande klarhet. Tännsjö skriver: "Frågan om hur vi bäst definierar fascism bör nog förstås på följande vis. Först bör vi ha ett syfte med definitionen (stipulationen). I relation till detta syfte kan vi avgöra vilken definition som är bäst. Tänker man så inser man nog att olika definitioner kan vara lämpliga för olika syften. Vilket är då Arnstads syfte? Jag är inte helt klar över detta. (Fetstil tillagd av PB.)

Jag hoppar lite i Tännsjös text. Arnstad säger sig vilja bygga på Roger Griffins tanke att (när den återges av Tännsjö) fascism är "folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse". Tännsjö skriver: "Arnstad har emellertid svårt att själv hålla fast vid denna rent ideologiska definition. Varför är inte Franco fascist? Visst var han ultranationalist och visst ville han väl en slags spansk återfödelse?" ... "Jag får intrycket (för att Arnstad är oklar, PB:s anm) att Arnstad inte vill karaktärisera något som fascism uteslutande på ideologiska grunder. Han vill också lägga till något om organisationsformen. En rörelse är inte fascistisk om den inte uppträder som massrörelse. Visst, så kan man också göra, men jag tror att man då förlorar syftet med en renodlat ideologisk definition ur sikte. Var det för övrigt inte en sådan som Arnstad eftersträvade?"

Tännsjö fortsätter att klargöra vad Arnstad inte klargjort: "Låt oss därför hålla oss till tanken att fascism ska definieras i ideologiska termer. Vi ställs då också inför ett problem som Arnstad brottas med (men alltså inte har löst, PB:s anm). Hur ska vi skilja mellan fascism och konservatism? Eller för den delen vissa typer av liberalism? Jag tror att vi på den punkten måste vara mer noggranna än Arnstad förmår vara. (Fetstil tillagd av PB.) Vi måste, inte bör, vara mer noggranna, inte än Arnstad är, utan än Arnstad förmår vara. Arnstads förmåga är otillräcklig.

Mellan Tännsjös på ytan vänliga rader får man klart för sig att Tännsjö anser att Arnstad inte lyckats tackla något enda av de problem som anmäler sig om man vill definiera fascism, för att, som Arnstad gör, kunna hävda att fascismen i dag står starkare än någonsin.

Jag misstänker att samtliga läsare önskar att jag avslutar denna genomgång av Tännsjös recension här, så jag gör det, trots att jag inte ens kommit halvvägs. Men läs gärna resten av Tännsjös text, med ögonen öppna för hans försåtligt blida sätt att säga att Arnstad överhuvudtaget inte har gjort det jobb som behövs för att han ska kunna hantera de frågor han tar upp.

Samma sak säger den norske historikern Bård Larsen i Aftenposten, i mindre subtila ordalag. Med huvudsyftet att kritisera Arnstads påstående att det norska Fremskrittsparitet är fascistiskt, en kritik som i lika hög grad torde gälla vad Arnstad påstår om Sverigedemokraterna, underkänner Larsen Arnstads vetenskapliga kompetens och resonemangen i hans bok. Bl a har Arnstad enligt Larsen inte förstått Roger Griffin. Så här skriver Bård Larsen, förkortat av mig:

"Den svenske journalisten Henrik Arnstad hevder i en kronikk i Aftenposten (21.5) at fascismen aldri har stått sterkere i Europa enn den gjør i dag, fremfor alt i de nordiske land.
....
Upresist
For å få dette til å gå opp hevder Arnstad at Fremskrittspartiet er et fascistisk parti. I sin kronikk gir han oss følgende to valg: Enten er Frp et høyrepopulistisk og rasistisk parti som er sterkt påvirket av fascismen», eller så har de «lagt høyrepopulismen bak seg og blitt et fascistisk parti». Arnstads påstand er like presis som å hevde at Arbeiderpartiet er sterkt influert av stalinismen eller, som alternativ, et rent kommunistisk parti.

Arnstad har et helt batteri av meninger og forestillinger som skal kjennetegne fascismen: Innvandringsskepsis, forestillinger om det rotnorske og et majoritetssamfunn og stereotypiske ideer om «de andre». Til og med antifeminisme.

Nasjonalisme
Viktigst for Arnstad er likevel sterke innslag av nasjonalisme, noe som selvsagt er et av fascismens vannmerker. Samtidig er Arnstads analyse av nasjonalisme upresis og diffus. Man er fristet til å sende ham på professor Øystein Sørensens bachelorkurs i grunnleggende begreper innen nasjonalismeforskningen. Uten grunnkunnskaper evner man ikke å se forskjell på norsk nasjonalisme og felleskapsfølelse, det vi kan kalle en liberal statsborgerlig nasjonalisme, på den ene siden og på den andre siden det Arnstad selv kaller etnisk homogen nasjonalisme, innen forskningen kjent blant annet som integralnasjonalisme.

Fascismen har aldri stått sterkere
Arnstad er opptatt av at FrP brukte begrepet «snikislamisering» og at enkelte i partiet sverget til den famøse Eurabia-teorien. Dette kan man godt kritisere, både hardt og inderlig om man skulle føle behov for det, men det går fint uten å trekke fascistkortet.

«Dem og oss»
Det er nok slik at store deler av folket, både her til lands og i de fleste land og nasjoner, bærer på forestillinger om «dem og oss». Det er et universelt fenomen som det er vel verdt å både diskutere og problematisere. Oppfatningene var for få år siden mainstream, men de har (heldigvis) kommet i et mer kritisk lys i takt med at vi har blitt et flerkulturelt samfunn. De deles ganske sikkert av svært mange som stemmer på andre partier enn FrP. Å være selvgod, ha frykt for det fremmede og nisselua godt trukket nedover ørene er ikke det samme som fascisme.

Som sannhetsvitne for sine karakteristikker bruker Arnstad den utmerkede britiske fascismeforskeren Roger Griffin. Dessverre fremstår det som Arnstad ikke fullt ut har forstått verken Griffin eller fascismebegrepet.

Arnstad forsøker å stjele Griffins bil, for å bruke en metafor, men her plukkes sidespeil, skvettlapper og tilhengerfeste, (utvändiga backspeglar, stänkskydd och dragkrok /PB) mens karosseri, hjulstell og motor står igjen. Arnstad kommer ingen vei, fordi han glemmer de helt sentrale momentene i Griffins definisjon av fascismen. Han evner altså ikke å skille det uvesentlige fra det vesentlige.

Hva kjennetegner fascismen?
Fascisme ble som kjent myntet av Mussolini tidlig på 1920-tallet. Griffins definisjon av fascisme kjennetegnes særlig av tre vesentlige punkter, eller søyler.

For det første sjåvinistisk ultranasjonalisme. Nasjonen eller staten er alt, og individet er fullstendig underordnet lojalitet til denne. Nasjonen skal være grunnleggende diktatorisk og etableres på førerprinsippet. Det er altså slik at et parti som både i sitt program og i praktisk politikk sverger til parlamentarisme, maktfordelingsprinsippet, samt statsborgerlige rettigheter uavhengig av kjønn, etnisitet og seksuell legning, ikke på noe fornuftig vis faller inn under dette punktet.

Kulturpessimistisk utålmodighet
Punkt to hos Griffin er det revolusjonære aspekt, en særegen form for kulturpessimistisk utålmodighet, som vi blant annet finner hos Fjordman. Fjordman mener at en elite undergraver vår frihet gjennom multikulturell eksperimentering. Forakt og frykt for eliter er ellers et kjennetegn ved populistiske bevegelser.

Våpen
Enda farligere er den revolusjonære agenda: Dette må vi gjøre noe med, kan hende med våpen! Fascismen kjennetegnes nettopp ved et eksplisitt revolusjonært grunnsyn, like som sin røde svirebror, kommunismen. Fascister vil enten forkaste det parlamentariske system eller ha et instrumentelt syn på demokratiet som et verktøy for å oppnå makt for å opprette den totalitære stat. Hitlers vei til makten er selve kroneksempelet.

Det tredje punkt er lengselen etter det Griffin kallar palingenese, eller paligenesisk ultranasjonalisme, som kan oversettes til gjenfødelse av en gyllen mytologisk storhetstid. Men dette er altså ikke det samme som nostalgi eller lengten etter svunne tider, som Odd Børretzen ironiserte over i sangen Bellmann: ”Allting var bra den gang allting var enkelt. Satan var ubarbert og negrene bodde i Afrika”.
...
Det er lite ved Frp som tilsier at de ønsker seg tilbake til en gyllen mytologisk fortid. FrP har heller ingen umiddelbare planer om å rense norsk territorium for andre etnisiteter, religiøse minoriteter eller politiske motstandere. Eller innføre diktatur. Vet ikke Arnstad dette?

Redselen for det brune
Arnstad er ikke den første og helt sikkert ikke den siste som tar i bruk omfattende brunskvetting og rundhåndede fascismediagnoser. Dette har vært et særtrekk ved den radikale venstresiden gjennom hele den kalde krigen. Det er bare å bla gjennom gamle årganger av Ny Tid og Klassekampen. Begrepet fascisme er å finne i nær sagt hvert eneste nummer. USA som fascister. Imperalismen som fascistisk. Komisk nok ble SV omtalt som sosialfascister av ml-bevegelsen.

De norske venstreradikalerne var på syttitallet preget av en forestilling om en reaksjonær sammensvergelse i Europa. Ny Tid skrev at Vesttyskland igjen var «på vei mot fascismen», forbundskansler Konrad Adenauer ble ansett for å være «brun». Offisiell østtysk politikk var da også at Berlinmuren var bygget som et vern mot fascismen i vest, en Antifascistischer Schutzwall.
...
Klipp og lim
Arnstads klipp og lim-metode, hvor han stiller en ideologisk diagnose på bakgrunn av enkeltsaker han ikke liker, fremstår som både instrumentell og uten analytisk dybde og helhet. Kan hende går den hjem blant noen få venstreorienterte som fullstendig har misforstått hva dekonstruksjon er. For selv om det er viktig å undersøke og kritisere vedtatte sannheter og utforske hvordan makt også kan være skjult i strukturer og forestillinger, fritar den ikke forskeren for helt grunnleggende vitenskaplige kriterier: Et studie med allmenn gyldighet må vise til flere likheter enn ulikheter. I stedet tømmer Arnstad viktige begreper for innhold for å gjøre et politisk statement. Det er slikt folk kjenner igjen. Det er derfor svært få som støtter Arnstad i fascismeanklagene mot FrP. FrP har derfor kunnet høste sympati i denne saken, også i forskningsmiljøene. Det var neppe det Arnstad ville oppnå."

Detta långa citat kan förhoppningsvis motiveras med att de som eventuellt är lika okunniga som jag får en kort beskrivning av Griffins tankar.

Det är osannolikt att Arnstad kommer att försöka bemöta sådan kritik. Han klarar enligt min bedömning inte en historievetenskaplig diskussion. Han vill skriva sina böcker och sedan tidningsartiklar som blir publicerade p g a att Arnstad är en pålitlig leverantör av "sensationella" påståenden, och sitta i TV-soffor och lägga ut texten utan att mötas av kompetent kritik.

Som kanske framgått ifrågasätter jag det meningsfulla i att kategorisera i dag verksamma politiska rörelser tillsammans med de mellankrigstida diktaturerna. Arnstads försök minskar inte min skepsis.

Jag ser på Wikipedia att Roger Griffins menar, tvärtemot vad Arnstad påstår, att fascismen i dag är starkt marginaliserad jämfört med "storhetstiden" på 1930-talet.

Utan att ha läst Griffin undrar jag om han har problem med t ex det nutida Kina eller med Kemal Atatürks skapelse Turkiet. Man kan väl gott säga att båda kännetecknas, eller under lång tid har kännetecknats, av en mycket stark nationalism och en strävan efter nationens återfödelse, eller pånyttfödelse.
Senast redigerad av 1 patrik blom, redigerad totalt 27 gånger.

Användarvisningsbild
Dag den vise
Medlem
Inlägg: 977
Blev medlem: 15 dec 2012 21:41
Ort: Östra Svealand

Re: Vad var egentligen nazismen?

Inlägg av Dag den vise » 27 maj 2013 13:58

Patrik Blom, påståendet om att Arnstad skulle ljugit om sina studiemeriter tycks bygga på ett missförstånd (källa viewtopic.php?f=21&t=42094), men annars håller jag med dig om att Arnstad på ett ganska så ohederligt vis försöker göra fascismen till enbart en nationalistisk ideologi, trots en minst lika viktig beståndsdel av fascismen (eller kanske till och med viktigare del) är förkastandet av allt vad demokrati heter. Istället låtsas han som att fascism visst vara demokratisk, och att det bara är respekten för "alla människors lika värde" som fascismen måste sakna för att vara fascism. Men Arnstad glömmer då helt bort är att vad "alla människors lika värde" egentligen är och vad den innebär inte alls är särskillt självklart, utan att det till stor del är upp till en själv att avgöra vad frasen egentligen betyder. Vissa anser till exempel att det är fullt förenligt med "alla människors lika värde" att kvotera in vissa sorters människor i bolagsstyrelser, medans andra ser det som ett stort avsteg från samma princip. Därför är Arnstads tolkning av begreppet fascism ingen bra tolkning.

patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 feb 2010 14:42

Re: Vad var egentligen nazismen?

Inlägg av patrik blom » 27 maj 2013 14:25

Dag den vise,
Första gången Arnstad fick en historisk artikel publicerad i Dagens Nyheter titulerades han "historiker" (förmodligen av sig själv). Det är flera år sedan. Jag mailade vid det tillfället DN och frågade om hans studiemeriter, och fick faktiskt svar. Då hade han läst historia i en termin, vill jag minnas. Sedan titulerade han sig "historiker" under rätt lång tid. Nu har han slutat kalla sig "historiker" och kallar sig i stället "författare". Jag noterar dock att den norske historikern Bård Larsen har degraderat honom till "journalist".

Jag hade inte läst den tråd du länkade till, men såvitt jag vet fick Arnstad en artikel publicerad i Historisk Tidskrift under förespegling att han var fil kand, vilket han inte var. Dessutom vill jag minnas att han hade manipulerat ett citat som återgavs i artikeln, så att det bättre stämde med den tes Arnstad ville driva. Men mina minnesbilder är inte färska.

Missförstånd kan förvisso inträffa, men jag tycker att det är för många konstigheter rörande Arnstad.

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 02 apr 2008 12:52
Ort: Härnösand

Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av lampros » 22 aug 2013 17:49

[Delat från "Vad var egentligen fascismen?"]

För övrigt undrar jag om någon här läst Henrik Arnstads "Älskade fascism" (2013)...? Har den något att bidra med i sammanhanget? Har Arnstad något nytt att komma med? Gör han en bärkraftig syntes?

Hans bok har förvssio kommit ut på ärevördiga Norstedts förlag och Arnstad har intervjuats i Radio1 och Svt. Och han har föreläst om sin bok i ABF-huset i Stockholm. Så något borde han väl ha att ge?

Användarvisningsbild
Lasse O
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 5356
Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
Ort: Finland

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av Lasse O » 23 aug 2013 09:37

Hufvudstadsbladet 29.3.2013:
"Henrik Arnstad har genom åren väckt uppmärksamhet för sensationella historiska slutsatser som finländska historiker snabbt skjutit ner. I den nya boken "Älskade fascism" hävdar han att 30-talets fascistiska politik inom Lapporörelsen realiserades av C G Mannerheim och Risto Ryti när Finland med Nazityskland anföll Sovjetunionen."

http://hbl.fi/nyheter/2013-03-29/433816 ... orintelsen

Användarvisningsbild
Dag den vise
Medlem
Inlägg: 977
Blev medlem: 15 dec 2012 21:41
Ort: Östra Svealand

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av Dag den vise » 24 aug 2013 08:59

I tråden om vad nazismen egentligen var (viewtopic.php?f=78&t=42676&start=30) finns en bra genomgång över några av de fel som Arnstad gör i sin "Älskade fascism" (notera också att jag har numera har tagit tillbaka påståendet om att det där med att Arnstad skulle sakna fullständiga studiemeriter skulle bygga på ett missförstånd, för efter att ha läst tråden jag länkade till där igen måste jag faktisk säga att han faktiskt har ljugit om sina studiemeriter).

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6815
Blev medlem: 22 mar 2002 21:27
Ort: Sverige

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av Marcus » 24 aug 2013 09:23

Dag den vise skrev:I tråden om vad nazismen egentligen var (viewtopic.php?f=78&t=42676&start=30)
De inläggen finns nu i denna tråden istället.

/Marcus

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4786
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av LasseMaja » 02 sep 2013 18:19

Någon som har läst boken än?

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktionen
Inlägg: 5628
Blev medlem: 24 mar 2002 16:05
Ort: Skövde

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av B Hellqvist » 03 sep 2013 00:20

Några valda stycken från Olle Svennings recension i DN:
Arnstads historieskrivning är kompetent och väl berättad men dessvärre alltför begränsad. Han väljer bort ekonomisk-politiska förklaringar till fascismens framgångar och hänvisar endast flyktigt till den politiska vänsterns splittring och sammanbrott, så avgörande för fascismens seger i Tyskland och Italien.

Arnstad vill göra en komparativ studie över fascismen i olika nationer men stannar nästan hela tiden i Italien. Avsnitten om den tyska nazismen är minimala och skildringen av Francosystemet är kort och problematisk. Det fascistiska inflytandet i Spanien skruvar han ner till ett minimum. Exemplen från Centraleuropa och Japan är skissartade.

Korrekt men alltför entydigt kopplar Arnstad fascismen till den politiska högern. Ett av de fortfarande gångbara fascistiska slagorden löd: Varken höger eller vänster. Den tidiga fascismen var antikapitalistisk; den påverkades starkt av de teorier om revolutionär syndikalism som främst Georges Sorel formulerade. Den belgiske socialistledaren Henri de Man var med sin antimarxistiska, moraliska socialism en annan av fascismens teoretiska inspiratörer.

(...)

Men boken lever inte upp till hans och förlagets väldiga och osedvanligt illa formulerade ambitioner: ”För första gången finns på svenska en modern redogörelse för vår tids viktigaste ideologiska innovation: fascismen.” Är ordvalet om fascismen en medveten provokation?

Arnstads historieskrivning har för stora, öppna luckor. Idékritiken binder sällan samman den fascistiska ideologin med det förflutnas elitteorier, antisemitism eller bloddoftande nationalromantik. Vissa av de historiskt-geografiska översikterna är svaga och obearbetade.

(...)

Den nya europeiska högerpopulismen står tvärtemot vad Arnstad tror långt från Benoist, numera en kuf i fascismens utkant. I dag hämtar högerpopulismen främst inspiration, praktiskt och ideologisk, från Marine Le Pens framgångsrika sociala fascism. Den är upprorisk mot det globala kapitalet, EU och mot korrupt politik och ständigt beredd att mobilisera mot invandring, sexuell och moralisk frigörelse och mot islam.

Den ligger nära det fascistiska idealet: Varken höger eller vänster.

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6815
Blev medlem: 22 mar 2002 21:27
Ort: Sverige

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av Marcus » 07 jun 2014 15:23

En diskussion om hans syn på D-dagen har fått en egen tråd: viewtopic.php?f=6&t=44262

En längre tråd om hans syn på Finlands agerande finns sedan tidigare på viewtopic.php?f=71&t=37059

/Marcus

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4786
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av LasseMaja » 30 jun 2014 19:02

Man kan ju undra om Svennings läst hela boken?

Han skriver att Arnstad har "skissartade exempel" från japan och Centraleuropa. Så är inte fallet, det skrivs en hel del om exempelvis fascismen i Rumänen, mer än i många andra liknande böcker, samma sak med Japan, där det tas upp flera för mig tidigare okända rörelser och händelser.

Han skriver att Arnstad tydligt kopplar fascismen till den politiska högern. Jag tycker nog snarare att han gör tvärt om, han är mycket noga på att skilja mellan auktoritär konservatism och fascism. Själv tycker jag Arnstad överdriver denna skillnad och stuvar om lite mot hur det brukar vara.

Svennings verkar dessutom lite dåligt påläst om det senaste inom tolkningen av fascismen som en ideologi. Han faller tillbaka på gamla, och i viss mån överspelade, trots att han själv inledningsvis inte hade något att anmärka på den nya ideologiska tolkningen. Här är Svennings tydligt inkonsekvent.

Användarvisningsbild
Torbjörn Holmgren
Medlem
Inlägg: 1632
Blev medlem: 13 sep 2004 10:46
Ort: Göteborg

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av Torbjörn Holmgren » 10 jul 2014 21:10

Henrik Arnstad föreläsning 14 maj 2014

Jag deltog i Henrik Arnstads (HA) föreläsning om sin bok Älskade fascism och högerns återkomst på ABF-huset 14 maj 2014 och vill delge mina kommentarer:

HA presenteras som ”historievetenskaplig journalist”. På baksidan på Arnstads bok Spelaren Christian Gunter från 2006, återutgiven pocket 2014, presenteras han som ”journalist och historiker”, vilket han, som alla vet som följt denna tråd, inte är.

HA inleder med att berätta att fascism är källan till 1900-talets massmord och att den unikt nog föds vid speciell plats och speciell tid, Italien efter Första världskriget.
Jag tror jag har de flesta forskare och historiker med mig när jag säger att HA har fel. Den riktiga urkatastrofen är Första världskriget. Där är upprinnelsen till det korta 1900-talets problem, andra världskriget, kommunism, nazism, kallt krig, osv. Vidare kan man fråga hur fascismen kan vara ansvarig för alla de mördade som är offer för kommunismen? De är väl kommunismens eget ansvar? Lika självklart är det för de flesta sakkunniga i ämnet att fascismen aldrig kommit till utan bolsjevikernas statskupp 1917.

HA: vilka blev fascister? De kom från flera olika läger, typ alla
Bland det första man lär sig inom entreprenörskap är att om du vill rikta dig mot ”alla” så når du ingen. Man måste ha en avgränsad målgrupp. Att det var ”alla sorter” som utgjorde den tidiga fascismen är dålig vetenskap. För övrigt har HA fel. Vissa grupper var överrepresenterade, bla fd syndikalister, krigveteraner och unga män.

HA: fascism har gemensamt att de är ultranationalister och vill ha en nationell pånyttfödelse.
Håller inte med. Jag har en annan definition, men det tar vi vid annat tillfälle.

HA får frågan hur gammal Mussolini var 1919, men vet inte ens födelseåret.
Och han skall vara ”historievetenskaplig”? Det var för övrigt 1883.

HA: ultranationalister anser sig ha rätten att definiera vilka vi är, tex svenskar.
Att anse sig ha rätten att definiera en gräns mellan ”vi” och ”dem” är knappast unikt. Vem kan exv definiera en katolik om inte katolska kyrkan har rätten? HA kritiserar alla former av avgränsningar på nationell grund. Han gör det enbart i syfte att förstöra för nationalismen eftersom han inte tror på den och den inte betyder något för honom.
Hur skulle han ställa sig i en fråga om avgränsning som är viktig för honom själv? Min gissning är att Arnstad betraktar sig själv som socialist. Ett exempel på avgränsning mellan ”vi” och ”dem” är den bisarra sekten Europeiska arbetarpartiet, EAP. De ser sig själva som seriösa politiska socialister. Hur ser samtliga övriga socialister på EAP? Jo, som den vidrigaste form av konspiratoriska provokatörer, enbart med avsikt att skapa förvirring. Där anser sig människor som HA (kanske inte han själv) ha rätten att definiera, avgränsa och utesluta. Men han förvägrar rätten för nationalister att göra samma sak. Orsaken är enbart för att han hatar nationalism och vill förstöra den, utan minsta respekt för de som faktiskt tror på nationalism och anser den positiv.

HA: dagens fascism tar inspiration från Codrieanu, inte Hitlers. Ty Hitler såsom Stalin ses som en man vilken tog en bra idé och gjorde den dålig. Därför kan man inte hänvisa till Hitler.

HA påstår att Franco ville döda alla spanska fabriksarbetare 1941. Det kunde inte de spanska fascisterna, Falangen, gå med på. Istället erbjöd de Hitler att mörda Franco, i utbyte mot att gå med i andra VK, men Hitler sade nej.
Hmm. Aldrig hört talas om detta, och jag anser mig sakkunnig. Skulle det hänt vore det snarare för att Franco snöpte falangen totalt. Han tvingade ihop dem med andra organisationer, och ställde dem under sig själv. Deras ledare var död, och de hade inget att sätta mot. Det är förvisso tillräcklig anledning till lönnmord, men frågan är om de ens kunnat mobilisera tillräckligt med stöd för att ens kunna genomföra det. Falangen var en patetiskt spillra efter Francos åtgärder, och de var inte särskilt starka ens före Francos tid.

HA talar om att fascismen gav en ny syn på kvinnor, hon skulle vara sportig och atletisk, istället för högborgerligt sjuk och blek som på 1800-talet. Mussolini, försäkrar HA, var feminist.
HA verkar tro att fascismen fungerar i någon sorts socialt vakuum. Det intressanta är ju hur jämställdhet utvecklades i samhället som helhet, inte inom en speciell ideologi eller organisation. Socialister skryter jämt med hur de kämpat för jämställdhet långt innan kvinnor fick rösträtt. De lyfter fram namn som Kata Dahlström och andra. Socialisternas åtgärder negligerar HA totalt. Samtidigt utelämnar han de händelser som verkligen varit viktiga för jämställdhetsutvecklingen. Det var ju första världskriget som fick kvinnorna till fabrikerna då männen var ute och krigade. Det var mansbristen efteråt gav nyare och lösare moral samt kortare kjollängder. Kortklippta kvinnor med cigaretter i munnen var ett resultat av första världskriget, inte Mussolinis reformer. HA är helt ute och cyklar.

HA: fascismen är ansvarig för 65 miljoner döda
Ur socialistiskt perspektiv visar HA sin likgiltighet för att förstå samhälleliga sammanhang. Om en ideologi är ansvarig, måste en ideologi vara starkare än samhälls-”krafterna”. Om inte storkapitalet är starkare än partier stämmer inget. Var får HA siffran 65 miljoner ifrån? Om det är andra VK han talar om så dog 40 miljoner. Vad Italien beträffar mördade Mussolini tvåtusen personer. En siffra Lenin, Stalin eller Mao fixar mellan kafferasten och lunchen.

HA: Sverige ses som ett mardrömsexempel av nationalistpartier i Europa, pga Husby och annat.
Helt sant. HA tar inte upp problemen eller presenterar lösningar

HA fortsätter med att blanda samman neofacism och radikal högerpopulism. Kritiserar SD

HA: köper inte begreppet ”totalitarism”, ty fascister bevarar maktstrukturer, de söker inte revolt. Diktaturers förtryck kan verka lika men inte i verkligheten, kommunister vill göra ett nytt samhälle, alltså finns en skillnad till fascismen, säger HA.

HA berättar att SD anser sig förföljda av media-etablissemanget, men får kärlek av folket. HA säger att i verkligheten är det tvärtom, det är folkliga protester. Tex står Kasselstrand i slips och kostym, mot honom står 16-åriga flickor på gymnasium. HA försäkrar oss att ”De (SD) sjunker i varje opinionsmätning”
Att ett litet gäng hippies och punkare i trasiga kläder och dreadlocks skulle representera folket är en tanke som inte ens kunde försvaras på Nixons tid. Under Göteborgskravallerna 2001 var det just den sortens marginaliserade avarter som förstörde staden, medan hederliga anständiga göteborgare delade ut blommor till polisen dagen efter. HA har inte en siffra rätt.

HA berättar vidare att Hitler kom till makten när hjulen började rulla runt 1931-32, inte 1929.
Verkar som on Arnstad inte är så bra på historia som han vill låta påskina. Historikern (en riktig den här gången) Piers Brandon i sin bok om trettiotalet Den djupa dalen: s129: Tysk ekonomi var ok 1929. Sedan slår depressionen till, exporten rasar och arbetslösheten steg till tre miljoner i januari 1930. Till skillnad från vad HA säger blev det etter värre år för år. Sida 138 beskriver situationen 1932:

”Industriproduktionen hade sjunkit till omkring sextio procent av 1929 års nivå och vinsterna nästan halverats. Livsmedelspriserna var höga… bönderna, tyngda av skulder och skatter… Reallönerna hade fallit, ofta under den lagliga miniminivån. Enligt officiell statistik var nära sex miljoner arbetslösa… omkring en tredjedel av arbetskraften. Understödet på omkring sexton mark i veckan räckte nätt och jämt att hålla ihop kropp och själv, fast ungefär tjugo miljoner tyskar var beroende av det och över en miljon saknade allt understöd. Nationen hemsöktes av hunger, fruktan, hopplöshet, misär och våld”

Detta är vad en riktig historiker säger om åren före Hitlers makttillträde. HA är helt ute och cyklar.

HA går mot slutet in på SD:s strategi. För SD är det alltid klart att fakta inte handlar om vad de handlar om. Tex kommentarer om ”judefrågan”, handlar enligt SD inte om judar, inte ens när ordet är med i i Waanseeprotkollet. Så ställer sig SD till ord som ”rasism”, osv.
Finns en poäng här hos HA. Men denna sorts beteende gäller för nazisekter och liknande, inte för SD. Åtminstone inte för hela SD.

Och som avslut går Henrik Arnstad in på strategin i den antifascistiska kampen. Detta är de goda råd han ger: När du möter en SD:are, eller en invandringskritisk, gå aldrig in i en diskussion om invandring. Säg i stället ”jag vill att alla skall få jobb”. Dessutom är de extremt pålästa i sin fråga, som de specialstuderat hela livet.

Wow. Ord och inga visor. Inte konstigt att han kan leva i sin lilla låtsasvärld där han är pansargeneral och historiker. Till skillnad från verkliga historiker så har han en förhandsinställning att man inte skall debattera eller ens lyssna på sina meningsmotståndare. Man skall inte lyssna, vad de än säger, man skall inte ta till sig oavsett vilka argument de har! Jösses. Helt plötsligt blev hr Arnstads verksamhet mycket klarare.


HA är en medryckande talare, intet förnekande i det. Lite övriga reflexioner om hans yttre intryck: HA går fult och otränat, ingen spänst i stegen. Han är inte i bra form. Han bär rutig skjorta (och säger vid tillfälle att fascister har enfärgade skjortor); skjortan är för liten på grund av magen som putar ut därfram, knapparna sitter bra spänt, och till detta har han svarta jeans som är trasiga i höger bakficka. Han har satsats på en proletär ”sunklook”.
”Livet förnam jag som en stor, envis sten” - Leonard Lundberg, Ut ur Garderoben (1988)

Davian
Medlem
Inlägg: 1864
Blev medlem: 07 feb 2005 16:48
Ort: Sunderland

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av Davian » 10 jul 2014 23:26

Jag skulle säga att Arnstad är liberal, eller iaf har ett liberalt utgångsläge på sina analyser. Om ditt referat är korrekt, vilket jag inte betvivlar, gör han sig skyldig till en hel del idealistiskt tänkande och inte särdeles materiellt.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktionen
Inlägg: 5628
Blev medlem: 24 mar 2002 16:05
Ort: Skövde

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av B Hellqvist » 11 jul 2014 12:53

Davian skrev:Jag skulle säga att Arnstad är liberal, eller iaf har ett liberalt utgångsläge på sina analyser. Om ditt referat är korrekt, vilket jag inte betvivlar, gör han sig skyldig till en hel del idealistiskt tänkande och inte särdeles materiellt.
Med tanke på att du betraktar Vänsterpartiet som borgerligt, så motsvarar väl Arnstads (i dina ögon) liberalism SAP:s vänsterfalang... ;)

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4786
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Re: Henrik Arnstads "Älskade fascism"

Inlägg av LasseMaja » 11 jul 2014 15:52

Arnstads bok har i vilket fall som helst noter och källhänvisningar. Han refererar till alla de ledande forskarna inom området som jag känner till iallafall. Jag är inte klar med boken, men är just nu inne i ett avsnitt där han berättar om hur antisemitism och rasism utvecklades internt inom den italienska fascismen (trots att åtskilliga fascister var av judisk börd) och inte utifrån påtryckningar från tysk sida. Ganska intressant läsning.