Antony Beevor

[Artur Szulc]

I dagarna har Antony Beevors nya bok - Andra världskriget - kommit ut.

Beevor är ju en av vår tids mest upphaussade militärhistoriker, ungefär i paritet med Montefiore (som dock inte är militärhistoriker).

Jag bläddrade lite i Beevors bok, särskilt sidorna om Polen 1939 (surprise!) och avseende fakta så kunde jag inte upptäcka att någonting nytt framkommer.
(Tidigare har jag läst ett avsnitt ur boken som finns på hans hemsida och det glädjer mig att han avfärdar myter om polska jaktpiloter som visserligen andra författare före honom redan har gjort men B. har förmodligen en enorm genomslagskraft.)

Samtidigt tror jag heller inte att syftet med detta mastodontverk är att presentera nya fakta. Det är en syntes, ett översiktsverk och som sådan tror jag att den kommer att nå en bred läspublik. Synteser kan ju vara nog så originella med val av perspektiv exempelvis.

Överhuvudtaget är Beevor ett intressant fenomen. Hans tidigare böcker om Stalingrad och Berlin har ju haft enorma framgångar i Sverige, med över 250 000 sålda ex. Jag tvivlar starkt att en kvarts miljon är intresserade av varken Stalingrad eller Berlin, utan har köpt böckerna eftersom just Beevor har skrivit dem. Så lär det bli även med den senaste.

Men vad tycker skalmaniter om Beevor?
Vilken bok är hans bästa respektive sämsta?
Vad gör honom till en så framgångsrik militärhistorisk författare?

[Jurgen Wullenwever]

För ögonblicket är jag en aning negativ till Beevor. Jag blev så upprörd när han skrev att Molotov hade liten näsa, i Stalingradboken, och det har jag inte hämtat mig från än. Skulle världshistorien ha fått ett annat förlopp om Molotovs näsa hade varit större? Grr ...

Sedan är jag färgad av läsarkritiken på Amazon, som brukar framhålla andra författares alster som mer vederhäftig och banbrytande läsning.

Hans tidigare böcker om Stalingrad och Berlin har ju haft enorma framgångar i Sverige, med över 250 000 sålda ex. Jag tvivlar starkt att en kvarts miljon är intresserade av varken Stalingrad eller Berlin, utan har köpt böckerna eftersom just Beevor har skrivit dem.

Jag köpte dem för att jag var intresserad av händelserna, och definitivt inte för att han hade skrivit dem. Jag var i köpande stund helt neutral till författaren.

[Mathias Forsberg]

Beevor sitter, i skrivande stund, och pratar militärhistoria med Peter Englund genom Clio på ABF-huset i Stockholm. Tyvärr hann jag inte loss från jobbet i tid för att närvara, men det var (är) sannolikt en intressant diskussion.

I övrigt kan jag instämma. Som militärhistoriker inte mycket nytt under solen. Däremot är han duktig på att skapa intresse för andra världskriget och sin egen person. Det blir lätt att han framställs som att ha skrivit "verket" om respektive kampanj.

Måhända är hans bättre verk de om mer okända krigsskådeplatser, jag tänker då på Kreta och Spanien, dock har jag inte läst någon av dessa.

[Hans]

Måhända är hans bättre verk de om mer okända krigsskådeplatser, jag tänker då på Kreta och Spanien, dock har jag inte läst någon av dessa.

Jag läste hans bok om spanska inbördekriget och blev lite impad av att han faktiskt reviserade antalet dödsoffer i Guernica enligt senare forskning vid utgåva två.

MVH

Hans

[Amund]

Vilken bok är hans bästa respektive sämsta?

Kretaboken var inte bra, den kändes mest som en intern brittisk hyllning och anekdotsamling. Både Stalingrad och Berlinböckerna kändes mer nyskapande och moderna.

Men vad tycker skalmaniter om Beevor?

Jag anser att han är överskattad, han tillför inte mycket nytt vare sig av fakta eller med analyser. Hans (framgångs?)recept att levandegöra genom anekdoter kan ibland kännas lite långtråkigt men jag ska tillägga att det var ett tag sedan jag läste något.

Vad gör honom till en så framgångsrik militärhistorisk författare?

Det kändes som att han vid bokmässor och liknande lyckades charma den litteraturkulturella eliten som normalt fnyser åt alla militära skildringar. Som jag minns det fick Beevor omdömet av recensenter att han på något sätt lyfte fram det mänskliga i krigets vansinne och detta gjorde honom känd i bredare kretsar, lite som att man hittat ett russin i den militärnördiga kakan.

[Artur Szulc]

Amund,

Kretaboken var inte bra,

Jag instämmer. Den var inte bara en anekdotsamling utan rent narrativt också väldigt svag.

Spanienboken har jag försökt att läsa men det går inte. Vet ej varför, men drogs aldrig in i den.

[Schwalbe]

Vissa har det, vissa har det inte. Han har sålt så många böcker för att han helt enkelt är en bra författare. Jag har alla hans verk.

[Battler]

Vad är det som gör Beevor så omåttligt populär?

–Antony Beevor har en skönlitterär berättarförmåga, samtidigt som han på ett mästerligt sätt väver in det mest komplexa material.
Det ständigt stora intresset för andra världskriget tror Alan Samson beror på att det är det enda krig där det finns en klar känsla av rätt och fel.
Martin Kaunitz, förläggare och ansvarig för faktaböcker på Albert Bonniers förlag, tror attutgivningen av böcker om andra världskriget kommer att fortsätta länge än.
Vi är fortfarande inte klara med konflikten, säger Martin Kaunitz.

http://www.svd.se/kultur/andra-varldskr ... 475427.svd

Denna formulering gör att man känner sig trygg:

Martin Kaunitz, förläggare och ansvarig för faktaböcker på Albert Bonniers förlag, tror attutgivningen av böcker om andra världskriget kommer att fortsätta länge än.
Vi är fortfarande inte klara med konflikten, säger Martin Kaunitz.

[Artur Szulc]

Schwalbe,

Vissa har det, vissa har det inte. Han har sålt så många böcker för att han helt enkelt är en bra författare. Jag har alla hans verk.

Absolut.
Själv har jag Spanienboken (pocket, ej läst hela), Stalingrad, Berlin och Mysteriet Olga T.

Den som jag fick mest ut av är boken om Olga. Berlinboken läste jag ut på två dagar. Så boken är ju onekligen lättläst och spännande, men jag vet inte vad jag lärde mig. Olgaboken var annorlunda på det sättet. Något nytt, i alla fall för mig.

[sonderling]

Jag gillar Beevors böcker, eller iallafall Stalingrad och Berlin, det finns ett visst flyt i texten som inte gör dem så långtråkiga men som kanske offrar på det akademiska planet.
Har hans bok om dagen d och om Olga också men har inte läst dem ännu. (varför köper jag alla dessa böcker som jag inte läser?)

Har också läst boken om Spanien men det var innan revideringen och som jag förstått så blir det nästan en ny bok, han fick väl tillgång till en massa nya arkiv eller vad var det? Har inte läst den nya trots att jag har den med.

Läste boken om Kreta men den kändes väldigt pratig som nån sa mycket anektoter och hade ett mycket Brittiskt perspektiv. Ska man läsa in sig på Kreta behöver man nog komplettera den med annan litteratur.

Sist men inte minst så läste jag hans bok om Paris skriven tillsammans med hans fru. Tror jag beskrev den på forumet som väldigt ojämn, dvs de kapitlen som hans fru skrivit om mode och sånt, var inte så spännande och de kapitel som Beevor skrivit om den politiska turbulensen, var ja egentligen inte heller så spännande. Iallafall kan den inte lämnat ett så stort intryck för allt som jag minns var att anti-amerikanismen hos de otacksamma Fransmännen började innan ens kriget tog slut.

Har inte läst en renodlad historie bok om andra världskriget på flera år, ja man kan ju liksom huvudelen av historien, nu grottar man ju mest ner sig i enskilda händelser. Men om jag blir senil på ålderns höst ska jag nog ta och läsa den här nya boken av Beevor.

Påminn mig.

Sonderling

[Kai Robert]

Den senaste jag läste var D-dagen och den kändes lite som en sammanställning av tidigare publicerade händelser och fakta.
Hans nya bok om avk finns inte på min inköpslista, känner på mig att den inte tillför något nytt.

/ Kai

[Blixten]

Stalingrad: mycket bra.
Spanien: Kanonbra. Jag visste inte så mycket om händelserna innan jag läste den.
Kreta: Orkade inte läsa klart.

Kanske berodde det på att det hände så mycket mer i Spanien med alla politiska och kulturella implikationer som gjorde den boken mer intressant?

Jag fick för mig att fru Beevor är kretensare dessutom och att han skrev boken för att imponera på svärfar. Men det var nog min egen smått fåniga teori

[Jokke]

The Guardian summerar recensionerna på den senaste boken:

After bestselling accounts of D-Day and the battles for Stalingrad and Berlin, could Antony Beevor rise to the challenge of chronicling the entire war of which they were a part? And how would he measure up when compared with rival historians of the conflict, such as Max Hastings and Andrew Roberts? The most positive early verdict on Beevor's 860-page The Second World War came from the Spectator's Ian Thomson, who hailed an "exceptionally powerful book" that "has something of the ambitious sweep and narrative verve of Hastings and more besides". In the Financial Times, Tony Barber applauded "an example of intelligent, lively historical writing at its best" for carrying out the difficult task of "capturing the interplay between the momentous events unfolding on different continents and the high seas"; but he found the author's touch "less sure" on the combatants' war economies, and suggested "some may find Beevor harsh on the leadership qualities of Franklin D Roosevelt and Winston Churchill". The Independent on Sunday's Roger Moorhouse praised "a splendid book, erudite, with an admirable clarity of expression": but noted regretfully that it "appears to lack some of the pizzazz of his earlier offerings". Least emollient was the Sunday Times's Dominic Sandbrook, who said "the book does not have the impact of its predecessors", partly because Beevor's method is "better suited to individual episodes than a vast, globe-spanning conflict", and also because "the military history of the second world war has become so crushingly, exhaustingly overfamiliar".

[B Hellqvist]

"the military history of the second world war has become so crushingly, exhaustingly overfamiliar"

Japp. Det krävs något exceptionellt för att ett verk ska resa sig över den stora mängden böcker på samma tema. Jag har läst ett par böcker av Beevor (Stalingrad och Berlin), och gillade dem, men han verkar på det stora hela gilla att röra sig i vältrampade spår. Han citerades idag i DN att han vill skriva en bok till: om Ardenneroffensiven 1944. Nåja, man får väl vara glad att han inte känt kravet att han måste skriva ännu ett bidrag till den rikhaltiga floran av böcker om operation Barbarossa...

[Stellan Bojerud]

Antony Beevor har lyckan att hans svenska översättare, Kjell Waltman, är tillika en mycket duktig militärhistoriker. Jag var fakagranskare för Spanien och D-dagen, varvid jag hade mycket spänstiga meningsutbyten med Kjell. Spanska inbördeskriget 1936-1939 är ett av mina specialintressen och särskilt då de Internationella Brigaderna.