Utbildning kontra intresse

[Artur Szulc]

I en annan tråd snuddades det vid temat om det är nödvändigt att vara utbildad historiker för att kunna skriva bra historiska verk.

Är en författare med utbildning i historia bättre på att skriva böcker om historia? Generellt sätt är väl svaret på den frågan ja. Men det finns undantag. Ett sådant är väl Michael Tamelander, som såvitt jag vet inte har någon formell utbildning i ämnet överhuvudtaget.

Frågan är om högre utbildning krävs för att skriva böcker om historia eller om ett genuint intresse räcker.

Är utbildning i historia en garant för kvalité (jag menar inte rent skrivtekniskt nu)?

[Hexmaster]

Intressant fråga där jag tyvärr är jävig. Här en likaledes outbildad kollega:

Oh, Dryasdust, my voluminous friend, had Human Stupidity continued in the diligent state, think you it might have ever come to this? Surely at least you might have made an Index for these huge books!

http://en.wikipedia.org/wiki/Dryasdust

[Fredrik Andersson]

Om vi talar försäljningssiffror så tror jag inte det är en nödvändighet att ha en akademisk utbildning inom ämnet historia. I sådana fall skulle inte Guillou eller Herman Lindqvist ha sålt sådana upplagor som de gjort om tempelriddare, Sveriges historia och liknande.

Å andra sidan så går det ju inte att jämföra dessa journalisters litterära alster med t ex Peter Englunds böcker om man tittar på innehåll och väl underbyggda teorier och slutsatser. Jämför bara Englunds källförteckning i "Ofredsår" med Lindqvists återkommande "enligt sägnerna...".

Peter Englund och för all del Dick Harrison har den angenäma förmågan att berätta en historia baserad på vetenskapligt resonemang men med ett behagligt språk i sina texter. Jag upplever aldrig att deras böcker blir tunga och tråkiga.

[Hans]

Vad har du själv för formell utbildning? Vilken har Hex? I många länder finns en titelsjuka men att vara Herr Doctor Doctor, eller Dotoressa mm. i vilket ämne det än månde vara är absoulut ingen garant för ett bra resultat. Jag rekommenderar ungarna att skaffa en formell examen då det underlättar den proffesionella karriären av formella orsaker men det är den enda orsaken.

MVH

Hans

[Fredrik Andersson]

Vad har du själv för formell utbildning?

Vem, jag?

5 år på lärarprogrammet plus en extrakurs i Linköping.

[Hans]

Sorry Fredrik - frågan var riktad till trådtartaren Artur och inte dig. Fast har du skrivit någon bok

Själv har jag naturvetenskaplig gymnasielinje - InfOHS, KHS AK och KHS HK.

MVH

Hans

[Artur Szulc]

Själv har jag en magisterexamen i historia samt en gymnasielärarexamen (behörig att undervisa i historia och svenska).

Mathias har en magister i historia.
Smedberg har en magister, men jag vet inte i vilket ämne.
Zetterling är disputerad, oklart i vilket ämne.
Frankson universitetsstudier i företagsekonomi och östeuropastudier
Christer Bergström, gymnasielärare i historia
Sennerteg magister i historia, journalist
Arnstad kandidatexamen i historia, journalist
Hårdstedt disputerad, docent
Englund, disputerad
Harrison, historieprofessor
Lindqvist, journalist
Lupander, civilekonom

Tamelander är ju onekligen kapabel att skriva historia. Vår egen Hexmaster har bevisat sin talang flera gånger om.
Senast i Mytboken.

[Simon_HBG]

Funderar på hur många författare som skaffat sig en akademisk titel först efter det att de publicerat ett par böcker och gjort sig ett namn. Har inget exempel att ta upp här, men det finns ju några.

Att ha en utbildning inom historieämnet ser jag som oviktigt när det gäller kunskapsbiten, den kan man skaffa sig på egen hand. Dock finns det ju en del annat som följer med den akademiska utbildningen. Det "akademiska tänket" är enligt mig rätt nyttigt för personer som skriver, t.ex. att snabbt kunna gå igenom stora textmängder och hitta det viktigaste. Att det i historiekurserna ägnas mycket tid åt källkritik är dessutom minst sagt bra. Tror alltså att det är rätt nyttigt för författare inom historieämnet att skaffa sig en akademisk examen, eller i.a.f. läsa lite kurser, men inte p.g.a. kunskapsbiten.

[Artur Szulc]

Ett par till:

Lars G, språkstudier, frilansjournalist
Martin Månsson, är väl tekniker inom kemiområdet, men jag kan ha drömt det.
Lennart Westerberg, polistjänstemän
Simon Olsson (medförfattare till "Agent TATE") är om jag förstår saken rätt konsult.

Att ha en utbildning inom historieämnet ser jag som oviktigt när det gäller kunskapsbiten, den kan man skaffa sig på egen hand. Dock finns det ju en del annat som följer med den akademiska utbildningen. Det "akademiska tänket" är enligt mig rätt nyttigt för personer som skriver, t.ex. att snabbt kunna gå igenom stora textmängder och hitta det viktigaste.

Instämmer.
Samt den källkritiska biten är viktig. Sedan är dock frågan vad man gör av den kunskapen.

[millgard]

Varför inte nämna Alf Henrikson i detta sammanhang? Eller Frans G Bengtsson?

Få har väl skrivit mer läsvärda historiska essäer och få har väl varit mer bildade rent allmänt också.

[Artur Szulc]

Du har rätt Millgard.

Vi har även Oskar Sjöström (boken om Fraustadt), disputerad.

[sonderling]

Artur Szulc skrev:

I en annan tråd snuddades det vid temat om det är nödvändigt att vara utbildad historiker för att kunna skriva bra historiska verk.

Jag tänkte börja skriva nått om att en del historiska böcker skrivan av akademiker kan vara lite träiga medan andra historiska böcker skrivna av författare eller journalister kan läsas som en spännings deckare.
Fast så kom jag på: Vad menas med bra historiska verk?
Bra som i helt historiskt korrekta verk, eller bra som i, bra eller spännande läsupplevelse?

Sonderling

[Wooster]

I en annan tråd snuddades det vid temat om det är nödvändigt att vara utbildad historiker för att kunna skriva bra historiska verk.

Är en författare med utbildning i historia bättre på att skriva böcker om historia? Generellt sätt är väl svaret på den frågan ja. Men det finns undantag. Ett sådant är väl Michael Tamelander, som såvitt jag vet inte har någon formell utbildning i ämnet överhuvudtaget.

Frågan är om högre utbildning krävs för att skriva böcker om historia eller om ett genuint intresse räcker.

Är utbildning i historia en garant för kvalité (jag menar inte rent skrivtekniskt nu)?

Känner mig lite skyldig eftersom jag tog upp ämnet i "en annan tråd" - där jag på frågan hur aktiva skribenter idag är utbildade militärhistoriker svarade "för få". Inte för att det är nödvändigt att vara utbildad militärhistoriker, utbildad historiker eller ens ha akademisk utbildning för att skriva bra historiska verk - utan därför att det (utan att nämna några särskilda verk) ges ut en del litteratur som är av ganska tvivelaktig kvalitet. Mycket sägner och okritiska återgivningar, eller i vissa fall helt utan källhänvisningar.

Hade fler författare haft historisk skolning hade vi kanske sluppit en del sådan litteratur.

Sedan har väl Simon_HBG den stora poängen - det är inte sakkunskapen i sig som är intressant utan det "akademiska tänket" som är det viktiga. Ett kritiskt förhållningssätt och en analytisk förmåga för vad som är relevant för ämnet. Och då fungerar de flesta akademiska utbildningar bra - och hos vissa är det medfött.

[Wooster]

Fast så kom jag på: Vad menas med bra historiska verk?
Bra som i helt historiskt korrekta verk, eller bra som i, bra eller spännande läsupplevelse?

Min personliga uppfattning är att ett historiskt verk är "bra" om det är en kombination av båda delarna - det ska både vara väl underbyggt av källor och korrekt i sin återgivning, och en intressant och medryckande läsupplevelse.

En bok som är akademiskt korrekt men inte går att läsa tillför kanske ett värde i det rent akademiska arbetet, men kan knappast kallas "bra" i världen utanför. En bok som är en spännande läsupplevelse men som slirar på fakta är måhända bra, men det är snarare en roman än ett historiskt verk.

Dessutom anser jag att en bok för tillföra något nytt - det finns så många bra böcker om landstigningen i Normandie att ska man skriva en till bör den nog ta upp ämnet ur ett nytt perspektiv. Annars är det bättre att skriva om ett annat ämne.